Naturligtvisabellas blogg

Skyll inte på hästen. Skyll inte på dig själv. Skyll på din tränaren!

Som vanligt drar jag allt till sin spets när det gäller våra hästar och den här gången kommer jag att gå på alla tränare hårt – vilket innebär att det träffar mig själv också så det gäller att passa tungan lite, hehe 😉

Så, att hästmänniskor är ett lite känsligt släkte är väl inte någon nyhet och att kritisera någons hästhållning eller ridning kan svida rejält hos båda parter. Varför det är på detta vis är nog för att vi bryr oss så oerhört om våra kära fyrbenta och vi vill göra det rätta för dem. Men konstruktiv kritik är någonting som utvecklar oss så vi borde bry oss mer om varandra och tänka att vi kritiserar och blir kritiserade i all välmening om omtanke. Men var har det här egentligen med överskriften att göra undrar du kanske nu?!

Jo, det är nämligen så att vi är väldigt noga med att ge våra hästar rätt skötsel, träning osv. och många är de som inte vill att andra “lägger näsan i blöt”. Sedan finner vi någonstans någon som vi ser upp till och börjar träna för och lyssna till, just för att vi tror på dem. Problemet här är nu istället tvärt om än det ovannämnda, nämligen att man nu lägger hela sin tilltro hos sin tränare. Självklart är det inte något problem att man tror på en person, tvärt om – det är ju ett steg i rätt riktning. Men någonting som vi glömmer bort är att den här personen är en helt vanlig människa precis som du själv och alla de andra runt omkring dig som gav dig tips innan men som du kanske valt att inte lyssna till.

Att se upp till och tro på någon är ingenting negativt, men det kan bli väldigt ogynnsamt när vi höjer dem till skyarna utan att ifrågasätta det de säger. För det är ju ändå så att det som utvecklar oss är kritiken eller ifrågasättningarna, så vi måste ta reda på “källförteckning” till svarenvi får på våra frågor.

Någonting annat som träffar väldigt många är när andra människor kritiserar vår tränare, det är nästan snäppet värre än att bli kritiserad själv.

OCH – summa kardemumma av denna lagom långdragna utläggning är:
Om ingen kritiserar “oss” som kallar oss tränare utvecklas vi inte i samma utsträckning som vi hade gjort om vi blivit ständigt ifrågasatta hela tiden och blev tvugna att förklara varför 🙂

Det kan även vara så (jag säger INTE ATT det är så, men jag upplever att det lätt kan bli så..) att man lätt gömmer sig bakom en titel som liksom gör att man automatiskt blir mer ranghög än utan titeln.

Jag vill inte göra mig osams med varken certifierade tränare eller de som är nöjda med dem, för alla gör precis som de vill. Jag själv kallar mig Diplomerad Hästmassör, för att det var vad jag tyckte skulle gynna mig i hästträningen – att ta reda på hur deras kroppar verkligen fungerar. Jag har genom åren träffat så många hästägare som tränat för utbildade tränare eller meriterade tävlingsryttare som de Blint trott på, just för att “alla andra gör det”..

Varför ska vi då skylla på våra tränare och vad menar jag egentligen med detta?

Jag menar att vi behöver höja standarden på våra tränare! ..och ta reda på vad som är rätt och vad som är fel, samt lära oss skillnaden på vad som är mode och “snabba” men ack så skadliga genvägar och vad som är riktig kunskap och hälsosamt för våra hästar och oss själva.

För att göra detta inlägg mindre luddigt tänker jag nu spalta upp några problem och lösningar, samt genvägarna som andra tränare rekommenderat:

______________________________________________________________________

Akut symptom:
Häst som hänger i handen vid ridning (ofta även stark)

Grundorsak:
Hästen är framtung, för låg i formen och ofta bakom lodplan, på sina bogar, hängande bröstkorg, inaktiv magmuskulatur som ger inkorrekt överlinje och leder till att bakbenens aktivitet blir tyngden i handen.

Min lösning:
Hemlig 😉 Nej, men min markträning löser grundorsakerna, sedan är det bara att underhålla i ridningen

Andra tränares lösningar:
Många har ingen lösning?? Gramantygel/annan hjälptygel.. Rid mer med sitsen, tempoväxlingar

Känner någon igen detta? Kommentera gärna!
______________________________________________________________________

Akut symptom:
Häst som drar åt sidan efter hinder

Grundorsak:
Samma som det ovannämnda problemet, samt att hästen inte har någon självständig ram på den sidan som drar åt (vilket till störta sannolikhet är höger).

Min lösning:
Samma som ovan..

Andra tränares lösningar:
Ställ en person på sidan som hästen bryter ut åt

Samma här, kommentera om du känner igen dig och vad för hjälp du fått!
______________________________________________________________________

Akut symptom:
Häst som är allmänt het, spänd och stressad i ridningen

Grundorsak:
Osäker, känslig, rädd och oförstådd, har ont(?), kliver ej igenom musklerna utan går alltid halva steg, flack och öppen i formen,

Min lösning:
Samma som ovan.. igen! Ta med till ridningen och utbilda ryttaren i finkänslighet

Andra tränares lösningar:
Longera med pessoagjord/annan inspänningstygel, ridning med graman, dra åt snokremmen
______________________________________________________________________

Hur tänker ni när ni läser detta?

Om vi alla börjar skylla mer på våra tränare, istället för att skydda dem, skulle kunskapsnivån höjas eftersom det sätter press på vad som faktiskt är en lösning och vad som är okunskapens genvägar.

Enligt min mening är det katastrof när ens tränare rekommenderar en hjälptygel till sina elever och dessutom använder det själv på sina hästar.. och aj-aj jag vet att jag kliver många på tårna nu och är medveten om att det kan vara lite halvdumt. Jag menar, det är ju precis det jag skrev om i början av detta inlägg, att man inte kritiserar andra och än mindre andras tränare! Men nu gör jag det, som sagt i all välmening, för att jag vill ge er alla, vem ni än tränar för, riktigt duktiga tränare som ger er lösningar och inte nödlösningar 🙂 och sätter man ingen press, sker ingen förändring!

Jag tar än en gång upp ekipaget som jag var hos i veckan, som väckte den sovande björnen i mig, när de har en jäkligt snygg och dyr tävlingsponny, lägger massa pengar på hälsa, träning, utrustning, tävling m.m. men ändå inte lyckas klättra högre upp i klasserna. Vems fel är det? – Hästens? Nej! Kanske deras? Nej! Tränarens såklart 🙂 De lyssnar ju på någon som de antar har svaren de söker och om inte tränaren finner lösningen så får han eller hon väl söka lösningen, eller?!

Problemen med våra hästar sitter i deras kropp och knopp och för att lösa problemet, vad det än är, så behöver de samverka – kroppen och knoppen, vilka de inte gör när man sätter på hästen en hjälptygel, eller “står ivägen” efter hindret för att hästen inte ska dra ditåt.. Ledsen att säga det, alla ni som framtagit, tillverkar och tjänar pengar på hjälptyglar m.m. – men det är inte bra, alls! Dessutom matar ni veterinärvården fint eftersom det är dit hästägarna oftast får vända sig med sina hästar som gått i en felaktig form.

Om man inte vet hur man ska få hästen att fungera så är det VI tränare som ska ge våra elever kunskapen, och inte göra dem beroende av fysiska verktyg, för att lösa problemen. Jag SER hellre att hästar går i en sämre form, rent av fruktansvärd form, än en krökt hals med inspänning/hjälptygel och problemen som frodas under ytan. För om man ser en sämre form så SER man ju att det finns ett problem. Annars luras vi av den där krökta halsen och tror att problemet är löst när den “akuta symptomen” försvunnit. Kanske till och med “formen” håller i sig när man slutar rida med hjälptygeln och då tror man än mer att problemet verkligen är löst. Jag är ledsen att säga det men istället har hästen felbelastat sin kropp på ett annat ställe, vi har alltså flyttat på den akuta symptomen så vi inte ser den, vilket lugnar våra nerver men skadar hästen lika mycket, om inte mer.

Oj, oj! Jag är så spänd på reaktionen hos alla er som orkat traggla er igenom detta inlägg och som vanligt så är kommentarer hjärtligt välkomna 🙂

Kärlek till hästar och människor! Vi kan bättre än såhär <3

I eftermiddags när jag satt i bilen på väg hem från en kund, som jag var och hjälpte för väldigt exakt ett år sedan, var jag som i extas. Det är så sällan som gamla kunder kontaktar mig för att problem dykt upp, men det här var en sådan gång – och det berikar verkligen mina problemlösningstankar med massor av ny erfarenhet och kunskap!

Jag blev kallad för ett år sedan för att de hade problem att lasta sin ponny och nu hörde de av sig igen eftersom problemet återigen uppkommit. Men det är alltid en definitionsfråga när man pratar om vad som är problemet, jag menar – allt är ju relativt 😉

Så, vart jag än kommer så är jag tillkallad för att lösa saker genom hantering, vilket är precis vad jag gör – men för mig är det mer än så. Till synes är det hästhantering, men i grund och botten handlar det om att balansera kropp (muskler) och knopp (själ) i förhållande till varandra.

Jag kommer att gå in väldigt mycket på detaljer just i detta ärende nu för att ni ska förstå bättre vad jag menar.

När jag hjälpte dem med deras ponny förra gången tog introduktionen väldigt lång tid och speciellt med de sista centimeterna i nedåt och framåt-sökningen. Ponnyn var stressad och nervös, överkänslig och svår att få en genuin kontakt med – och såklart samma vid transporten.

De problem som jag fann var att hon stegrade mot trycket i linan, alltid drog åt höger framåt och vänster bakåt, hon “tixade” nedåt-uppåt-bakåt i nedåt och framåt-sökningen. Hon var fin i kroppen men med en onödig underhals.

Idag när jag träffade ponnyn efter ett år upptäckte jag följande, i inbördes ordning:

* Hon längde halsen när matte ledde ut henne från stallet, vilket skvallrar om att hon inte har någon kommunikation med bakbenen när hon hanteras i huvudlaget.

* Vid transporten stod hon emot eller backade mot trycket i linan, vilket tyder på samma problem. Eller så tryckte hon sig framåt mot trycket som matte gav, vilket tyder på att när hon väl får kontakt med sina bakben för de henne framåt på sin framdel, istället för att bära sig på sin bakdel.

* När hon flyttades i sidled klev hon bra framför sig men gick med rumpan före sig åt vänster vilket skvallrar om att hon är stel i vänstersidan. Dessutom gick hon hela tiden vänsterställd och vänsterböjd, vilket skvallrar om samma sak.

Här bad jag matte frigöra henne från handen så hon kunde lösgöra sig själv i sin stela sida. När hon fick henne fri och bad henne flytta sin framdel före bakdelen åt vänster gjorde hon det som tillslut fick matte att ringa mig igen. Hon tryckte ifrån bakåt, uppåt åt vänster och kom på så vis undan..

Jag tog över och frigjorde hästen från sitt problematiska beteende, eller som jag kallar det – backar bandet så man ser vad hästen försökt förklara från början 🙂

* Stoppade henne i hennes kast

* Hämtade höger bakben som tänkte bakåt

* Flyttade höger framben över vänster framben, samtidigt som jag stoppade rumpan att följa med.

* Bad om ställning och böjning åt höger, stillastående, samtidigt som jag konverserade med matte.

* Flyttade på samma vis höger framben över vänster framben, samtidigt som rumpan höll sig själv på plats och korrekt ställning och böjning nu var möjlig för lilla damen att känna in tillsammans med övningen.

Därefter samtalade vi en stund om ridningen och det framkom att hon alltid drar åt höger efter hindrena när de hoppar, helt plötsligt än idag kan stegra snett bakåt åt vänster om hon blir skrämd. Sedan känner de att de står ganska still just nu med framgångarna i hoppningen, ibland kan hon plötsligt riva och då är det med framtassarna.

Det som tillhör är att hon fortfarande har en onödig underhals, vilket skvallrar om att även om hon går i form så går hon samtidigt i oform eftersom underhalsmusklerna går uppåt, snett uppåt och framåt, vilket ni själva kan räkna ut hur det känns i handen när man rider *blink*.

Alla dessa saker säger precis samma sak, men ändå särar vi på allt och säger att hästen är svårlastad, river bara ibland och drar lite åt sidan efter hindrena.

Hästar talar så tydligt om hur de mår, men det gäller att vi tar vårt ansvar och adderar allt till en summa och vips så finns det en lösning på problemet – sedan gäller det bara att finna någon som kan lösa det 🙂

Jag ställde mig framför lilltösen och bad henne trampa in med höger bakben mot balanspunkten. När hon förstod detta bad jag henne följa mig framåt i en förvänd vänstersluta för att fortsätta hitta sitt höger bakben, samt få stöd av “att hennes yttersida är innersidan” eftersom hon går vänsterböjd åt höger. Efter denna lilla övning sade jag att vi inte behövde lastträna eftersom det inte var det som var problemet, utan det vi ska ägna oss åt är att lösgöra pållan och bygga ett självförtroende både kroppsligt och själsligt <3

Innan vi gick in i stallet för att avsluta dagens träningsstund frågade jag matte om hon ändå ville se mig lasta hennes ponny, och fick till svar att det inte behövdes för att hon litade på mig. Jag svarade med att jag gärna gjorde det ändå om hon skulle tycka att det vore intressant att se. Ett vagt leende letade sig fram och hon nickade lite generat mot mig, så jag gick bort till transporten med ponnyn som stannade försiktigt när jag vände mig mot henne. “Kom kom” sade jag med en liten smackning och så gick hon rakt upp i balans på trailern <3

Vem säger emot mig när jag säger att det inte finns någonting som heter lastningsproblem 😉 ?

Som vanligt uppdaterar jag här allt för sällan 😉 *skäms en smula* ..men ni som är nyfikna får antingen be om specifika inlägg eller följa de små guldkornen på facebook!

Hur som helst så har Hobbe äntligen kommit loss mentalt och jag kan knappt tro mina egna ord när jag säger att vävet till 99 % är borta. När vävet väl kommer är det inte alls i en “hjärndöd” form utan då är det mer på rutin och när man rättar honom tar han det fint.

Vi har gjort så mycket markträning som man skulle kunna tro stått helt still när det gäller framsteg eftersom upprepning har varit kodordet. Men när det gäller utrensning krävs det ibland djupgående och många upprepningar då problemet är djupgående och har suttit i så länge.

Han har lärt sig “puss” och älskar att söka kontakt med detta, vilket jag uppskattar otroligt mycket. Hela hästen har liksom landat och jag kan nog inte sätta ord på VAD men ändå ALLT 😀

Han står tryggt i boxen, äter lugnare, går i bättre balans, söker kontakt och är inte skygg när man gör saker vid och med honom.

Det är såå snart dags för lite ridning. Även att detta inte var huvuduppgiften, utan bara räknat som en bonus om vi skulle komma så långt så ska det bli spännande att se eftersom han ju är så stor, lång och stel i bogpartiet.
https://youtube.com/watch?v=ZrH5jonrWQ8

Fick en intressant fråga av en kund:

“
Jag blev alldeles ställd när en kompis som har sysslat mycket med NH hälsade på och i all välmening började skaka frenetiskt på grimskaftet för att få min häst att backa. Jag sade att jag inte vill göra så med mina hästar och hon undrade nyfiket varför? Jaaa… Eehhhm… Det bara KÄNNS inte rätt..?

Hur förklarar du för folk vad du gör med hästarna? Eller, rättare sagt, hur förklarar du varför du INTE sysslar med NH á la Monty, Parelli etc.?
“

Självklart kommer ett svar som alla kan läsa här 🙂

Mitt svar på detta blir en argumenterande text för varför jag väljer min metod och inte någon av de “vanliga NH”-metoderna, med reservation för att vissa saker kan bli aningens luddigt förklarade eftersom jag ej är helt insatt i “de andra” metoderna.

Så, jag börjar egentligen rakt på sak med det förstnämnda “skaket i grimskaftet/linan” och varför jag inte använder mig av detta, eller gör jag verkligen inte det?!

Jag har ingen aning om varför de andra uppfann skaket, men i min värld heter det vibration eller hand med energi och är istället för ett stilla tryck som är utan energi. En ledhand ska vara inkännande med energi som hästen i fråga behöver just där och då, alltså är vibrationen någonting som har väldigt olika intensitet beroende på situation och reaktion från hästen.

Rätta mig om jag har fel, men jag tror mig minnas att skaket enligt “vanlig NH” skall minska när hästen lyssnar och öka när hästen inte lyssnar, vilket ju såklart känns helt logiskt, men varför det blev ett skak har jag ingen aning om. Jag vet heller inte hur man gör om man vill arbeta nära (på kort tygel) och inte har möjlighet att skapa skaket?! Väl analyserade och informativa svar önskas gärna på detta om ni så har 🙂

Vad jag tror är att de som tränar enligt vanligt NH resonerar så att man inte ska arbeta hästen kort utan hela tiden på lång lina eller tygel. Fin tanke och väldigt sunt och nära naturen eftersom det liknar hästflockens naturliga fria “formgivning” där människan inte är en del av hästens flock, alltså är lång lina mer naturligt för hästen.. (Observera situationstecken kring ordet “formgivning”, som kan vara fel i sammanhanget eftersom det ju ändå är vi som skapat formgivningen – i förhållande till oss människor, i träning från marken eller på ryggen som ryttare, så kanske det borde stå förhållninssätt istället!?)

Problemet löst, om vi väljer att leva tillsammans med våra hästar på en meters avstånd. Ridning kanske kan fungera om vi håller oss i skog och mark, men jag känner mig väldigt osäker på vad fysikens lagar verkligen säger om det – egentligen..

För, problemet med att umgås med våra hästar på “lång tygel” från marken och uppsuttet är att det finns allt för många människor som känner att denna typ av umgänge inte fungerar av olika skäl. Det kan handla om att man finner denna träning mellan häst och människa som anatomiskt inkorrekt/ogynnsamt när man inte på kort tygel eller ledhand får korrigera till korrekt formgivning. Det kan också vara att man önskar göra de saker som det moderna hästsamhället lockar till, så som att passa in, genomföra vardagsrutiner, rida på kort tygel, hantera hästen på kort lina, åka transport, träna, tävla, osv.

Alla faller vi väl mer eller mindre för de där moderna lockelserna, men för mig handlar detta huvudsakligen om hästens anatomi och funktion!!

Det viktigaste vi ska komma ihåg är att vi utsätter hästen för någonting väldigt onaturligt och rent av skadligt när vi “tvingar” dem att umgås med oss vare sig det är från marken eller uppsuttet. Varför? Jo..

När vi hanterar hästen i något sorts huvudlag påverkar vi bland mycket annat käke, nacke, hals, kropp och knopp – och den påverkan, om sanningen ska fram, är enbart negativ om vi inte vet exakt hur hästens anatomi fungerar.

Där är hanteringen på avstånd med “skaket” självklart mer gynnsamt än på en kort inkorrekt tygel. Men om man ska dra det till sin spets är hantering på lång inkorrekt tygel mindre gynnsamt än på en kort inkorrekt tygel. (Uppmärksamma att hantering eller ridning på en kort tygel inte är lika med kort tygel med ett fast tryck vilket jag inte förespråkar!)

Jag vill inte ge någon något dåligt samvete eller få människor att inte våga röra sina hästar. Min tanke är snarare att få alla att förstå hur oerhört viktigt det är att vi lär oss mer om hästens fysik OCH mentalitet, samt deras samband.

Så, åter till huvudämnet.. Varför jag inte väljer “vanlig NH”? För jag finner allt för många brister i detta arbetssätt vad gäller hästens anatomi och då finner jag ingen anledning till att använda mig av det – utan istället lära mig så mycket som möjligt av hästarna själva, läsa, lära och praktisera om det som andra duktiga hästtränare tagit fram i samklang med anatomin och skapa mig en egen träningsmetod av detta <3

Vad gäller alla saftiga detaljer om denna träningsmetod får det bli en hel bok om såsmåning om 😉 ..och fram till dess svarar jag gärna på specifika frågor som ni ställer – som i det här blogginlägget!

De punkter som driver mig i jakten på det perfekta arbetssättet för hästen tillsammans med människan (som ingen lär finna, men som jag ändå söker för det är lite min grej att sikta mot stjärnorna!) är bland annat dessa:

* Hästens anatomi, rörelsemönster, muskler, muskelminne, kognitiv beteendeterapi, hästens naturliga instinkter, hästens anpassningsförmåga, centrerad träning/ridning från marken samt uppsuttet, formgivning, hästens inre organ, hästens inre organs samband med muskulaturen, hovvård, tandvård, friskvård i allmänhet, veterinärvård, alternativvård.. bla bla 😉

Det som stör mig i allmänhet, okej nu känns det som om det här inlägget blir väldigt vasst och det är inte min mening, mer som ett stort uppvaknande för alla hästmänniskor. För det är så mycket vi missar och speciellt har jag märkt hur lite kunskap det finns bland tävlingsryttarna!

..och om tävlingsryttare återkommer jag till i ett nytt blogginlägg som kommer heta “Skyll på tränaren!”. För det finns så många grundläggande fysiska lagar som bryts av kända tränare vars elever lyssnar på, ser upp till och gör som och så hade de kunnat bli så mycket bättre om de fick hjälp av någon som verkligen vet vad de pratar om.

Vad spelar en tränares erfarenhet eller meritlista för roll om de missat ren fakta när det gäller hästens grundläggande anatomi?! Jag personligen hade inte lagt en krona på någon som inte kan förklara VARFÖR! 🙂