Alla vi som arbetar med hästhantering har åtminstone en sak gemensamt (förhoppningsvis) och det är att få en trygg häst, en säker relation till den och att de litar på oss. Jag arbetar helt med detta som slutmål men jag har även blandat in en extra krydda som gör min variant lite annorlunda – och mer exotisk 😉

Bearbetning av trauman, problemlösning på hästens vis där jag enbart coachar och tar ansvar över ordnade omständigheter runt omkring!

Det kan låta aningens abstrakt eller tvetydligt när man inte hört talas om det innan och vad jag vet har jag ingen vetskap om någon annan som arbetar med det heller.. Det är en unik förståelse mig och hästen emellan som växt fram genom åren och allt eftersom hästarna tydligt visat mig hur balanserade de blir rakt igenom har jag kunnat se med mer och mer klarhet på vad som faktiskt händer i dem.

Problemet jag ofta upplever är att många människor arbetar med sina hästar i lugn och ro, sansat och tålmodigt, vare sig hästen är hetlevrad eller stencool. Så varför är det då detta ett problem? Jo, för bara eftersom man arbetar efter riktlinjen “Natural horsemanship” så betyder inte detta att alla behandlas lika eller att alla fungerar si eller så – de är också självständiga individer precis som människor!

Många hästar blir tyvärr nedvärderade och till och med felvärderade tack vare detta, trots att det är ett väldigt sunt tänk och många behöver det – och ska arbeta efter det. Men, alltid dessa men.. Vilka bör man tänka ytterligare ett steg med, jo de som är traumatiserade och när jag säger att en häst är traumatiserad kan det vara väldigt olika och till och med skilja sig åt i olika situationer. Ibland behövs bara det vanliga hederliga hästspråkstänket – och ibland den där extra lilla kryddan som jag nu ska förklara lite mer om.

Kryddan, som är viktigt att tänka på enbart är ett kompliment till “den vanliga hästhanteringen”, är det som tillåter oss att tänka utanför ramarna – nämligen känslor! Känslor finns i överflöd och är det bra känslor ska man självklart låta dem både gro och flöda fritt. En självklarhet, förhoppningsvis för alla, som gärna öppnar upp sitt hjärta, men om vi då vänder på steken.

En dålig känsla, vad gör vi med den? ..och vad gör vi med de dåliga känslorna som hästarna får till sig? Trappar ned, backar av, stannar upp, håller andan – någon som känner igen sig? 😉

Missförstå mig inte nu, visst är det väldigt sunt att att trappa ned en smula om kaos är på G, men när vi nästa gång möter på precis samma känsla (eller vår häst) så trappar vi även då ned. Är vi inte de som trappar ned kanske vi istället blir arga, irriterade eller frustrerade?! Det är inte heller optimalt..

Många tänker säkert, att man tränar bort denna läskiga känsla och så har hästen lärt sig nästa gång man möter på något obehagligt som framkallar den att det inte är någon fara 🙂 Mycket bra gjort, men.. (visst älskar vi dessa men, haha!)

..men hästen har LÄRT SIG att det inte är någon fara. Ibland räcker det, men vissa hästar har allt för mycket okontrollerade känslor i sin kropp som allt för ofta svämmar över. Det blir rätt så tröttsamt att för varje gång man möter på den där känslan LÄRA IN på nytt om och om igen att det inte är någon fara.

Tänker man till på många hästar som gärna upprepar sina “dåliga beteenden” så finner vi snart ett mönster där varje dålig känsla uppkommer i väldigt liknande skepnader. Jag börjar rent av fundera på om vi aldrig kan lära en häst någonting, visst låter det knas?! Men tänk själva på hur detta låter; varje gång vi “lär” dem någonting handlar det egentligen om acceptans eller vänlighet från deras sida, som vi får göra om varje gång vi hamnar i ny situation.

Om vi istället struntar i att lära dem någonting och ägnar mer tid åt att låta dem bearbeta en dålig känsla märker vi snart en skillnad, inte bara i hur hästen reagerar på olika saker, utan även hur väl de tar in sin omgivning och tänker, analyserar och utvärderar sina liv och även oss. Vi tar vår relation med våra hästar till en helt ny nivå.

Oj, vilket bubbel 😉 Tanken var att sätta igång en tanke hos er – och att göra er lite extra nyfikna på vem jag är och hur jag tänker i hästarnas värld. Jag misstänker att jag missat att koppla samman vissa påbörjade stycken i texten och som istället mynnat ut någonting annat, men isf. lägger jag till det snarast när jag läst igenom det för mig själv.

Jag kommer även skriva ett inlägg om Lena och Sanne som är relaterat till detta inlägg, så håll utkik!

O B S !
Det vore väldigt mysigt och intressant om ni som läst detta kommenterar, vare sig ni enbart skriver att ni läst det eller har någonting mer att säga – detta eftersom det är viktigt för mig att ni är nöjda med det jag skriver, vad ni tycker om det eller kanske att det är någonting som står otydligt..