Fox & Emma
D-ponnyvalacken Fox har ägts av Emma och hennes mamma i ungefär ett och ett halvt år. De köpte honom utan att få veta någonting om eventuella lastningsproblem och när de tog hem honom märkte de inget. De åkte ut på en tävling och då gick lastningen bra på ditvägen och okej på hemvägen, men efter detta tog det stopp.
De övade under en period och det gick både upp och ned, men så den dagen då de skulle sätta dit bakbommen hände det fruktansvärda. Fox drabbades av total panik och blev så blockerad att han slängde sig bakåt. När bommen tog stopp fortsatte han att trycka och tillslut gled han under bommen och skrapade upp hela ryggen till det att han fastnade. Detta satte skräck i alla och rehabilitering blev nästa projekt. Han skadade även höften, men som tur var återställdes han helt efter detta frustansvärda.
Det var här som Emmas mamma kontaktade mig, de behövde hjälp!
Introduktionen var omfattande och omtumlande tillsammans med Fox. Det var hellregn hela första dagen och han var spänd och ofokuserad eftersom han ville tillbaka till kompisen i stallet.
Han var kvick och ville vara väl till lags men samtidigt blev han väldigt barnslig och blockerad när han inte ville lyssna, han bara vände sig om och tänkte ta sitt pick och pack och dra rent mentalt.
När han väl kom till mentalt medvetande var han osäker och blyg, med en blick jag sällan mötts av – ledsen?! Bland annat så ville han gärna “knäcka av nacken” vid nedåt och framåt-sökningen, detta blev en hel del tid med andra dagen eftersom han helt blockerade sig här och ville inte använda sin rygg, bli medveten om sin muskulatur och rörlighet.
Vid själva lastningen gick det första dagen väldigt fint eftersom han kändes positiv vid transporten. Han var med mig ändå in i transporten och enbart en liten baktass var tveksam, vilket är helt okej första dagen eftersom introduktionsarbetet tog den mesta av tiden.
När vi andra dagen efter lite upprepade övningar i inhägnaden började lasta var vi precis där vi slutat dagen efter. Han accepterade att gå på men någonting var fortfarande jobbigt i hans huvud, tankar som strömmade omkring.
Det var hur som helst dags för Emma att blandas in i träningen och där uppdagades en hel del, som om alla inblandade kom tillbaka till katastrofdagen..
Fox reagerade starkt på att vara tillsammans med Emma i transporten och med “mamma” utanför med oroade tankar och kommentarer blev stämningen minst sagt spänd. Dags att bryta mönster!!
Vi höll ett långt och mjukt samtal om lastträningen, Fox, Emma och hennes mamma samt relationen mellan alla inblandade, tankens kraft och påverkan 🙂
Snart började Emma och Fox slappna av tillsammans och “mamma” gick från att kommentera oroat till uppmuntrande. De var ett team!
Fox vågade lita på Emma och de började förstå varandra, lugnt och stilla gick allting framåt och snart kunde vi ta itu med allt från bakskygghet, avtraumatisering av linor, ha mellanvägg på plats och “låtsas sätta dit” bommen bakom 🙂 Kanonfint!
Så summeringen av helgens träning med fina Fox är följande:
Av missförstånd som ingen menat något ont i har Fox tappat greppet om vad som är rätt och fel, farligt och inte farligt. Han är en sann gentleman som vill vara till lags och vet om att han kan göra bra ifrån sig.
Dagen då han tappade kontrollen över situationen och pressade sig under bakbommen blev en chock för honom och han tappade inte bara kontrollen utan även sin egen självkänsla. Han hade känt oro vid transporten men inte blivit helt förstådd, vilket ledde till att han inte kunde göra sig mer förstådd, han fick panik!
“Jag försökte förklara, men de förstod inte vad jag sade. Jag varnade dem att jag skulle få panik men de var helt övertygade om att det bara var dumheter. Förlåt, jag försökte verkligen, men jag kunde bara helt enkelt inte. Jag vill bara väl, men ibland förstår jag inte..”
Emma och hennes mamma ska nu träna på sin hemläxa med Fox vid transporten. En sak i taget, andas, känna in läget, uppmuntra och bearbeta situationen 🙂
Nästa gång vi syns fortsätter vi med att klara av allt tillsammans!
