Bildtext: Jag och Compadre diskuterar lite träning, hehe (7 sep 2010)
Nu går det verkligen framåt med bamsesteg var dag – känns såå härligt! Vi kommunicerar mer och mer som ett team och det märks så väl att Compadre har tänkt om. Innan fick jag en känsla av att han inte tyckte det var någon mening med att lyssnade på vad jag försökte säga. Antingen så stressade han bara upp sig och panikade eller var allmänt skör och oförstående.
Nu visar jag saker som han försöker läsa av och på så vis tar vi oss framåt i utvecklingen utan att missuppfatta varandra så mycket. Markarbete och markarbete, skritt och trav – jag fortsätter med min hemläxa från AR-kursen.
Att knäcka en nöt utan att knäcka dem, öppna upp ett hjärta är det vi vill 🙂
