Lilla söta Sanne!
Vem är du? Vad gör du? Hur tänker du? Från att vi ena dagen planerade in så många träningspass inom den närmsta tiden som vi båda hinner med, till att hon idag är som en klocka. Nog för att jag ständigt är med om helvändningar med hästar men att det kommer så snabbt och oväntat som idag med Sanne var lite magi – dock får vi se hur länge förtrollningen sitter i, imorgon fortsätter vi “inför premiering”-träningen.
Bildtext: Alla nöjda, glada och lättade efter dagens pass (4 aug 2011)
Sanne (likt de flesta andra hästar) ogillar skrammelburkar och spön, fast om vi ska hålla oss till sanningen så ogillar hon dem inte – hon är LIVRÄDD!!
Problemet som vi nu har är att det är premieringsdag och mentaliteten där är inte alltid så hästvänlig som man kan önska, för där är det nämligen skrammelburkar och spön som används för att “showa upp stämningen”. Något Sanne med all säkerhet skulle totalflippa över..
Så, för att gå lite mot mina egna principer arbetar jag under tidspress (Obs! Jag gör inget som inte Sanne är okej med.) men tyvärr är detta någonting som ofta förekommer i hästvärlden – och vad är bäst att göra?! Vara profsig och hjälpa till i den mån som går eller att lämna häst och hästägare åt sitt öde.. Jag hjälper såklart till men är mycket noga med att tala om för hästägaren att detta är “onormala” omständigheter och han man möjlighet att skjuta fram det man planerat (flytta fram dead-line) så är det alltid det bästa för att slippa press från olika håll. Dessutom får hästen inte mycket beröm eftersom den är duktig under träningarna och sedan ska man iväg på galej precis när saker och ting börjat fungera. Men som sagt, livet blir inte alltid riktigt som man tänkt sig så det är bara att gilla läget och göra det bästa utav det.
Bildtext: Sanne med glada söte-blicken (4 aug 2011)
I detta fall har vi en häst som är en mycket speciell tjej! VÄLDIGT VÄNLIG – men också VÄLDIGT SPÖKIG 😉 Hon vill alltså alltid vara till lags men hon har så mycket spöken i huvudet som säger någonting helt annat till henne och att vara Sanne är inte alltid så lätt..
Summeringen av dagens pass med Sanne blir iaf. följande:
Jag stod med skrammelburken och fullständigt TOK-APADE mig från alla håll och kanter och det enda Sanne bad om var att få vara nära??!! Haha, både jag och Lena visste inte om vi skulle skratta eller gråta – eftersom hon dagen innan visat att det enda som var okej för henne då bara vi ens tittade på burken var full kareta i galopp, även kallat sken.
Lena kunde sedan efter lite “samarbetsträning” med emellan springa med henne liknande som på premieringen och jag stod med piska och skrammelburk en bit bort. Då ska även tilläggas att jag innan detta försökt få henne framåt för pisken eftersom hon vägrade gå bort från mig när jag skramlade med burken, så jag trodde hon kom in i en mental låsning. Men eftersom hon inte ens brydde sig om mina tillättavisningar med spöet – direkt på henne till och med – så fanns det liksom inget mer att göra mer än att leeee och vara glad över att hon tänkte istället för att panika 😀
Nämna ska jag också göra att vi enbart börjat med skrammelburken eftersom Lena sagt att hon är väldigt spörädd också, idag när vi hämtade spöet var det för att försöka förlösa den mentala knuten men hon reagerade som sagt inte ens på det – jag är typ chockad! 
Bildtext: Sanne med den vanliga skeptiska blicken .. (4 aug 2011)
Så fortsatt träning blir fram till slutet av augusti när det är dags för premiering. Självklart ropar vi inte hej förrän vi kommit över bäcken men man får ta till sig de bra gångerna och ladda batterierna med. Det som är kvar i träningen är miljöombyte och samma sak där, samt upprepning för att verkligen vara säkra på vår sak.
“Lilla” (kanske den största.. och viktigaste!) hemläxan är att sortera upp känslorna i sitt eget huvud så hästen inte missförstår, samt tala från hjärtat ända ut till alla kroppsdelar – så hela jag talar samma språk 🙂
Men det tar vi då, nu slappar vi och mår bra 🙂
