I eftermiddags när jag satt i bilen på väg hem från en kund, som jag var och hjälpte för väldigt exakt ett år sedan, var jag som i extas. Det är så sällan som gamla kunder kontaktar mig för att problem dykt upp, men det här var en sådan gång – och det berikar verkligen mina problemlösningstankar med massor av ny erfarenhet och kunskap!

Jag blev kallad för ett år sedan för att de hade problem att lasta sin ponny och nu hörde de av sig igen eftersom problemet återigen uppkommit. Men det är alltid en definitionsfråga när man pratar om vad som är problemet, jag menar – allt är ju relativt 😉

Så, vart jag än kommer så är jag tillkallad för att lösa saker genom hantering, vilket är precis vad jag gör – men för mig är det mer än så. Till synes är det hästhantering, men i grund och botten handlar det om att balansera kropp (muskler) och knopp (själ) i förhållande till varandra.

Jag kommer att gå in väldigt mycket på detaljer just i detta ärende nu för att ni ska förstå bättre vad jag menar.

När jag hjälpte dem med deras ponny förra gången tog introduktionen väldigt lång tid och speciellt med de sista centimeterna i nedåt och framåt-sökningen. Ponnyn var stressad och nervös, överkänslig och svår att få en genuin kontakt med – och såklart samma vid transporten.

De problem som jag fann var att hon stegrade mot trycket i linan, alltid drog åt höger framåt och vänster bakåt, hon “tixade” nedåt-uppåt-bakåt i nedåt och framåt-sökningen. Hon var fin i kroppen men med en onödig underhals.

Idag när jag träffade ponnyn efter ett år upptäckte jag följande, i inbördes ordning:

* Hon längde halsen när matte ledde ut henne från stallet, vilket skvallrar om att hon inte har någon kommunikation med bakbenen när hon hanteras i huvudlaget.

* Vid transporten stod hon emot eller backade mot trycket i linan, vilket tyder på samma problem. Eller så tryckte hon sig framåt mot trycket som matte gav, vilket tyder på att när hon väl får kontakt med sina bakben för de henne framåt på sin framdel, istället för att bära sig på sin bakdel.

* När hon flyttades i sidled klev hon bra framför sig men gick med rumpan före sig åt vänster vilket skvallrar om att hon är stel i vänstersidan. Dessutom gick hon hela tiden vänsterställd och vänsterböjd, vilket skvallrar om samma sak.

Här bad jag matte frigöra henne från handen så hon kunde lösgöra sig själv i sin stela sida. När hon fick henne fri och bad henne flytta sin framdel före bakdelen åt vänster gjorde hon det som tillslut fick matte att ringa mig igen. Hon tryckte ifrån bakåt, uppåt åt vänster och kom på så vis undan..

Jag tog över och frigjorde hästen från sitt problematiska beteende, eller som jag kallar det – backar bandet så man ser vad hästen försökt förklara från början 🙂

* Stoppade henne i hennes kast

* Hämtade höger bakben som tänkte bakåt

* Flyttade höger framben över vänster framben, samtidigt som jag stoppade rumpan att följa med.

* Bad om ställning och böjning åt höger, stillastående, samtidigt som jag konverserade med matte.

* Flyttade på samma vis höger framben över vänster framben, samtidigt som rumpan höll sig själv på plats och korrekt ställning och böjning nu var möjlig för lilla damen att känna in tillsammans med övningen.

Därefter samtalade vi en stund om ridningen och det framkom att hon alltid drar åt höger efter hindrena när de hoppar, helt plötsligt än idag kan stegra snett bakåt åt vänster om hon blir skrämd. Sedan känner de att de står ganska still just nu med framgångarna i hoppningen, ibland kan hon plötsligt riva och då är det med framtassarna.

Det som tillhör är att hon fortfarande har en onödig underhals, vilket skvallrar om att även om hon går i form så går hon samtidigt i oform eftersom underhalsmusklerna går uppåt, snett uppåt och framåt, vilket ni själva kan räkna ut hur det känns i handen när man rider *blink*.

Alla dessa saker säger precis samma sak, men ändå särar vi på allt och säger att hästen är svårlastad, river bara ibland och drar lite åt sidan efter hindrena.

Hästar talar så tydligt om hur de mår, men det gäller att vi tar vårt ansvar och adderar allt till en summa och vips så finns det en lösning på problemet – sedan gäller det bara att finna någon som kan lösa det 🙂

Jag ställde mig framför lilltösen och bad henne trampa in med höger bakben mot balanspunkten. När hon förstod detta bad jag henne följa mig framåt i en förvänd vänstersluta för att fortsätta hitta sitt höger bakben, samt få stöd av “att hennes yttersida är innersidan” eftersom hon går vänsterböjd åt höger. Efter denna lilla övning sade jag att vi inte behövde lastträna eftersom det inte var det som var problemet, utan det vi ska ägna oss åt är att lösgöra pållan och bygga ett självförtroende både kroppsligt och själsligt <3

Innan vi gick in i stallet för att avsluta dagens träningsstund frågade jag matte om hon ändå ville se mig lasta hennes ponny, och fick till svar att det inte behövdes för att hon litade på mig. Jag svarade med att jag gärna gjorde det ändå om hon skulle tycka att det vore intressant att se. Ett vagt leende letade sig fram och hon nickade lite generat mot mig, så jag gick bort till transporten med ponnyn som stannade försiktigt när jag vände mig mot henne. “Kom kom” sade jag med en liten smackning och så gick hon rakt upp i balans på trailern <3

Vem säger emot mig när jag säger att det inte finns någonting som heter lastningsproblem 😉 ?