Naturligtvisabellas blogg

I fredags var jag återigen i Hok och idag skulle bli en dansant dag 🙂

Alla formar vi varandra, så även Emma och BenHur. Men de har en tendens att tycka olika och kämpar därför förtvivlat för att forma den andre åt sitt håll.

BenHur är en fjording, trygg och stark – två mycket bra egenskaper hos denna ras. Lättformade och svårformade på samma gång, eftersom de är trygga i sig själva tycker de sig ha en bra plan och har därför stark vilja som inte rubbas utan övertygelse.

Emma är en vänlig tjej, öppen och ambitiös – två mycket bra egenskaper. Lättformad och svårformad på samma gång, eftersom hon är öppen har hon hela tiden chansen att vara nytänkande men å andra sidan kan hon bli så pass öppen att hon tappar fotfästet av en viss BenHur som hela tiden förespråkar det han tycker och tänker.

De är underbara, att bara se på 🙂

Idag arbetade vi med takt, rakt av! Det var hårda bud och inget att tala om, det hade jag bestämt. Idag var dagen då det verkligen skulle funka, det kändes i den vintriga luften.

Tänka takt/form på volten, tänka takt i skritten, takt i sitsen, tygeltagen, allt.

Emma gjorde sitt bästa och det älskar jag. Men trots detta funkar det inte alltid som man vill, som vi alla vet. Men det är då vi har varandra. Jag satt upp BenHur för att ge båda två en bild av vad som önskades av dem, önskades av varandra.

Jag tänkte takt, takt rakt av och takt bara takt. Jag tog allt som det kom, precis som jag alltid gör. Låter känslan styra handlingarna och så pusslar man en bit i taget. Först takt i skritten, sedan direkt på formen av volten. Detta fick jag nöja mig med i flera varv. Hela tiden bad jag BenHur om formning i volten, väntade och höll bara takten, påminde hela tiden om takten i skritten om han tappade den, formen på volten om det far iväg.

Jag tycker det är viktigt att jag kan sitta upp, som en människa, en vän, en dödlig precis som alla andra. Jag vill lära ut precis lika mycket som jag vill lära. Jag är ett stöd och ska jag kunna förmedla det krävs empati för de jag coachar.

BenHur blev en lugn, harmonisk och vaken pålle – vaken på vad jag bad om, nyfiken och positiv på mina förslag som jag lade fram. Tillslut kom även formen, lugnt och stilla. Inget spring, inget tryckande och skuffande som BenHur annars kan vara så bra på – allt detta tack vare lite takt! *härligt*

Emma fick sitta upp, känna efter – nej, hon fick leda i den dans hon och BenHur skulle dansa. Vara inkännande men hela tiden sträva efter att finna takten, som inte är så lätt. Hon var så duktig!

När jag såg hur pusselbitarna började falla plats, ömsom att hon tappade takten och tog upp den igen. Medan BenHur fortsatte kämpa för bådas skull, istället för i sin egen lilla värld, då avslutade vi på sekunden. Både häst och ryttare såg så nöjda och slut ut på samma gång. Slut för dagen, men fulla med nya danssteg för nästa pass 🙂

Bildtext: Fina BenHur myser i vinterhagen

Idag var det andra dagen med de två
goingarna . Jag började med att leda ut Cru, eftersom jag igår såg tendenserna hos honom, när Ida ledde ut
honom till inhägnaden, han var överallt och ingenstans i sig själv.
Men idag var han lugn som en filbunke, självklart hehe, bara för att..

Väl i inhägnaden var jag “mer vanlig” och kände
efter i lina på volten för att se hans reaktion, eftersom han trots allt är unghäst och att
jag är ny för honom. Men han svarade exemplariskt på det jag bad honom om så därför avslutade
jag direkt. För mig är det viktigt att inte tjata ut om hästen gör det jag ber den
utan då direkt gå till vila för att förstärka med positivt.

Jag bad Ida ta bort linorna som vi byggt upp inhägnaden med och jag vad
fullt medveten om att han här skulle “skydda sig själv, utan att ta
hänsyn till mig” så med högsta beredskap gav jag klartecken till Ida.
Jag stod vänd mot “det farliga” och hade Cru mitt emot mig.

Han började genast studsa som en gummiboll på stället men då jag vänligt
men konsekvent tog i honom för att visa att det inte fanns någon utväg
framåt. Efter en lång stunds studs kom ett fullständigt lugn som sköljde
över Cru. Massor av beröm!

Höll sedan en liten “föreläsning” med Cru för Ida där jag visade
effektiva övningar hon kunde träna på där han skulle följa och flytta
tillsammans med henne. När det var Idas tur att testa gjorde jag en av
mina vanliga “psykologi-lekar” som funkar lika bra varje gång 😉

Bildtext: Denna jättefina bild på Cru lånade jag från Idas blogg

Övning
Ida går baklänges och ber Cru följa henne i skritt, med flyt och
korrigeringar tillsammans så en jämn ström syns i deras samarbete.

Problem
Ida är ambitiös, men blir FÖR noggrann medan Cru tröttnar och vinglar
omkring, stannar eller går med för stora steg eftersom han blir less på
det virrvarr av tankar som Ida omedvetet förmedlar till sin kloka lilla
häst.

Hjälp till lösning

“Okej, nu ska vi leka en lek och nu menar jag allvar. Träning, planerad
träning ska vara mjuk och följsam, precis som du är – mycket bra! Men
ert problem är inte träningen, utan det är plötsliga händelser som får
er att tappa fotfästet och bli osäkra. Det är oplanerad träning och det
som är mest sunt är att träna på dessa genom att leka lite lekar. Man
ska vara fullt medveten om att det är just en lek och att vi helst av
allt ska planera, vara mjuka och fina i vår träning med små delmål.

Men, som sagt.. problemen uppstår ofta inte då utan när vi minst anar
det. När oväntade saker sker eller när grunden i relationen inte byggts
upp på respektfulla grunder.

Vi leker/låtsas såhär:
Du planerar en ram där du backar och ber din häst
att följa. Nu när du har testat vet du ungefär vad han gör bra och
mindre bra. Nu är det dags att höja svårighetsgraden i vår fantasi, som
inte på något vis kan skada oss men som får oss att träna på direkt och
mer konsekvent och extra tydliga önskemål.

Vad leken går ut på är att du och din häst ska lära känna varandra i mer
kritiska situationer. Reglerna är enkla. Jag berättar vad det är jag
vill att du ska göra och allt eftersom ökar svårighetsgraden.

Allt eftersom jag ser att ni klarar de regler/begränsningar/svårigheter jag sätter upp kommer jag höja er till nästa nivå.

Om jag ser att du inte försöker blir det Game Over. Behöver jag flika in med något blir det Paus.

Kom ihåg att detta enbart är en lek, det ska vara roligt 🙂

Vill du veta mer om dessa lekar så ring mig och boka en tid, hehe!

Historik
Ida föll för fyraåriga arabvalacken Cru vid första ögonkastet för ett par månader sedan och köpte honom direkt. Det var en dröm som blev sann men snart skulle Ida tvingas vakna upp och se vilken STOR häst hon köpt i en liten förpackning. Cru som var väldigt rädd om sig, bakskygg och känslig i allmänhet började succesivt ta över. Ida kämpade på med att vara tydlig men ändå försiktig eftersom han ju var så känslig. Vardagsrutiner började bli allt mer på Crus villkor, stampa och skrapa otåligt i gången, buffa och knuffa när de skulle ut och gå eller egentligen bara vara i närheten av varandra. Olika människor hade olika uppfattningar om hur hon skulle gå till väga och förvirringen var ett faktum..

Ida visste att hon hade en underbart fin häst som nu började ta över, men hur hon skulle hantera, markera, säga ifrån i situationen ville hon inte chansa på. Det var viktigt att det skulle bli rätt, även om det nu höll på att gå fel.

En dag när Ida ledde Cru började han uppträda minst sagt hotfullt och allt mer närgånget. Hon hade låtit veckorna gå bara för att se om det var vanliga ifrågasättningar/test som unghästar ofta gör men som sedan lägger sig, som inte är så konstigt eftersom de faktiskt inte känner varandra så bra än. Men efter denna promenad var det definitivt dags att ta hjälp av någon som kunde tänkas ha en liknande och sund hästsyn som hon själv.

Bildtext: Ida och Premier Cru (16 okt 2010)

Sammanfattning av dag 1
Ida hörde då av sig till mig, som jag som en blixt för att hjälpa till att stärka hennes och Crus relation. Vi började med att jag fick skapa mig en uppfattning om den mycket charmiga lilla grå 🙂

Mycket uppmärksam, ung och instinktiv kille som har mycket tankar i huvudet men lite mindre kontrollerad kroppskontroll – därför ska vi hjälpa honom med detta! Sortera upp allt det som yr runt i hans lilla hjärna, så Ida inte utsätter sig för fara när extrema situationer uppstår. Det kan handla om allt från en ny plats, till att något nytt händer hemma på stallplan eller vem vet vad han uppfattar som nytt och spännande/farligt?!

Vi höll oss till basic idag eftersom Cru är ung och motiverad – det vill vi självklart bevara och arbetar därför i små korta men intensiva pass som får honom att intressera sig men fortfarande hålla gnistan och orken uppe.

Det var egentligen bara de första minuterna som Cru visade en del (fast i mycket mindre skala) som Ida berättat om. Då han impulsivt tar egna beslut och initiativ, vilket är väldigt positivt, men dessvärre på vår bekostnad eftersom han inte riktigt har koll på var han rör sig i förhållande till oss. Därför var det noga idag att han visste var han satte tassarna och hela tiden hade ett öra mot den som ledde henne, vilket då var jag.

Fortsättning följer imorgon när det är dags för Ida att få vara mer delaktig 😉

Detaljinformation
Vi tog ut Cru till en liten inhägnad där
jag och han skulle få chansen att lära känna varandra. Han var väldigt
tittig och vaken på precis allt! Ida fick ställa sig utanför inhägnaden
och så berättade jag precis vad tanken är. Att verkligen bara lära känna
varandra, som jag alltid gör med nya pållar/bekantskaper.

På volten i lina, han höll sig på lagom avstånd och han lyssnade fint på
stopp och byta varv. Att han var så vaken på precis allt gjorde att han
ibland blev förvånad och överrumplad när jag bad om någonting men så
fort han “var med mig” så var han som en joystick att arbeta med,
följsam och jättehärlig 🙂

Kunde snabbt sammanfatta en liten historia om hur jag uppfattade honom
och hur jag antog att han känts för Ida och hur hon då har kunnat tänkas
känna sig. Stämde bra, kändes som vanligt väldigt tacksamt och varmt i
mig när jag lyckas förstå mig på “det förflutna”.

När vi arbetade lite närmare märkte jag att han hade svårare att flytta
sig åt höger och väldigt lätt åt vänster. Blockerade sig lite när jag
bad honom att komma med och slappna av i nackpartiet och minsta “stor”
eller större än liten sak som jag bad om eller förstärkte gjorde att han
låste sig i framdelen. Men så fort jag mjukt fortsatte att visa vägen
blev han väldigt trygg och cool av att förstå.

Jag nöjde mig här för idag eftersom han är ung och han skötte sig så
fint och accepterade mig som ju är helt ny för honom. Så avslutningsvis
fick Ida träna lite på hur hon skulle förhålla sig till honom. Dvs. att
arbeta med lagom lång lina, positioner och inverkan med tankens kraft.

Cru var duktig och tålmodig, Ida var öppen och modig! Hon var väldigt
varm och glad över att han idag för första gången på länge stått
avslappnat och bekväm tillsammans med oss och njöt av sällskapet.
Istället för att göra allt det som han tycker känns spännande att
provocera och engagera sig i.. Kul *jätteglad jag med*

Jättekul ekipage att träna med så detta blir en spännande fortsättning.
Just nu är tanken bara att han ska funka och vara lugn, trygg och säker i
all hantering och sedan ser vi vart resten av träningen bär.

Året sista träning för Elise var en enda stor, omtumlande och härlig kärlekshistoria. Pga. av vädret var några färre, men det gav bara extra mysig stämning med goa pratstunder och en hel del frågor och svar.

Jag var kluven inför första passet eftersom jag suttit upp på Compadre lite och gärna vill fortsätta lära och utvecklas inom AR i det. Å andra sidan så är väldigt mycket ouppklarat och svårt från marken fortfarande och jag vet så mycket väl att det inte är rätt att sitta upp innan det är löst.

Men i ärlighetens namn – vad är egentligen rätt och fel?

Underbart när en riddisciplin/en form att umgås med hästar äntligen kommit till insikten att det inte finns några rätt och fel, bara sunt förnuft och en ständigt talande magkänsla som oftast är väldigt bra.

Elise är mycket för att låta sina elever tänka fritt, vilket ibland kan vara frustrerande men oftast ger en större chans till ärlig utveckling tillsammans med sig själv och sin häst. För mig är det väldigt viktigt att på egen hand skapa, känna efter, våga testa och ta reda på – därför är jag väldigt glad över att ha Elise som coach i mitt liv och som introducerar Akademisk Ridkonst så vackert för mig.

Men om vi återgår till mitt första pass så stod jag i valet och kvalet. Rida eller från marken? Sadel eller inte sadel? (har inte haft sadel på flera månader, ville inte förhasta mig och kanske göra Compadre onödigt spänd)

Jag valde från marken först och sedan tog jag med en halsring för att kunna sitta upp barbacka och så önskade jag att Elise skulle ge mig några riktningar åt rätt håll.. (rida eller ej?)

Båda passen gick bättre än jag någonsin hade vågat tro. Compadre var lugn och harmonisk, inga av de utbrotten han får hemma existerar här utan allt bara flyter på. Dock var jag själv aningens ofokuserad, vilket Elise självklart såg (tack!) när jag arbetade Compadre från marken. Jag gjorde allt jag skulle, som man skulle (?) men det handlar inte om att göra vad man ska – utan att känna efter och finnas med i det. Så jag gjorde om allt och då infann sig en helt annan känsla där jag och min lilla häst blev ett ekipage som kände in varandra.

Skillnad på att göra och att känna in det man gör medan man gör det 🙂

Det som var viktigt idag var att få Compadre att forma sig i bålen och tänja sin yttersida. Han lyssnade väldigt bra på skänkelns formning, vilket kan innan enbart sett som framåtdrivande. En jättehärlig känsla när han stannade och väntade på mig då han kände att jag tappade koncentrationen eller balans och koordination.

Elise nämnde också något om att han kan har en dendens att kunna “ta över” och hon undrade om jag hade märkt eller kännt av det. Nehe, kanske en smula 😉 hehe! Kändes väldigt skönt att hon också märker av dessa egenskaper eftersom han försätter mig i kluriga situationer där han både blir rädd OCH dominant på samma gång.

När vi skulle lasta hemåt kom en härlig överraskning – nämligen att Compadre och jag lastade helt på egen hand. Jag stod bak och slussade in honom och efter ett par tvekningar gick hann rakt på! *duktig* Vår debut när vi är på bortaplan 🙂

På tal om debut med nya saker på bortaplan så visade jag och Compadre yoga för Elise, vilket han tyckte var VÄLDIGT SVÅRT när vi inte var hemma i tryggheten. Ändå känns han så trygg och go när vi är på AR-träningarna. Men yogan var svårare, koncentration, vighet, koordination och balans, när man inte är hemma sade han. Dock kom han nästan upp helt i yogan åt vänster (vilket är lättast för han) och det kände vi oss väldigt nöjda med eftersom hans osäkerhet och spändhet så lätt ta överhand och han blockerar sig.

Inkännande, mekanisk och destruktiv ridning/hantering
Så, vad menar jag när jag säger rida inkännande? Jag ska förklara..

När
man tränar för mig, vare sig det är ridning, lastning eller andra
områden så vill jag inte som så många andra tränare stå och dirigera hit
och beordra dit. Istället vill jag vara ett bollplank, som man kan
bolla sina idéer med, samt en coach som guidar mot målet och sist men
inte minst en vän, som visar respekt genom att möta upp häst och
människa i deras relation.

Mekanisk ridning är motsatsen till
inkännande ridning. När man rider mekaniskt gör man som sin tränare,
eller man själv, säger och man gör det ganska direkt.

För mig är
det här en farlig fälla som de flesta går i. De som jag beskyller för
detta är alla duktiga tränare som inte tänkt på att detta faktiskt är
ett problem. Istället verkar det som om många tränare står och är nöjda
över att deras elever gör som de blir tillsagda. Jag vill ha kvar den
där känslan, den där analyserande inkännande känslan som finns mellan
häst och människa. Jag är en coach som lägger fram förslag, ingen
diktator som pekar med hela armen.

Varför tycker jag då att
detta är ett så stort och omfattande problem? Jo, för den största vikten
hos eleven ligger i att göra som man blir tillsagd och sedan, efter att
man har gjort det, funderar man över hur det kändes. Istället för att
först känna in hur det känns och sedan allt eftersom man känner sig
redo, göra det man blev ombedd att göra.

Exempel: Jag ber min
ridelev att byta varv.. De flesta som i början tränar för mig tar ganska
direkt och byter varv på enklaste sätt eftersom det var ju det jag
sade, eller?

Eftersom min filosofi i livet, både med hästar och
människor, bygger på kärlek, respekt och tillit så vill jag hjälpa till
att stärka alla individer. Stärka sin personlighet genom personlig
utveckling. En medvetenhet om hur viktig just Du och Din häst är.

Kort sagt, en balanserad livsstil!

Ber
jag någon byta varv, lägga en volt, lasta sin häst eller något annat så
ber jag han/hon om att göra detta så balanserat som möjligt. Planering
är det bästa sättet till balansering, både fysisk förberedelse och
psykiskt förberedelse. Med allt!

Så när jag ber någon om att byta
varv så är det en väldigt bred och fri önskan. En önskan om att han/hon
jag ber detta själv ska fundera ut en passande lösning, eller fråga mig
ber specifikt om man känner att man vill bli coachad.

Nu blev det här rätt långt, bara om mekanisk ridning/hantering, så jag fortsätter med den inkännande ridningen/hanteringen.

Att vara inkännande innebär alltså att känna in och göra det som känns bäst just nu. Att vara delaktig i mina resonemang eller önskningar och på så sätt vara analyserande inför vad som komma skall.

Att vara inkännande leder också till att häst och människa kommer till en gemensam balans där båda växer som individer, båda har en åsikt och man lyssnar till varandra. Det innebär att ta hänsyn till varandra, till dagsformen, omgivningen osv.

Sist vill jag gå in på destruktiv ridning/hantering. Det är när man antingen har en egen tanke eller att bli ombedd att göra någonting men undviker att göra det.

Om vi tar samma exempel som innan där jag ber min elev att byta. När någon rider destruktivt kommer denne aldrig riktigt till skott. Oftast har jag märkt att det handlar om att man fastnar i sina egna onda tankespiraler och inte kommer ur dem. För de som rider destruktivt är det extremt viktigt att de litar på sin tränare/sin egen plan. Har man fastnat djupt i sina banor kan enda räddningen vara en sund tränare som man har tillit för, så man vet att denne aldrig skulle göra/be om någonting orimligt.

Ska man lösa en uppgift, lätt eller svår, så är det viktigt med konstruktiva tankar som löser bygger upp en plan till hur vi ska göra och sedan fullföljer den. Blir man coachad och vågar tro på att det är på en rimlig nivå för mig och min häst växer man sig starkare och klarar sedan nästa uppgift lättare. Kommer man inte ur den onda spiralen kanske det är dags att ta hjälp av en tränare, om man inte redan gjort detta, eller kanske rent av byta tränare till någon annan.

Så, summeringen av destruktiv ridning/hantering är att man fastnar i uppgiften och kommer aldrig riktigt ur den. Man överanalyserar det man blir bedd om att göra istället för att vara inkännande och tänka konstruktivt.

Viktigt är att ha någon som förstår sig på en, lägger en lagom nivå och finner motivationen till att våga gå vidare.

Vilken ridning/hantering är du? 🙂

Uppmjukning, avslappning och flytta i sidled
Dagens ridpass med Emma och BenHur var med inriktning på uppmjukande och lösgörande arbete. Emma berättade att hon hade svårt för att flytta BenHur i sidled, så därför lade jag upp passet efter just det.

“Sitt mitt över hästen, känn in dina främre sittben och sitt ned extra tungt på det inre. Slappnad av och finn en lugn rytm i din häst. Forma din häst runt din skänkel, ditt ben, din insida. Tänk samband i båda tyglarna. Ett “levande tygeltag” i inner hjälper dig att få lite extra ställning.

Följ hästen, tänk att framdelen går ett steg utanför volten. Öppna upp din sits utåt och stäng/slut om på din insida. Lätta när din häst följer och ge en tydlig eftergift.”

BenHur tyckte att det var svårt att forma sig i höger varv och flöt hellre iväg i vänster varv. Emma följde BenHur fint och vise versa. Mest blev påminnelserna om att slappna av och göra en sak i taget, ge lång eftergift och rida inkännande.

Bildtext: Emma och BenHur (gammal bild)

Inkännande, mekanisk och destruktiv ridning/hantering
Så, vad menar jag när jag säger rida inkännande? Läs under “Tips & tankar”

Här kommer en liten söt video på Compadre och mig när vi gymnastiserar efter dagens träningspass. Jag red idag 😀 *tro det eller ej*

Det gick kanonbra och jag återkommer med en video på detta så småning om!

Det här lilla klippet är bara för att det är charmigt. Hoppas ni gillar det 🙂
<!–
WriteFlash('’);
//–>

En helt annan häst var det som Miranda berättare om när vi talade om Sally. Hon hade nu inte stannat någon gång ute i skogen och ridningen gick bara framåt. Det värmer när jag hjälper att lösa ett problem, även löser en rad andra som man egentligen inte sett som problem men som trots allt är skönt att ha ur världen 🙂

Miranda fick träna på att flytta olika kroppsdelar på Sally, som var på lite dåligt humör idag. Men de var väldigt duktiga och lyhörda för varandra, därför kunde vi gå igenom massor av olika saker och lösa dessa från marken i lina.

Lastningen gick vi igenom (fast utan transport) och vi har en hel drös med småsaker som är sköna att träna på så de sitter till 100 % 🙂

Det ska bli härligt att få följa detta ekipaget i framtiden. Vi syns igen i december!

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Blev så himla stolt och glad över Josefines blogginlägg i hennes specialidrott-blogg så jag lägger upp det här så ni också kan läsa och se vad fint och inlevelsefullt hon skriver!

Dagens ridpass gick faktiskt ganska skapligt men en del osäkerhet samlade jag på mig då Bella
inte var där men vi jobbade på och i de stor hela tyckte jag nog att
det gick ganska bra. Vi började som vanligt med basic, ställning åt båda
håll, böjning, gå osv. sen när de gick bra satt jag upp och började bli
osäker.. vad skulle jag göra?

Efter några varv insåg jag att de inte
skulle bli bättre av att bara inte göra nånting eller att Bella
skulle komma ner från himlen som en ängel och bara förklara och hjälpa
mig, jag var tvungen att klara detta själv! Så vi tog de “jobbiga”
varvet med bogen vilket är vänstervarv och tränade på att inte springa
för spöet eller trycka ut den rackarns bogen och det gick faktiskt bra när
jag fokuserade och trodde på mig själv.

Charina hade en fin takt
emellanåt men tappade också bogen lite då jag blev helt slut i
högerarmen.. vad beror de på? jag satt nog och mordhöll på den medans
jag ändå skulle dutta i innertygeln!? FAN VAD SVÅRT DET ÄR!!

Jag blir så
himla frustrerad när jag inte vet exakt vad det är jag ska
göra.. Men jag red och genomförde de hela och mamma och pappa var med
och titta och mamma som tror sig veta allt tyckte de såg bra ut och att
hennes trav var ren så jag antar att det är ett plus?

Jag är i alla fall någolunda (skit i stavningen) nöjd med dagen,
Charina fick massa beröm också. All kärlek och beröm till Charina <3

Under dagens ridpass kom jag också underfund med att Bella är mitt självförtroende!
När hon är med mig, undervisar och pratar där hon står i mitten är jag
självsäker, fokuserad och koncentrerad medan när hon inte är med mig
och jag ska göra allt på egen hand blir jag osäker, nojig och “glömmer
bort” vad det är jag skulle göra men ändå gör jag. Denna osäkerhet måste
ju Charina känna av och med följd av att hon känner de och blir då lite
spänd och panikslagen eftersom hon vill ha vägbeskrivning och hjälp.

Jag som ryttare måste förmedla detta men det är inte lätt när ens självförtroende inte är där, Bella!!