Fredagen den 11 februari 2011
Efter fredagseftermiddagens två träningspass med Ida (och Cru) och Elin (och Zorro) var det dags att dra sig hemåt, ta en varm dusch och krypa ned i soffan med en kopp te och bara mysa framför TV:n.. Trodde jag ja, men planerna ändrades lite, hehe 😉

Istället satte sig jag mig i bilen och åkte med Ida till hennes kompis Angelica som skulle lastträna sin pålle denna kyliga, blåsiga (stormiga) kväll.


Efter att vi stått och snackat lite skit i stallet och jag fått hälsa på hennes underbara arabkille Nielegro gick vi ut för att träna lite. Angelica visade hur hon brukar göra och jag stod och läste av läget under tiden.

Det som blev galet, var bara småsaker, missförstånd dem emellan, men trots att det var små saker så ställde det till med stora problem. Tex. att Nielegro egentligen bara stängde av sig och inte brydde sig om Angelica som verkligen gjorde en stor insats och engagerade sig i sin häst. När Nielegro sedan tyckte att det var okej att gå på transporten ville han inte stanna kvar och då kände han sig missförstådd när Angelica försökte hålla honom kvar.

Sammanfattningen blev att Angelica skulle våga stå på sig utanför transporten och enbart vara tålmodig och vänta ut Nielegro inne i transporten. Medan Nielegro skulle skärpa till sig lite utanför transporten och sedan bearbeta sin osäkerhet i transporten då han vill backa ut. Alltså, Angelica har ansvaret utanför och sedan ska hon lämna över ansvaret till Nielegro väl inne i transporten. Den balansen där de båda får ta sitt ansvar gör att de kommer överens och litar på varandra mer 🙂

Mycket riktigt, det gick jättefint så fort de fick in “knycken” och trots att han backade ut lite ibland så löste det sig genom att bara ignorera detta.

Angelica kändes nöjd och glad efter träningpasset. Trots att hon och Ida var frusna och stela kunde flera leenden leta sig fram 😉

Som vanligt försökte jag tala utifrån hur jag uppfattade att Nielegro kände, vilket jag tycker är det mest rättvisa. Sedan hjälper jag och coachar i hur allt rent psykologisk, positivt och mest effektivt bör gå till. Man gör hur mycket eller lite man vill av vad jag berättar, eftersom alla har sina egna personliga åsikter och känslor att deala med.

Angelica kändes väldigt ambitiös och uppmärksam på sin häst från början till slut. Den skillnaden jag kunde se var att hon nu också kändes balanserad, nyfiken och väldigt avläsande på Nielegro – som man verkligen såg att han uppskattade!

Hemåt åkte vi inte förrän runt midnatt eftersom vi blev så intensiva och insatta i all träning och prat om hästar och livet. Väl hemma tog jag den där efterlängtade duschen, lade mig sedan i sängen och somnade ifrån TV:n som jag vaknade av mitt i natten, stängde av och somnade om så gott 😉