Naturligtvisabellas blogg

I lördags fortsatte träningen med Yvonne och Hird. Det var dags att se Hirds beteende när han hela tiden blir rätt för saker och jag som träffar ganska extrema hästar visste inte om lilla söta Hirden skulle förvandlas till ett blodtörstigt monster i skogen 😉

Vi började i paddocken med att kontrollera ställning, böjning, flytta för skänkel m.m. så vi hade koll på allt “basic” innan vi gav oss ut i skogen.

Redan här fick Hird ett av sina berömda “skutt” för att han blir rädd. Det var ett väldigt milt skutt men jag kunde ändå se tendenserna och ana hur de kan utvecklas.

När vi skrittade ut i skogen hade jag bett Yvonne att ha honom aningens lägre i formen än vad hon brukar och hela tiden bestämma sig åt vilket håll hon skulle ha honom ställd så han inte bara gick och kikade rakt fram utan någon plan.

Det gick också jättebra i skogen och Hird förvandlades inte till någon hemsking utan lyssnade fint på Yvonne som hade fullt upp med att komma ihåg att inte bara sitta och njuta i naturen 😉

Vi mötte några råddjur och Hird blev spänd, men snabbt avdramatiserades allt. Det blev dock inga hysterivändningar som hon berättat om men efter idag ska hon våga sig ut i skogen med mina tips och övningar i åtanke och övervinna detta.

Blir spännande att se hur det går och när hon hör av sig med besked om första “Hird-rycket”. Hon har nu enbart vågat skritta lite i skogen men nu skulle det bli både trav och galopp så fort hon kände att de fått in tekniken.

Lycka till så hörs vi snart Yvonne och Hird 🙂

Hej alla kära!

Som ni säkert märker börjar det hända lite saker här och var med både design och annat både här på bloggen och Compadre blogg.
Bildtext: Nya headern på Compadres blogg

Det är mycket nytt på G men jag tänker inte säga för mycket förrän det är helt klart 🙂

Hoppas ni gillar det och tala gärna om för mig om det är någonting som verkar galet eller fel så åtgärdar jag detta direkt. Kommentera även gärna om vad ni tycker om de nya bloggbilderna och designen (samt bakgrunden) Det är ju trots allt lika mycket för er som för min skull som jag förnyar allt!
Bildtext: Nya headern på Isabellas blogg

Vad?
Träning i Linköping

När?
Fredagen den 11:e mars

Hur?
Är du intresserad av träning eller problemlösning maila eller ring

Isabella Hultgren
info@naturligtvisabella.se
0737766773

Dagens pass med Ida och Cru var kanon!

Vi fortsatte att träna på arbetet i lina och det var ordagrant formning vid hand för både häst och människa *hehe* Jag visade på Cru, jag visade på Ida, jag visade själv och jag försökte förmedla energiflödena som jag kände av. Efter mycket information, jämförelser och liknelser hade Ida växt i sin roll som unghäst-ägare och hon vågade lita på sin magkänsla.

Ida frågade, hon testade, lyssnade och kände in på egen hand – vilket gav en lugn och trygg Cru. Förra gången visade han tydligt hur han tog saken i egna händer och en gång kickade han till och med mot Ida.

Han är en smart pojke och minsta lilla osäkerhet i försiktigheten vänder han till sin fördel. Idag var ändå trevligt att se hur han verkligen försökte och kompromissade med Ida som även hon gjorde samma sak mot honom.

Självklart är det lite jobbigt att forma sig och göra detta på egen hand, tycker Cru. Men både jag och Ida vill att han lär sig balans och formgivning på egen hand utan att man blir för närgången eller övertydlig. Eftersom vi båda är överens att det är både bästa inlärningsmetoden och det mest hållbara resultatet så är det givet, men också så ger det en större säkerhet eftersom Cru fortfarande är väldigt “unghästig” av sig och hoppar lätt till för saker så Ida kan känna sig lite osäker då hon kommer för nära honom.

Men trots att hon inte vill ha honom för nära än trycker han sig inpå när hon longerar – idag fick hon loss det en gång för alla och Cru tyckte det var lite omständigt att hon fick in en god teknik så han rörde sig runt henne istället för att hon rörde sig med honom 😉

Det blev en given avslutning på dagens träning eftersom det gick så bra! Dock blev det lite fortsatt träning inne i boxen, som egentligen inte var meningen men ibland blir saker inte riktigt som man tänkt sig..

Ida ville ha lite hjälp med fortsättningen på buga och jag tänkte visa lite hur jag gjort med Loppan. Med en förlängd arm/ett spö kunde vi stå så vi inte hamnade för nära. Det gick kanonbra till början och Cru förstod snabbt att när vi nuddade honom med spöet fick han en morot, detta för att han kikat lite skeptiskt på det när jag närmat mig 😉

När Cru efter flera minuter kom på att han nog skarpt ogillade spöet trots allt så fick vi avbryta bugningarna och enbart vänja in med tid och tålamod så han accepterade att spöet var vid närheten av honom. En riktig liten arg hästen blev det som försökte mörda spöet som helt klart utgjorde ett hot (tyckte han!)

Tillslut kändes han helt okej med det men det blir en fortsatt träning för Ida med detta eftersom han lätt är skeptisk till nya saker. Sedan vet man i och för sig inte om han blivit visad som araber ofta blir med spö och plastpåse, för i sådant fall är det inte så konstigt att han reagerade.

Yvonne som står i samma stall som Ida med Cru bokade in en lektion igår (fredag) för att komma underfund med sin ponny Hird. Hon har berättat om att han är världens lugnaste, snällast i alla lägen – förutom när hon rider.. Då blir han väldigt rädd för saker och ibland vänder han till och med om på en 25-öring och springer hejdlöst en lång sträcka innan Yvonne med röst, tyglar och skänklar kan få stopp på honom.

Yvonnes problem med Hirds är alltså att hon inte riktigt förstår varför han blir så rädd och vad hon ska göra åt saken?!

Yvonne berätta för mig att hon i veckan kommit underfund med att hon har svårt för att få Hird att gå framåt i många lägen och att det nog har med hans rädslor att göra. Nu var det upp till mig att se hur jag uppfattade honom och hans rädslor – och hur mycket framåtbjudet berodde på allt..

Det första “lära känna”-arbetet gick sådär smidigt så det nästan känns som man missat något. Å andra sidan så finns det ju hästar som funkar så bra både mentalt och fysiskt att det helt enkelt inte är något att anmärka på och då är det bara att gå vidare.

Det jag fick träna lite extra på med Hird var bara att backa eftersom det var lite svårt för honom. Så fort detta var okej funkade han framåt mycket bättre också, för precis som Yvonne sagt var han lite svår att få med sig när man bad honom.

Jag uppfattade verkligen Hird som en riktig gammal gentleman! Han gjorde inte mer än han behövde eftersom han är lite lat av naturen, men när han märkte att jag behandlade honom respektfullt men ändå bad honom om lite mer action så gav han mig det. Det blev ingen stor grej av något utan han kändes trygg i sig själv, tog inget personligt utan såg det som en del av livet.

Det kan vara väldigt tufft för en äldre häst när jag kommer utifrån som en okänd person och efter en kort “lära känna”-stund talar om vad jag skulle vilja ha för en relation med denne. Många hästar tar det personligen och det känns som att de minsann tycker att det är så gamla att de SKA bestämma.. Självklart är detta väldigt olika men det var så härligt för Hird var en av de tryggaste individerna jag mött 🙂

Så sammanfattningen för första dagen med Hird och Yvonne var lite träning på marken och en snabb uppsittning på slutet för att introducera dem för “det magisk tygeltaget”. De fattade det jättesnabbt och Hird var förvånansvärt mjuk och följsam för sin ålder, härligt att se.

Imorgon blir det dags för en liten ritt ut i skogen för att utvärdera situationen där med lite mer intryck än i paddocken.

Bildtext: Angelica och Nielegro (bild lånad från http://nielegro.coralreefs.se/)

“Idag fick jag min efterlängtade träning!

Lastningen
gick finfint och vi var pålastade inom några minuter! Vi for till Eksjö där Maria (som jag tränar distans med) kom och mötte upp oss, hon ville ta sig en titt på träningen.

Det
blev en hel del ridning denna gången. Massa information blev det, en
del som man redan visste och en del nytt. Liten frågestund på vad och
varför då jag gärna vill veta varför det ska vara si eller så.

Vi övade
på form och ställningar samt lite bärighet i skritt och trav, precis
sådant jag tycker är urtråkigt då det inte blir någon direkt action, men
med Bella malande hann man inte tänka så mycket eller bli uttråkad då hon med sina hök-ögon såg minsta lilla
förbättring/försämring. Det var bara att ta sig i kragen och försöka så
gott det gick och då Bella inte var sen med att berömma heller så blev
det ju nästan lite skoj! 😉

Nu återstår en del träning hemma så att man kan överraska Bella positivt nästa gång vi ska träna!“

Bildtext: Nielegro sötis, bild lånad av Angelica (27 feb 2011)

Idag var det fortsättning på det introduktionsträning vi hade förra gången och det skulle vara helt upp till Nielegro vad vi skulle pyssla med. Förra gången blev det ju mest att lösa mentala blockeringar och det mesta handlade om honom. Idag hoppades vi på att Angelica skulle få sitta upp och vara lite mer delaktig också 🙂

Härligt var det idag för det gick verkligen framåt!

Nielegro hade först väldigt svårt att koncentrera sig. Det är egentligen ingenting som syns på honom för han står still och vänder huvudet bort. Många andra hästar som blir lite blockerade mentalt blir även spända i kroppen också men det blir inte Nielegro (första hästen jag mött som blir sådan) utan enbart mentalt, kroppen är helt avslappnad. Men eftersom han mentalt inte är med för fem öre rör han inte en fena.

När jag efter ett tag kände mig nöjd med honom från marken i lina, för att känna in dagskondition och jämförelse från förra gången var det dags för Angelica att sitta upp. Jag berättade för henne att han påverkas negativt av att inte vara helt koncentrerad eftersom han får svårt att hålla reda på sina kroppsdelar då. Han kan, för han är riktigt tjusig pålle med en otrolig kroppskontroll. Men när han försvinner mentalt förlorar man även den där fina kroppskontrollen.

Något som jag också lade märkte till idag från marken var att han inte längre tog rätt galopp i höger varvet. Det är någonting som han alltid missar på uppsuttet har Angelica berättat men från marken har det inte varit några problem. Detta kan ju låta väldigt motsägelsefullt men det är positivt att han nu inte tar rätt från marken heller – varför? Jo, för han är obalanserad men tar “rätt galopp” och då ser jag hellre att han är ärlig och tar fel när han är obalanserad och sedan tar rätt när han är i balans istället. Uppsuttet tar han nämligen hela tiden galopp för att komma undan i travarbetet så därför ska vi ägna så lite tid som möjligt åt galopparbete och bara stärka och balansera upp honom i skritt och trav så länge.

Angelica fick känna in detaljer idag och upptäcka hur medveten hon kan vara och vilken otroligt lyhörd häst hon har 🙂 Småsaker som att inte sitta ned så tungt i lättridningen, be om ställning, tänka takt och rytm samtidigt som hon varierar formen beroende på hur han känns. Låg lång form men med korrekt balans på bakdelen, så ibland kanske det är bättre att fånga upp honom i lite högre form för att hjälpa honom.

Skillnaden var verkligen stor när man jämförde mot början och slut. Från början var han låg i formen men lite flack och öppen som gjorde att han tappade sin fina överlinje och hamnade i obalans på framdelen. För att sedan ha en lagom form, fokus på ställning och formning som gav honom bättre överlinje och balans på bakdelen.

På bilderna nedan ser man lite olika former som i skritten där han blir lite tung fram och i traven där han öppnar upp sig och tappar ryggen. Ögonblicksbilder som kanske inte säger så mycket men den känslan som förmedlades när man såg förändringarna var verkligen talande 🙂

Bildtext: Träning träning, bild lånad av Angelica (27 feb 2011)

Angelica var verkligen sugen på galoppen men för Nielegros skull håller vi oss till skritt och trav och möjligen början på galoppfattningar – men det är max. Han kommer bygga upp sin grundform och grundkondition mycket mer gynnsamt med denna träningen än att han riskerar att tappa sin fina balans som han kan finna med Angelicas hjälp. Noggrant och mycket detaljer som säkert var mycket för alla att ta in men det kändes ändå som Angelica tyckte det var lite kul – hon som sagt att “paddock-träning” gör henne uttråkad.. *hihi* Men det är precis vad vi ska ändra på 😉

Tänk att ibland tar det lång tid att låta sig övertygas. Även om man verkligen tror på någonting, eller vill någonting så kan man påverkas av sina känslor, hur man känner sig mentalt eller många andra saker.

Zorro har både varit en riktig ögontjänare som visat hur duktig han är och hur lätt han har för saker. Samtidigt som han tydligt visat att han har saker att säga om det mesta bara för att han kan. Båda sidorna är bra sidor, men en blandning kan bli lite förvirrande för både han själv och Elin..

Bildtext: Elin och Zorro fotas i mitten av träningspasset av Ida (25 feb 2011)

Idag var inte en bra dag.. – det var en UNDERBAR dag! Elin fick som vanligt visa “hemläxan” och berätta hur det gått under veckan. Som vanligt sade hon att det funkat kanonbra och nu förberedde vi oss på något nytt galet som skulle hända när jag var där, som det gjort varenda gång.

Men idag hände ingenting, eller allting – det beror på hur man ser det. För Zorro visade sina absolut bästa sidor. Han var lugn, men även med lite bus i kroppen som Elin balanserade jättefint. Sedan när vi kom till galoppen (i longeringen) var han så positiv att han självmant tog galopp hela tiden och visade vad han kunde :’) Så himla mysigt att se hur motiverad och glad han var!

Så, för en gångs skull kunde Elin sitta upp på Zorro och så skulle vi ta tag i det problemet som hon egentligen kontaktat mig för – att han stannar, backar och vägrar gå på vissa ställen och speciellt om man möter andra hästar.

Efter lite träning i paddocken med introduktion för hur hon ska använda sig av det “magiska tygeltaget” traskade vi ut mot ridvägarna. Tänk också vilken tur, för precis när vi kom till det ställe där Zorro blir omöjlig kom det en mötande häst som skulle gå förbi oss – perfekt – och gissa hur det gick?!

Zorro stannade, han började tänka bakåt men eftersom Elin var snabb med tygeltaget och efter all träning vi gjort och tagit bort mentala och fysiska spärrar så gick han genast framåt istället 🙂 *HÄRLIGT*

Sedan testade vi med massor av andra saker som Elin berättat om är omöjliga men som nu fungerade helt perfekt. Det enda Zorro gjorde var att stanna upp och sedan gå framåt igen 🙂

Så från och med nu räknas Elin och Zorro som helt problemfria och förstående och överens i sin kommunikation. Nästa gång vi syns blir det istället vanlig träning uppsuttet – spännande det också!

Sammanfattning
Zorro har varit en dröm att träna eftersom han hela tiden ifrågasatt mig till det yttersta och det är precis sådant som gör att man utvecklats. Jag har inte kunnat slappna av en sekund utan att han tagit tillfället i akt att testa mig 🙂

Det mest underbara med allt detta var att se skillnaden på attityden hos Zorro som från början var bitter, låg och osäker eller moppsig, larvig och farlig då han kastade sig omkring utan att vara rädd om varken sig själv eller andra. Nu är han positiv, lugn och självsäker eller busig, glad och säker 🙂

Samma härliga förvandling har hänt med Elin som från början kände sig osäker och låg tillsammans med sin ponny. Negativ till utmaningar/problem och passiv i kritiska lägen.. MEN NU – var det till och med Elin som var taggad och positiv till att se hur det skulle gå med Zorro när vi var på väg mot de “omöjliga ställena på ridvägarna” och hon skrattade och log med hela ansiktet när vi talade om hur Zorro kan ta över och testa henne. En avslappnad, självsäker tjej med glimten i ögat som äntligen visat sig tillsammans med sin ponny 😀

Jag älskar mitt jobb !! <3

Inlägg från:

Torsdagen den 24 februari 2011
Igår skulle det bli en dag värd att minnas. Igår skulle jag påbörja den
plan som jag tänk över nu när ridningen inte riktigt är första
prioritet. När Ida och jag kom ut till stallet var det fullt i ridhuset,
jag kände mig allmänt omotiverad och tja det kändes inte som den här
dagen/träningspasset skulle ge så mycket.

När det blev tomt i
ridhuset några minuter mellan några ridpass smet vi in och tog
tillfället i akt att träna lite från marken utan att behöva känna oss i
vägen. Tanken var att fortsätta träningen då jag går vid sidan av
Compadre och håller i halsringen. Att kunna få honom att följa, känna
sig bekväm och avslappnad vid min sida i både skritt och trav.

Jag
började att gå på hans innersida i vänster varv, som är enklast. Då
spårar han nästan till hundra och följer mig lugnt och det jag ber om i
halsringen. När jag byter varv så jag hamnar på yttersidan och “tränger”
honom får han lite mer panik och vill fly, men idag gjorde han inga
hysteriska försök att spänt kasta sig undan mig och komma lös. Idag fick
han bråttom, blev spänd men valde att lugna ned sig och stanna kvar 🙂

Bildtext: Helt enkel “springa vid sidan om”-träning vänster varv (23 feb 2011)

När
det sedan var dags för högervarvet på innersidan var jag förberedd på
det värsta.. Han är ju stelare i detta varvet och visst att han hade
gått nästan på tvären när jag gick på yttersidan men det var iaf. under
kontrollerade former istället för kaos. När jag går på innersidan om
honom blir det samma stelhet och spändhet och detta gör att hans rumpa
faller ut flera decimeter utanför honom. Det blir helt en inkorrekt gång
för honom och min position gör det väldigt svårt för mig att kunna
påverka honom.

Att han går utanför sig har jag innan upplevt i
vänstervarvet på volten i longeringen och även från ryggen – och nu
fallerar allt i högervarvet. Det handlar om att han ska forma sig och
när han inte klarar det tappar han hela sin hållning.

Jag har
försökt ta hjälp mot en vägg i arbetet från marken men då låser han fast
sig i framdelen och stannar, eller hastigt framåt. Uppsuttet har jag
försökt påverka honom eftersom det underlättar för mig att kunna hjälpa
honom från båda håll samtidigt men då går han istället i luften. Minsta
lilla sak man ber om blir en enorm press och hans ögon talar så klart
genom att spärras upp extremt!

Idag tänkte jag göra det som jag
alltid gör med alla andra hästar, men som jag undvikit på Compadre
eftersom han är SÅ SNABB att han kommer undan, kastar sig undan och
kommer lös. Minsta lilla hjälp blir en katastrof och det är inte värt
besväret..

Men idag kände jag att det var dags. Jag lade
grimskaftet på yttersidan för att undvika att han böjer in halsen och
därmed slirar med rumpan. När han inte lyssnade på linan och jag visade
lite tydligare blev han såklart väldigt upprörd och tog det hårt även
att jag är så mjuk jag kan. Det blev några flyg i luften och en stegring
som vanligt, eftersom han börjar backa och eftersom jag följer med för
att inte tappa honom skapar han sin egen mardröm 😉

Men idag
lossade vi på så mycket att jag inte kan tro att det va sant. Att Ida
var med och fotade var en så härlig bonus eftersom jag nästan alltid
tränar ensam eller har en kamera som stänger av sig när den stått och
spelat in ett tag.. Värdelöst att ha videoklipp som slutar mitt i ett
missförstånd – men så var det inte idag 🙂

Bildtext: Introduktion för det nya “magiska” tygeltaget från marken (23 feb 2011)

Jag
känner definitivt att ridningen har hjälpt mig jättemycket från marken
nu när jag väl ser hans reaktioner. Tygeltagen som ni ser på bilen ovan
tar han riktigt bra istället för att helt flippa och inte ens vilja
försöka förstå. Här undrar han, stannar och låser sig, spänner sig när
jag vibrerar i linanför att få loss spänningen som faktiskt lossnar
(kors i taket) och sedan går vi framåt med bakdelen mitt under sig
*LYCKA*

Bildtext: Compadre är spänd och osäker men försöker förstå (23 feb 2011)

Jag
använde mig jättemycket (nästan bara) av väggen för att hjälpa honom
att hitta rätt. Som sagt, minsta sak blir till världens undergång och
jag tycker inte att det ska behöva vara så. Idag raserade bara en liten
del av världen, hehe, för som ni ser här på bilden ovan spänner han sig,
tänker uppåt när han får panik över vad jag försöker visa och sedan
släpper det helt och håller på bilden nedan *skönt*

Jag känner
också att han blir så spänd av saker jag ber honom om eftersom han ju
haft ont innan när han ska samla sig. Därför blir det dubbelt så svårt
när han har jobbigt både mentalt och fysiskt. Men idag har han inte ont,
bara komma förbi de där minnena 🙂

Bildtext: Ren avslappning när han försökte förstå, massor av beröm (23 feb 2011)

När
han väl slappnade av klev han bannemig helt in under sig med vinklade
bakben och som det syns väl på bilden ovan så börjar han slappna av över
sin överlinje och tar för sin framåt. Så underbart att se och känna
*kärlek*

Bildtext: Testade tom. lite trav och kors i taket det gick helt OKEJ!! (23 feb 2011)

För
att verkligen befästa detta moment bad jag honom om några travsteg
också. Absolut inte för att pressa eller inte nöja mig, tvärt om. För
att verkligen hjälpa honom att komma över sin fobi och bara tänka framåt
mer utan att tappa kroppskontrollen. Så fort traven skulle komma
korrekt skulle han få sakta av DIREKT.

OCH – traven kom som ni
ser, med (till och med) helt okej vinklade bakben, inte helt galet hög
form men fortfarande större delen av balansen på framdelen. Allt kommer
när det kommer och på den goda vägen vi var på idag kan jag verkligen
blicka framåt.

Ridningen som vi ägnat oss åt har verkligen hjälpt
oss att komma varandra närmre. Fysisk kontakt, hjälp från både håll men
nu är det verkligen dags för mer markarbete – när ridningen nu blir en
svårighet istället för att underlätta som jag tyckte den gjort nu ett
tag.

Det som är så stort med denna dag är att det är precis detta
han flippar för i ridningen, från marken i kapsonen, vid sidan om honom
– alltid alltid! Detta har förföljt honom från början och det är idag
första gången han verkligen kommer förbi det. Det förklarar ju hur pass
spänd och rädd han har varit för att lösa den knuten. Självklart hade
man säkert kunna lösa det innan men jag har inte känt att det varit
snällt när han mått så dåligt över det. Så fort vi börjar med att mjuka
upp honom blir han ledsen och osäker och har därför inte velat utsätta
honom för det.

Idag var det han som valde att det var okej och det känns så stort! Så glad 🙂

Torsdagen den 17 februari 2011
Idag var ett betydligt lugnare pass än förra träningen, eller..!? Det beror på hur man ser det 😉 Men vädret var lugnt och stilla, både jag och Ida var lite möra i skallen och Cru växlade mellan loj och tung i kroppen och obstinat och “unghästig”.

Vi fortsatte med ställning, böjning, takt och formning på volten. Jättefint och lagom till en början i båda varven när Ida först visade. Kanonflyt i vänstervarvet och lite hackigt men fortfarande väldigt bra i högervarvet eftersom de inte tränat lika mycket i det.

När vi sedan skulle gå vidare och byta position till med vid sidan om för att ge Cru mer frihet att röra sig på blev det svårare. Cru vinglade och tappade flytet men fick till några steg här och där. Ställningen blev mer ärlig när han var koncentrerad men han tappade lätt fokus och då bar det iväg istället för att hålla sig till volten.

Det här är ju det första viktiga bas-arbetet med Cru så han ska förstå signalerna och det vi ber honom om, därför stressar vi ingenting utan tar det i den tiden det tar. Det är bättre att låta det smälta in lagom så man inte går för fort fram för då slår det nästan alltid bakut senare i träningen och bäst är det om man kan lösa så mycket som möjligt från marken.

När Ida skulle känna på detta, lite mer centrerat, blev hon lite osäker på hur det skulle kännas och se ut och eftersom Cru är unghäst och inte har någon vana för att balansera upp sin kropp såhär blir det extra svårt att se.

Till råga på allt började Cru bli lite otålig, men det är viktigt för Ida att hon får känna sig hemma i träningen så hon inte står som ett frågetecken när jag inte är där. När Ida blev lite osäker vågade hon inte riktigt visa vad hon ville och då valde Cru att traska omkring lite som han ville, vilket resulterade i en lite för stor volt och att han försökte hänga mot i linan.

Jag gick emellan för att visa hur han var lite fräck mot henne och vinklade sig från henne istället för med. Han blev lite irriterad på att jag bad honom lite tydligare men så fort han förstod blev han på gott humör igen. När Ida sedan testade igen och vågade stå på sig lite blev Cru lite bestört över att hon hade något att säga så han lade av en riktig grisspark mitt i allt, sedan fortsatte det lugnt och stilla igen, hehe 😉

Vi avslutade så fort det gick bra eftersom det var lite mör stämning idag och då smälter det in med tidens gång istället för att stå och nöta. Jag bad även Ida öva detta på sin ponny som är lite äldre och erfaren så hon får lite självförtroende i detta istället för att vara orolig över att hon visar fel på Cru.

För mig finns det inga rätt och fel, men när Ida inte riktigt vågar tro på sig och visa Cru tydligt blir det lite pannkaka. Jag uppskattar dock hellre mer försiktighet än för stora yviga rörelser men bäst är ju lagom (detta underbara ord lagom, haha!)

Det är viktigt att våga göra lite halvbra ibland och därför kan det vara skönt att få byta om lite, växla i vardagen och därför kändes det perfekt att Ida skulle träna på ponnyn först 🙂 Vi fortsätter med detta nästa gång, för att sedan när han blivit mjuk och följsam börja tänka på uppsittning.. Men som sagt, det får komma när det kommer.