Intressanta
frågor och fungeringar av en läsare..
“
När du säger kort tygel
med fast tryck, är det vad vi “vanliga” ryttare (eller vad man nu ska
säga) menar med stöd i handen? Eller menar du någon som håller helt fast i
tygeln utan eftergift?
Av vilken anledning förespråkar du inte detta och hur
kan vi som rider på detta sätt tänka för att få en självbärig häst på lång
tygel?
Är väldigt nyfiken då jag
tycker det är väldigt fascinerande att kunna detta 🙂
En
“självbärande” häst är ett begrepp som jag har svårt att greppa,
liksom HUR ska man tänka, “HUR” gör man, VAD handlar det om
egentligen att hästen bär sig och VAD är den egentliga skillnaden i utförandet
och filosofin kring ridning på lång och kort tygel?
“
..som jag ska besvara
i detta inlägg eftersom det är väldigt väsentlig för många 🙂
Svaret på dessa funderingar blir djupt ingående på hästens anatomi, som vanligt nu för tiden. Det kommer bli att börjar i ena änden och sedan betar mig igenom allt hur det kommer till mig medan jag skriver så jag hoppas kunna knyta ihop säcken både snyggt och logiskt – annars får ni klaga så vidareutvecklar jag 😉
Hästens huvud är, som ni kanske har tänkt på, väldigt stort och tungt i förhållande till sin kropp. Detta är någonting som naturen skapat för att hästen ska kunna fördela tyngden/belasta kroppen olika med hjälp av tyngden från sin skalle. Redan här inser ni att huvudets position är väldigt avgörande speciellt när vi rider dem, vilket många säkert känt till innan också men att hästens huvud till och med är skapad för detta ändamål var någonting som jag inte hade en aning om innan jag gick massage-utbildningen.
Jag hoppas raskt vidare till det vi kallar för “lång och låg” form, när vi rider eller arbetar hästen från marken. Denna formgivning är väldigt effektiv när vi vill att hästen på lättast sätt ska aktivera sin ryggmuskulatur – den väl omtalade överlinjen!
Hoppelihopp tillbaka till skallens funktion och här tillsammans med den kända bakkärran som vi så gärna vill aktivera eftersom det är den vi önskar ska bära upp hästen/ekipaget. Självklart behöver mest vikt/balans fördelas till hästens bakdel för att den ska bära sig korrekt med den. Här adderar vi den där korrekta överlinjen eftersom den behövs för att inte skada ryggen och även ta med sig framdelens vikt “tillbaka”. MEN – här borde ni, precis som jag, reagera på att någonting i matematiken felar? För om vi ska rida i en lång och låg form för att få med ryggen, är huvudets placering för lågt för att kunna lägga över vikten till bakbenen? ..vilket innebär att om vi aktiverar bakdelen tillsammans med rygglinjen i den låga formen är hästen fortfarande felaktigt belastad.
Nu börjar jag plocka in den långa och korta tygeln funktion i cirkusen. Man kan ju tycka att en lång tygel här är mer fördelaktig eftersom hästen inte kan luta sig utan tvingas “bär upp sig själv” på en hängande tygel, men vad spelar det egentligen för roll när det gäller viktfördelningen?! En liten roll, eftersom en häst på kort tygel alltid lägger en liten tyngd i den vare sig vi vill det eller inte, men fortfarande så bär sig inte hästen helt korrekt bara för att vi länger den.
Nehe, kanske ni tänker, så nu skadar det att rida hästen på både kort och lång tygel.. och till en början ska jag vara så fräck och säga – Ja, det gör det! Men sedan ska jag även tillägga att jag endast talar om den långa och låga formen, så det för oss vidare in på den formen som kommer att bära upp din häst och till det som läsaren efterfrågar, att hästen ska vara “självbärande” 🙂
För hur lugnt och fint det än ser ut när hästar går i lång och låg form, så är inte det en form som hästen ska gå i för att muskla sig korrekt.
Men varför är det en så populär form som de flesta eftersträvar att rida i då tro?
Jo, för precis som jag nämnde så är det en form som aktiverar ryggen och bakbenen, hästen slappnar av och stressar ner i den här formen. Jag kallar det “eftergiften”, för om man släpper ned sin hand och hästen följer dig, på en hängande tygel, till denna formgivning är det ett kvitto på att den är eftergiven och avspänd.
Rider vi däremot i den formen för att vi tror att vi musklar dem korrekt misstar vi oss. Det enda det medför är att hästen med stor sannolikhet kommer att få såkallade “balltramp” eftersom frambenen inte hinner undan när bakbenen trampar in så fint och då sätter vi boots på våra hästar för att de går under sig “för bra”. Ta av bootsen igen och plocka upp formen på din häst så frambenen har en chans att bli lättare när bakbenen letar sig framåt. Dessutom får vi ett trevligare knälyft i frambenen när vi gör dem lättare, vilket nog ingen klagar på 😉
Nu när vi konstaterat att huvudet måste upp för att göra det möjligt för hästen att lyfta sin bröstkorg, som leder till att frambenen hinner undan för bakbenen som trampar på mer och mer framåt, kommer vi in på några viktiga detalj som kan paja även den högsta formen. Nämligen, att nacken ska vara den högsta punkten, alltså den första nackkotan, inte den andra eller den tredje utan den första, annars får vi tyngden på framdelen igen!
Men hur gör man för att inte tappa ryggen i den höga formen? Man ser till att hästen arbetar med sin bukmuskulatur som lyfter ryggen i samspel med att bakbenen vinklas och trampar under sig. Nacken blir den högsta punkten och om den inte är det så får vi se till att “lyfta” upp deras huvud så ATT den blir det, utan att för den skull “hålla kvar” det där uppe, för det är hästens uppgift, vi ska bara påminna.
Så, med ett litet “snitsigt” lagom mjukt lyft/ryck/uppvaknande, vad vi än väljer att kallar det, så behåller vi hästens huvud i rätt position för att göra det möjligt för bakdelen att ta upp kroppens tyngd, be bakbenen trampa in under kroppen och korta intervaller som till slut blir längre och längre kan vi här, tillsammans med att variera med den långa och låga formen muskla hästen steg för steg.
Visst låter det enkelt? ..eller inte 😉 hehe
Det är enkelt och logiskt i teorin men kräver massor av känsla, kroppsmedvetenhet och inte minst timing för att genomföra korrekt i praktiken.
Detta är vad formgivning är och för att få hästen självbärig i detta handlar det om att ha en mycket flexibel hand som kan korrigera om hästen gör fel, men absolut inte att luta sig mot, för att sedan kunna ge en eftergift och då ska hästen kunna gå kvar i formen på egen hand.
OCH – nu kommer svaret på filosifin med kort respektive lång/hängande tygel!
Jag brukar jämföra mot om man sitter på en pilatesboll, eller egentligen bara balanserar på ett ben (alla har ju inte suttit på en pilatesboll). Om du tänker dig att du sitter på bollen med båda benen i marken, eller stå med båda beneb på marken rakt upp och ned för att sedan släppa båda benen så du enbart sitter på bollen, och du som står på marken ställer dig på ett ben. Känn efter hur du med ens tappar balansen och får anstränga dig för att återfå den. Tränar du på detta upplever du inte att det är svårt tillslut, men har du inte gjort det innan kan det vara riktigt svårt, speciellt för dig på pilatesbollen.
Samma sak tar vi nu med oss till hästen!
Tänk dig att hästen ska samla sig på bakdelen, ta me sig ryggen, lyfta magen, lyfta huvudet och vara i balans. Lika svårt för dem, visst 🙂
Nu tar vi samma exempel med att stå på ett ben eller sitta på en pilatesboll, men du har något eller någon att stödja dig lite mot med händerna. Hur mycket lättare blev det nu?
För hästen blir vår hand att luta sig mot samma sak! Hästen kommer precis som vi att kunna balansera upp sig under en längre stund, men hur korrekt använder den sina muskler?!
Precis som i all “styrketräning” är det korta stunder med korrekt hållning som ger det bästa resultatet, än att hålla ut längre men att ha fel hållning, vilket bidrar till att träningen tappar sitt syfte..
En sista gång jag tar jag upp samma exempel som innan och vill ni att ni har något eller någon vid er som ni kan “ta i” om ni håller på att falla. Så ni försöker balansera upp er men när ni känner att ni behöver hjälp för att upprätthålla er hållning tar ni hjälp genom en lätt snudd, gärna ofta om det behövs men ta inget fast stöd.
Här är igen samma sak med tygelns inverkan på hästen och jag tror ni förstår lite mer hur er hand ska verka för att påverka hästen på bästa vis 🙂
Handen är en stor hjälp för hästen så envisas inte med att inte hjälpa dem med den, men hjälp dem på rätt vis, så ni till slut enbart genom att kunna höja handen någon centimeter på en hängande tygel får hästen att förstå att de ska lyfta sin kropp och knopp men utan att de söker ett stöd.
Sann balans är inte lätt och speciellt så har tävlingsryttarna inom dressyr det tufft eftersom det ofta krävs av dem att de ska ha en kontakt med hästen i munnan, ett såkallat stöd, men rent fysiologiskt finns det ingenting positivt med detta (så dressyrdomare, släng er i väggen *blink*)
OM vi ändå vill rida på kort tygel så finns det ju möjlighet att ha en kort tygel utan stöd, men det är riktigt svårt eftersom det då är lätt att tygeln glappar och stör hästen i munnen istället. Blir ni helt snurriga av alla olika förklaringar så be mig gärna vidareutveckla det som ni inte får ihop 🙂 Det gör jag så gärna!
Har jag fått fram mina tankar kring handens inverkan så ni förstår vad jag menar nu!
KOMMENTERA NU! För jag vet att ni är massor som läser och jag tycker att ni är lite väl lågmälda 😉
Ninja! Intressanta tankar 🙂 Är dock inte hundra med på vad du menar och om det var en frågeställning till mig eller bara lite av dina tankar som du delar med dig av. Hur som helst blir jag jätteglad att du gillar bloggen. Det är ju väldigt få inlägg den senaste tiden men de gamla hoppas jag också inte blir “för gamla” trots att de inte skrev igår direkt 😉
Hej! Jag har nyligen börjat läsa din blogg, och läser massor av inlägg fort som attan för det är så himla bra alltihop att jag bara vill ta in det du skriver fortast möjligast! Just detta inlägget tycker jag om eftersom jag hört det så många gånger (att hästen behöver stöd i munnen) och verkligen ifrågasatt. Kunniga hästmänniskor försöker förklara men eftersom jag fortfarande inte fattat, och inte vill framstå som en jubelidiot, har jag bara släppt det. Jag tycker att din förklaring är aningens bättre, fast jag fattar fortfarande inte…
Och det är detta jag inte fattar: Hur kan jag som sitter ihop med hästen ge hästen stöd? Om jag hade haft en mindre person på min rygg och tappat balansen när jag var ute och gick, kan jag inte tänka mig att jag skulle återfått balansen av att personen på ryggen hållt upp mitt huvud. Vi sitter ju ihop! Den bilden jag har av att en häst återfår balansen (eller bär upp sig) bättre med “stöd” i munnen är att hästen är rädd för att det ska göra ont och skärper sig lite snabbare. Och då upplevs det som att hästen blir hjälpt när det i själva verket är hästen själv som ändå bär upp sig. Fast mer aktivt då pga av smärtrisken. Själv rider jag bara bettlöst sen 1½ år tillbaka och min häst har äntligen börjat lita på att det inte gör ont i munnen på henne om hon skulle göra ett felsteg. Både hennes framåtbjudning och hennes balans är numera svinbra! Fast formen är si så där….
Med Vänliga Hälsningar
Ninja
http://www.redridinghoe.se
Vet inte om det blev klarare eller rörigare för mig nu:PKan du inte lägga upp bilder/filmer med självbärig häst på lång/kort tygel?Hur kan man rida på kort tygel utan stöd? Jag fattar inte riktigt den biten 😛 Något måste det väl på något vänster ändå finnas i handen på kort tygel? För du känner ju hur/om hästen tuggar= alltså något i handen väl? Likaså måste man väl ändå ha “tygelns vikt” i handen?Efter att ha läst inlägget om NH (där jag ställde frågan) var jag tvungen att ta fram mitt bettlösa “träns” och testa lite. Helt plötsligt vart min häst jätterund i överlinjen, på lång tygel (utan att för den skull kännas framtung). Det bidrog även till att hon vart lite låg i framänden, men hur vet man liksom om de är för låga, för runda? Jag kunde variera formen väldigt lätt, men när Lotta själv fick välja (hon tar för sig lite mer när hon inte har bett i munnen) så valde hon en låg form. Är det då bra eller dåligt? Eller kommer en högre form på lång tygel (red hela passet på lång tygel)ju starkare hon blir? (Eller kan det varit så att hon helt enkelt såg sin chans och lurade mig?).Många frågor som kanske inte är så lätta att svara på utan att ha sett hästen live, men rent generellt? För det måste väl kunna bli för mycket av något? (eller ska man lita på sig själv? Det kändes bra, så då var det bra? Känner mig mycket osäker på det här…)
Ska se mig om efter en bild jag känner passar in i sammanhanget 🙂
Tillägg till min egen kommentar nedan:
Vi varierar form efter passet: börjar på helt fri tygel, upp och ihop under en intensiv arbetstid sen varva ned lång och ledig.
Är det verkligen möjligt att en fyraårig fixar denna form av sig själv eller är det ngt som felar tror du? Jag vet inte hur det ska eller bör kännas (tränarna här förespråkar mer tygel än mig så vi tränar hemma än…)
Därför vore det kul med en bild eller en mer ingående beskrivning på hur det ska kännas när hästen är självbärande!
Intressant! Kan du inte lägga upp en bild på en häst som är helt självbärig?
Jag tycker det är svårt med “korrekt” form. Rider på en unghäst som KÄNNS sjukt välbalanserad men har alltid trott att hon går i för HÖG form för sin ringa ålder (apropå tjatet om långa låga unghästar)
Jag har verkligen INGET i handen och vill ju ha det så, när hon bör trött hänger hon sig i tygeln men då brukar jag “lyfta upp” henne först så hon balanserar om och sen skrittar vi en stund för att vila lite.
Hon har alltid gått så här (mycket tömkörd innan) och det har tagit några pass för mig att lära mig själv att inte pilla med handen! Det känns väl att ryggen är “med” men jag har ändå tänkt att formen är för hög för henne….
OJJJJ ojjjj ojjj vad härligt att läsa! Jag har aldrig riktigt kunnat förklara min sorts ridning tidigare, men det är så där jag rider min dressyr! Det är min smak och det är min väg, inte allas självklart, men jag vet att jag följer den iaf ^^Härligt kan absolut inte förklara saken bättre själv, toppen jobb! Har en grej jag tänkte nämna dock, jag rider aldrig med ett slags stöd, alltså att hästen lägger sig på bettet eller vad man ska säga, men jag rider inte med långa tyglar och arbetar heller, har en svag, svag, kontakt, hade jag inte farit illa av att ha synålstråd till tyglar hade det fungerat lika bra, men jag har sträckta tyglar kan man säga, dock utan att hästen ska lägga sig i handen, detta är för att jag när jag rider i paddocken vill ha yttertygelskontatken och allt det där, mens om när jag rider i skogen kan jag jobba osv och då rider jag långa tyglar, placerar honom och släpper sedan tyglarna igen tills han går ur den form jag arbetar i osv.. Jätte kul ju att läsa, tack för godl äsning 😀
Håller till fullo helt men dig! Lär mig att formulera mig så bra i skrift tack! 😉
Sjukt intressant läsning! Mycket nytt att smälta och tänka om : )
Men viktigt borde ju vara att ha så pass kort tygel att du kan använda händerna för att tex. styra, ställa, böja och så vidare, såklart tillsammans med sits och skänklar. Om du har för långa tyglar får du händerna i magen och risken är ju då att man istället slänger fram överlivet för att komma lite längre bak med händerna? Eller är jag alldeles för långt inne på dressyr för din smak?