Den härliga känslan kom äntligen äntligen äntligen idag!
Äntligen, kan jag inte säga nog många gånger. Med den bubblande oron över vad som ska
ske vid varje skogspromenad med Compadre var det idag åter dags att åka
till stallet och ta itu med den..
Allt kändes väldigt lugnt från början och som den sanna optimist jag är (hehe!) så väntade jag bara på vändningen, kanske var det lugnet innan stormen?!
Men det kom ingen storm!! 🙂 * Yippi !
För första gången, någonsin, klickade vi helt! Jag och Compadre, äntligen kom den där dagen som jag väntat på men faktiskt tvivlat på om den skulle komma. Det är alltid så lätt att tvivla i stunden men min magkänsla har ändå hållt i sig och därför känner jag mig så glad och lättad idag.
Precis så som jag hela tiden önskat, att bara gå och mysa i skogen var precis vad vi gjorde idag. Han kikade på vissa saker och det lät jag honom självklart göra, men när jag bad om några sekunders uppmärksamhet accepterade han detta och så fortsatte vi att gå vidare.
Så små saker som blivit så stora flippar var idag sådär självklara och lättsamma – som det ska vara!
Jag har som sagt försökt att vara tålmodig men ändå tydlig med vad mina gränser går. Står han på bakbenen flera gånger säger jag ifrån genom att driva på honom snett bakifrån eftersom han lätt tänker bakåt och blir upprörd och irriterad om jag ber honom att lätta energin framåt.
Tempot var lagom, stämningen god och små saker höll sig små med jätte-bamse-stora kramar och pussar när han pustade och tillät sig själv att slappna av och njuta.
Massagen gick väldigt bra den också. Han ville dock inte stå riktigt still i boxen och då blir han så upprörd och spänd när jag, så mjukt jag kan, ber honom att stå kvar. Kastar sig iväg och blåser ur näsborrarna som om jag vore ett monster (!?) Nog för att jag kanske gör mig i ordning när jag är i stallet men så hemsk kan jag inte verka 😉 hehe
Men idag, så flög han bara iväg en gång och direkt därpå kom han fram till mig och samma sak här som på promenaden så slappnade han av direkt igen *glad*
Det tog längre tid idag för honom att ta sina djupa gäspningar och himlande med ögonen, men det kom när jag bytt sida och masserade manke och rygg 🙂
Känner att jag står och väntar på de där gäspningarna varje gång nu och skulle nog allt bli lite besviken om de inte kom, tss.
Åhh, vad härligt att bubbla över av lycka medan jag skriver här istället för att omedvetet komprimera texten då det känns tråkigt och omotiverande när det går tungt.
Lättare att arbeta med andra och deras pållar för då är jag alltid den glada pricken – ibland behöver man den där utomstående personen som är sådär positiv 🙂
