Efter många och långa pratstunder mellan mig och Kerstin beslutade vi tillslut att säga upp hyreskontraktet för Athena.
Trots att vi har kämpat på fint och Kerstin och Athena har blivit tighta och funnit fin förståelse för varandra så insåg vi trots allt att hon var en alldeles för svår häst.
Stegringar var något som Athena lätt försökte komma undan med, hon ropade hela tiden efter de andra hästarna och kändes väldigt oförutsätbar. Helt plötsligt så bestämde hon sig för att hon inte ville vara med längre. Vi redde ut situation efter situation men det som Kerstin hade sökt när hon sökte en häst att hyra var en lugn och trygg skog-mysar-häst.
En dag när jag var ute och red på Loppan mötte jag Kerstin som var ute och promenerade med Athena i skogen. Situationen resulterade i att Athena stod på bakbenen, kastade sig omkring och ville följa med mig och Loppan istället för Kerstin. Jag var imponerad av att se Kerstin, som bara för ett par månader sedan känt sig väldigt osäker och till och med rädd för Athena, som redde ut allt.
Både jag och Kerstin insåg efter den här dagen att det här var ohållbart, det är inte rätt att ha livet som insats när det blir lite svårt.
Kerstin har lärt sig så otroligt mycket av tiden med Athena men det bästa var ändå att hon fick åka tillbaka.
Slutet gott – alltid gott!
