Att vara i stallet hos Lady Potter är alltid ett nytt äventyr. Nu när ridningen flyter på i fin harmoni finner hon nya spännande saker att testa sin omgivning med. Det är nog “unghästfasonerna” som spökar eftersom hon är relativt sent inriden och därefter inte speciellt mycket arbetad med.
De senaste dagarna har det varit som en cirkus när tränset ska på, vilket aldrig förr har varit några som helst problem. Hon har kommit på den briljanta idén att knipa ihop sina läppar och samtidigt bita ihop, vilket ju försvårar en hel del för att få in bettet i munnen. Då jag fört in ett par fingrar i hennes mungipa för att få henne att gapa har hon gjort allt för att inte låta sig besegras. Denna lilla fux har ett humör som heter duga, det har visat sig då hon har studsat omkring med mig i hela stallgången. När hon idag förstod att jag fortfarande inte givit upp gjorde hon det som jag i så många situationer skådat förr hos henne – hon lade sig ned i protest! Det var precis som om hon skämdes kort därefter för plötsligt reste hon sig upp, tuggade nöjt och avslappnat för att sedan helt komplikationsfritt öppna munnen för att låta sig tränsas.
Som jag redan nämnt är inte bett något jag egentligen tycker om att arbeta med, men då världen ser ut som den gör och så många trots allt vill rida med bett på sina hästar så vill jag kunna förespråka om en så god hantering av detta som möjligt.
Den här lilla damen slutar aldrig att förvåna mig, men aldrig förr har jag mött en häst som för så många saker lägger sig ned. Det blir med spänning som vi imorgon möter nästa tränsning.
Bildtext: Jag och Potter har lite kvalitetstid under tiden då vi tränsade (15 okt 2008)
