Naturligtvisabellas blogg

Dagen med stort D var kommen och vi skulle åka en sväng med Wildis i transporten till ett annst ställe. Vi beslutade oss för att slå två flugor i en smäll och ta sadelutprovning med Impression Pad i ett ridhus.

Lastningen in gick felfritt 🙂 så himla duktiga! Vi stängde om lilla damen och åkte till ridhuset där vi lastade ut lika perfekt *imponerande*

Wilda ville gärna titta på allt och blev stor men lyssnade fint på Anna som fick henne att ta ett steg i taget ut ur transporten.

Anna har berättat att Wilda svettas mycket när hon förr åkt transport men hon var inte ens fuktig i pälsen nu 🙂

Efter sadelutprovningen lastade vi hem, åkte fint och lastade av hemma – klockrent återbesök! Så nu lämnar jag dessa två bruttor med en god magkänsla.

Bildtext: Unga, kloka och omogna, fina Zenta (bild lånad av Josefine, 2011)

Tredje och sista dagen i Växjö tillsammans med Zenta och Josse blev minst sagt otippad!

Efter en kort genomgång i ridhuset från marken hade ekipaget lärt känna varandras bra och mindre bra sidor, reaktioner och lösningar. Uppsittningen med några övningar i lösgjordhet satt näst intill klockrent. Stegringarna som Zenta gärna söker mot vissa tygeltag som vi analyserat och utvärderat var nu, från marken, betydligt “säkrare”, begränsade och färre.

Vi traskade bort mot själva problemområdet, som var stallet, Josefine red och jag gick vid sidan. Vad som hände kort därpå var en historia i sig, som kom igen, upprepades ej men kom iklädd en annan skepnad, bearbeta trauman, invanda beteenden, en personlig utveckling, att hävda sig, att göra sin röst hörd, att få sin röst hörd, att missbruka sin röst som blivit hörd och att gå för långt..

Jag ägnade Zenta flera timmar åt att få tala om sitt, finnas vid hennes sida, vara logisk, pedagogisk, ge mild korrektur, lösgöra och förlösa fysiskt och psykiskt i hennes kaninskutt, försök till stegringar, halvhöga stegringar, halv-sken, tjut, stånk och stön.

Sista delen i vår tre-dagars-problemlösning blev minst sagt otippad..

Slutsats:
Zenta får mental låsning som går ned i vänstersidan, vilket leder till att hon söker sig in i stegringar. Eftersom detta är hennes starka sida tar den över och då det invanda beteendet är starkare än känslan blir det huvudproblemet. Hon vill verkligen bara bort, finns inte närvarandra och den enda känslan som vi här kämpar för är att föregå med gott exempel.

En häst som lär sig strida med ryttare på ryggen är en farlig häst och bästa sättet är att aldrig själv strida från ryggen. Har man någonting man behöver lösa tar man det i hanteringen istället.

Det var en rad olika beteenden, utvägar, genvägar och omvägar som Zenta valde i sin inre resa. Jag följde henne hela tiden och hon lossade succesivt för att börja fungera i sin vänsterlåsning. Lossade, förflyttades, förändrades och förfinades. Detaljerna blir för många för att rabbla, därför får ni denna del av tankemönster som jag själv befinner mig i under problemlösningar som dessa.

Slutet
Tålamod, teknik och tanke! – ett engagemang som vi ägnade timmar åt. Det näst sista jag gjorde var att sitta av, förmedla några väl valda ord till lilla Zenta som fått tonvis av kärlek och omtanke under hela “processen”, för att sedan sitta upp igen och då gick hon som en princessa fram och tillbaka ett par gånger dit jag bad henne.

Tyvärr var detta ju tredje och sista dagen i Växjö och uppföljning kommer behövas eftersom beteendet är extremt invant. Men hoppet fyllde oss alla mitt bland alla blandade känslor. Josefine får ni i “undantags-hemläxa”: Tålamod, teknik och tanke!

Bildtext: Zorro, en liten magisk vit vän (10 jan 2012)

Första veckan med Zorro har varit mycket nytt såklart! Det kan inte vara lätt att komma in på “hotel Naturligtvisabella” från början med alla ordningsregler som ponny med en räv bakom varje öra 😉

Zorro är verkligen en pärla, det är inte det. Men några småsaker har vi dock diskuterat för att komma överens i den vardagliga hanteringen som ex. att krafsa mot boxväggen när det är mat, vilket han accepterade efter bara ett par dagar. Kunna stå med öppen boxdörr utan att springa ut i stallet (hände 2 ggr), samt stå still, lös på gången, vilket fungerade nästan felfritt efter ett träningstillfälle.

Dessutom har han precis som mina pojkar fått äran att äta ur finmaskigt hönät, vilket främjar matsmältning och näringsupptagning avsevärt – och det fungerar jättebra. Enda nackdelen är att han är skodd och har broddar så jag får trolla till speciallösningar så det blir säkert och han inte fastnar i det.

I hagen har det fungerat bra ända från början men det märks att han inte är lika smidig (än) som Compadre och Zebastian i hur han rör sig, vilket jag märker stör dem lite så när de står i lösdriften får han flera sura blickar för att de tycker att han är “envis ponny” typ 😛

Jag håller med mina hästar om detta för han har varit lite loj i reaktionerna även mot mig i hanteringen – ..jag är väldigt noggrann med lätthet, flexibilitet och balans i mina relationer med hästarna. Han är mer “ta det cool, chilla lite bruden, kan vi ta detta på mitt vis kanske” *hehe* Vilket såklart är bra eftersom han håller sig lugn och fin.

Han är lite dubbel lille Zorro. Han liksom visar en mix av personligheter, ibland osäkerhet, ibland otroligt ödmjuk och samarbetsvillig och vissa gånger väldigt bestämd och ifrågasättande. Trevliga egenskaper eftersom det blir en ponny med karaktär, som inte går på vad som helst utan vill ha en logisk förklaring och trovärdighet – vilket jag gärna lever upp till!

Förutom vardaglig hantering med inslag av trickträning, positiv förstärkning och kroppsmedvetenhet har vi tränat “nedåt och framåt-sökning” från marken och uppsuttet, samt tagit oss igenom historik (saker som vi gjort förr) i ridningen i paddocken.

Sluta har påbörjats i skritt och lite trav, höger varv 🙂

Bildtext: Sandra och Harpo blir fotade dagen efter vår träning (12 jan 2012)

En frusen kväll bilade jag ut i skogen till Sandra som bokat en inspirations-lektion för henne och hennes pålle Harpo. En man med över sjugo år på nacken och en historia som lektionshäst. Vi träffades första gången på Sävsjö ridklubb när de tränade för mig efter en clinic som jag och Compadre haft.

Idag var det mer trickträning på schemat och den senaste idén var att stegra på kommando och Sandra visade mig först hur de brukade göra själva, genom att gå bredvid varandra och liksom fatta en galopp.

Harpo hade svårt att koncentrera sig och ropade mest på sina vänner som han tyckte var på tok för långt bort. Sandra pockade duktigt på hans uppmärksamhet men han gick verkligen in i sin lilla egna värld hela tiden när hon precis fått honom att lyssna.

Vi bytte genast taktik. Jag gick in med några tips (..som vi självklart behåller som en hemlighet till någon blir nyfiken nog att fråga! Så går det kära läste när man inte kommenterar, då bjuder jag inte heller på några godbitar *blink*) ..och visade på Harpo vad jag menade. Ganska snabbt blev han trött på mig och tyckte att han är gammal nog att ta beslut på egen hand, så vi fick byta taktik igen, till problemlösning – tro det eller ej!

Det kom upp mycket invanda beteenden som vi kunde sammankoppla med olika känslor i olika sitationer. Denna utstickare blev ett stort genombrott som öppnade ögonen för Harpo på både Sandra och hennes kompis som stod och nyfiken tittade på och lyssnade intresserat. Den gamle mannen hade minsann massor att tala om och när vi kommit igenom en hel historia av gamla minnen och känslor som vi rabblade igenom kunde vi äntligen fortsätta med själva trickträningen.

Det gick så bra att man inte kunde tro att det var sant! Harpo, vet jag sedan innan, är positiv tillsammans med Sandra och även när jag hjälpte till vid förra träningen i Sävsjö. Men nu visade han upp sig, ansträngde sig, med något som för honom är en väldigt stor sak, för att stegra sig när man är väldigt framtung och lite låst är allt annat än lätt. Koordination, balans, energier och koncentration är något Harpo fick träna på idag och Sandra lika så *hehe* ..eftersom det är hon som ska föregå med gott exempel så Harpo kan se och förstå vad det är hon vill att han ska göra.

Hjälpa till att påminna om höger bog (se bilden), invänta rätt timing och niga mjukt och långsamt, större/maffigare och mjukare rörelser och vips så hade vi en Harpo och Sandra, som med lite hjälp av mig, dansade fram i MYCKET STÖRRE trav och förvånansvärt höga och fina stegringar.

Ett OTROLIGT DUKTIGT ekipage! Sandra är så öppen och härlig, vill sin häst allt väl och behöver inte oroa sig över att göra fel – för en häst förlåter.. och vi får testa och göra fel om vi tror att det är det rätta, eftersom det är så vi lär oss, eller rättare sagt hästarna lär oss 🙂

Bildtext: Zenta och jag pratar lite känslor i en trygg zon (7 jan 2012)

Sååå, var ska jag börja med denna lilla pärla!? Hon är en 5-årig korsning arab/nordsvensk som varit hos så många människor att hon nog själv slutat bry sig. Nu har hon förhoppningsvis äntligen hittat hem hos Josefine som lånar henne av ägarna, men hon verkar vilja köpa henne trots lite problematik.

Eftersom Josefine är Johannas, min gamla praktikant, syster så arbetade jag med Zenta mer som jag gör med mina egna. Jag gör inte på något annorlunda vis egentligen, men den väsentliga skillnaden är att jag inte behöver förklara mig eller dra hypoteser osv. utan talar genom hästen rakt från hjärtat, som Josefine i sin tur fick lyssna till med ett öppet hjärta.

Jag blev kontaktad eftersom Zenta börjat använda stegringar vid ridning/uppsittning så kraftfullt att Josefine befarar för både sin egen och Zentas säkerhet. De tror att hon går mot tryck, som i detta fall blir i tygeln och liknande beteende hade de märkt av när de skulle lasta henne hem till sig.

Första passet i inhägnaden under själva analysen
..så gjorde vi inget annat än att reglera det första steget från skritt.. det tog sin tid, men efter det var igenom fick vi en ponnyhäst som inte längre pinnade på med raka små stolp-ben utan klev rakt igenom kroppen med knälyft inte bara bak utan även fram 🙂

Sedan hann jag inte ens börja med den definitiva inramningen för en hel del framkom redan vid närkontakten. När väl inramningen kom tyckte vi alla så synd om lilla stumpan som hade så mycket känslor att deala med. Hon visade allt det som Josefine talat om och jag som innan inte ens kunde tänka mig att denna lilla tös.

Denna dag blev mycket analysernade som i sig är grunden till själva problemlösningen, men det fanns inte ork för det efter allt för vi var alla väldigt trötta och Josefine berättade att Zenta var väldigt kontaktsökande och annorlunda när de traskade hem.

Andra dagens träningspass
..var helt annolrunda och mycket mer självklar för oss alla. Zenta kom djupare in i sig själv utan att försvinna. Hon kunde bearbeta trauman, ta in sin omgivning, analysera sig själv trots att hon gick igenom massor av tuffa saker.

Vi hade egentligen bara två olika lägen denna dag, det ena läget var i en trygg zon med huvudet i markhöjd, ruskande och skakande förlösande som var en otroligt häftig upplevelse att skåda. Det andra läget var i trauman där Zenta skötte sig mest själv idag genom att hela tiden gå framåt i processen. Jag fanns vid hennes sida och hon ändra hela tiden sitt beteende. I slutet av andra dagens pass började allt kännas så klart att vi kände oss okej med tanken på att sitta upp.

När vi gick igenom “det magiska tygeltaget” från marken bekräftade Zenta än mer vad vi kommit fram till och hon har stora svårigheter med att släppa stegrinstänket för lösgörande hjälper åt vänster, dock MYCKET BÄTTRE! Det går verkligen inte att jämföra henne mot gårdagen och hela hennes rörelseschema och tankeverksamhet har här blivit säkrare och mer balanserat.

Första uppsittningen blev i ridhuset, som avslutning (för att sluta cirkeln), eftersom det aldrig uppstått några problem där. Nu visste vi exakt vilka muskelgrupper med cellminne sompåverkar hennes mentalitet så några minnuters lösgörande arbete ägnade vi oss åt innan vi kramade om Zenta och tackade för idag 🙂

Min filosofi om hästar som skapat ett negativt beteende på vissa platser!
Det är väldigt lömskt med hästar som visar ett beteende på en eller vissa speciella platser och det gör det väldigt svårt för oss att lösa problemet eftersom det alltid sker på deras villkor. Några exempel på detta är hästar som är svårlastade, vägrar på hinder, inte vill gå in i ridhus, stegrar sig osv.

Eftersom jag gör en så noggrann analys lyckas jag lyckligtvis se mönster överallt och vet “vilka knappar” jag ska trycka på för att kunna bearbeta detta beteende utan att det ska behöva ske till vår nackdel utan snarare fördel. Jag/vi får då ett stort ansvar att verkligen veta vad vi pysslar med och göra det i all välmening på ett professionellt vis! Tar hästen dåliga beslut får vi föregå med gott exempel. Det handlar INGENTING om att dominera eller kuva våra fyrbenta vänner, jag har aldrig behövt använda mig av sådana metoder, men lika delar kärlek som konsevens är nödvändigt! Väldigt låsta individer behöver oftast mer konsekvens än de som inte gått så “djupt in i beteendet” men det innbär också att de behöver så mycket kärlek att det täcker upp lika med hur konsekventa vi är.

En liten sammanfattning av tankar och händelser under de två första dagarna med Zenta, tredje dagen tar vi i den andra och sista delen eftersom denna dag är en upprepning av de två tidigare dagarna fast från ryggen.

Bildtext: Zorro hälsar glatt i hagen (10 jan 2012)

I måndags kväll anlände denna lilla sockertopp till oss i Götestorp. Han heter Zorro och är en 11-årig knapstruperkorsning som ska vara hos mig på tillridning. Hans matte har lämnat honom hos mig för att ge honom en skön spa-behandling med allt vad som erbjuds.

Jag släppte ihop honom tillsammans med mina pojkar i tisdags, vilket funkade hur fint som helst. Zebastian har verkligen växt i sig själv och är inte alls den där bittra hemskingen i hagen längre och Compadre tar det också fint genom att som vanligt halvt kuva sig och ibland få sina spel och dra öronen bakåt 😉

Men, mer om Zorro. Han har tagit det allmänt lugnt hemma under det senaste året eftersom matte börjar växa ur honom, så han och hans gammelkompis Pappis har gottat sig med det som behagat dem.

Elin (ägaren) har tränat tillsammans med Zorro för mig innan uppehållet. De gjorde massor av framsteg i både kropp och knopp då, så nu när han bara gått i hagen har han blivit väldigt fint! Vi gjorde honom så kroppsmedveten och introducerade honom för en god form som skulle komma naturligt och då är det lätt för hästarna att alltid gå i mer eller mindre den formen. Hemligheten till en hållbar häst, istället för att träna en timme om dagen och låta hästen gå och skrutta i hagen resten så ger man hästen tankar, medvetenhet och mycket mer, för att sedan låta hästen vidareutveckla detta resten av tiden som vi inte gör något med dem, nästa träning går man vidare i träningen – istället för att stå på samma ställe och stampa, exempelvis lösgöra samma stelheter år ut och år in.

Problemet som Elin först kontaktade mig om för att lösa var för att han hade börjat backa i tid och otid, vilket vi märkte berodde på en så simpel sak som att han var stel i bogpartiet. Så när vi lösgjort honom lite och dessutom lärt Elin “det magiska tygeltaget” om han skulle få återfall till sitt back-beteende så var det löst enkelt.

Nog om historian, jag lär ändå återkoppla med gamla saker som jag minns om honom när jag börjar babbla på om dagarna som varit!

På återseende 🙂 Så länge får ni kika på bilderna nedan från ihopsläppet!

Bildtext: Rhianna stoltserar i ridhuset (lånad bild från blup.se)

3-åriga halvblodsstoet Rhianna och hennes matte Sannah hade kört fast i lastningen när hon ringde efter hjälp till mig. När de tränade och gav henne mat i transporten kastade hon sig ut och när de skulle åka ville hon inte ens gå in.

När jag först träffade Rhianna
..såg jag en stor och ståtlig pålla med mycket karaktär. Introduktionsarbetet var okomplicerat till en början, som sedan visade en hel del saker som var typiskt för lastningen. Det är just detta som är så effektivt med introduktionen/analysen, eftersom det visar så mycket som man kan lösa redan innan man tar tag i vid själva problemområdet.

Rhianna blev otålig, tappade helt fokus och började skrapa och knasa runt. Innan dess hade hon varit väldigt mogen för att vara unghäst och jag upplevde henne som väldigt analytisk i sig själv, men nu kom lillflickan fram i henne 🙂

När vi första dagen började träna vid transporten
..upprepade jag mycket av det som vi gjort vid introduktionen, som jag alltid gör, och mycket likheter visade sig såklart. Dock uppkom nya saker, trauman/rädslor/fobier som kom fram av just själva lastningen. Extra mycket känslor kom upp till ytan när jag bad om att få ta hjälp av en förlängd arm i form av ett spö, som resulterade i spändhet, mycket kast med huvudet och nervösa steppningar.

Rhianna är en väldigt känslig tjej som verkligen visar allt hon känner och lite till. Detta är någonting som jag ofta upplever i lastning eftersom många hästar blivit traumatiserade eller skapat fobier vid eller i transporten men hon är så känslig i sig själv. När hon kom till Sannah förra året var hon väldigt känslig mot huvudet och har hela tiden visat allt väldigt tydligt.

Det mest intressanta med Rhianna var
..hur hon visade mig varje liten detalj i lastningen som hon behövde hjälp med att komma över och bearbeta. Dessutom kunde jag av hennes ordning att döma se var lastningsproblemen börjat och hur det sedan eskalerat till ett så stort problem – det är verkligen något som är GULD värt, när jag kan ge ägaren hela processen och på så sätt ge en helt unik förståelse för sin häst!

Från början sade Rhianna “Gå på transporten, ohh noo!” och hon lurade mig nästan att tro att det bara var att hon inte ville gå på, den så kallade envisheten, och hade fallet varit så hade det varit första gången på år, någonsin?! Men snart kröp det fram mer och mer som visade att det inte handlade så mycket om att gå på, utan mer om trycket i linan. Jag kunde utvärdera precis vad hon tyckte var okej och inte.

När vi kommit förbi arbetet med att lätta för tryck kom nästa del, nämligen att hon tyckte det var otäckt att taket var så lågt (enligt henne) trots att det var en normalhöjd, om inte högre(?). Så detta fick vi hela tiden ta hänsyn till eftersom hon “ticksade” av sig själv genom att ta upp huvudet. När jag testade att självlasta försvann detta helt så mycket säger att det kommit av trycket i linan när man velat att hon ska gå på.

Självklart är det alltid svårt att klargöra vad som kom först, hönan eller ägget 😉 Men i detta fall är jag så näst intill säker på att det inte var här det började med Rhiannas lastningsproblem, utan snarare inne i själva transporten, närmare bestämt när hon gick emot frambommen. Fy bubblan vad obehagligt kyligt och hårt säg!

För helt plötsligt när vi dag tre står och upprepar allt visar hon stor oro och “backar flera steg i processen”. Hon hade inte under de andra två dagarna gärna gått in helt och hållet, även att hon stod helt inne i transporten så klämde hon ihop sig lite extra fint. Detta brukar släppa eller så visar sig någonting dagen efter och det gjorde det ju verkligen som sagt.

Eftersom jag stod och självlastade henne, när hon helt plötsligt blev väldigt instabil och upprörd, såg jag inte vad det var som störde henne. När jag kikade in och dessutom såg att hon låste sig extremt mycket i sin högerbog framkom snart problemet med att gå emot frambommen. Bara det att jag vet om vad problemet är brukar göra hästarna trygga och så börjar allt funka igen om man stöter på problem såhär på vägen, men inte nu..

När flera minuter hade gått och jag märkte att Rhianna inte blev mer bekväm utan snarare värre visste jag direkt att jag behöver tänka om, eller tänka till, men inte riktigt så som många kan tro. Jag vet här om att jag är på helt rätt spår men ibland krävs det extrahjälp som denna gång var från matte.

Sannah och Rhianna är härligt tighta i sin relation och Rhianna litar verkligen på henne, liksom “mammig”. Många kallar sina hästar mammiga, vilket jag sällan håller med om, men denna gång använder jag själv ordet eftersom det framkom så tydligt. Enda anledningen, som jag tror, varför de stött på detta lastningsproblem är för att Sannah inte förstod sig på Rhianna, som talade med stora bokstäver och kämpade i desperation för att göra sig hörd – den vanligaste grunden till alla problem jag stöter på, vad det än handlar om!

Så, Sannah fick order om att ställa sig inne i transporten på andra sidan frambommen och tro det eller ej men här blev det en sådan tydlig vändning att det nästan var trolleri. Rhianna gick inte ut ur transporten en enda gång utan stod vänligt och tryggt kvar i inne i transporten medan jag guidade henne till att släppa spänningarna i höger bog 🙂 ..senare kunde jag släppa på spänningarna i vänster bog utan att Sannah behövde vara moraliskt stöd!

Här var vi nu med en hel rad småproblem som eskalerat i ett stort lastningsproblem, men som vi nu talat öppet om och bearbetat. Eftersom Rhianna var så ärlig och öppen redan från början kunde vi snabbt ta tag i rätt saker, men eftersom de var så omfattande så var det precis på håret att vi kände oss redo.

Hur som helst så kunde vi lugnt och sansat avsluta dessa tre dagar av lastträning med en liten åktur som gick hur bra som helst. Tanken är nu för dessa två brudar att fortsätta träna på själva lastningen på egen hand och sedan om de känner sig säkra så får de ta och börja åka små rundor. Behövs det tar vi en repetition, annars är det bara återbesöket kvar för att kontrollera småsaker som kanske glömts bort och dylikt.

Tack båda för riktigt intressanta och utmanande dagar för min hjärna – gott att få hålla sig i trimm 😉

Bildtext: En duktig Rhianna och en gömd matte i transporten (7 jan 2012)

En tillridningshäst har anlänt nästan innan jag själv hann landa hemma efter Växjö-helgen. Idag ska jag fara iväg igen men är tillbaka ikväll och då uppdaterar jag med senaste nytt, får skiva tills fingrarna skrumpnar ihop för det är ju en hel del nytt.

Har även bilder och videos från ihopsläppet idag!

Massor av gott, syns ikväll! Plikten kallar 🙂

Snart är träningshelgen i Växjö slut! Just nu har jag tagit en liten lunch för att strax ut och fortsätta. Det har varit en fullspeckad helg här och jättebra har det gått. Det blev massor av pskyologi-delar i problemlösningen. Jag återkommer med senaste nytt när jag kommit hem. Nu är det dags att gå ut och avsluta med problemlösning (farliga stegringar vid ridning) och sadelutprovning.

See ya 😉

Bildtext: Positiva Izel gillade träning i boxen (dec 2011)

Hon är verkligen härlig Izel, glad och positiv även att vi gör helt nya saker som för en unghäst kan vara lite läskiga. Men hon visar att hon är mogen och analyserande och tycker hon någonting är läskigt tar hon det med ro för att sedan försöka bearbeta det farliga istället för att hetsa upp sig 🙂

Vända höger, vända vänster, beröra på olika delar av kroppen. Lyssna, känna in, vänta, flytta – så himla duktig! Vi är alla imponerade av hur fint hon tar allt när hon innan blivit ganska upprörd, som Therese berättat, och liksom blir arg på sig själv. Jag har inte sett något av detta beteende mer än lite första dagen. Härligt att se alla fyrbenta vänner komma till ro i sig själva.