Naturligtvisabellas blogg

Bildtext: Klicka på bilden för att besöka facebook-evenemanget och anmäla er

Söndagen den 19:e februari
i Sävsjö ridklubbs ridhus

Klockan 10.00 – ca 13.00
Längd på clinicen blir ungefär 1h + 1h med fikapaus i cafeterian där det finns att köpa lite smått och gott, samt öppet för frågor och hästsnack!

Tipsa alla ni känner och vill ska få ta del av detta! Anmälan uppskattas och sker på facebook-evenemanget eller per sms till 073-7766773.

Kommer du oanmäld är du såklart ändå välkommen 🙂

Lite tankar!
Min lastträning är exakt samma filosofi som ridning, vardagshantering m.m. så även om du inte har några lastproblem får du ut massor av dressyr, problemlösning, hästpsykologi, min filosofi och annat av denna clinic!

Vi samlar ihop ett helt gäng som känner sig lite nyfikna, vill utveckla eller lösa problem inom lastning. Allt från världsvana till de med väldigt lite hästvana (kanske förälder som agerar hästskötare åt sitt barn?) så passar en uppfräschande clinic med “inside information” om hästarnas tänkesätt, kommunikation och obehagligheter som trauman och rädslor.

Jag tänkte gå igenom min specialitet som en analys av hästen innan jag börjar själva lastträningen. Här lär vi känna hästen, jag berättar och förklarar, för att sedan följa med i “resan” i lastningsträningen.

Specifikt för min lastningsmetod är att jag använder mig av samma tanke som i all annan hantering. Min unika “analys” fortsätter även efter Introduktionsarbetet och allt knyts ihop, cirkeln sluts och hästen får hela tiden bekräftelse på trygghet och säkerhet.

Jag strävar bland annat efter att:
* Utveckla hästen personlighet
* Stärka självkänslan
* Bearbeta trauman, rädslor och fobier
* Skapa tillit
Bildtext: Clinic-hästen heter Rigo och är en hingst född 2006 (bilden är lånad)

Bildtext: Zebbens blogg finner ni på http://zebastian.naturligtvisabella.se/

Ni missar väl för all del inte senaste nyheterna på Zebastians blogg!? Har ju börjat hända lite grejer med honom, så var med och följ utvecklingen 🙂

Bildtext: En liten ledtråd på vad vi pysslar med.. (31 jan 2012)

Bildtext: Den gulaktiga, lurviga delen av Zorros hals (31 jan 2012)

Häromkvällen blev det dags för lille Zorro att göra sig av med lite päls. När vi tar lite längre ridpass blir det lite svettisch eftersom han har en riktig ponnypäls och sedan tar det väldigt lång tid innan han torkar.

Jag började med ena delen av halsen, och det kom fram massa fläckar/prickar under den vita pälsen – bevis på att han är hälften knabstruper 🙂 ..men när jag var klar med ena sidan av halsen beslutade jag mig för att bara ta den andra sidan av halsen denna kväll eftersom det blev väldigt, väldigt pälsigt och tufft för klippmaskinen.

Så nu står en halvklippt ponny-pojke och väntar på att nästa del av honom ska få sig ett klipp. Återkommer med resultatet när det är klart, vilket beräknas bli i helgen!
Bildtext: Zorro, den halvklippta ponnyn poserar i boxen (31 jan 2012)

Bildtext: Kaisers läckra öga (bild lånad av Johanna)

I lördags kom Kaiser (min förra praktikant Johannas häst) till oss i Götestorp för att stanna här på en liten SPA-månad. Jag har verkligen helt missat att berätta om det här på bloggen eftersom jag varit i full gång på facebook istället eftersom man får lite mer gensvar från folk (pikar att läsarna borde kommentera mer här!).

Ihopsläppet gick jättebra! Dagarna efter visade verkligen Kaiser hur extremt konflikträdd han är och hur taskig Compadre kan vara. Mer om detta tänka jag faktiskt hålla på, eftersom jag ska knåpa ihop ett inlägg om “skillnaden på hästar i flock och med människor!?”

Kaiser fick stå ut med Fredrik på ryggen under söndagseftermiddagen. Fredrik är alltså min sambo och har enbart suttit på hästryggen några gånger. Eftersom jag själv har tokighästar vill jag inte vara så orättvis mot någon av parterna att sätta upp honom på någon av dem, så då passade jag på att “låna” Kaiser denna dag 🙂

Eftersom Kaiser står hos mig som helinackorderad medan Johanna operarar och rehabiliterar sin lilla tass har jag ingen tänkt plan till honom mer än att när det finns en lucka i schemat så får han självklart vara med. Annars får han gå i hagen och mysa med de andra pojkarna och helt enkelt må gott.

Jag blev dock VÄLDIGT SUGEN på att ta mig an honom på lite mer allvar när jag analyserade honom i söndags tillsammans med Fredrik. Eftersom jag redan nu sett en helt annan Kaiser i hagen mot de andra hästarna och som Johanna berättat om, så gör det att det riktigt kliar i fingrarna på mig. Problemlösar-genen som kickar in 😉

Jag är extremt noggrann med att ta tillvara på min energi eftersom Zorro behöver den när han tar sig igenom stora utvecklingar, detsamma för Zebastian, och Compadre i sin sensationella trickträning.. men om energin känns riktigt på topp en dag blir det absolut att träna Kaiser från marken i inramning som han inte såg alls när vi höll till inne i stallet, samt lösgjordhet i ridningen eftersom det märktes tydligt att han hade det tufft i högervarvet.

Extra kul vore det att komma igenom en massa saker med honom och sedan göra ett “test” på Johanna, om hon känner av skillnaden 😉 ..eftersom tanken är att någon gång i framtiden ta med henne in i verksamheten, så skadar det inte att ställa henne lite mot väggen redan nu *blink* Dessutom har Johanna tränat en hel del efter mina tankar och idéer och har varit med nästan från början med företaget, extra intressant!
Bildtext: Kaisers och Compadre fick hälsa på varandra först i hagen (28 jan 2012)
Bildtext: Alla pojkarna i storleksordning (28 jan 2012)
Bildtext: Bus och spring i benen, alla sams (28 jan 2012)

Dagens pass med Zorro blev en upprepning av gårdagens pass, men massor av saker som landade både mentalt och fysiskt. Han är extremt finkänslig, vilket är GULD värt, men även en ponny av karaktär som minsann kan ta till sina små knep när han tycker att han vet bäst 😉

Att gå fram till höger tygel, korrekt ställning och släppa spänningen i vänster sida är vad vi tränar på under våra små ponnypass. Eftersom han är så fin i kroppen sedan vi tränat honom innan han blev avställd så vill jag vara säker på att jag behåller hans finkänslighet, därför valde jag idag ett bettlöst alternativ och hade endast bettet i munnen med hängande tygel.

I skritten funkar han fint nu, förutom att han inte går fram till höger tygel som jag nämnde tidigare och därför ställer det till det även i traven och galoppen. När vi kommer igenom denna lilla detalj, som avgör hela energiflödet i Zorros fina form, är vi i princip igenom hela tanken med vad ridning innebär. Ibland flyttar den lilla spänningen vidare, men då är hästen så mentalt medveten att det lätt lösgörs, frigörs med lite påminnelse.

Idag kom han loss till ungefär 95 % i energiflödet i 15 minuter och lite låst i max 5 minuter, igår var han loss till ca 80 % i energiflödet i sista minuten och från låst till väldigt låst i säkert 40 minuter. Med detta sagt ser ni hur snabbt vi kommunicerar oss framåt i ridningen, funderar över saker och ting efter träningspassen, läser av beteende, fysisk- och mental form, fysiska- och mentala låsningar, personlighet, inställning – denna analys som är min specialitet och som ger en rättvis bild av hur, var och varför små eller stora problem dyker upp.

Jag rider alltså på ett bettlöst alternativ här om någon undrar varför det hänger och slänger tyglar överallt 🙂 ..för att han lättare ska slappna av och slippa bettets inverkan i munnnen som jag vill spara att använda till det att han känns sådär finfin.
Bildtext: Början till OK galopp. Fortfarande skeptisk ponny till att bära upp sig (28 jan 2012)
Bildtext: Svåra varvet i traven. Försöker plocka upp honom när han dyker (28 jan 2012)
Bildtext: Lillen ser ändå stor ut tycker jag, C-ponny med bärighet (28 jan 2012)
Bildtext: Zorro väntar förväntansfullt på lite gottegodis (28 jan 2012)

Bildtext: Zorro fin-pojke efter vår första ridtur i skogen (24 jan 2012)

Gårdagens ridtur blev verkligen en HIT 🙂 Jag tog på honom sadel för första gången sedan han kom hem hit, annars har jag suttit barbacka i paddocken. Vi traskade ut i skogen och vilken glad ponnyprick det blev!

Han stannade ett par gånger för saker han tyckte såg ut som monster, men gick så snart jag bett honom snällt. Sedan kom han tillbaka till “vill inte söka sig fram till högertygeln” i traven men det löste vi jätteenkelt genom att han testade att säga NEJ några gånger och jag sade sluta var så negativ och så fort han blev positiv fick han en godis. Schysst kompromiss tycker jag 😉 ..och han också!

Vågade testa en höger- och vänstergaloppsi också vilket gick fint. Han hade lite svårt för själva fattningen och ville bli lite framåt istället för att bära upp sig, men när jag taggade till lite gjorde han det också. Högergaloppen var svårast och han hamnade i korsgalopp ett par gånger. När jag gav honom extra frihet i fattningarna gjorde han själv en ansträngning och tog rätt galopp, som gärna ville bli vänster istället.

Jättenöjd över detta träningspass. Kom hem efter kanske 40 minuter och då var han inte ens svettig 🙂

Idag höll jag till i paddocken igen eftersom det höll på att mörkna ute när det var Zorros tur. Jag tänkte ta sadel idag igen men ångrade mig och tog barbacka ändå. Så, jag började från marken med nedåt och framåt-sökning i skritt vid hand och det blev faktiskt lite sura miner där han bland annat lade i backen ett par steg, inte med i energierna alltså, men det trevliga med detta var att det snarare var lite osäkerhet än surponny. Så när han kom på att jag är rätt schysst och så får man en godisbit när man är duktig och anstränger sig också, blev han jättefin.

Uppsuttet gjorde jag verkligen bara en check – så trevligt! Gick igenom sluta och även öppna i skritt, båda varven, samt sluta i trav, båda varven. Galoppfattning vänstervarv vilket han tog direkt som en liten gummiboll i obalans och då nöjde jag mig absolut med det och saktade av igen, eftersom han lätt taggar till i traven efter galopfattning. En gång till testade jag vänstergaloppfattningen och sedan var jag heelt nöjd med detta träningspass 🙂 Duktiga pojken!

Imorgon blir det sadel, helt klart, så jag känner mig lite mer balanserad och vågar släppa efter i galoppen som är tanken att fortsätta med. Jag vill egentligen bara introducera honom för galoppen och lösgöra lite mentala spänningar 🙂

Sedan är det fortsatt fokus på skritt och trav och allt vad mer man kan hitta på i dessa gångarter!

Känns så hiimla skojsigt med denna lilla pojke och jag kommer gråta bamsetårar dagen han åker härifrån. Sådan bärighet, spänst, lätthet i alla gångarter – vill ha honom 😀

Bildtext: Jag och Zebastian i solnedgången.. (20 maj 2011)

Så här har vi nu två typexempel på hästar. Ens var ägare..
..upptäckte att de inte bara hade en fin och fungerande ponny, utan även en ponny med ett stort hjärta, lite osäkerhet, känslig och som gärna får saker och ting förklarade för sig så hon inte bara förstår vad hon ska göra rent fysiskt utan även mentalt – och på så sätt kunna ta in allt och bearbeta det. Hon vill bli väl bemött, men också få stöd när hon har det lite tufft med självkänslan 🙂 Matte Jennica berättade stolt hur fint hon gått med dottern efter två dagars lastträning, vilket också visar hur allt hänger samman.

Med Elli fick vi lära känna en otroligt välmenande mystjej..
..som inte kan acceptera att hon inte förstår varför saker ska göras på människans vis, utan en logisk förklaring. Hennes spänningar i kropp och själ går inte att lägga band på, utan behöver bearbetas. Hon är en ung häst, i en ung kropp men med en klok gammal själ som har massor att lära människan. Dock kan all visdom denna lilla donna besitter komma fram så tokigt eftersom hon fullkompligen exploderar och går in i sina känslor till 100 %. Tar man henne på rätt sätt når man till stjärnorna med denna häst, tar man henne för “bara en häst” låser hon in sig och precis som ett barn “håller för öronen och sjunger en trudelutt”.

Nöjer vi oss med “en fungerande häst”?
..är den självklara fråga som jag nu vill fråga er alla, eller vill vi nå våra fyrbenta vänner på en nivå där vi båda känner oss till freds, sedda och hörda i relationen. För vare sig det är en tävlingshäst, unghäst, skogsmullehäst, problemhäst, fungerande eller vad vi väljer att kalla dem, så är de alla SAMMA hästar, av kött och blod, med lika stora hjärtan och behov av kärlek, förståelse, tillit och balans i kropp och själ.

Den enda skillnaden är att de, precis som vi, talar olika, även att de talar samma språk.

Kom ihåg att det bara finns ett sätt för hästar att göra sin röst hörd – och det är genom att agera! Det är vi människor som uppfann lögnen, hästen ljuger aldrig. Är vi sanna mot oss själva, kan vi även vara sanna mot våra hästar. Kan vi se och respektera andra människor, kan vi se och respektera hästarna.

Men om vi väljer att följa strömmen som så många gör när det gäller hästar och hästhantering, och säga att hästar är “bara hästar”, så anser jag att vi ljuger för oss själva, vi sätter på skygglapparna och ser bara rakt fram.

Välj tränare och förebilder med omsorg!
De som ni kan se SER hästarna, som alltid har en logisk förklaring, en hållbar lösning, som väljer att använda den mänskliga intelligensen till att förstå sig på hästen istället för att “vinna över dem”. För det går aldrig att vinna över en häst, eftersom uttrycket vinna är någonting som vi skapat.

En häst är ett bytesdjur, ett flyktdjur..
..därför handlar det om att överleva, att hålla ihop, fungera i en flock, en demokrati där varje individ ansvarar för det område som man är bäst på. Tänk er tanken om hästen hade varit ett rovdjur, hade vi “muckat” med dem då? Hade vi kört med dem som vi gör? Skulle du försöka vinna över ett rovdjur i den storleken, med den kraften, styrkan och snabbheten?

Hästen vill inte skada oss..
..så enkelt är det! Så om de med vilja försöker skada oss har det gått så långt att de känner sig pressade och kämpar för sitt liv – en instinkt som kickar in. Eller, så handlar det om att upprätthålla ordningen i flocken, eftersom vi ju faktiskt blir deras så kallade flockmedlem när vi umgås med dem. Så, tänk er själva.. ett rovdjur som flockmedlem, inte så lyckat borde hästarna känna, men vad har de för val?!

Så om jag ska dra det till sin spets så ber jag er att börja fundera över om ni vill “slåss” för att vi är en människa som ska VINNA över hästen, ett rovdjur som vill DÖDA hästen, eller en flockmedlem som med sin trovärdighet ska bevisa för hästen att vi är bäst på den saken som vi just diskuterar.

Allt för ofta vet inte människor vad de diskuterar med hästen, utan de tappar tålamodet och blir förbannade, ger hästen spö för att de helt enkelt har aggressioner de behöver få ur sig. Eller så är vi fast i principen om att man måste vinna över hästen, och så brukar vi våld för att till varje pris vara den som får sista ordet.

Exempel finns också på de som vill tro att hästen kommer göra det vi önskar bara vi vill det tillräckligt mycket, som inte genomstrålar detta i sitt kroppsspråk och därför inte blir respekterad av sin häst. Ytterligare ett exempel är människor som kan ta diskussionen med hästen genom att markera (som hästen i flocken), antingen räcker det psykiskt men ibland behövs det även en fysisk markering och så kommer man överens på det viset. Även de som enbart kommunicerar mentalt med hästarna.

Sista exemplet jag tar upp är de som markerar (som hästen i flocken) men missar den väsentliga mentala biten och så apar vi på så vis efter hästarnas relationer med varandra genom den bild vi ser med ögat men glömmer känna in med hjärtat!

Vi får hoppas att det inte finns de som bara ser hästen som sin middag, därför tar jag inte ens upp det exemplet 😉

Det jag kommer avsluta med att fråga är:
Hur tänker och känner du när du kommunicerar med hästar? Hur blir du lärd av den du ser upp till eller/och tränar för?

..och jag vet, många kommer till mig och säger att det finns inte ETT sätt som funkar på ALLA hästar, och även att “alla vägar bär till rom” och uttrycket innebär att oavsett vilket sätt man arbetar på eller vilken metod man använder blir slutresultatet detsamma. Jag är inte beredd att hålla med! Vi bedömer allt för ofta med endast ögat, om ens det, för många gånger bedömer vi efter resultat, och inte med hjärtat.

Ska vi tävla är det självklart viktigt med resultat för många, men till vilket pris. Om vi känner efter med hjärtat och ser på väldigt många tävlingsryttare och tävlingshästar, hur ridningen ser ut så är det inte för mig någon vacker syn. Vad säger att du blir en vinnare bara för att du tränar för en vinnare? Hur väl känner din tränare din häst? Kanske känner han din häst och dig, men sällan ser jag tränare som lär känna hästen och ryttaren för sig. Hur väl känner du din häst?

Vi behöver våga bryta mönstret, se oss om och inte bara rakt fram!

Med god kunskap och träningsteknik kommer vi långt, vare sig vi vill tävla, träna, skogsmysa eller annat. Men för hästen, inte bara för allmänt välmående utan också för att förebygga skaderisk och massor av andra fördelar, så behövs en pedagogisk, kärleksfull grund i träningen som är individanpassad eftersom vi alla är olika.

Min tanke är att arbeta efter ett sätt – och det är hästens!
..för att sedan anpassa mig till varje individs särskilda behov och på så vis kan vi skippa alla normer om tränare och träningformer. Se er om! Se mig! *blink* ..vare sig du vill stå på en prispall eller på en stubbe i skogen – och låt mig få coacha er till att bli vinnare med VÄRDIGHET tillsammans med era hästar!

Bildtext: Caprice (bild lånad av ägaren)

Att plötsligt stöta på ett problem med våra hästar är någonting som är mer eller mindre en vardag, småproblem löser vi lätt och enkelt men oftast kommer de också på besök så pass ofta att vi inte ens ser dem som problem tillslut. Många hästar har till exempel ofta svårt för ena varvet i ridningen och eftersom det brukar handla om att hästen mer eller mindre alltid är stelare i ena sidan så lever vi med detta och hittar på små knep för att snabbare lösa det.

Dock resonerar jag helt annorlunda eftersom om en häst (eller människa också för den delen) går med samma stelhet på samma ställe hela tiden så har vi inte, hur mycket vi än vill tro det, löst det bara för att vi för dagen “löst” problemet.

Allt för många tränar eller lever tillsammans med sina hästar enligt denna tron och för vissa stöter man en dag på ett problem som blivit större! Kanske har hästen blivit halt, skadad, lagt till sig med olater för att komma undan arbetet vi lösgör med?! ..eller så dyker problemet upp på en plats som vi inte kunnat ana, eller ens drömma om.

Caprice, den “fungerande hästen” som blev “problemhäst”
Tävlingsponnyn Caprice överraskade sin ägare en dag när de skulle ut och åka transport genom att helt plötsligt inte vilja låta sig lastas. Jennica kände själv att hon var lite stressad och förstod att Caprice tyckte det var jobbigt eftersom hon påverkas väldigt lätt av hur man agerar mot henne. Men aldrig skulle hon väl tro att detta skulle framkalla ett beteende där Caprice blev svårlastad, stegrade sig och levde rövare!? Men så blev det.. och Jennica var förtvivlad över att hennes dotters fina tävlingsponny nu ställde till med problem för inplanerade träningar m.m.

Jag blev tillkallad akut för att ställa saker och ting till rätta 🙂

Introduktions-analysen blev minst sagt annorlunda!
Arbetet i röresle på volt var näst intill perfekt, det enda var att underlaget ställde till det och att Caprice var lite snabb i rörelserna. När vi skulle börja med nedåt och framåt-sökningen blev jag även här positivt överraskad för hon hajade nästan direkt, dock mötte vi på någonting som vi inte räknade med.. För när Caprice hade tagit ned huvudet ända ned till backen med lätthet kunde jag inte upprepa detta – alls! Hon gjorde det första två, tre gånger och sedan var det lögn. Hon sökte sig inåt och bakåt med huvudet och svarade bara med att gunga eller stöta mot handen, lite som tix.

I vanliga fall kan jag få ägna en stund åt denna övning för att hästen ska hitta rätt, ibland längre stunder. Men med Caprice tog det den längsta tiden jag varit med om! Dessutom visade hon oss en rad olika känslor och beteenden som hon gått och burit på.

Stegringarna som uppkommit i lastningen visade sig vara ett mottryck i linan som jag tror uppkommit av att hon går “i sin egen form” i ridningen, vilket jag även fick bekräftat att hon gjorde. När hon rids går hon antingen i stadig form eller när/om hon tappar den istället för högt och spänt. Hon hamnar gärna lite bakom lodplan vilket också förklarar beteendet som vi nu märkt av från marken. Här får jag alltid bekräftat att allt som har med hästar att göra är detsamma: markarbete, lastning, ridning, vardagshantering – allt 🙂

Än en gång kunde jag lösgöra en mental låsning..
..som ledde till fysisk låsning som i sin tur lett till lastningsproblem, men som från början med stor sannolikhet grundats i att Caprice känns sig lite “fast” i formen och inte riktigt varit med rent mentalt och kännt in formen. Kroppens fina muskulatur skvallrade om god ridning, men hennes psyke om att hon inte varit MED rent mentalt.

Det kom även fram att hon varit lite strulig med just stegringar i ridningen också när de kommit åt henne, vilket väldigt lätt kan dyka upp i andra delar – som nu, vid lastningen. Eftersom Jennica var lite stressad och Caprice hade svårighet med att ta in läget blev det pannkaka och precis som i ridningen slank hon iväg med höger bog som blev en låsning i vänster bog när hon blev korrigerad och stegringen kom per automatik, speciellt med ett litet tryck i grimman.

Våra hästar talar med oss så gott de kan..
..och allt för ofta hör vi dem inte, utan ser bara ett beteende som vi stirrar oss blinda på. Öppna upp era hjärtan och följ magkänslan ni får till er!

Läs den tredje och sista delen av denna följetong 🙂

Bildtext: “Elli” med sina kloka ögon och unga kropp (bild lånad av Emilia)

Självklart är det ingen nyhet att jag möter mycket speciella hästar i mitt liv, med tanke på valt yrke 😉 Men ändå slutar jag ändå aldrig att förvånas, den ena slår den andra på olika vis och ni alla ger mig verkligen nya utmaningar hela tiden!

En av förra veckans utmaning som var en av de mest speciella pållisarna jag mött. Dessutom är hon (och en häst till) ensamma om att redan innan jag börjar arbeta med dem ladda rakt mot mig – alltså, de hade helt i blindo sprungit rakt över mig om jag inte flyttat på mig..

De Elli’amie, “problemhästen” som blev den “fungerande hästen”
Lilla stumpan “Elli”, är ett halvblodssto född 2007 vars ägare kontaktade mig efter en lång tid av strul. Emilia var ledsen, uppgiven och desperat efter hjälp som skulle fungera och vi bokade in tre träningsdagar i följd för att påbörja äventyret.

Jag mötte en häst med djupa kloka ögon och en ung kropp med fötter som steppade runt i stallgången. Vi gick ut till inhägnaden för att sätta igång och jag hann inte mer än att ta över Elli från Emilia som lett henne till paddocken..

Hon visade från första sekund att hon hade massor att tala om..
..men inte på ett sätt att hon öppnade upp sig medvetet i förtroende utan hon exploderade, alla känslor på en och samma gång och jag hann inte ens börja analysen innan hon hade valt sin väg.

Det var en häst som skrek (inombords) och eftersom de just inte kan skrika eller uttrycka sig verbalt fanns det bara ett språk, kroppsspråket! Det var en monolog, där hon totalt pratade ned mig och jag fick inte en syl i vädret. Jag kämpade för glatta livet för att göra min röst hörd och första dagen var den mest omtumlande jag varit med om i mitt hästliv.

Elli delade med sig av så mycket känslor..
..att det blir svårt att sortera upp dem, men tack vare hennes så invanda beteendemönster kunde känslorna lätt urskiljas. Det är så lätt att döma en häst efter hur de beter sig och det orättvisa är att vi dömer dem efter mänskliga beteenden som inte en häst ens förstår sig på.

En häst är till exempel aldrig envis eller sur så som vi kan vara det, de försöker visa någonting med allt – sanna överlevare som de är. Vi däremot kan vara envisa eller sura med en “ond tanke” eftersom vi är de som kan tänka ut ondskefulla saker med vår intelligenta(?) hjärna. För hästarna finns det ett enkelt mönster att följa, antingen att ställa till oreda i gruppen/flocken/relationen med människan och minska överlevnadschanserna, eller göra det man är bra på och försöka komma överens och öka överlevnadschanserna.

Nu handlar det inte så mycket om liv och död när det gäller en relation tillsammans med människan, men hästen är en hejare på att tala sanning, vilket vi inte är så duktiga på. De är även duktiga på att leta efter och hitta logiska, sunda och hållbara lösningar, vilket vi tyvärr inte är så duktiga på heller.

Elli har gjort väldigt mycket “dumma” saker, stegrat, skenat, lagt sig på bettet, inte respekterat avstånd, haft svårt att stå still osv. – något vi lätt kallar olater!

Hur blir vi då av med dessa “olater”?
Det finns en rad olika lösningar, eftersom det är vi människor som oftast avgör när något är löst, nämligen när olaten är borta.

För mig är det inte så “enkelt”, för för mig handlar det om att hästen GÖR någonting för att de vill BERÄTTA någonting. De kan ju inte prata, de kan bara agera, använda sitt kroppsspråk!

Folk anlitar mig för att jag ska lösa deras problem..
..och det de får är ett löst problem, men också en förklaring till varför det uppkommit och vilken känsla som låg bakom. Att lösa problemet är den lilla biten, dock den stora för oss eftersom det är problemet som vi ser som ett problem. Det stora är KÄNSLAN, vilket vi ofta inte ens reflekterar över, att hästar har känslor.. Visst vet vi det, men hur ofta i själva verket, får hästarna tala om sina känslor? Allt för sällan säger jag! För det som händer, som hit intill är hos ALLA hästar jag arbetat med, är att hästarna berättar en hel historia för mig om hur de har och hur de nu känner sig!!

Det enda som skiljer sig är hur långt gången historian är. Har man tragglat problemen länge får vi gräva djupare för att finna kärnan till problemet, vilket ofta handlar om att vi har tagit till opedagogiska metoder eller bara varit envisa för att “vinna över hästen” – som vi så fint kallar det!

Beteenden är känslor..
..och känslor är beteenden! Dessutom fungerar det som så att ett beteende är starkare än själva känslan, vilket många gånger gör det väldigt svårt att nå våra hästar. För att förklara detta tydligare ger jag två exempel, vilket det ena är en så kallad “problemhäst” och den andra en helt vanlig “fungerande häst”.

Problemhästen har stulat länge och har på senaste tiden börjat stegra vid ridning och gör det omöjligt för sin ryttare att göra någonting, dessutom stegrar de högre och högre och det är inte bara otrevligt och omöjligt utan även väldigt farligt!

Den fungerande hästen har det gått bra med länge, dock kan små typer av protester dyka upp ibland såklart, men dessa löser sig snabbt. Oftast handlar det om att hästen lätt blir stark vid ridning i skogen och på banan att hästen är stelare i ena bogen och har svårare att ställa sig åt ena hållet. Hästen ser fint musklad ut i kroppen.

Enda skillnaden på dessa två hästar..
..är att problemhästen “inte kan hålla tyst” och gör sin röst hörd till varje pris, den fungerande hästen “låter sig tystas” när den egentligen har precis lika mycket att tala om, men det är oftast ingen som märker eftersom det ju “inte är något problem”!? ..och därför kontaktar inte heller så många ägare till dessa hästar mig om man inte plötsligt stöter på ett problem! – vilket jag nu ska ta upp i andra delen av denna följetong 🙂

Bildtext: Zorro står fint i gången och väntar efter lite träning (12 jan 2012)

Lille pojken! Han är verkligen en smidig, men ack så fräck liten en.. (ponny, hehe!) ..för han har nu bara på snart två veckor gått igenom mycket mental och fysisk utveckling. Den tjocke magen är fortfarande kvar och det är ju något som tar tid att få bort, men annars blir han smidigare och mer balanserad i hur han rör sig.

Han har väldigt lätt för att röra sig som en “ponny-smitare”, som innebär för mycket tyngd på sin framdel och så framåt. Hans knabstruper-kropp är fin och fördelaktig så det är inga problem för honom att bära sig på sin bakdel, men eftersom person = mentalitet speglar fysiken tar det själen speglar över kroppsspråket.

Han är verkligen så snäll, och som med sin räv bakom örat gärna hittar på lite bus.. som han gärna inte står för när han blir tillrättavisad – något vi tränat massor på. Han har väldigt lätt att skämmas, eller bli osäker, men också väldigt lätt att “glömma” det och göra om samma sak igen.

Att stå i gången lös, klarade han otroligt snabbt och fint.. men sedan glömde han också varför han skulle göra det och så tog “ponnybuset” över för en millisekund, som förvandlades till lite ånger eftersom han kom på att det ju inte var jätteuppskattat och så har dominoeffekten kickat in.. *hyttar med fingret i luften*

Första så kallade riktiga ridpasset ute i friska luften, dock i paddocken, så tog gamla vanor över lite väl och han visade mig hur han minsann brukade göra. Det var ingenting som egentligen denna dag var ett problem, för jag satt barbacka i mysbyxor och ville egentligen bara introducera samma övning som vi innan gått igenom i stallet fast nu utomhus. Det som blev ett problem var att, precis som jag beskrev ovan, så kom han i konflikt med min hjälpgivning och sin egen kropp och knopp – det gick INTE att gå framåt, så då går man bakåt *hehe* ..eller vad säger du Elin? 😉

Jag som alla gånger vill hjälpa mina fyrbenta till egen insikt och personlig utveckling lät honom styra detta träningspass, vilket ledde till att vi inte gjorde någonting som jag ville utan bara “gick in i hans känsla”, och eftersom jag lät honom göra detta fanns det inget som var rätt eller fel, bakåt är ju också en väg.. (eller!?) Dock var det för honom ett försök till utväg, medan jag hellre hade sett det som en omväg, för då hade vi åtminstone varit PÅ VÄG, men bara låtit det ta lite längre tid.

Självklart är man alltid på väg, så det är inte det att saker och ting sker för ingenting, men just denna dagen slutade vi egentligen när vi båda tröttnade – vilket jag vet ger massor när han fått fundera över saker på egen hand efteråt. Folk är väldigt rädda för att “ge upp” eller “låta hästen vinna” men jag har alla gånger bevisat att det inte är vad det för hästarna handlar om.

Efter ett par dagars fundering, eftersom jag själv drabbades av förkyldning och sjuka, satt jag åter idag upp och precis som vid förra träningstillfället försökte jag introducera honom för det vi gått igenom. Den enda skillnaden som jag gjorde var att byta varv eftersom jag kände att det skulle bli som en liten nystart, istället för att påminna honom eller kanske till och med bjuda in honom till ett “misslyckande”. Han vet ju så väl om att vi förra gången inte skulle göra det som vi trots allt gjorde, så han känner där min lilla missbelåtenhet. (Ta “missbelåtenhet” med en nypa salt!)

Dagen var så bra! Han hade en helt annan attityd som jag blev så glad av att känna. Ödmjukt och följsamt, öppet för att visa sina svagheter som jag gärna hjälper honom med och ärlig att tala om vad han tycker och tänker, vilket jag också gärna hjälpte honom genom när det var jobbigt eller kände hans stolthet när han klarade följa 🙂

Skritt i vänster varv, sluta – fria energier – och riktigt fin början till sluta i vänster varvets trav.. och detta nöjde jag mig mer än väl med, med tanke på förra träningspassets “konflikt med sig själv”. Zorro kändes också väldigt nöjd, men också väldigt förvånad över att jag var så glad över det lilla.

I stallet blev han lite “tillbaka till högervarvet”. Men det är en helt annan historia 😉 ..så precis som jag skrev på facebook-uppdateringen, så finns det en “göra en häst tvärt om-teori a la Bella”. När man förändrar, förflyttar, förfinar och förädlar energierna är man på väg. Står det still har man kört fast! ..och vi är definitivt på väg 😀