Naturligtvisabellas blogg

https://youtube.com/watch?v=pYAraA5S1Oo%3Fhl%3Dsv%26fs%3D1Den fortsatta lastträningen med Sigge gick verkligen inte som vi hade tänkt oss!

Jennifer fick börja på egen hand idag med Sigge och hon berättade att det gått kanonbra alla gånger de tränat – nästan så det kändes lite tjatigt eftersom han hela tiden ligger ett steg före och vet vad han ska göra 🙂

Dock visade han upp lite annat denna dag..

Han var lite skeptisk till att jag skulle stå utanför så blicken for hela tiden bakåt för att ha koll på mig så jag inte skulle få för mig att stänga in honom, hehe. Snar försvann skeptismen men han var dock inte helt med på noterna eftersom han stannade upp innan han skulle gå in i transporten, sedan följde han med när Jennifer bad honom, sedan på utbackningarna trajsade han väldigt. Det var inte så att han var bökig eller motsträvig i utbackningarna men han blir trampig – liksom står och trampar på samma ställe som om han säger att han inte kan bestämma sig hur eller var han ska sätta ned hovarna.

Detta beteende känner jag så väl igen sedan innan på andra “lastnngsproblem-hästar” så jag tog över träningen en liten stund och sedan gick han raka vägen på transporten och backade av utan att trajsa ett steg *jippi* – Alltid lika härligt att få se den bekräftelsen på att känslan är rätt och att hästen bara totalt kommer ned på jorden och trivs med läget 🙂

Sedan gick det bara framåt hela tiden för Jennifer och Sigge. Det var nu så säkert vad som var problemet i detta fall, att han gärna vill uppfatta saker på hans vis och får han då avgöra detta och ta egna beslut blir de tyvärr inte bra. Därför vågade Jennifer stå på sig och tala lite rakare språk till sitt känsliga fullblod som blev en avslappnad och trygg pålle 🙂

Tro det eller ej men vi kunde därefter göra alla de steg som varit katastrofala förr, alltså att öva med bakbommen – inga problem! ..samt allt annat med att sätta på den, ta av den, backa ut och gå in igen, lemmen, övre luckan, lämna ensam, åka några meter och sedan lasta ut igen och allt var lugnt och tryggt och helt otroligt bra!! Aldrig har jag varit med om en häst som SÅ snabbt bara tycker allt var trevligt istället för livsfarligt. Inte en enda gång hetsade han ut eller ens tryckte sig, utan lyssnade så tålmodigt och förtroendefullt på Jennifer som tog allt i sakta mak.

Vilken solskenshistoria 😀

Nästa gång blir det första riktiga åkturen efter lite upprepningar först. Så länge får de tränar lite på egen hand och så ska de ta semester några dagar. Spännanade fortsättning!

Bildtext: Wietske Joukje Ster e. Ludse 305 – Rypke 321 (Bild från Barkerydsfrieser.se)

Härliga Lena Hulterström som driver Barkeryds frieser fick ett nytt tillskott till sin verksamhet i början av året och det är det bedårande stoet Wietske. Hon är fyra år gammal och direktimporterad från Holland från en “pom-pom”-värld där man stäcker på sig för att synas i mängden!

Hos Lena har hon mest fått gå i hagen för att lägga på sig lite massa. När hon började arbeta med henne lite mer från marken märkte hon väl hur svårt Wietske hade att flytta sina fötter, detta visade sig även när hon bad henne om att lyfta fötterna vid hovkratsning men det som kändes märkligt var just hur hon verkade blockera sig i vardaglig hantering.

När jag såg Lena leda ut Wietske till inhägnaden förstod jag lite av vad hon menade, för hon var ENORM! Aldrig har jag sett en frieser som kunnat göra sig såå stor – som en hingst!

När jag stod bredvid Wietske varnade jag Lena redan innan att detta kunde bli “hallaballua” om hon på något vis skulle förhålla sig för nära mig. Lena log och var helt införstådd med vad jag menade. Jag var lagom förvånad att möta en så “yvig” häst hos Lena det vill jag lova 🙂

Men det blev inte så yvig som jag var förberedd på utan Wietske höll sig på lagom avstånd i inhägnaden, dock med ett friskt tempo och huvudet uppe i vädret. Precis detta som Lena önskade få hjälp med att träna bort till en nedåt-framåt-sökning istället.

Jag fick stå väldigt länge i mitten av inhägnaden och egentligen bara känna in läget. Wietske susade runt och kikade på allt annat än mig, så pass att jag beslutade att inte byta varv – det hade enbart förvirrat henne. Så vi höll oss i vänstervarvet och när hon lugnat sig så passa att hon började vila på steget beslutade jag att ta in henne till mitten och prata lite mer. Nedåt-framåt satt långt in i denna häst, hon droppade gärna huvudet men for genast upp igen. Efter lite hokus pokus och zim zalabim 😉 så kunde hon stå bekvämt och avslappnad kvar med mig, ryggningen ställde till det och hur var det med att lyfta benen sade vi.. Precis som Lena beskrivit var det som om hon inte riktigt kopplade.

Efter lite ytterligare trollerikonster ryggade hon avslappnat och näst intill rakt bakåt i låg lång form. När jag sedan bad henne gå framåt på volten var det lojt och vingligt, trevligt att se en häst nere på jorden. Dock trollade vi bort det flashiga steget men det är väldigt positivt eftersom hon nu ska lära sig att bära upp sin kropp i lägre och längre form och sedan när hon gör det kommer stegen tillbaka om inte mer än innan!

Något snubbelstel och aningens förrvirrad tittade Wietske på mig med sina nu lugna ögon. Nu var det inte längre så viktigt att hålla koll på allt annat, hon kunde slappna av och finns ro i att bara vara istället 🙂 Även formen fick vi till helt okej, nedåt och framåt i skritten. När jag testade att be henne om lite trav tappade hon den ganska direkt men efter några små ledtrådar var hon på väg rätt, dock sprang tempot iväg lite.

När vi gick in i stallet fick jag påminna henne lite om lite lägre profil (inte kasta upp huvudet i skyn) och då kom hon direkt på sig själv. Sedan traskade vi in med aktsamma steg i stallet för att “parkera” i boxen, så jättefint och genomtänkt från Wietskes sida – duktig tjeja!

Ett kanonavslut på ett mycket tänkvärt träningspass!

Wintec cair luftstoppade sadelgjordar!
Passformen är helt fenomenal på mina två hästar och jag kan inget annat tänka mig än att de är lika bra på andra. Jag har en gammal allroundsadel på Compadre och Zebastian för tillfället eftersom jag inte funnit någon annan passande till dem mer än min Akademiska sadel som är på reparation.

I vanliga fall glider sadeln fram på Zeb och runt på Compadre (rund, hehe!) men när jag red i sadeln igår med denna sadelgjorden låg sadeln så fint helt still.

Det kändes inte som om sadelgjorden satt hårt alls runt magen trots att det inte gick att spänna mer eftersom det tog stopp, verkligen läckert.

Dessutom var båda hästarna som två stjärnor under passet också, men det kanske bara var för att de hade en bra dag – vad vet jag 🙂

Priset är ju en rejäl slant, runt 1500 kr men jag tycker verkligen det kan vara värt det. Nu har jag enbart lånat denna sadelgjorden av en kompis men ska definitivt införskaffa en egen. Känns extra viktigt eftersom Zeb visat så tydliga tecken på sadeltvång och det en klar skillnad med denn gjorden även vad gäller det.

Förlåt för att jag varit extremt dålig på att uppdatera bloggarna! Nu är vi åter på fötter, bloggarna och jag så kika runt här och hos Compadre och Zebastian så har ni massor av gottigt att frossa i 🙂

“Bakom varje klagomål finns ett önskemål” – I like!

Fullblodsvalacken Sigge 19 år är Jennifers andra häst. Han har det inte heller någon lätt till transporten. Hos hans förra ägare var han med i en trafikolycka och låg fastklämd underst i transporten med mellanväggen och en annan häst över sig, det hade tagit någon timme innan räddningspersonalen hade kunnat få ut Sigge och hästkompisen. Efter detta är fobin ett faktum vilket inte är så konstigt, men dessvärre tillkom fler olyckor efter detta..

Sigge går in i transporten men ogillar bommen bakom honom. Hinner man sätta dit bommen är faran över så fort lemmen fälts upp, men om inte.. En gång hann de inte fälla upp lemmen och paniken kom blixtsnabbt. Efter att ha gungat bak en gång tog han sats så pass att han kastade sig över bakbommen och ni kan tro att fallet efteråt måste ha varit både smärtsamt och traumatiskt 🙁

Jennifers önskan till mig är att göra Sigge tryggare vid och i transporten och förhoppningen är att kunna lasta honom normalt utan rädsla för att han ska kasta sig bak och över igen. Eftersom han dessutom har fått problem med tänderna behöver han nu uppsöka tandläkare ungefär en gång i månaden och därför känns problemet mer påtaligt än någonsin. Får han lugnande funkar det okej, men hur hälsosamt är det varje månad så som läget nu är.

Det viktigaste för Jennifer är att inte uppröra den gamle mannen eftersom han lätt matvägrar och blir väldigt låg flera dagar efter traumatiska händelser.

Lagom komplex situation för mig att sätta mig in i – en sann kärlek för att hjälpa till!

Bildtext: Jag och Sigge tränar vid transporten första gången (12 juli 2011)

Första dagen blev enbart träning i den lilla inhägnaden, eftersom han stördes så av insekterna och hade svårt att koncentrera sig. Dock gav det mer än vi trodde för han bossade och tryckte sig nonchalant mot mig så att jag fick bli väldigt tydlig mot honom för min egen säkerhetsskull. Detta tog bra lång tid och även nedåt-framåt-sökningen kom inte naturligt förrän efter en lång stund.

Andra dagen höll vi till vid transporten och då var det första lilla “kom ihåg”-arbetet klockrent i inhägnaden. Men som sagt, vid transporten så var det en spänd, alldeles för tillmötesgående Sigge som gjorde allt för att hålla upp fasaden för den gentleman han är – men där var det helt upp till honom att släppa det och tillåta sig att visa sina känslor.

Det tog en lång stund och faktiskt, första gången någonsin, så väntade vi mest för att finna en viss sinnestämning – och när den väl infann sig kändes det som en helt annan häst fast ändå samma, trygg och inkännande av sig själv och sin omgivning med en mycket mer ärlig och uppriktig osäkerhet som döljt sig där inne.

Tredje dagen fortsatte vi vid transporten och den här gången kändes det riktigt bra och otroligt hoppfullt för framtiden. Efter att ha ägnat oss åt utbackningar med vridning i höger höftparti på vänster sida i transporten kom ett “break trough” som märktes långa vägar. Sigge blev självsäkert och gentlemannen fick stolt visa hur bra han kunde på egen hand.

När Jennifer skulle känna in detta med honom visade han henne ambitiöst och tydligt så det enda hon behövde göra var att korrigera honom då han klev aningens utanför ramen.

Fortsättning följer när Jennifer och Sigge övat in hemläxan som blev att backa ur transporten 😉 och det blir i samband med fortsatta träningen av Undri.

En liten sista sak som jag vill berätta är bara hur underbart ovanlig och unik denna häst kändes. Från att första dagen vara ohövlig och påstridig som en gammal gubbstrutt till att visa hur han verkligen var en sådan gentleman och godhjärtad välmenande individ, dock med trauman i sin kropp som ställt till det för honom och han uppträdande.

Helhärliga lastningsdagar med dessa två gossar dessa dagar 🙂

Jennifer kontaktade mig angående hennes islandshäst Undri som har allvarliga problem med att åka transport. Det är nämligen så att det inte går att åka alls.. Han går på snällt men hoppar sedan öven bommen och inte bara en gång, utan en gång hoppade han över 4 gånger på 10 meter..

När vi tränade i den lilla inhägnaden från början var det en matglad liten häst som mest lufsade omkring och sökte trycket i linan och då var det ändå bara skrittarbete. Stillastående arbete med nedåt-framåt-bjudning ställde till det i Undris lilla hjärna och jag tror vi stod i säkert 20 minuter och tränade på detta innan spärren släppte. Att sedan backa var också ett knasigt knep men så fort han fick grepp om det blev allt självklart för honom.

Jag lät mycket energier och känslor flöda fritt i inhägnaden eftersom han tydligt sagt till i transporten att mycket finns i honom. Bäst gör man i att försöka få ur honom allt detta innan man börjar med lastträningen för att slippa otäcka överraskningar.

Bildtext: Undri och jag andra träningsdagen (12 juli 2011)

Vid transporten visste han direkt att det skulle bli gott med mat så han knallade mer än gärna med mig upp på rampen och in i transporten också eller? Men jag bad honom att vänta för att se om vi kunde finns några små saker som kanske spelade större roll att lägga märke till än att han skulle gå rakt in.

Mycket riktigt så kom det fram en hel del. Han var allert men ändå seg som kola, när han fick göra på sitt sätt var det snabba ryck men när jag bad honom låste han sig helt.

När vi kommit förbi x antal känslor som vi även arbetade lite extra med i några ryggnings-övningar (problemlösning) lossnade mycket för Undri. Första dagen var mycket innehållsrik och vi höll oss där för att fortsätta nästa dag.

Nästa dag kunde vi fortsätta precis där vi avslutade gårdagen, positivt överraskade 🙂 Vi tränade på allt inför åkning (nämner inte fler detaljer, är du intresserad av att veta så anlita mig!) och det gick även kanonbra för Jennifer att göra alla stegen på egen hand tillsammans med Undri.

Förutom alla basic-delar som vi gick igenom gav vi även Undri en chans att få tänka efter själv och lasta sig själv. Allt för att träna på så mycket tänkbart som möjligt innan han själv skulle få möta sina demoner (om de fanns kvar!). Även det gick hur bra som helst, lite småkänslor som ploppade upp men annars tog han allt med fint lugn.

Vi avslutade andra dagen med att Jennifer och Undri stod i transporten med allting klart och mumsade på lite gott godis 🙂

Tredje dagen var en mini-åk-dag. Vi tränade med hönät i transporten, oljud och läten, sopborstar och annat som kan ställa till det. Undri fick stå själv i transporten kortare stunder och efter lite påökning blev det en liten åktur på ca 5 meter. En stunds vila i boxen med lite hö medan vi backade tillbaka transporten och snackade lite några minuter, sedan gick vi återigen på med Undri som fick åka 10-15 meter.

Allt gick kanonbra och inte en enda tanke på att hoppa över bommen. Vi hade nu även kunnat sänka bommen till normal placering eftersom de haft den extremt högt innan av rädsla för skutten. Den enda gången som vi fick stanna upp och känna efter lite extra var när vi gjorde oljuds-övningarna och Jennifer hade svårt att läsa av Undri i transporten. Då fick hon och jag byta plats och jag kunde konstatera att det var de två i kombination som stressade upp varandra en aning, efter det kunde de klara övningen i lugn och ro tillsammans 🙂

Fortsättningen kommer när de fått träna på sin hemläxa och vi kan fortsätta åk-träningen med Undri. En mycket trevlig och lärorik häst att arbeta med.

Tänkte skriva ett inlägg om islandshästar jag tränat och slutsatser jag dragit av detta 🙂

Vilja,

för att man vill.
Men viljan är inte allt!
Utan vilja är vi ingenting,
men utan plan har vi ingen stans att ta vägen,
utan handling kommer vi aldrig till skott
och utan balans fallerar allt i vilket fall..

Ibland saknar man det man trodde att man hade..
..och ibland saknar man det man trodde att man inte hade.

Min specialitet är att leka fram motivation och prestation med både hästar och människor – och detta var precis vad Anki och Teddy för smaka på 😉

Jag började med att känna på Teddy i den lilla inhägnaden och satte genast en ram runt honom. Önskade bakbenen mitt under, framåtbjud, lagom i linan (dvs. lätt hängande) och på volten i skritt eller trav.

När läger var under kontroll och Anki började känna på sin pålle märkte jag snart att Teddy slösade en hel del med hennes tid. Anki var tålmodig, hjälpsam, vänlig och målmedveten – men Teddy tycktes säga “åh, lyfter du ut mig på spåret igen är’u göllig, råka visst trilla in igen serrö..” och det är inget jag uppskattar att titta på när matte är amitiös.

Dags för dataspel! 😀

Bella säger:
“Anki, nu ligger det till såhär, (förklarar spelreglerna) du befinner dig på en klippa i mitten och runt omkring dig är det stup. Teddy befinner sig på ett berg som går EXAKT där volten är som störst och sliver han aningens för nära stupar han och bryter benen av sig – hur rädd är du om din häst? 😉 (självklart med glimten i ögat)”

Denna sorts träning gör att vi agerar som vi skulle gjort i ett kritiskt läge och tar fram sidor som vi bör träna på hos oss själva.

Bella fortsätter:
“Några bonus-grejer är att om du märker att Teddy inte lyssnar på dig så får du små moln under dina fötter som räddar dig och du kan gå närmare Teddy och tillrättavisa honom tydligare. Tvekar du försvinner molnen och ger du upp – samma sak!

OM Teddy kliver utanför ramen kan du endast rädda honom genom att flytta tillbaka honom från samma väg som han kom ifrån och sedan fortsätta framåt igen. När du ska byta varv får ni också såklart moln som räddar er, men samma här – inom ramen :)”

Med dessa instruktioner var det ord och inga visor som Anki berättade för Teddy. Han blev minst sagt besvärad över att behöva göra allt själv och Anki hade massor av energi över till att hinna slappna av mellan varven.

Visst låter det flummigt!? 😉 Men testa själv och se hur tydligt och väl allt blir – du har en bild i ditt huvud som hästen lätt förstår eftersom allt är glasklart!

Måndag, tisdag och onsdag är bokade för lastträning i Växjö. Någon mer som är intresserad att träna för mig då så hör av er snarast, gärna innan helgen 🙂

Tider lediga är måndag och tisdag efter kl. 17.00 och onsdag efter kl. 12.00

Hoppas vi syns 🙂

Kika gärna på evenemanget och – Anmäl dig genom facebook!

Äntligen!

Nu funkar internet här ute i skogen så bra som jag aldrig vågat hoppas på. Hylla 3, som jag faktiskt inte trott skulle ha så grym täckning mitt i skogen utan litade på Telia. Men nu när sanningen kommit fram vinner 3 lätt över Telia i mottagning – iaf. här 🙂

Uppdateringarna funkar och nu även bilder – underbart! Nu finns det alltså inte längre någon anledning för mig att fuska med att uppdatera 😉 så ni är välkomna att beklaga er högt om ni vill ha fler inlägg och gärna önskemål om vad ni vill läsa – öppna upp alla era sinnen!

* Önskar er en fortsatt GLAD MIDSOMMAR alla kära!
Bildtext: Lite gratis-reklam är de värda då de räddat oss här i skogen 😉