Det värsta med mitt jobb är att jag ofta får “städa upp” det andra har grisat ned. Den stackars fina, älskade lilla häst i Ljungby var precis en sådan pålle. Hon har nu väldigt kära ägare, men vad livet dessförinnan har gjort mot henne vill vi nog inte ens veta.

Lastningen gick i som i vanlig ordning, bearbetning av gammalt groll, koordination av kroppsdelar men väldigt unikt för den här hästen var att jag fick en känsla av att hon “inte ville veta av sin kropp”, som om hon inte hade någon energi eller kontakt mellan kropp och knopp. När kroppen inte ville, ville hon mentalt och kroppsdelarna i sig var knappast överens.

Jag tackar mitt eget arbetssätt när överraskningar som då sker. Allt har släppt och hästen är positiv, lugn och trygg med transporten, mig bakom, framför, vid sidan, det har skramlat och haft sig i transporten när hon inte riktigt fått ordning på sina ben så det känns ofattbart enkelt när hon som värsta mönstereleven inte reagerar någonting på allt bakom, men det är bara att tacka och ta emot tänker jag 🙂 (Dock alltid beredd på att saker kan bubbla upp till ytan, speciellt när det gäller en häst som det här, som inte riktigt är synkad mellan kropp och själ.

När jag ber, bara för att det ska vara enklare för hästen, ägaren att stå framför henne inne i transporten, breddar mellanväggen till trekvarts och ställer mig bakom för att visa hur allt är klart för den definitiva stängningen, men att det tar vi nästa gång, så smäller bomben.

Denna underbart söta lilla häst har någonting väldigt viktigt hon vill berätta om och situationen med en bakom och en framför gör henne lite osäker så hon tar ett kliv bakåt. När jag, precis som jag gjort innan och hon varit helt bekväm med, petar in henne med min förlängda arm precis under svansroten lyssnar hon duktigt och går in steget. För att sedan gå emot igen, och igen och tillslut är hon snabbare än någon hinner uppfatta utanför och hela hästen förvandlas till en introvert traumatiserad häst.

När jag börjar bena ut allt och känner igenom hur situationen faktiskt blev talar hästen på sitt tydligaste vis hitintills. Från att ha varit lite “dåligt självförtroende-negativ” till att helt sätta sig på tvären och tala om att “DET HÄR ÄR PRECIS VARFÖR JAG HATAR MÄNNISKOR!!”

Hästen har blivit vinschad in i transporten och detta är någonting som är så lätt att avgöra eftersom om jag efterliknar situationen agerar hästen efter exakt invant beteendemönster. I detta fall vet vi dessutom att hästen verkligen har blivit invinschad och dessutom blev nuvarande ägare tipsade av andra att göra det, vilket de tack och lov hade sunt förnuft att inte vilja göra.

VARFÖR!? OCH HUR!?! ..kan människor vara så fruktansvärt opedagogiska och rent ut sagt galna att tipsa andra om att vinscha en häst in i en transport. Okunskap visst, men på fullaste allvar. Hur hade du mått om någon band fast dig, alt. satte på dig en tvångströja och sedan tvingade dig till någonting mot din vilja, kanske till och med någonting som var det värsta du visste. Hur hade du verkligen känt undertiden? ..och för att inte tala om efter!

Den här hästen får vi arbeta fler dagar med just pga. att allt “kom ifatt” bara av att en person stod framför henne samtidigt som en annan skulle hjälpa henne kliva in med sista bakbenet. Det utlöste fruktansvärda minnen från en eller flera händelser från det förflutna, som skadat hela denna hästs själ för resten av hennes liv.

Nästa gång är det djup bearbetning av detta och alla tummar och tår, förmedling av styrke-energier välkomnas till denna lilla underbart fina häst som är värd all kärlek och omtanke i världen. Jag är bara så glad över att hon kommit till rätt ägare!!