I morse vaknade jag klockan sju av Olle som berättade att det stod en liten herre och väntade på mig utanför.
Olle skulle ut och åka med bilen i utkanten av skogen för att kontrollera att Compadre var kvar i krokarna i morse och då hade han stått vid de andra hästarna utanför hagen.
När vi gick ned och skulle hämta honom var han väldigt vaken och hastig i sina rörelser. När han såg mig kom han fram till mig, och nästan förbi mig – så när jag tog ett steg mot honom kikade han på mig som om han sade “Oj, jaha är du här jag såg dig inte.. öhh säkert, hehe!”
Jag kollade igenom honom och det enda som syntes var en liten skråma på vänster framben och väldigt nedslitna hovar, så att verka honom behövs ju inte på tisdag som det var tänkt.
Åh, dumma lilla pålle vad skönt att du är tillbaka!
Bildtext: Bild tagen av Gustav Hugosson (3 okt 2010)
På eftermiddagen åkte vi hem och sedan blev vi fotade på kvällskvisten av Gustav Hugosson som skulle ha lite bilder till ett slutprojekt för en kurs han läser på någon fotohögskola. Fotodokumentation med “ljus” som tema, av något yrke.
Bilden är bara en av de testbilder som vi tog idag, det är dags för lite mer riktig fotografering imorgon bitti när solen går upp och imorgon kväll 🙂
Compadre var lite varm och svullen i sitt vänsterben när jag kände igenom honom, och TRÖTT i övrigt också. Samtidigt så kändes han så “sprallig” (det närmsta jag kan komma på som beskriver det jag kände) i kroppen. Flyktig!? Jo, det är han ju till vardags men snarare mer irriterat..
Men vem skulle inte vara trött, irriterad och lite flyktig i kroppen om man bott i skogen en natt. Själv knallade jag ju sex timmar oavbrutet i skogen, och det gjorde min kropp otroligt utmattad..
