Naturligtvisabellas blogg

Bildtext: Sanne med fina fölmagen (lånad bild, dec 2011)

Så himla glad jag blev när jag kom till Barkeryd sist och inte bara fick träffa utan även träna mysiga Sanne igen! ..och storm blåste det ute så vi höll oss faktiskt inne i stallet denna dag.

Tanken var att pyssla med lite trickträning eftersom Sanne verkligen gillar det men när jag började med lite småsaker visade hon tydligt att hon hellre ägnade sig åt kommunikationsövningar – gärna för mig 🙂

Lena blev publik idag, vilket hon verkade trivas som med ett ständigt leende på läpparna. Sanne som haft så mycket problem med självkänsla och självförtroende har växt massor personlighetsmässigt och det är något som vi alla märker av. När jag tränar henne såhär går det inte att ta miste på hur Lena njuter av att se sin häst knåpa med båda hjärnhalvorna.

Vi fortsatte på temat som vi förr arbetat massor med fast på annat vis, som är inramning. Idag handlade det om att vara uppmärksam, lätta för tryck och hitta dit energierna flödar. Sanne fick ett par små små återfall i att visa worried-eyes men det är så himla kul och intressant att se hur snabbt hon kommer över det och tycker det är kul istället.

Vi höll till i boxen till att börja med och sedan tog vi en sväng ut i stallgången. Fria och glada var vi och hon följde med mig genom min goda vän pekpinnen 😉 samt rösten som tillrättavisning.

Himla kul när man verkligen ser hur hästen ägnar sina energier åt att följa och lyssna. Den typiska nickningen eller gungningen med huvudet som skvallrar om att hästen är med och VILL 🙂 Mysiga Sanne, hon är verkligen en av mina favoriter – så speciell!

Så var det dags för själva lastningen tillsammans med “vilda” Wilda 😉 ..som verkligen är allt annat än vild men när hjärtat talar ibland gör sig hennes namn rättvist.

Man vet nämligen inte riktigt vad Wilda varit med om under sin första tid i livet. Hon kom till Anna som en totalt ohanterad 1, 5 -åring som på grund av olyckliga omständigheter fråntagit från sin uppfödare och placerades i ett annat hem fram till Anna köpte henne.

Bildtext: Anna och Wilda på stallplanen (30 dec 2011)

Wilda reagerar lätt på hastiga rörelser med att kasta med huvudet och en bit in i den huvudsakliga lastträningen utanför transporten och en bit upp på rampen kom en hel del känslor upp till ytan.

Allt hade gått väldigt lugnt till och Wilda var precis som i introduktionsarbetet samarbetsvillig och duktig. Nu hade hon dock ingen “vägg” vid sidan om sig och när jag visualiserade en vägg vid hennes sida som inramning tog hon sig friheten.. och friheten är precis vad jag vill att hästarna ska ta sig för det gör att de bearbetar och rannsakar sig själv på ett mycket öppet sätt.

Wilda började fint med att göra saker som jag inte bad henne om och när hon fick ta fler fria beslut gick det henne lite över huvudet och hon tappade helt samarbetsförmågan och precis som ett barn håller för öronen blev hon nu – väldigt otippat 🙂

När jag började leda in henne på “rätt väg” igen blev hon väldigt osäker och skygg, ett beteende som vi sett lite av i introduktionsarbetet men som nu blev mycket större. Detta är ett väldigt viktigt steg i bearbetningen och som ställer stora krav på vår förståelse, så vi bemöter hästen på rätt sätt för bästa utveckling och förtroende!

Så fort Wilda förstod att världen inte gick under kom hon tillbaka till oss mentalt och med en stor suck blev hon väldigt avspänd. Under resten av träningen gick det bara framåt med några små liknande känslor som behövde göra sig hörda igen.

När Wilda blev mer och mer säker, samt började visa att hon inte hade så mycket mer hemska saker att få ur sig var det dags för Anna att börja ta över 🙂

Vid detta laget hade vi gått igenom framåt, bakåt och åt sidan-träning, bearbetning av trauman tillsammans med mig, pålastning och avlastning, självlastning, stå kvar i transporten och förberedande träning för att lägga på bommen.
Bildtext: Anna och Wilda traskar med lätthet på transporten (30 dec 2011)

Det gick jättebra när detta kärleksfulla ekipage upprepade allt som jag och Wilda gjort. Dessa två är det ekipage som jag sett “bandet” mellan mest tydligt HEMLIGT hos. Det syns tydligt speciella band mellan alla hästar och ägare men dessa två är sådär kryptiska, hemlighetsfulla kärleksfulla, hehe!

Oftast så kommer mycket känslor fram när ägaren tar över eftersom det många gånger hänt saker, missförstånd, olyckor eller annat mellan dessa två. Men mellan Anna och Wilda verkade saker och ting vara väldigt förstående. De gånger som det dök upp någonting, exempelvis när jag “störde” för att stärka banden mellan dem, så bröts enbart kommunikationen mellan dem för att Wilda gick in en känsla själv och utelämnade Anna. Skillnaden är att hästen kan välja att utelämna någon eller så går något snett i kommunikationen som jag ser hänt förr och då väljer hästen att sluta lyssna och/eller tro på människan.

Fördelen med att Wilda gick in i sin bubbla och utelämnade Anna, var att det enda jag behövde göra var att coacha Anna till att nå Wilda och då fick de snabbt tillbaka kontakten igen.

Vi hann faktiskt med så mycket att Anna kunde testa att bearbeta känslor utanför transporten. Dock förklarade Wilda då att det inte behövdes, men fördelen med att Anna vågade gå in i denna rollen är att om Wilda skulle behöva hennes stöd i framtiden finns hon där för henne och hjäper henne att bearbeta. Detta är någonting jag försöker förmedla till alla!

Så, allt som allt dessa tre dagar har vi gått igenom lastning och hantering tillsammans med allt som uppkommit runt omkring. Anna och Wilda har en fin kommunikation och förståelse för varandra och avslutningen på den tredje och sista dagen blev en liten åktur med avlastning på hemmaplan igen.

Nu är det hemläxa för dem att träna på och så återkommer jag om några veckor för uppföljning. Om de har stött på någonting som är några steg bakåt i processen så blir det detta vi tränar på under uppföljningen, annars är tanken att åka en tur till ett nytt ställe och lasta av, för att sedan lasta på och åka hem igen 🙂

När jag delger er mina tankar såhär vore det väldigt intressant att få era tankar om mina tankar. Så kommentera gärna och kom med synpunkter och önskemål!
Bildtext: Anna och Wilda står redo att bli “inlåsta” i transporten (30 dec 2011)

Problemlösning: Lastning
Wilda kastar sig inte längre ut ur transporten, utan kan på sin höjd välja att backa ut för att hon inte känner sig bekväm. Då krävs ett par gångers av- och pålastning för att komma tillbaka till tryggheten. Rörelse bakom transporten är det som kan framkalla de självmana utbackningarna, vilket som sagt upprepas ett par gånger för att sedan funka.

Bakbommen, lemmen, övre “luckan” (rullgardin i detta fall) var ingenting som lockade fram några underliggande känslor och inte heller åkturen.

Anna berättade att Wilda sparkar/skrapar i transporten när de åker och svettas kraftigt, ingenting av detta märkte vi heller av. Svettningarna får jag återkomma om när vi åkt en längre tur eftersom vi nu åkte i enbart några minuter.

Vänliga Wilda (4-årigt halvblodssto) och jag möttes tack vare att matte Anna hörde av sig och ville ha hjälp med lastträningen där de kört fast. Wilda, precis som såå många andra, kastar sig gärna ut och problemet har blivit så pass att Anna inte kan krypa under bommen eller att någon annan är bakom dem.

Wilda och jag hade en lite längre stund tillsammans vid “Analysen” (Indroduktionsarbetet). Allt började lätt som en plätt med att hon lunkade runt och kikade mest mot matte som hon tydligt visade stor kärlek för. Sedan kom en vändning ungefär vid halvtid då hon kom i konflikt med sig själv vid en inramning i all sin enkelhet, som utlöstes av att jag bad henne ta ned huvudet. Ett vanligt problemområde för många hästar, att ta ned huvudet, som jag har dragit slutsatsen beror på att det lösgör mycket tankar och eftersom detta händer efter ett tag i första arbetet öppnar sig hästarna med en viss skeptism eftersom de nyss lärt känna mig. När de fått “tala ut” lossnar mycket spänningar både mentalt och fysiskt som både syns och känns i arbetet.

Att ta ned huvudet avslöjade en hel del om hur Wilda är att rida, även detta är samma med alla andra hästar jag arbetar med, bara svaren är olika eftersom ju alla är olika 🙂

“Wilda visar god samarbetsförmåga i all sin enkelhet, det jag bad om gjorde hon vänligt. När hon droppar huvudet blir det lätt för lågt och hon blir framtung, svår att få tillbaka till en lagom form och blir då lite fast och tung i handen. Kan stundtals kännas säker och stadig och plötsligt börja vingla och bli obalanserad. När man plockar upp henne i formen blir det hastigt och hon tappar istället lätt ryggen och när hon kommer ned igen början det om från början.

Hon tar för sig fint med sina bakben men eftersom hon inte hinner undan med sina framtassar blir det för lite knälyft fram och tendens till balltramp.”

En till sak som jag talade om var även om hon helt plötsligt kunde få “ryck” och spralla loss, busa eller bara småflippa för att snabbt vara tillbaka i lugnet. Detta stämde inte, inte vad som märkts än, sade Anna, och mina anor är att de kan komma eftersom hon visade dessa på marken. Men de kan lika väl ALDRIG märkas från ryggen, för den stora skillnaden på markarbete och ridning är att vi sitter mitt på hästen (är ett med hästen) istället för att stå bredvid. Den skillnaden gör att vi på hästen är ett med hästen och då ska infinna oss automatiskt i takt och koordination tillsammans, på marken har vi endast samma takt om vi “rider från marken”, men i hanteringen som jag nu utgår från är vi bara en så kallad “vägledare”.

Dessa ryck som jag talade om, återkommer jag till i den andra delen av mina tankar om Wilda, som kommer handla om själva lastträningen. Där får vi lära känna den sidan lite närmre och mina tankarna om dem såklart 🙂

Bildtext: Uttrycksfulla Watch Out, kallad “Wilda” (bild lånad av Anna)

Tänk vad rörigt allt blir för oss när vi håller på med hästar, för att inte tala om vad det är för våra hästar. Vi leder dem på ett sätt, longerar dem på ett annat, arbetar fritt med dem på ett tredje, tömkör på ett fjärde, rider dem på ett femte (olika ridning i olika discipliner och för olika tränare), löshoppar på ett sjätte, lastar dem på ett sjunde, för att inte tala om hur olika vi beter oss på olika platser *pust*.. Är det konstigt att någon blir förvirrad 😉

Idag fick jag bekräftat än en gång hur enkelt vi skulle kunna göra det för oss (som jag försöker göra för de som tränar för mig). Jag var iväg och skulle lastträna en häst, det var första dagen och vi började med introduktionsarbetet = analysen!

Vi har en enkel regel, vilket är inramning (på olika nivåer beroende på vad vi vill åstadkomma med vår träning!) och sedan gäller zonerna, vårt kroppsspråk och allt det vanliga men annars är det viktigaste som är tankens kraft.
Bildtext: Zebastian, jag och Compadre blir fotade innan jul av Fredrik (23 dec 2011)

Lättare och svårare än så är det inte. Mer detaljer i vardagen men också en relation som står stadigt i alla lägen eftersom man alltid vet vad som gäller. Genom min första analys märker jag 9 av 10 gånger om en häst i ridningen hänger i handen, lätt blir framtung, blir stark, slö, pigg, lätt tappar ryggen, var del är stel osv. trots att det kan vara lastning vi ska träna på.. och då får vi alltså nytta av detta i lastträningen eftersom hästen med största sannolikhet kommer vara detta även i just den träningen som vi ska pyssla med 🙂

Bildtext: Massor av kärlek och värme till er alla i jul från oss (23 dec 2011)

Helgen (fredag – söndag) den 6:e, 7:e och 8:e januari kommer jag till Växjö
..för lastträning, ridning, övrig problemlösning, massage och sadelutprovning. Luckor finns i schemat så hör av dig om du är intresserad – först till kvarn!

Äntligen!
Nu är boxbygget igång igen och när några små detaljer är fixade är allt i tipp topp för nyttjande. Vad som väntar, det håller jag på en stund till 😉
Bildtext: En extra box i stallet och nyoljad dörr (17 dec 2011)

Så har jag träffat två riktiga tuffa damer, nämligen Therese och Izel!
Hon är inte ens två små år, lilla Izel – men ack så mycket attityd för det. Mamma Lientje som jag innan tränat en hel del satte tidigt sin prägel på sin dotter 🙂

Efter Thereses berättelse om detta lilla vänliga yrväder var jag minst sagt nyfiken på hur introduktions-arbetet skulle te sig. Det var inte bara “första riktiga” arbetspasset för Izel, som annars varit med i vardagshanteringen och promenader i skogen, utan även första longeringen (arbetet på volt).

..och hon hade minst sagt en upptäcksfärd i picaderon tillsammans med mig 😉

Jag började med att hon fick stå still och känna in läget, se sig omkring och helt enkelt känna in omgivningen stillastående. Att hon skulle få ströva fritt är någonting som jag väntade med när hon själv bjöd in till det eftersom det annars, i situationen, skulle vara att stöta bort henne. När hon blev mer nyfiken på att röra på benen började jag direkt med en sund inramning på volten eftersom hon hela tiden “inkräktade” i min zon.

Det var lite klurigt för henne att hålla ordning på benen och fundera över hur hon rörde sig men hon tog det jättefint och vi kom snabbt överens. God balans och bärighet i lilla damen!

Therese hade berättat om att Izel är väldigt vänlig men extremt bestämd och att stå på bakbenen kan vara ett alternativ när man behöver få ur sig lite känslor. Detta var någonting som jag även fick se med egna ögon när hon gick så fint i skritt på volten och ville skrutta iväg i trav eller varför inte galopp. När jag bad henne om att behålla skritten ville hon “bryta ur” och då kom några stegringar, fint på stället (hehe!) och inte alls aggressivt utan bara som om hon liksom bubblade över inombords och så var hon tvungen att visa det på något vis.

När hon på samma ställe utagerade allt varje gång hon passerade tillrättavisade jag henne, vilket hon tog jättefint och så fortsatte hon utan sina små skutt i luften. Verkligen en klok och eftertänksam liten pålleflicka som talade ett tydligt och trevligt språk.

Vi hann med vänstervarvet idag med tanke på att ett varvbyte i nuläget enbart skulle förvirra, så nästa gång fortsätter vi. Tyvärr fick vi inte två dagar i följd som vi önskat, men det tar vi igen nästa vecka 🙂

Nu drar jag strax till Linköping och tränar Johanna & Noan samt Karin & Prinsen. Ska bli såå spännande att få träffa alla goa igen..

Forsättning följer må ni tro 😉 Nu drar jag!

Inledning av inlägg från:
http://www.alltomhastar.se/artiklar/hastfakta/debatten-om-dressyrhastens-form-vad-handlar-den-om-egentligen/

Carina Högkvist som är utbildad till dipl. hästmassör gjorde följande fördjupnings-arbete när hon gick kursen ”Hästens rörelseapparat” vid SLU 2003.

De senaste åren har en stundtals ganska ivrig debatt pågått angående den form – sättet att rida hästen ”på tygeln” – som dagens dressyrhästar rids i jämfört med den form hästarna reds i för cirka 30 år sedan.

Men det är kanske inte så lätt alla gånger att hänga med i vad debatten egentligen handlar om; det krävs en hel del kunskap om hästens anatomi och biomekanik för att förstå hur skillnaden i olika sätt att rida påverkar hästen.

Här följer en jämförelse av hästens sätt att belasta sig vid dressyr ridning ca 30 år tillbaka i tiden och nu, samt några teorier om detta.

Dressyrsporten har under de senaste 30 åren utvecklats mycket avseende sättet att gymnastisera och balansera hästen under ryttare. Dagens dressyrhästar är ofta underbart välgymnastiserade och lydiga, men om vi jämför Liselott Linsenhoff och Piaffs uppvisning under OS 1972 (guldmedalj) med dagens elitryttare ser vi att det skiljer en hel del beträffande hästens form och självbärighet.

70-talets elithästar reds med nosen framför lodplanet och med nacken som halsens högsta punkt. Dagens elithästar har ofta nosen bakom, eller ibland kraftigt bakom, lodplanet och med området ovanför den tredje halskotan som högsta punkt. Det är just detta som har givit upphov till dessa diskussioner.

Vi reder ut begreppen från början!

Läs fortsättningen på:
http://www.alltomhastar.se/artiklar/hastfakta/debatten-om-dressyrhastens-form-vad-handlar-den-om-egentligen/