Ubbe, en otrolig ponny på alla vis!
För drygt ett år sedan lämnade jag mitt visitkort till en hovslagare som skodde i samma stall som jag hade häst. Skulle han stöta på folk som har problem med sina hästar hade han mitt kort och nummer.
Nu ringde hovslagaren, Niclas, som bor utanför Nässjö och jag åkte för att möta honom och hans familj i förra veckan för att hjälpa dem med deras ponny.
Hans dotter Johanna har en D-ponny som heter Ubbe, han är ett russ och vad säger man alltid om dem tro?! 😉 Bus bus bus, men här har vi en annan typ av ponny – för bus verkade inte vara något för honom. Han var väldigt mogen och sammarbetsvillig att träna. Stora luftiga steg, dock med önskemål om att han skulle använda ryggen mer, smidig och snabb i vändningarna.
När Niclas ringde mig och berättade om att de hade problem med att Ubbe stegrade extremt vid vissa tillfällen då hans dotter red dök första självklara tanken upp om att han hade ont. När jag nu såg honom röra sig så obehindrat och lätt undrade jag vad det var som utlöste han extrema beteende som de berättat om..
Det var när han inte ville går förbi någonting som han började stegra, han hade dessutom sett till att Johanna och han blivit uteslutna då de inte kommit över startlinjen vid en tävling.. Om de hoppas kan han också helt plötsligt få för sig att vägra – och då känns det en lång bit innan hindret ens är i närheten berättade Johanna.
Vid introduktions-arbetet kändes som sagt Ubbe jättefin. När vi arbetat igenom nedåt- och framåt-sökning fick han även fint arbete i ryggmuskulaturen. Sedan när vi gjort iordning honom för lite ridning, sadlat och tränsat ställde vi oss på ridbanan och så skulle jag visa Johanna mina “magiska tygeltag” som skulle hjälpa dem 🙂
Ubbe var väldigt stel när jag introducerade övningen för honom, vilket innebar att han skulle böja halsen åt ena hållet och åt andra hållet med ställning i nacken. När jag sedan bad honom gå ville jag få energin att flöda framåt men den gick gärna bakåt. Snart var han med på noterna men jag märkte att han tyckte det var klurigt och blicken blev aningens osäker.
Men blicken förvandles så fort Johanna själv suttit upp och ridit runt en stund, det blev nämligen ett äkta litet russ med ens 😉
Efter vi hade gått igenom små övningar uppsuttet kom nämligen problemet rakt på sak. Han ville inte gå förbi “pappa med plastpåsen” och då stegrade han och gjorde riktiga 25-öres-vändningar. När jag bad Johanna att fokusera och enbart tänka på det magiska tygeltaget som hon fick igenom ett par gånger kunde jag ändå inte begripa hur han lyckades smita undan så pass flera gånger ändå.
Efter några gånger och när Ubbe dessutom visat att han struntade i var han var utan stegrade mot staketet bad jag Johanna sitta av och så skulle jag få känna. Tro att det kändes urlustigt när jag satt upp på lilla ponnyn – och hela tiden var jag jättenoga med att känna in hur han reagerade på min tyngd.
Han reagerade ingenting och han gjorde vändningar i skritt jättefint. Sedan var det på väg mot “pappa med påsen” igen som det kom.. Hej och hå vilken liten ponny med stora krafter.
Niclas berättade att han gått som hingst väldigt länge och det förvånade mig inte för så som han bar upp mig och han skuttade som en liten kanin. Riktigt smart ponny som visste precis hur han kunde använda sin kropp, hehe!
Så snart jag fick ställning i nacken på honom slutade han upp, men envis som ett russ ska vara försökte han trots allt några gånger till.
När Johanna sedan fick sitta upp gjorde han ingenting utan gick förbi i lugn och ro. Trav kunde hon inte få i honom helt förbi, utan han ville skritta, men det gjorde ingenting för det var ett stort steg att bryta beteendet i sig 🙂
En liten uppföljning blir det snart igen!
..förresten så fick jag reda på att hon tävlat helgen efter och de hade kommit runt banan. Han hade börjat strula vid ett tillfälle men då hade hon avbrutit det snabbare än vanligt. Dessutom sade pappa Niclas att hon sett ut att göra “mindre” än hon brukar, vilket också är positivt. Jag bad nämligen Johanna att känna in sin ponny och diskutera med honom istället för att de ska bråka 🙂 För även om det är ponnyn som börjar bråka så har man ingen rätt att vara bråkig själv. Hon lyssnade fint och vilken modig tjej på en minst sagt häftig ponny!
