Var ute och gick med skruttvas idag igen
och jag kan inte annat än att vara VÄLDIGT nöjd och glad och stolt över
min lilla pojke 🙂
Det var regnigt och blåsigt och jag trodde
livet skulle vara allmänt galet idag, men jag ville ändå ge dagen en
chans så jag tog grimma och pålle och gick ut i regn&blås-rusket.
Jag
tog Dually-grimman idag, istället för den vanliga grimman som jag
brukar ha på Compadre, då han igår gjorde en helomvändning i sitt
beteende.
I vanliga fall brukar det vara han som är väldigt
känslig – överkänslig – och spänd, samt rädd för allt och alla (stundvis
kolugn!? hehe) Just promenaderna är upprörande eftersom jag ofta ber om
hans uppmärksamhet då och det är ingenting som han verkar tycka är
positivt..
Men som sagt, igår kom en
vändning i honom. Som alla andra dagar kan han i början ha svårt att
“släppa handbromsen” och går nästan framåt-bakåt om ni förstår vad jag
menar. Detta brukar släppa efter en stund när han känner sig mer säker
men igår tänkte jag be honom följa med lite extra eftersom jag trots
allt tar det sakta och försiktigt med honom men någon gång behöver vi
avancera 🙂
Han blev först störd av min fråga, när jag började vicka i grimskaftet,
och som han alltid gör per automatik lade han i bromsen och sedan även
backen. Jag fortsätter bara som om jag inte märker vad han pysslar med
och så får han deala med sina fobier på egen hand.
Jag gör såhär när jag väl känner en häst för jag tycker det är viktigt
för dem att komma förbi fobier eller rädslor på egen hand. Hade jag här
lättat och låtit honom komma när han kommer så går det självklart. Men
den dagen jag kanske då råkar snubbla och så blir det ett ryck i grimman
blir han väldigt rädd och tror sedan att jag ska döda honom den närmsta
tiden.
Jag råkade nämligen hamna i en liknande situation precis i början med
honom när vi började träna AR på lite mer allvar. Vi var i ridhuset som
vanligt och när jag hade hans huvud lågt hände någonting utanför och han
blev spänd. När jag då inte var beredd precis exakt så ryckte han ifrån
mig eftersom han fick panik av att känna en liten snudd på sin nosrygg
när han blev spänd. Jag som inte alls var beredd på detta försökte vara
mjuk men här var han redan så blockerad och inne i sin egen värld och
sin rädsla att han slog med huvudet större vilket gjorde det omöjligt
för mig att vara smidig så det blev pannkaka. Här gör han det alltså
omöjligt för mig att visa att det inte är någon fara.
Efter detta började jag helt
från början med att hålla i lina och för varje gång jag försökte hittade
han bara nya saker och jag kände mig väldigt maktlös.
Jag hade kunnat vänta att arbeta med honom helt eller tom. undvikit det
denna dag då han var lite på tårna men å andra sidan så byggs ju bara
hans rädslor på mer och mer eftersom det undviks. Så den dagen man av
någon anledning behöver träna, eller ska hantera honom, så finns
problemet mitt framför ögonen på en.
Därför vill jag hjälpa honom att bearbeta sina fobier och rädslor genom
att väldigt snällt men medvetet göra en liten vink som jag vet att han
tycker är jobbig, för att sedan låta honom reagera som han vill och
eftersom jag är beredd på allt som kan hända fångar jag bara upp honom
när han väl är mottaglig och så får han massa beröm, mys och kärlek!
Detta är svårt att förklara men jag kommer kunna dra massor av exempel
eftersom han är väldigt extrem i sina fobier så det finns en del att
träna.
Jag har låtit honom vara väldigt länge, utan att göra detta som jag
beskriver, eftersom han inte har varit mottaglig överhuvudtaget. Nu
känner jag å andra sidan att han börjar låta mig ta lite mer ansvar och
han söker sig till mig när det blir någonting jobbigt. Därför vågar jag
nu ge mig in i dessa övningar så han får bearbeta sina onda demoner och
läskiga minnen som sitter i hans muskelspänningar.
Han går på naturläkemedelskur för sina inre organ, han har varit hos
Equiterapeut och ska åter så det blir bra med hans kropp. Sedan arbetar
jag nu mentalt mer och mer med de “ömma punkterna” så blir det en
helkroppskur – för bästa resultat!
Men allt tar vi i hans takt så det blir lagom. Så det inte blir allt på en gång utan att han berättar när han är redo 🙂
