Igår fortsatte vi med Molly och “rus”-problemet (som vi ännu ej märkt av, hihi!) Jag började med lite arbete i lina och hon lyssnade så himla fint. Sedan var det dags för uppsittning och även den gick näst intill felfritt – det enda jag kunde kritisera var att hon ville ta ett steg fram, som jag backade tillbaka, annars lugnt och stilla.
Emma red i skritt och trav, övergångarna var mjuka. Någon enstaka gång ville Molly skjuta ut bog eller söka tryck i tygeln men Emma löste det jättefint.
Lite extra intensiv-hingst-träning, hehe!
Eftersom allt gick som en dans så fick vi lite tid över, det ägnade vi åt att arbeta med hennes lille hingst. En fjording på 140 cm, ett riktigt charmtroll 🙂
Han var till en början lite hård och svår till att lyssna på små hjälper. När han insåg att jag krävde lite uppmärksamhet började han busa runt som ett föl – ja, han såg ut som en busig hund som liksom sänker framdelen och kastar sig fram och tillbaka.
Efter busmakerierna kom han in i en fas där han försökte inbilla sig att om han lådsades som om jag inte var där kanske jag skulle försvinna.. Självklart försvann jag ju inte, utan speglade bara hans egna beteende och när han tröttnat på detta hade vi en riktig liten pudding som dansade omkring mig.
Det var till en början lite som kriget, med både bufflighet och lite knytnävar men det tog som sagt inte lång stund innan han tyckte livet var ganska okej trots allt.
Komiskt var det att det varvet som Emma haft väldigt mycket problem i nu var det enkla varvet och det andra som han funkat i bättre nu var det svåra.
Hästar är fenomenala på att lura oss, men än en gång rev jag muren och fick lära känna en underbar liten pålle som vågade lita på mig på mycket kort tid 🙂
