Naturligtvisabellas blogg

Oj, oj, oj! Precis som jag och mina vänner misstänkt var det inte bara några småsaker att rätta till på Compis, det var en hel rad STORA saker. Är väldigt matt efter denna dagen så jag tänkte att jag tar och rabblar den långa listan så fort jag sovit igen några goa sömntimmar.

På återseende 😉

Fortsättning följer i senare inlägg..

Haha, sade jag att det går lite som en berg&dalbana med Compadre eller 😉

Idag var vi ute på en liten promenix och innan dess hade jag tvättat snorren (som inte var populärt så han var överkänslig och spänd efteråt tyvärr, men det var ett måste innan vi åker till Equiterapeften imorgon eftersom hela låren var snuskiga..

I vilket fall som helst så gick vi ut en sväng och först var han uppe i luften men sedan kom han tillbaka jättefint och faktiskt tom. sökte lite kontakt med mig helt på egen hand.

Det stod en transport på stallplanen som någon hade tränat med och den var väldigt farlig idag tyckte Compadre. Så vi tränade på att “lasta bredvid” transporten eftersom han gick som på nålar förbi den.

Han slappade av jättefint, det liksom bara släppte vips – härligt 🙂 Så jag tog, larvig som jag är hehe, och frågade honom om han kunde tänka sig att gå på transporten – vilket han ville!? *förvånad*

Så jag gick på ett par gånger och sedan frågade jag om han kunde tänka sig att gå på själv – och det gjorde han!! *väldigt förvånad och GLAD*

Jag har enbart tränat en gång innan på detta, att han ska gå på själv, men det var inget märkvärdigt då. Lite läskigt och lite OK.. Men idag, wow haha – kolla själv 🙂

GLAD GLAD GLAD

<!–
WriteFlash('’);
//–>Video: Compadre plutt vid andra träningstillfället på självlastning (13 okt 2010)

Jag vet inte om det handlar om att måndagar är en skitdag men igår var en riktig “down”-dag igen. Han var väldigt vaken och uppmärksam – på allt förutom mig. Det kvittade om jag väntade ut honom eller bad honom om hans uppmärksamhet.

Idag var lika så..

Vi kommer igen men just nu känns det verkligen svackigt – vi kommer tillbaka starkare än någonsin och då kommer jag blogga friskt 🙂

Jag predikar ju så varmt om tålamod och tillit till livet och kärleken så därför ska jag väl inte vara sämre än att jag tror på det själv också!

KRAM

<!–
WriteFlash('’);
//–>Video: Ett litet klipp ur dagens träningspass, vi fick trav – jippi (6 okt 2010)

En liten sak, tycker kanske ni – ett stort framsteg tycker vi 🙂 Jag och Compadre!

Det har varit jättesvårt för honom att våga vara nära mig, både allmänt och speciellt i träningssammanhang. Så därför är det ett otroligt positivt tecken att han vågade trava mot mig.

Jag tog även tillfället i akt och tog på honom och grimma och grimskaft som jag lockade honom i och om den tar emot blir han väldigt nervös och detta även idag. Men jag bara fortsatte och gjorde ingen grej av någonting, när han å andra sidan hela tiden förutsatte det värsta. Så när han väl kände sig trygg och okej med grimman och grimskaftet som rörde sig lite, hängde och slängde lätt, så tog jag bort det. Jag lät honom fara iväg och “känna in läget” och direkt efter att han dragit en vända kom han lite halvt tveksam fram till mig och jag tror han var lite förvånad över att ingenting hände – det var ju ingen fara 🙂 hehe

Så när jag testade att trava mot mig igen, så busade han tom. till det – självförtroende på ingång 😉

Ska försöker fortsätta videofilma oss så ni får följa allt 🙂

<!–
WriteFlash('’);
//–>Video: Några klipp ur dagens lilla träningspass fritt (5 okt 2010)

Ja, här har vi då en liten början på “fridressyr” med mig och Compadre. Vi kämpar på med småsaker som bara handlar om tillit. Jag låter nog videon tala för sig själv 🙂

Traven var jättesvår tyckte Compadre och det är okej, för det här är som sagt helt utan prestation och bara till för att han ska våga tro på sig själv – och mig. Puss

Träning
Första gången som jag seriöst började kommunicera fritt med Compadre idag. Jag har
mest lekt och myst helt utan några som helst tankar eller önskningar.

Idag gjorde jag alltså mer “tränings-kommunikation” i form av att önska
speciella mönster, vägar, gångarter osv. Sådant som Compadre tycker är
väldigt jobbigt eftersom han får panik av minsta lilla press, även om
jag inte rör honom utan bara visar så mjukt det går så blir han lätt
störd av det – tror det är prestationsångest eller rädsla att göra fel!?

Det gick JÄTTEBRA! Det var fokus på att stå still och bara flytta ett
steg framåt, ett steg bakåt och åt sidan. Kunde även börja med att be om
trav i framåtmomentet vilket han tyckte var svårt men ett par steg trav
blev det, trots att han var otroligt osäker i detta och inte visste
riktigt om han skulle våga, och då slutade vi direkt. Sedan fick han
faktiskt en morot, hehe 🙂

Hälsa
Jag bokade en tid för Compadre hos en Equiterapeft idag. Mari Johansson heter hon och har sitt ställe i Boda, som jag blivit varmt rekommenderad!

Fick tid på torsdag nästa vecka kl: 10.00 och jag misstänker att det blir rubbet med både akupunktur och massage. Han är fortfarande ojämn både rörelsemässigt och muskelmässigt så det här är så skönt att få göra.

Fotografering
Gustav Hugosson har ju varit ute idag två gånger och mycket bilder har klickats av som jag hoppas blir bra till hans projekt. Mer om detta återkommer jag till..

I morse vaknade jag klockan sju av Olle som berättade att det stod en liten herre och väntade på mig utanför.

Olle skulle ut och åka med bilen i utkanten av skogen för att kontrollera att Compadre var kvar i krokarna i morse och då hade han stått vid de andra hästarna utanför hagen.

När vi gick ned och skulle hämta honom var han väldigt vaken och hastig i sina rörelser. När han såg mig kom han fram till mig, och nästan förbi mig – så när jag tog ett steg mot honom kikade han på mig som om han sade “Oj, jaha är du här jag såg dig inte.. öhh säkert, hehe!”

Jag kollade igenom honom och det enda som syntes var en liten skråma på vänster framben och väldigt nedslitna hovar, så att verka honom behövs ju inte på tisdag som det var tänkt.

Åh, dumma lilla pålle vad skönt att du är tillbaka!
Bildtext: Bild tagen av Gustav Hugosson (3 okt 2010)

På eftermiddagen åkte vi hem och sedan blev vi fotade på kvällskvisten av Gustav Hugosson som skulle ha lite bilder till ett slutprojekt för en kurs han läser på någon fotohögskola. Fotodokumentation med “ljus” som tema, av något yrke.

Bilden är bara en av de testbilder som vi tog idag, det är dags för lite mer riktig fotografering imorgon bitti när solen går upp och imorgon kväll 🙂

Compadre var lite varm och svullen i sitt vänsterben när jag kände igenom honom, och TRÖTT i övrigt också. Samtidigt så kändes han så “sprallig” (det närmsta jag kan komma på som beskriver det jag kände) i kroppen. Flyktig!? Jo, det är han ju till vardags men snarare mer irriterat..

Men vem skulle inte vara trött, irriterad och lite flyktig i kroppen om man bott i skogen en natt. Själv knallade jag ju sex timmar oavbrutet i skogen, och det gjorde min kropp otroligt utmattad..

I helgen skulle jag och Compadre åka iväg till en kär vän på landet/i skogen och dagen började verkligen som en dans. Han var kelig och kontaktsökande och det riktigt värmde i hjärtat att äntligen vara honom igen för att han verkligen ville 🙂

Igår hade jag lasttränat lite (början till att kunna lasta själv) och detta hade gått kanonbra till en början och sedan flippade lemmen lite på transporten vilket gjorde honom både osäker och lite flyktig/hitta en anledning att slippa, på samma gång. Men det löste sig sååå fint! Han var såå duktig. Tror att det var detta, att vi verkligen löste någonting ihop, som fick honom att verkligen komma tillbaka rent mentalt till mig.

Jag riktigt njöt hela denna lördagförmiddag för att han var så mysig och gosig mot mig även om jag sprang och packade grejer, borstade av honom lite snabbt och sedan lastade – som gick fint.

Resan gick bra – kom
till Kalvefall, där vännen bor, kl: 12.45, sedan myste vi lite i stallet och han fick tugga på lite hö. Släppte sedan ut honom i
en hage, fick gå ensam en stund så vi kunde in och äta lite lucnh, men några hästar gick i hagen mittemot och senare skulle han få sällskap av en annan snäll lite skrutt 😉

Lunchen serverades kl: 13.15 och sedan gick jag direkt för att hämta honom i hagen, detta ca kl: 14.00 – Då var han borta!!

Compadre hade alltså tagit sig ut ur hagen på något obegripligt vis, inget som var trasigt men det var lite högt på ett ställe som jag kan ana att han upptäckt och utforskat..

Vi gav oss ut i skogen för att leta efter några spår och det fann vi, han hade följt en väg och sedan irrat ut i skogen – men vart?

Vi var fem personer som gav oss ut i skogen och letade efter honom men efter några timmar fick vi även ta till ett par hästar och ta oss fram i hårdare terräng som vi funnit att spår fanns, upp mot ett berg (gulp!).

Efter sex timmar utan ens en skymt av honom mer än hovspår och nylagd avföring gav vi upp och ringde även polisen. Var han på väg hem mot Eksjö? Irrade han omkring i panik i skogen eller var han rent av på en trevlig liten upptäcksfärd. Av spåren att döma var det en nervös Compadre som tagit mycket svåra vägar omkring i stora skogen. Vi tog oss tom. inte ens fram tillslut, när vi följde spåren..

Sista rycket gjorde vi klockan tolv på natten, men även detta utan framgång. Var var VAR är du Compadre, snälla kom tillbaka 🙁

Tro det eller ej, men idag tränade vi på – just det bilden föreställer – på att pussas!
Han har varit helt instabil denna veckan, rent psykiskt. Jag har inte fått förhålla mig för nära honom utan att han nästan blängt på mig och tittat bort – lagom knäckande..

Allt detta efter måndagens missförstånd vid träningen som visst satte djupa spår, eller väckte andra minnen till liv (?!)

Så idag fick jag faktiskt lov att försöka mig på och träna lite på att göra lite olika saker med honom i boxen eftersom han helt isolerat sig från mig mer och mer för varje dag. Det gick ganska bra, men jag vill ändå inte tränga mig på..

Fortsättning följer..

Bildtext: Jag och Compadre myser efter ett knasigt pass i ridhuset (26 sep 2010)

Igår myste vi bara. Gjorde lite trix-fix i boxen och Compadre var ivrig som sjutton. Ändå är han lite osäker på mig och typ vet knappt hur han ska bete sig, trots att det enda jag ber honom om är att göra någonting nytt, tänka efter och göra NÅGOT – för att stärka hans självförtroende – och det släppte verkligen idag.

Han lärde sig själv ett helt nytt trix, som vi kom på lite på skoj/av misstag, hehe. Han ställde framhoven precis som de gör med bakhoven när de vilar på det (på tån liksom) Att han gjorde det med frambenet var ju ett tecken på avslappning så därför berömde jag. Då upprepade han det när igen och det såg sådär fräckt ut – som en lady som är lite fin i kanten, hihi

Han gjorde det så fort jag satte spöet emot karleden på honom flera gånger så jag berömde MASSOR och då blev han kanonglad! ..och sedan jättetrött och dåsig – det gick nog åt en hel del hjärnaktivitet och speciellt eftersom han gör så mycket mer än jag ber honom om.

Fick tyvärr inte detta på bild men här har ni en på när jag i söndags började öva in lite grunder. Början på spansk skritt och att lägga sig, verkligen bara jätte-enkla saker för jag vill inte be om någonting som kan vara jobbigt för honom.
Bildtext: Jag och Compadre trixar lite i boxen (26 sep 2010)