Idag var det Växjö som gällde. Vi åkte dit och jag fick se det första ridpasset med Isabella som tränare. Jag förstod det som att hästen blev lätt uppstressad och hade svårt för att samla sig. Från början så skrittade ekipaget mest runt, de gjorde halter och ryggade. Hästen blev mer samlad och istället för att bli tung och lägga sig på bettet så gick hon med huvudet mer uppåt. De kom sedan upp i trav och då förstod jag efter att tag att allt ryggande har gett resultat. Hästen blev snabbt lösgjord och jobbade på fint. Ryttaren snappade snabbt upp alla instruktioner hon fick.
Isabella brukade visst bara låta ekipagen hon tränar få skritta, möjligtvis trava lite. Men den här gången blev det till och med en galopp. Känns som om jag har fått vara med om mycket nytt!
Eftersom hästen var väldigt hetsig så skulle ryttaren tänka “skritt”. Men lägga en galoppfattning, i början blev det lätt att hästen bara sprang. Då var det bara sakta ner till skritt och rygga. Resultatet gick så fort. Jag har aldrig sett det med egna ögon att hästarna lyssnar på ryttarnas tankar så mycket. Det fungerar väldigt effektivt. Till slut blev det en galopp som såg väldigt trevlig och samlad ut. Bra jobbat!
Vi fortsatte bilresan neråt Växjö trakterna. Vi kom till ett ekipage som precis hade börjat sin träning för Isabella. De hade precis börjat gå på en volt och börjat ställa och flytta så det blev fortsättning på det idag. Jag tycker det gick bra till slut. Hästen förstod inte exakt vad den skulle göra, men när den väl kom på det så såg det ut som om den hade riktigt kul!
Senare på eftermiddagen drog vi oss ner mot Vimmerby. Denna häst, vilken personlighet! Idag var det själva lastningen som gällde. Vi började i paddocken där det var en stor förbättring, en helt annan häst om man jämför med gårdagen. Hon gick mer framåt och såg ut att ha mycket mera energi. Hon var också mycket mera uppmärksam.
När Isabella väl skulle börja lasta, så blev hon inte alls likadan som hon var i paddocken. Helt plötsligt så tyckte hon att flytta på sig (i sidled) var jättejobbigt igen. Men efter ett tag så började det flyta på. Innan har hon kastat sig ur transporten. Idag stängde vi aldrig, utan Isabella och hästen gick upp och på, upp och på, upp och på. Det var lite långtråkigt men jag försökte hänga med. De gjorde också självlastning i slutet, intressant. Jag tror aldrig jag har mött en häst med så dåligt självförtroende, eller så är det Magic Bella som får det till att man ser hästen på ett annat sätt. Men det gällde att hästen skulle inte göra som hon sa, utan den skulle inse själv att “jag kan”.
Imorgon är det nya kunder och sedan blir det sista passet i Vimmerby i alla fall för mig. Jag vet inte om jag ska följa med eller sluta tidigare. Jag får sova på saken. Jag vill följa med för att se förvandlingen, så tror nästan att jag kommer göra det, eller?
