Lena och Sanne
Det är viktigt att kunna skilja på sanning, uppriktighet, korrekt uppförande och känslor..

Ibland möter man hästar som aldrig slutar förvåna en, man lever i en ganska vanlig vardag men varje liten sak läggs det märke till så man inte missar någonting. Det är såklart hästen som lägger märke till allt och du får helt enkelt också börja göra det för att inte förvånas, chockeras eller rent av utsätta er båda för fara.

Sanne ska ställas ut i augusti och inte nog med allt stim och stoj runt omkring så ska det även användas spö och skrammelburkar för att showa upp stämningen tillräckligt. Detta är någonting som accepteras, men inte av alla – inte av Sanne. När Lena i förebyggande syfte ville träna på detta fick hon verkligen beviset på hur väl hon känner sin häst (trots att hon tror att hon inte känner henne alls ibland, hehe!)

Sanne fick nämligen den reaktion hon väntat sig och inte nog med att skrammelburken skulle äta upp henne – det skulle även Lena göra (tro mig, Sanne har världens mest unika uppfattningsförmåga om allt runt omkring henne!).

Jag klandrar ingen för att reaktionen blev som den blev, för det hade den med all säkerhet blivit i alla fall, men det finns alltid saker man kan göra för att behålla kollen på läget oberoende av omständigheter.

När jag kom ut på en, som jag trodde, fortsatt träning med sadeln, avbröt Lena mig och berättade denna historia och att det var läge att tänka om – nämligen “skrammelburksövnings-dags” 😉

Jag tänker låta dagens träning te sig lite som en hemlis eftersom man inte kan avslöja allt på en blogg *hehe* Men det fanns två tjejer som var väldigt nöjda (..och lite mentalt snurriga, tss!) och de heter överaskande nog Sanne och Lena.

Den fråga jag vill ställa till er alla, för att sätta igång en tanke, är: När bör vi lita på vår magkänsla? Vad är vår magkänsla? Får vi ut någonting extra gott när vi kan sammanlänka tanken mellan hjärta och hjärna, magkänsla och intellekt?

Sanne var inte längre så hysterisk rädd för skrammelburken, jag kunde röra henne med den på huvud, hals och framparti. Hon var heller inte rädd för varken mig eller Lena. Ibland är det jobbigt att tackla sina inre spöken, ibland tar de över. Det viktiga är att vi får låta dem ta över ibland, men då under väldigt ordnade omständigheter – eftersom det annars får en motsatt effekt.

Oj, vilket bubbel det här blev.. och är det någon som inte förstod (vem gör? haha) så fråga gärna så berättar jag gärna mer. Men viktigt är att lita på den där magkänslan när man väl tagit sitt beslut – så länge det är för ett gott syfte med en stor nypa förnuft också!