Naturligtvisabellas blogg

Äntligen hade all is smält bort i paddocken så träningen med Ida och Cru kunde fortsätta.

När de visade vad de tränat på sedan jag varit där förra gången kunde jag inte annat än att ge dem MVG på hemläxan. I balans och samförstånd kunde de gå tillsammans åt alla håll och kanter, precis en så god grund som man vill ha innan man går vidare med en unghäst 🙂

Så, idag var det dags att avancera lite. Eftersom Cru nu är snart 5 år och “grundinriden” hos förra ägaren tar i det varligt och känsligt framåt när vi tänker på ridningen. Idag var det dags att göra förberedande arbete inför inridningen, för vi vill känna att Cru och Ida känner varandra så väl som möjligt innan det är dags för uppsittning.

Ida berättade att hon tränat lite med bett på Cru så vi tog därför tränset med bett tillsammans med Dually-grimman för att ha valmöjligheter. När jag först testade att stå vid sidan om Cru och ge en vibration i tygeln som gick till bettet blev han väldigt störd och lade in backen. Hela tiden lade han i backen eller slet ned huvudet, precis dessa saker hade Ida sett honom göra förr så det var kanonbra att vi fick se samma beteende nu och kunna ta hansyn till det.

Jag tränade istället Cru nu med tyglarna i Dually-grimman för att försäkra mig om att han kan grunderna utan att bli störd av bettet samtidigt eftersom det bara känns orättvist för alla inblandade. Detta gillade han så mycket bättre! Jag kunde be honom om ställning oh böjning nästan direkt, han stod still i balans och skrittade i balans vid sidan om mig, vilket han inte hade gjort när tyglarna satt i bettet, trots att jag inte hade någon kontakt med honom i munnen mer än lätta vibrationer när jag bad honom om någonting.

Sammanfattningen av dagens pass är att Cru nu söker sig nedåt framåt i form, men bibehåller balansen fint i kroppen. Dock tryckte han sig lite inåt när jag bad om ställning men det var bara att räta upp honom igen så kom vi på rätsida med det. Ställningen kom korrekt ett par gånger men mest sökte han sig nedåt framåt, vilket var fullt godkänt för att vara första gången vi pysslar med detta.

När Ida sedan fick känna på denna träning tillsammans med Cru hade han lite svårt att stå still, men eftersom hon är fullt medveten om detta och gör någonting åt det lät vi det hållas och läggas på hemläxan istället 😉 Sedan gick resten kanonfint! Men svårt är det alltid i början att hålla takten, vilket jag tror Ida håller med om. Så med lite hjälp med hjälpgivning av mig kunde Ida få in en god rytm. Det kommer gå kanon när de tränar på egen hand också 🙂

Ska verkligen försöka att komma ihåg att ta upp kameran ur fickan nästa gång vi tränar så vi kan dokumentera skillnaden och lägga upp lite fint här!
Bildtext: Cru i hagen (jan 2011, bild lånad av Ida)

Titeln på detta inlägg fann jag på google, för jag visste inte att Zorro betyder räv – men det gör det. Det är om Zorro det ska handla om också, men inte vilken Zorro som helst utan C-ponnyn Zorro, en liten vit knabstruper-korsning som såg så snäll ut där han stod i boxen och väntade på att vi skulle sätt igång 😉

Elin kontaktade mig genom Ida (Premier Crus ägare) och behövde hjälp med sin ponny Zorro som tagit över och numera kunde bestämma det mesta. Vänder rumpan till i boxen, svår att longera eftersom han hittar på lite allt möjligt annat som känns roligare, han vill inte gå från stallplananen eller förbi saker som han inte känner för och allt detta i bakåttänk. Han backar och backar och backar och backar och Elin kände inte riktigt för att rygga hela uteritter längre så därför kom jag in i bilden.

Elin berättade att Zorro egentligen är världens snällaste ponny men att han speciellt tagit överhanden över Elin sedan de köpt en ny sällskapsponny till honom som han börjar köra med. Det var intressant när han kom på hur mycket han kunde göra och bestämma över i hagen, så när Elin som vanligt kom för att ta hand om honom bestämde han sig för att göra detsamma med henne.

Hon hade rätt om att han var vänlig för när han lyssnade var han följsam och tillmötesgående till max. Inte kunde jag tro att denna lilla vita godsak kunde få för sig massa dumheter..

Han hade väldigt jobbigt för högervarvet, att forma sig och följa med i rörelser som jag bad om. Han sköt ut bogen i båda varven, typiskt tecken på att han inte följer linan och därmed backar av/tappar tempot.

Allt jag lade ihop bottnade i att han tänker för mycket bakåt. Han backar, han skjuter ut bogen vid longering och stannar kanske rent av och vänder sig emot den som longerar. Om han kan komma undan tar han några språng ifrån en istället och man slungas med som en liten vante.

När jag kännt in allt i den lilla inhägnaden från början var det egentligen inte mycket saker som var jobbiga utan så fort jag bad honom att flytta lite åt olika håll från och med mig så följde han jättefint i longeringen också. Sträckte ut sin yttersidan och tog för sig med ytterframben/ytterbogen på plats så volten blev runt och fin 🙂

Men så fort han fick friheten att vara i hela paddocken spelade han mig några spratt genom att försöka kliva utanför ramen och när jag märkte detta och gjorde någonting åt det brallade han lite och sedan lyssnade han. Det var halterna som egentligen var svårast, som bottnar i att jag sätter “ett tryck” i linan. Jag gungar/vibrerar litet eller stort beroende på hur väl hästen lyssnar och då vill jag att denne ska stanna inom ramen i volten och bara stanna. Men då ville hans om sagt vrida om och gärna backa av ett par steg.

Jag lät Zorro få stå för sina handlingar och möta de konsekvenser som blev av hans beteende. Så när han gjorde detta stod jag kvar i mitten där jag ville stå och flyttade istället honom dit jag ville ha honom. Det blev vift och hopp och skutt men tillslut kom han på att det var väldigt mycket smidigare att bara stanna när jag bad honom för annars fick han ju lösa massa problem och det var inte så poppis 😉

När detta funkade i båda varven i skritt nöjde vi oss för dagen med detta, men innan vi avslutade helt skulle vi fortsätta lite i stallet med “vända rumpan mot”-problemet.

Jag ville träna på att Zorro skulle veta kommandon på att flytta åt båda hållen, precis som i longeringen fast jag inte stod i mitten av boxen utan vid dörren. Det hade fodrats så en stor god höhög låg i boxen och Zorro blev minst sagt hela besatt!! Han gick raka vägen in och boxen och tog en stor tugga att jag inte trodde det var möjligt. Jag bad honom vänligt att flytta sig men det var inte en enda reaktion på Zorro. När jag markerade större brydde han sig inte heller, inte en suck. När jag markerade så stort att jag trodde han skulle flyga i taket och bli rädd blev han istället ursinnig. Han hade såklart förstått hela tiden men det är en annan sak att bara skita i det för att man inte vill. Så han gav mig en lektion i hur han gör när han tycker att det är nog. Då sparkar han bakut – och inte lite heller! Zorro skickade och skickade och skickade mot mig och bakbenen var minst sagt spikraka i luften mot mig. Eftersom jag stod utom räckhåll och nådde ändå genom att dutta med en lång förlängd arm i forma av ett spö kunde jag fortsätta störa honom och tala om att jag verkligen menade allvar.

Det jag bad om var att han skulle flytta sig åt höger och gå ett varv, sedan skulle han få gott. När han tillslut kom på att jag faktiskt hade något viktigt att säga blev han åter den lilla vita snälla ponnyn och vi kunde träna åt både höger och vänster för att sedan låta honom fortsätta äta lite hö.

Fortsättning följer imorgon och då får vi se vad vi fortsätter med. Jag vill självklart fortsätta med det vi gjorde idag, men sedan är det upp till Elin vad hon tycker känns mest relevant 🙂 Kanske ridningen? Vi får se..

Jag behöver nog inte förklara titeln nu heller, för alla vet nog vem räven är 😉

I helgen besöker jag Skåne-landet. Åker fredag och stannar till söndag. Kommer att vara bosatt i Malmö och åker antagligen till Flyinge.

Hör av er om ni behöver akut hjälp, tips och råd eller en eller några timmar till att komma en bit på vägen med någonting annat aktuellt 🙂

Isabella Hultgren
info@naturligtvisabella.se
073-7766773

Helgen hos Johanna var omväxlande och givande. Johanna och Kaiser fick sig en helomvändning i ridningen angående allt detta med takt.

PROBLEMLÖSNING:
* Står ej still efter uppsittning
* Sliter tygeln ur handen genom att rycka ned huvudet för lågt
* Stum och stel mot handen i vänster varv (med bett)
* Icke korrekt ställning i vänster varv
* Trycker sig mycket inåt i högergaloppen
* Näst intill okontaktbar vissa dagar
* Tar ibland tillrättavisningar som hot/obehag (oförstående?)

OBS!
Det Johanna ville ha hjälp med från början var egentligen att Kaiser trycker sig inåt i höger galopp, samt att han kommer för lågt med huvudet och blir tung och seg.

Att han inte stod still vid uppsittning visste hon såklart om men tänkte att det inte var någon fara (man vänjer sig i vardagen). Detta tog jag tag i eftersom jag inte tycker att det är okej att en häst inte kan stå i balans då man sitter upp, hur ska vi då kunna be dem gå i balans.. (?!)

Att ta igenom förhållning i vänster varv har Johanna undvikit genom att rida bettlöst, men jag ville ha bett och kapson för att själv få en uppfattning om problemet och se helheten med allt annat och vad det gav. Detta löste sig också i samband med allt annat.

Att Kaiser tar tillrättavisningar som obehag och är näst intill okontrollerbar vissa dagar har Johanna (modig tjej) vant sig vid och det gör han sällan mer än när det är extrema situationer eller om han inte blivit regelbundet tränad. Dessa två saker löste vi genom att ge honom en värdig uppgift och använda oss av små enkla tekniker som gör att han behöver lyssna.

Att han ställer sig inkorrekt i vänstervarvet är någonting som Kaiser lyckats undanhålla för Johanna och helt enkelt fejkat ställningen (vanligt problem!). Därför har detta varit ett dolt problem.. Det löste en hel del knutar när jag upptäckte detta och löste det 🙂

Kaiser kan vara världens gulligaste, lugnaste (kanske lite väl lugn/loj) och ibland sker en förvandling då han istället blir galen och lever i sin egen lilla värld. De dagar då han sköter sig och både är alert och lugn på samma gång väntar Johanna ut och njuter av i sin sällhet, men varför inte kunna plocka fram dessa dagar lite oftare. Är det verkligen hästen som “bara är sådan” ?!

Uppsittning
Jag satt först upp på Kaiser för att introducera det hela för honom. När jag först bad honom att stå still vid uppsittningen fortsatte han att knalla runt runt på den lilla volten jag hänvisade honom till. Han blev otroligt upprörd när han upptäcke att det fortsatte att gå runt förutom om han stannade. Så fort han gjorde rätt fick han såklart massor av beröm och så kunde vi fortsätta.

Takt och otakt
Det fanns definitivt ont om takt i Kaisers kropp och det var under ganska lång tid som jag bara fick skritta och påminna honom om att hålla takten. Så fort han gick i takt var han alert och lugn på samma gång, skrittade genom hela kroppen med långa vägvinnande steg. När han å andra sidan tappade takten kom rycket i tygeln direkt! Alltså, fokusera på takten så försvinner de irriterande ryckningarna. Takt i varje hjälpgivning och takt, takt, takt 🙂

Vänster varv
Jag märkte väl av att han inte kom igenom i vänstervarvet, väldigt väl! Han lyssnade på vad jag hade att säga/visa som såklart var om takt men han gjorde ingenting åt det. När jag varv efter varv fortsatte att förklara om hur det faktiskt är möjligt att hålla en ren takt och forma sig efter den så gick det upp ett ljus för Kaiser. Han testade att följa och forma sig och vips så var det inga som helst problem med varken stelhet eller stumhet. Nu drog han sig snarare utåt och blev lite obalanserad, men det är bara att träna upp nu när han mjuknat för ryttarens hjälper.

Höger varv
När jag red i vänstervarvet var stelheten mot förhållningarna som bortblåst! Å andra sidan började han nu istället skjuta ut rumpan i högervarvet mot förhållningarna eller trycka sig inåt (precis som i galoppen). Detta tycker jag är positivt eftersom det visar en mer ärlig helhetssyn på problemet, att det blir lika i både trav och galopp. Det känns inte logiskt att han som innan han fungerat bra i skritten och traven men lutat sig inåt i galoppen. Det var dock lätt att hjälpa Kaiser att få ordning på kroppsdelarna så snart spårade han nästan klockrent.

Höger galopp
I högergaloppen tryckte han sig minimalt inåt så det kommer bara vara att fortsätta trana i skritten och traven på det vi gjort nu så är jag helt säker på att galoppen löser sig själv.

Innan har det ju varit svårt att stärka honom i traven inför galoppen eftersom han inte tryckt sig något inåt där. Men eftersom han visar det nu blir det lättare att stärka honom.

Personlighet eller fixidé
Från början var Kaiser arg och upprörd över att jag bad honom om att hålla takten hela tiden. Så fort jag gav honom andrum valde han att ignorera mig och när jag då bad honom om takt igen kom det flera irriterade tjut och han försökte även kasta sig undan mina hjälper. När jag helt odramatiskt låtit honom göra detta men fortfarande predikade om takt trivdes han snart och såg det snarare som en trygghet. På detta vis var han även från marken och med precis samma reaktion efter en stund.

Andra dagen var han som en klocka från marken, dock sköt han ut rumpan ganska rejält. Men det är sådant som Johanna får träna bort sedan när jag åkt hem 😉 När jag satt upp stod han inte still men han tog mina tillrättavisningar jättefint och förstod att det var lika bra att stanna och vänta eftersom jag ändå skulle fortsätta tjata på honom om detta (det är viktigt!) Skillnad på attityd eftersom han dagen innan hotade med att resa sig (och gjorde även detta) efter en stund.

Själva ridningen var varierad idag. Det var en hel del andra i ridhuset och detta gjorde att Kaiser hade svårt att koncentrera sig på det jag hade att säga. Johanna har även berättat att han ofta sköter sig exemplariskt första träningsdagen men att det alltid är kaos dagen efter.

Det gick en stund och Kaiser fortsatte att hela tiden kolla åt alla andra håll än dit jag bad honom. Jag fortsatte att predika om det jag ville att han skulle göra, som idag enbart var att gå på volten och att kanske börja forma sig lite.. Det är viktigt att sänka ribban nä förutsättningarna är mindre bra.

Med huvudet i vädret och bogarna flygandes åt alla håll och kanter kunde jag ändå tillslut lyckas övertyga Kaiser om att gå på volten och faktiskt till och med forma och ställa sig ibland. Med tydliga mål och riktningar, effektiv teknik vid kritiska tillfällen och med ett ständigt lugn gick Kaiser tillslut precis lika fint som under gårdagen. Massor av beröm och en glad Johanna som fick sitta upp på sin glada pålle. De var verkligen jättefina ihop och båda såg väldigt tillfreds ut!

Vädret ställer till det och inte minst för oss med hästar. Is och halt överallt och har man inte lyxen att kunna nyttja ett ridhus känns träning med pållen ganska avlägset.

Därför har vi ett litet vinteruppehåll nu med en hel del ekipage. Skulle du å andra sidan känna sig träningssugen så hör av dig. Antingen kommer jag till dig eller så lastar du hästen och kommer till mig och så tränar vi i ridhus 🙂

Nu vill jag ha vår och sool!Bildtext: Compadre yr runt i snön (1 dec 2010)

Har helt missat att nämna träningshelgen i Växjö. Imorgon far jag till min fd. praktikant Johanna och tar med mig Compadre. Vi kommer att förhålla oss i Skir där vi erbjuder träning och uppvisning av pållisarna.

En privat träning kostar 400 kr (ord. 500 kr) eller var med på min träning med Compadre för en mindre slant – 50 kr – då jag kommer arbeta honom både från marken och uppsuttet.

Ingen fast tid är ännu bestämd men det lär bli runt middags/kvällstid imorgon och lunchtid lördag och söndag. Hör av dig till mig vid intresse på nr. 073-7766773 eller anmäl dig på mitt evenemang på facebook
Bildtext: Pusskalas i ridhuset (7 jan 2011)

God fortsättning och gott nytt år alla nära och kära. I år är ett härligt år då vi tillsammans utvecklas till än mer fantastiska medmänniskor!
Bildtext: Jag och Compadre under ett av årets träningspass i ridhuset

Varma tankar till alla er kära i jul
Kram kram kram

* önskar jag och Compadre

Efter en liten paus från träning kom vi igång igen i Linköping. Vi fortsatte som vi brukade med ridning, men lite annorlunda. Med inspiration från Akademisk Ridkonst och Klaus Hempflings bok “Dansa med hästar” – skulle dansa minsann och det i takt.

För mig handlar relationen mellan häst och ryttare om en kommunikation i balans och samförstånd. För att detta ska vara möjligt krävs klara riktlinjer och tydliga mål. Precis som från marken finns det olika former av att rida sina hästar men över lag fungerar den naturliga vägen effektivt eftersom det blir logiskt för både oss och hästarna. Det krävs inte några “hokus pokus” för att klara av saker tillsammans utan mest handlar det bara om att vara öppen och konkret.

En häst med mycket egen takt är någonting mycket eftertraktat och visst är det väl läckert när en individ föds in i en sådan taktfast kropp. Men om inte? ..och vad gör vi egentligen själva åt saken. Hästar med “för mycket” gång behöver lära sig att hållas tillbaka och hästar med “för lite” gång behöver lära sig att bredda sitt register.

Prinsen är en häst med kort steg, lite takt, stor framdel och liten bakdel. Detta talar för att han har svårt att länga sina steg i takt korrekt på sin bakdel som ska bära upp honom. Men vem säger att detta är någonting som begränsar, det sitter väl i vår vilja?! ..och det har han bevisat att han har, inte minst den gången då han låg döende i kolik en halv vecka och när vi tillslut kunde ge honom den hjälpen han behövde repade han sig på två dagar.

Jag började med att ge Karin en bild av hur Prinsen faktiskt ser ut, så jag började med att sitta på honom och förklara det här med takt. Hur rör han sig i skritt, var är den rena takten i skritt, vilken takt är skritt? Det var mest ben som vevade omkring, som förde oss framåt men inte i någon som helst takt. Lade jag till renare takt i honom genom att dutta med spöet på hans kors blev det bara för mycket för honom och istället för att lyssna på mig tog han till flykt.

Det största problemet med Prinsen är just att han tar till flykt, vilket i sin tur förklarar varför han bär sig som han gör som jag förklarade ovan. Kanske är det inte så konstigt att han ser ut som han gör? Kanske kan vi få honom så pass medveten i sin tanke att det överför ett mer korrekt rörelsemönster i hans kropp.

Så fort han förstod att det var en takt jag försökte ge honom förvandlades hans skritt till en ren fyrtakt, med inslag av försök till att lunka istället för att skritta. Men så fort han förstod att takten var till för att följa hade vi en ponny som klev på framåt istället för att vara seg, klev under sig utan att tappa framdelen. När jag tog trav och väl fann samma sak där kom även undertrampet här, vilket innan har varit en stor svårighet för honom då det varit en eller flera decimeter kvar till att kliva bakhovarna i framhovarnas spår.

Karin tyckte att takt var svårt, vilket också förklarar varför de haft ganska svårt att komma förbi vissa svårigheter – det har inte varit möjligt för dem, idag öppnades helt nya möjligheter och mål!

Galoppfattningarna kom på löpande band utan att Karin ens bad om dem, som i vanliga fall brukar vara både diffusa och svårkontrollerade. Formen blev fortfarande för hög men i övrigt var det ett taktfast och koncentrerat ekipage att skåda.

Det jag vill förmedla är att se möjligheterna istället för omöjligheterna!

Jag har fått glada mail från Ida som kommit sin fina Cru väldigt nära på väldigt kort tid. I lördags tog vi nya tag efter en veckas “hemläxa” och det var en självklar skillnad på både person och pålle.

När jag först kom till stallet stod Cru i gången och skrapade uppmärksamhetskallande i marken, precis en av de småsaker som vi håller på och tränar bort. Ida lät honom vara när hon ändå inte kunde tillrättavisa honom och lade istället energin på de rätta stunderna 🙂

Vi gick ut till paddocken och den här gången fick Ida leda honom ut med mina hök-ögon på sig. Trots att Cru hade varit lite trotsig i stallet lyssnade han väl på Ida som höll honom bakom sig hela vägen till paddocken.

Problemet är ju som sagt inte när allt rullar på utan vid igångsättningarna och stoppen. Det blev ett riktig nyttigt pass i hjärngympa, mest för Ida. Cru är så uttrycksfull och tydlig i vad han gillar och inte gillar så det var synliga resultat när de arbetade ihop.

Mjuka levande “tag/bedjanden” i linan och hon fick en mjuk och levande häst med sig. Stumma fasta tag i linan och hon fick en stum och fast häst mot sig/med sig.

Från början hade vi koncentrerat oss på att få honom att hålla avstånden men nu har han förhållt sig så fint till Ida att vi kunde börja träna på att de skulle förhålla sig närmare varandra.

Det blev både skritt och till och med lite trav-arbete idag. Vilket gav lite extra krydda på hjärngympan. Att springa vinterklädd och baklänges i djup snö var lättare sagt än gjort tyckte Ida. Cru dansade fint och lätt fram såklart. Lilla häst, han är så fin och har så lätt för sig att han hittar på egna bus för att lätta upp livet. Skarpsint och snabb, vilken kille 🙂