Naturligtvisabellas blogg

Att rama in en häst ska vara en trygghet för dem, inte tvång. Jag har själv två hästar som man väldigt lätt kan ställa på en plats och tänka sig en visuell ram runt, men som väldigt snart spricker då den enda kastar sig ur den och den andra smyger sig iväg.

Båda tar en vanlig tillrättavisning bra, men när de gått över gränsen för sjuttioelfte gången och markeringen blir väldigt tydlig uppstår kaos. Istället för att försöka söka det jag ber om, mötas, så viner adrenalinet runt i kroppen på dem, upprörda över att bli tillrättavisade på ett så rakt vis. Ett stort problem eftersom det inte ska innebära obehag bara för att man säger till “på skarpen”.

Att rama in en häst, väl eller till och med väldigt väl ska vara en avslappning i båda fall, aldrig något som ska upplevas som press. Därför bär vi ett oerhört stort ansvar när vi ramar in våra hästar. Vi ska vara säkra på att vi handlar rätt och säkert.

Säg att vi går på en promenad och möter på en orm, om vi då behöver kasta oss bakåt och få hästen med oss ska den inte uppleva obehag över detta utan lita på oss och veta att det var för ett gott syfte. Om en häst inte backar, blir den kanske ormbiten och om den blir rädd förstår den inte varför vi gjorde som vi gjorde..

Att “lära” en häst, som egentligen handlar om att bygga upp ett förtroende och skapa tillit, att inte vara rädd för kraftiga markeringar är enligt mig en nödvändighet eftersom det finns mycket faror som kan undvikas genom detta. Det handlar inte alls om att vi ska börja vara burdusa mot våra hästar men att vi lägger in på träningsschemat att öva på detta så vi vet att det funkar.

Om en häst, som båda mina pojkar ex., är traumatiserad är det extra viktigt för bearbetningens skull att gå igenom dessa saker för att verkligen “komma vidare” både mentalt och fysiskt. Det man ska tänka på är att vara väldigt försiktig och gärna ha någon tränare (jag?!) eller annan person som kan stå och se på så man får både en känsla och ögon utifrån som ser hur det ser ut.

Det kan vara både en svår, jobbig och tom. läskig uppgift att bearbeta saker tillsammans med en häst, men de ger en häst som får en “nystart” och kan lämna det gamla som hänt. En häst kan inte som vi tala om saker som hänt oss utan de behöver berätta det genom att återuppleva det, antingen i sitt huvud eller genom en händelse. Ibland kan man kombinera båda delarna.

Detta är något som jag märker stor skillnad på hos hästar som jag arbetar med. Det blir så mycket mer än bara “vanlig hästträning”, NH eller vad man nu än vill kalla det. Det blir en helhet, en balans som går rakt igenom – inifrån och ut 🙂

Det var åter dags att fara till Vetlanda, den här gången för att träffa Matilda (medryttare) som hjälper till med Mary. Vi skulle ha en ridlektion och lösa lite små knutar som uppkommit på vägen.

Mary är väldigt känslig och ryttarens känslor förvandlas lätt till hennes egna. Matilda hade lite lätt att känna sig osäker och därmed få Mary lite labil. I hanteringen blev Mary okänslig mot Matilda som inte riktigt visste hur hon skulle lösa situationerna och i ridningen blev Mary harig och även dominant beroende på tillfälle.

När vi hade tränat lite enkla övningar från marken som skulle hjälpa dem i sin kommunikation och få Matilda mer självsäker och Mary mer aktsam så förberedde vi dem för lite ridning.

Jag visade “det magiska tygeltaget” från marken och sedan satt Matilda upp och fick testa detta, som såklart gick kanonbra. Sedan satt Matilda hela vägen bort till ridplanen och övade på att ställa åt höger och åt vänster, söka sig nedåt och framåt till handen istället för att titta på allt annat i hög form.

Ridpasset gick så kalasfint! Matilda är en riktig begåvning som har en fin känsla och finkänslighet i sin kropp som Mary verkligen uppskattade. När hon även vågade tro på sig själv och känna att hon hade koll på läget blev samspelet jättebra!

Vi gick igenom skritt, trav och galopp i båda varven med lite olika tekniker som skulle göra att de förstod varandra och kunde lösa små och stora problem både på ridbanan och i naturen. Allt löste vi genom att ställa åt båda hållen, samt söka tygel/hand och lagom kontakt till tygel med vibration.

Detta fortsätter vi med nästa gång vi syns som blir om ett par veckor när de har fått träna på detta själva. Ibland kan några små riktlinjer göra stor nytta i vardagen 🙂

Elin & Zorro
Det är så viktigt att alltid tänka framåt, njuta av nuet och låta det förflutna förvandlas till efterklokhet. Fastnar man i nuet, ältar det förflutna och stressar framåt blir det bara pannkaka. Detta lärde sig verkligen Elin idag och hon och Zorro är så fina tillsammans i deras språk. Blir hon otålig, blir det slarv och han slingrar sig undan, blir hon fokuserad, avslappnad och i balans följer hennes ponny snart upp henne.

Ridpasset med dessa två underbara handlade om att stretcha Zorro, länga och tänja eftersom han inte spårar helt. Det handlar om att vara inkännande för Elin och lyssnade på vad han talade om för henne. Att hon skulle våga tro på dem – och speciellt sig själv!

Från början var allt som en dröm eftersom vi upprepa det vi tränat på förra gången, men när jag introducerade lite nytt och jag suttit upp på Zorro och visat vad jag menat för att ge en tydlig bild blev det kortslutning istället för att hjälpa.

Elin hade en tuff kamp med sig själv men snart började hon åter finna tillbaka hur allt fungerade. Kanske förvirrade bilden av mig och Zorro henne när hon nu innan lärt sig att lita på sin egen känsla. I vilket fall så var det lärorikt för dem båda eftersom de verkligen behöver komma till mer avslappning båda två 🙂

Det handlar om att Elin lätt tar över hela ansvaret för de båda, vilket är väldigt vanligt har jag märkt. Det handlar ju om att vi som ryttare ska vägleda våra hästar som sedan ska genomföra det vi ber dem om. Sedan är det vårt ansvar att visa tydligt nog, men vi ska inte göra det åt dem.

Elin lär sig att bli mer självständig och våga säga ifrån mot sin ponny som gärna utnyttjar henne. Ganska likt “Karin och Prinsen”-relationen. Ponnyn blir lite spänd, men ändå mest motsträvig för att han inte förstår..

När ryttaren vågar släppa kontrollen och lägga över lite ansvar på sin ponny blir det som om trolldom har lagts över dem – harmoni 🙂

Första mötet med Cecilia och hennes ponnyhästar i
torsdags. Det var enbart helt vanligt “lära känna”-arbete idag
eftersom vi hade två ponnysar att träna, så ska vi sätta igång med den riktiga
träningen nästa vecka.

Båda ponnyerna var jättegoa och trygga i hanteringen. Dock är Mary,
D-ponnystoet väldigt känslig och lyhörd för sin ryttare och därför behöver
tjejen som rider henne lite extra hjälp att stärka sig själv och dem
tillsammans.

Den andra ponnyn – Sharry – ett underbart litet russ blev en familjemedlem för bara
drygt en månad sedan men redan hemmastad. Dock är problemet med denna lilla
herre att han gärna inte vill låta sig lastas. Han har även en fobi med att bli
uppbunden i gången och slänger sig bakåt.

“Lära känna”-arbetet med båda ponnyerna gick jättebra. Vi började med
Mary och hon tyckte att det var lite svårt och ovant att gå en bit ifrån i
longerlinan, detta för att hon skulle stärka sig själv och klara sig på egen
hand – mycket balans 🙂

Sharry var en av de mest okomplicerade hästar jag lärt känna och när jag tom.
“testade honom”, kollade av lägen med att han kastade sig mot tryck
tog han även detta jättebra. Förvånansvärt för sådana saker brukar sitta djupt
mentalt, men tydligen inte hos denna lille killen. Blir spännande att se lastträningen
med honom.

Mer om dessa söta kommer nästa vecka 🙂

Jag, min sambo Fredrik och min kära kund Emma for till Västerås över lördagen och kikade på en häst. Det var en femtonårig halvblods valack som var jättetrevlig men vi tog inget beslut förrän vi åkt till Gävle också och kikat på en till pålle 🙂
Bildtext: Jag provrider valacken i Västerås (19 mars 2011)

En sjuårig halvblodsvalack vars ägare jag hördes med för första gången i torsdags. Med snabba beslut kom vi fram till att vi skulle åka och träffa Zebastian som hästen hette, när Gävle ändå bara låg 1, 5 h från Västerås.

Vi fick hälsa på Zebastian, se en video från ett pass hos en tränare och prata en hel del med familjen som hade honom nu om hans förflutna. En glad häst från marken och en rädd/orolig/spänd (?) häst från ryggen som behövde mycket tid och tålamod.

Han såldes från uppfödaren då han inte passade som skogsmulle häst som hon ville ha. Efter det har han flyttats runt och när vi kikade i passet har han varit hos fyra olika ägare..

Efter en lunch/middag på en liten restaurang med mycket prat mellan mig, Fredrik och Emma hade vi tagit vårt beslut. Trots att det var en sällskapshäst/ ridhäst/ Fredriks häst/ min häst så hade vi alla fastnat för Zebastian.

Vi gick igenom ett vanligt köpeavtal med Zebastians ägare och vi/jag var fullt medvetna om att det var en problemhäst vi var på väg att köpa. Papprena skrevs på och lördagen den 19 mars 2011 blev Zebastian min häst 🙂

Efter att Zebastians (nu förra) ägare sade hejdå till honom plockade vi iordning alla saker. Sedan lasttränare jag honom lite, som också varit lite strulig berättade det. Men det gick helt okej trots att han ville ha koll på ALLT, hehe!
Bildtext: Zebastian och jag hemma i hagen (20 mars 2011)

PS. Zebastians förra ägare verkar vara underbara, ödmjuka människor som verkligen bryr sig om honom. Detta intrycket fick jag enbart efter att ha samtalat lite över telefon och denna eftermiddag som vi var hos dem. De vill honom allt gott men eftersom dottern (som hade honom) gick på ridgymnasium och behövde en fungerande häst redan till efter sommaren så fick de inte ihop en framtid med Zebastian.

Vi kommer hålla kontakten 🙂 och för båda parter är det viktigt att ha en öppen dialog eftersom vi båda har en gemensam kärlek till Zebastian 🙂
Bildtext: Bloggen om Zebastian ligger uppe och uppdateras inom kort!

Dagens lektion med Elin och Zorro handlade om att vara lätt och snygg 😉

Elin har lätt att sjunka ihop och överanstränga sig när hon tycker någonting är svårt och Zorro inte riktigt lyssnar på henne. Men idag var det slut på att Zorro skulle dra henne med sig i sina små knep.

“Tänk lätt och snygg Elin!” – upprepade jag gång på gång. Först från början och sedan under tidens gång som vi kom vidare i träningen.

Vi började med det vi tränade på förra gången, öppna och flytta för skänkel, ställning och böjning. Elin föregick med gott exempel och Zorro tog snart efter 🙂

Formen i skritten kom snart, men så fort det blev trav sjönk en viss person ihop igen och en viss liten ponnys huvud for upp i skyn, hehe.

“Tänk SNYGG, det är lätt att vara snygg! Sträck på dig, var stolt!” – ropade jag upprymt och Elin sträckte på sig och ponny följde smidigt med.

Från en stapplig trav i öppen, flack form med volten som tippade inåt, till en riktigt stadig form i trav med perfekt runda volter.

Zorro har upplevts lite stel förr, men är nu nästan för vig. Dock behöver han stärkas och tänjas i de mindre muskelgrupparna för att kunna utföra lite större uppdrag av Elin. Framåt går det och fort. Synd bara att Elin växer ur sin fina fina ponny 🙁

Men träningen, trots att Elin ju är lite stor för lille Zorro, blir ergonomisk med den bärighet som de funnit, var för sig och tillsammans.

Sammanfattning
Logiskt, roligt, utvecklande och lätt – precis så som det ska vara!

Äntligen är nya hemsidan uppe med ny design, nya texter och mycket mycket mer!

Kika in direkt och läs om bland annat nya tjänster 🙂

Angelica & Nielegro
Angelica kom väl påläst på läxan med en häst som bar sig mycket bättre, lagom hög/låg form och vi längde till och med stigläderna ett hål för att hon kommit ned så fint i sin sits, med tyngden i benen.

För övrigt så blev det att träna på nyanserad ridning idag. Rakriktning och ställning i nacken, ställning i nacken och böjning, öppna och sedan varierade vi mellan dessa just för att finna de små skillnaderna som gör stor skillnad.

Angelica red väl och Nielegro var mest bekväm och hela tiden skulle han gå över i “samlad galopp” för att komma undan. Precis såhär har Angelica berättat att han gör hemma och lyckas hela tiden komma undan. Idag kom vi förbi detta genom, som som vanligt “det magiskt tygeltaget” och driva honom framåt samt lösgöra bogarna.

Ganska snart fick vi sällskap vilket satte igång tankeverksamheten hos Angelica lite galet. Eftersom Nielegro kan låta irritationen eller koncentrationen gå ut över andra hästar syntes det väl hur Angelica spände sig och blev lite orolig. Efter massor av pepp-talk och coaching av mig (fick hojta rätt högt för att nå fram, hehe!) så lossade det för dem och Nielegro fick fram i traven, lyssnade på hjälperna som Angelica gav honom, samt koncentrerade sig enbart på henne och struntade i den andra hästen 🙂

Elin & Zorro
En liknande övning tränade vi på med Elin och Zorro. Nyanser och mer nyanser – bli medveten om yttersidans uppfångande inverkan, insidans formande inverkan och att verkligen känna NÄR det blir rätt och när det blir en “fejk”.

Elin bad mig sitta upp och ge henne en bild av hur det skulle se ut i öppnan. Zorro var mjukare än mjukast och det är till fördel för honom eftersom han tar sig undan lätt, men det blir självklart till stor fördel när Elin kan vända en icke samarbetsvillig Zorro till att bli samarbetsvilllig 🙂

Eftersom Elin hade lite svårt att känna när det blev rätt bad jag henne att börja med att tänka på sig själv. Zorro fick stå ut en stund med att hon experimenterade, så kunde hon bli mer nyanserad sedan när hon visste vad det var hon sökte. När hon väl vågade testa så kände hon direkt 🙂 Det tog lite tid innan hon vågade men tillslut dansade de fram, visserligen alldeles för kraftigt i sidvärtes men nu gav hon Zorro tydliga riktlinjer vilket jag tyckte var viktigare.

Detta blev allt för dagen eftersom det tog mycket kraft mentalt för dem båda att verkligen ha ett tydligt mål med sin ridning/träning. Egentligen precis samma sak som vi upptäckte från marken, att Elin ska våga tro på sig själv och inte vara rädd att göra fel. Men idag vågade hon tro – hon visste tom. att hon kunde, att de kunde tillsammans 🙂

I fredags var det åter dags för en hopplektion med Karin och Prinsen. Det blev mer än hopp över de hinder som vi ställt upp i ridhuset, nämligen mentala hinder som inte skulle hoppas över utan ta tag i 🙂

Prinsen har haft väldigt svårt med takt och balans i galoppen. Takten är idag nästan klockren men balans saknas fortfarande en hel del. Karin som är ambitiös har tränat duktig under tiden mellan våra träningar så för varje gång vi träffas blir jag positivt överraskad över hur mycket bättre de klarar galoppen.

Idag var det verkligen härligt för nu har de även börjat finna lite lägre form i Prinsen som gått med huvudet väldigt högt för att orka galoppen utan att bli stark eller tappa självförtroendet och kastat sig ned i slängtrav. Detta beteende är egentligen mest ett beteende som förstärks genom en lite för hård och stum hand men det går som sagt hela tiden åt rätt håll nu och har gjort ett bra tag.

Vi hade en serie med tre hinder. Först ett skutt in i serien med två galoppsprång till nästa hinder, för att sedan följas upp med ett studhinder. Anledningen till varför jag gjorde såhär, istället för att öppna upp med studs och sedan kombination var för att hålla Prinsen kort i galoppen genom serien.

Men helt från början startade vi med enbart bommar på marken eftersom det är vad Prinsen har helt klart svårast för. Då behöver han korta upp sig själv utan någon direkt anledning, medan han lyssnar väldigt fint med hinder – och gärna lite högre hinder. Nackdelen är då att han, trots att han hoppar fint, inte landar i balans eftersom han inte klarar enbart bommar att hoppa över.

Karin och Prinsen klarade att balansera upp sig helt okej över bommarna och över några små hinder. Jag fick använda mig av mycket “pepp-talk” till Karin som verkligen ansträngde sig för att hjälpa Prinsen när han hade det jobbigt.

Sedan var det dags för den mentala träningen!

Nu när Karin visat att hon verkligen kunde hjälpa Prinsen, att hon tog sitt ansvar när hon verkligen behövde, vad jag henne att helt och hållet låta honom vara. Hon skulle fortfarande visa tydligt vad det vad hon bad honom om, men inte mer. Varför? Jo, för att han skulle få en chans att agera på egen hand.

Alltid när vi gjort så innan har han tappat galoppen eller rivit hinder ganska klumpigt och nonchalant. Idag var det dags att testa hans styrka, självförtroende och laganda igen!

Karin som vill så väl, alltid är vänlig men också kan bli frustrerad på sin ponny just för att hon vill så väl och försöker hjälpa honom, har utvecklat sig själv och sin självkänsla så himla mycket. Hon vågar tro på sig själv, hon vågar visa tydligt vad hon tycker är okej och inte. Den sista pusselbiten var nu att hon skulle våga lita på Prinsen och lämna över ansvaret på honom utan att ha några förväntningar.

När hon lade honom i lagom galopptempo mot serien stannade Prinsen till precis innan hindret – väldigt förvånad och lite chockad över att han ganska klumpigt dragit iväg lite och tappat den fina takt Karin givit honom in i serien. Han hoppade hindrena men kom ju tack sig själv helt galet igenom den. Det är bra med små hinder 😉

Jag berömde Karin MASSOR och sade att det var jättebra gjort – och till svar fick jag ett förvånat: “När det blir såhär känns det som att det är mitt fel!?” Men eftersom hon gjort sitt bästa flera gånger innan och bevisat både för sig själv och för Prinsen att de klarar det om hon får bestämma så är det ju inte hennes fel om hon lägger över ansvaret på honom och han klantar sig.

När hon styrde på hindrena resten av lektionen riktigt lyste det om dem. Ibland klantade Prinsen till det, men när han upptäckte att Karin inte räddade upp dem tog han direkt sitt ansvar nästa gång och så klarade de det 🙂

Att se ett ekipage stärkas så mycket på så kort tid var underbart att se. Karin som ridit för mitt ett bra tag har nu kommit in den mentala träningen och personliga utvecklingen så fint att hon verkar känna hur hon och sin ponny blir starkare och starkare både mentalt och fysiskt för varje dag 🙂

Den kommentaren som ekade i mitt huvud på vägen hem var: “Men oohhh! Nu är det ju kul att hoppa, nu vill jag aldrig sluta :)”, som Karin utbrast precis när hon själv kände hur den stora mentala låsningen lossnade på både hon och Prinsen. Inte längre hade hon en ponny som drog och blev stark och lång längre!

Alla glada! *hihi*

Just nu är det mycket som händer runt omkring oss – mig och Compadre!
Min lägenhet och hans stallplats är uppsagda denna vecka. Jag åker med
flyttlast till Nässjö redan nästa helg och idag ska jag och kolla på en
förhoppningsvis blivande stallplats till honom i samma stad.

Spännande med nytt och flytt!

Mycket annat är också på G men det sparar jag till lite längre fram för att göra er lite extra nyfikna så länge 😉

Bildtext: Jag och min “Compis” (20 feb 2011)