Jag har fått glada mail från Ida som kommit sin fina Cru väldigt nära på väldigt kort tid. I lördags tog vi nya tag efter en veckas “hemläxa” och det var en självklar skillnad på både person och pålle.
När jag först kom till stallet stod Cru i gången och skrapade uppmärksamhetskallande i marken, precis en av de småsaker som vi håller på och tränar bort. Ida lät honom vara när hon ändå inte kunde tillrättavisa honom och lade istället energin på de rätta stunderna 🙂
Vi gick ut till paddocken och den här gången fick Ida leda honom ut med mina hök-ögon på sig. Trots att Cru hade varit lite trotsig i stallet lyssnade han väl på Ida som höll honom bakom sig hela vägen till paddocken.
Problemet är ju som sagt inte när allt rullar på utan vid igångsättningarna och stoppen. Det blev ett riktig nyttigt pass i hjärngympa, mest för Ida. Cru är så uttrycksfull och tydlig i vad han gillar och inte gillar så det var synliga resultat när de arbetade ihop.
Mjuka levande “tag/bedjanden” i linan och hon fick en mjuk och levande häst med sig. Stumma fasta tag i linan och hon fick en stum och fast häst mot sig/med sig.
Från början hade vi koncentrerat oss på att få honom att hålla avstånden men nu har han förhållt sig så fint till Ida att vi kunde börja träna på att de skulle förhålla sig närmare varandra.
Det blev både skritt och till och med lite trav-arbete idag. Vilket gav lite extra krydda på hjärngympan. Att springa vinterklädd och baklänges i djup snö var lättare sagt än gjort tyckte Ida. Cru dansade fint och lätt fram såklart. Lilla häst, han är så fin och har så lätt för sig att han hittar på egna bus för att lätta upp livet. Skarpsint och snabb, vilken kille 🙂
