Bildtext: Rhianna stoltserar i ridhuset (lånad bild från blup.se)

3-åriga halvblodsstoet Rhianna och hennes matte Sannah hade kört fast i lastningen när hon ringde efter hjälp till mig. När de tränade och gav henne mat i transporten kastade hon sig ut och när de skulle åka ville hon inte ens gå in.

När jag först träffade Rhianna
..såg jag en stor och ståtlig pålla med mycket karaktär. Introduktionsarbetet var okomplicerat till en början, som sedan visade en hel del saker som var typiskt för lastningen. Det är just detta som är så effektivt med introduktionen/analysen, eftersom det visar så mycket som man kan lösa redan innan man tar tag i vid själva problemområdet.

Rhianna blev otålig, tappade helt fokus och började skrapa och knasa runt. Innan dess hade hon varit väldigt mogen för att vara unghäst och jag upplevde henne som väldigt analytisk i sig själv, men nu kom lillflickan fram i henne 🙂

När vi första dagen började träna vid transporten
..upprepade jag mycket av det som vi gjort vid introduktionen, som jag alltid gör, och mycket likheter visade sig såklart. Dock uppkom nya saker, trauman/rädslor/fobier som kom fram av just själva lastningen. Extra mycket känslor kom upp till ytan när jag bad om att få ta hjälp av en förlängd arm i form av ett spö, som resulterade i spändhet, mycket kast med huvudet och nervösa steppningar.

Rhianna är en väldigt känslig tjej som verkligen visar allt hon känner och lite till. Detta är någonting som jag ofta upplever i lastning eftersom många hästar blivit traumatiserade eller skapat fobier vid eller i transporten men hon är så känslig i sig själv. När hon kom till Sannah förra året var hon väldigt känslig mot huvudet och har hela tiden visat allt väldigt tydligt.

Det mest intressanta med Rhianna var
..hur hon visade mig varje liten detalj i lastningen som hon behövde hjälp med att komma över och bearbeta. Dessutom kunde jag av hennes ordning att döma se var lastningsproblemen börjat och hur det sedan eskalerat till ett så stort problem – det är verkligen något som är GULD värt, när jag kan ge ägaren hela processen och på så sätt ge en helt unik förståelse för sin häst!

Från början sade Rhianna “Gå på transporten, ohh noo!” och hon lurade mig nästan att tro att det bara var att hon inte ville gå på, den så kallade envisheten, och hade fallet varit så hade det varit första gången på år, någonsin?! Men snart kröp det fram mer och mer som visade att det inte handlade så mycket om att gå på, utan mer om trycket i linan. Jag kunde utvärdera precis vad hon tyckte var okej och inte.

När vi kommit förbi arbetet med att lätta för tryck kom nästa del, nämligen att hon tyckte det var otäckt att taket var så lågt (enligt henne) trots att det var en normalhöjd, om inte högre(?). Så detta fick vi hela tiden ta hänsyn till eftersom hon “ticksade” av sig själv genom att ta upp huvudet. När jag testade att självlasta försvann detta helt så mycket säger att det kommit av trycket i linan när man velat att hon ska gå på.

Självklart är det alltid svårt att klargöra vad som kom först, hönan eller ägget 😉 Men i detta fall är jag så näst intill säker på att det inte var här det började med Rhiannas lastningsproblem, utan snarare inne i själva transporten, närmare bestämt när hon gick emot frambommen. Fy bubblan vad obehagligt kyligt och hårt säg!

För helt plötsligt när vi dag tre står och upprepar allt visar hon stor oro och “backar flera steg i processen”. Hon hade inte under de andra två dagarna gärna gått in helt och hållet, även att hon stod helt inne i transporten så klämde hon ihop sig lite extra fint. Detta brukar släppa eller så visar sig någonting dagen efter och det gjorde det ju verkligen som sagt.

Eftersom jag stod och självlastade henne, när hon helt plötsligt blev väldigt instabil och upprörd, såg jag inte vad det var som störde henne. När jag kikade in och dessutom såg att hon låste sig extremt mycket i sin högerbog framkom snart problemet med att gå emot frambommen. Bara det att jag vet om vad problemet är brukar göra hästarna trygga och så börjar allt funka igen om man stöter på problem såhär på vägen, men inte nu..

När flera minuter hade gått och jag märkte att Rhianna inte blev mer bekväm utan snarare värre visste jag direkt att jag behöver tänka om, eller tänka till, men inte riktigt så som många kan tro. Jag vet här om att jag är på helt rätt spår men ibland krävs det extrahjälp som denna gång var från matte.

Sannah och Rhianna är härligt tighta i sin relation och Rhianna litar verkligen på henne, liksom “mammig”. Många kallar sina hästar mammiga, vilket jag sällan håller med om, men denna gång använder jag själv ordet eftersom det framkom så tydligt. Enda anledningen, som jag tror, varför de stött på detta lastningsproblem är för att Sannah inte förstod sig på Rhianna, som talade med stora bokstäver och kämpade i desperation för att göra sig hörd – den vanligaste grunden till alla problem jag stöter på, vad det än handlar om!

Så, Sannah fick order om att ställa sig inne i transporten på andra sidan frambommen och tro det eller ej men här blev det en sådan tydlig vändning att det nästan var trolleri. Rhianna gick inte ut ur transporten en enda gång utan stod vänligt och tryggt kvar i inne i transporten medan jag guidade henne till att släppa spänningarna i höger bog 🙂 ..senare kunde jag släppa på spänningarna i vänster bog utan att Sannah behövde vara moraliskt stöd!

Här var vi nu med en hel rad småproblem som eskalerat i ett stort lastningsproblem, men som vi nu talat öppet om och bearbetat. Eftersom Rhianna var så ärlig och öppen redan från början kunde vi snabbt ta tag i rätt saker, men eftersom de var så omfattande så var det precis på håret att vi kände oss redo.

Hur som helst så kunde vi lugnt och sansat avsluta dessa tre dagar av lastträning med en liten åktur som gick hur bra som helst. Tanken är nu för dessa två brudar att fortsätta träna på själva lastningen på egen hand och sedan om de känner sig säkra så får de ta och börja åka små rundor. Behövs det tar vi en repetition, annars är det bara återbesöket kvar för att kontrollera småsaker som kanske glömts bort och dylikt.

Tack båda för riktigt intressanta och utmanande dagar för min hjärna – gott att få hålla sig i trimm 😉


Bildtext: En duktig Rhianna och en gömd matte i transporten (7 jan 2012)