På senaste tiden har jag fått några kommentarer på ett videoklipp jag haft på Kraftur och mig när vi lasttränar för första gången. En hel del kommentarer har innehållit otrevliga ordval och hela diskussionen som uppkom kändes mes upprörande från alla håll så därför tog jag bort videon. Inte för att komma från negativ kritik utan för att jag inte accepterar att folk häver ut sig vad som helst hur som helst. Då tar jag hellre ett inlägg här och försöker förklara hur jag ser på saken.
När jag är ute och arbetar med andras hästar lägger jag nivån beroende på hur hästägaren vill ha det. Det innebär inte att jag gör vad som helst hur som helst utan jag kör min grej men jag anpassar mig efter de önskemål jag kan! Jag kostar hela tiden pengar så att stå passiv och vänta ut hästen i all evighet är därför tyvärr inte något alternativ, om inte hästägaren ber mig om detta vill säga 🙂
Är hästen nervös får det ta den tid det tar, skulle aldrig stressa fram något där – det är helt emot mina principer. Men är det ren dominans kan jag gå med på att “skynda på” lite genom att sätta mer eller mindre press för att komma framåt.
När jag säger press, så menar jag inte att tvinga hästen – skulle jag ALDRIG göra för det ger enbart motsatt effekt. Det handlar aldrig om att tvinga eller sätta tryck in i transporten utan att ge hästen alternativ. Genom följande:
Jag arbetar hästen helt utan transport från början, så de inte anar att det ska handla om lastning. Så tränar vi på att lätta för tryck och att vara följsam. Här känner jag hur hästen fungerar, vad den har lätt – respektive mindre lätt för. Det som är svårt och det som den gärna vill komma undan osv. När jag sedan ska börja lasta har jag redan utvärderat hästen och vet vad den tycker om olika saker som jag gör – därefter anpassar jag träningen så rättvist som möjligt.
Jag arbetar hos mina kunder, på deras hemmaplan, och detta innebär bland annat att jag inte tar med mig någon utrustning mer än mig själv och en arbetsgrimma. Jag vill kunna lasta en häst utan väggar och andra hjälpmedel och därför behöver jag göra upp egna “låtsas”-väggar. Vissa använder linor men jag vill helst av allt inte ha något annat än mig själv just för att visa hur vi använder oss av vårt viktigaste arbetsredskap – nämligen vår egen kropp och tankeöverföring!
Sällan använder jag ett spö men om hästen har idéer om att hela tiden gå vid sidan om är det väldigt smidigt att kunna ha ett spö/förlängd arm att rama in hästen med. Inte heller här handlar det om att “spöa/driva in hästen i transporten” – absolut inte! Utan att rama in hästen så den ställer sig framför transporten och så fort den gör detta så får den slippa att gå in.
Genom denna omvända psykologi får man snabbt en häst som “läser av mig” och lär sig hur jag fungerar, tvärt om-leken alltså 😉 och då kan jag markera lite mer eller lite mindre och ibland inget alls utan hästen trivs med att ha en plan där jag hela tiden är öppen och läser av hur den känner dagskondition!
Fråga mig jättegärna om det är någonting som ni undrar över för jag svarar gärna på alla frågor, stora som små, “dumma” som kluriga. Men jag förutsätter att bli bemött med ett vårdat språk eftersom det är så jag försöker möta andra.
Tack för att ni tog del av min lilla utläggning!
Kram från mig 🙂
Bildtext: Compadre, söten på AR-kursen i helgen (19 sep 2010)
Bildtext: Elise visar och förklarar när jag får hjärnsläpp (19 sep 2010)
Bildtext: Typiskt Compadre, spänna upp sig
Bildtext: Lille
Bildtext: Han stannade
Bildtext: Compadre vännen (5 sep 2010)
Bildtext: Jag och Compadre diskuterar lite träning, hehe (7 sep 2010)
Bildtexter: Compadre tycker att livet leker i hagen (5 sep 2010)