Bakslag!
Ja, det kommer ju då och då, idag var en sådan dag. Det har ju gått så himla bra nu flera dagar men så var ett litet störmoment som fick Compadre att tappa koncentrationen. Jag min dumbom tyckte att han var lite fjantig så jag tog lite lätt i kapsonen som självklart blev ett ryck och det var allt som behövdes för att han skulle kasta sig och till råga på allt komma lös. Sedan var det en uppskruvad pojke en lång stund.
Hade honom istället lös och det tog lång tid innan han beslöt sig för att våga komma fram till mig. Allt vi gjort verkade vara som bortblåst.. Plutten, blir ledsen i hjärtat när han blir sådär uppskruvad!
När han väl vågade tro på mig och slappna av en smula gick det bättre igen och istället för att rida som var planen från början – så höll vi oss på marken och gjorde det vi kunde, lite arbete i lina. Tycker han rör sig bättre nu, dock trampar han fortfarande en hel hov utanför sig själv på volten i vänster varv (med höger bakben)
Kändes så skönt när vi på slutet kunde stå och bara mysa igen utan att han kikade skeptiskt på mig, utan istället avslappnad trivdes och sökte min kontakt genom att buffa på mig och vara så där Compadre-mysig 🙂
