Naturligtvisabellas blogg

Tiden går och Compadre har nu varit hos mig i två och halv vecka. AR-kursen i helgen gav mig nya krafter och nu tar vi en dag i taget. Ljus och kärlek, massa mys och små korta pass i kommunikation enbart.

Han går i stor hage med flera hästkompisar, får stödfodring inne på natten och äter även extra mineraler och vitaminer, samt fortfarande på njur- och magkur. En exakt håranalys har gjorts och nu får han även hormonbalansering och kommer förhoppningsvis vara mer energisk och kry inom kort.

Redan igår drog han ett race i hagen och moppsade upp sig inför sin nya hagkompis DeeDee när han såg några andra hästar i hagen bredvid. Det var riktigt kul att se lite attityd och liv i hans steg när han dansade över ängen. Innan har han enbart lunkat omkring med sänkt huvud och tom blick..

Kissandet tycker jag blir bättre men det är fortfarande inte bra. Veterinär är så dags men jag vill heller inte utsätta honom för stress då han fortfarande känns väldigt skör och skeptisk inför nya saker, men så snart som möjligt.

Förresten, det lilla träningspasset i kommunikation idag (AR) gick så otroligt bra, vågade knappt tro att det var sant. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig, så himla synd, men jag ska försöka få någon att filma imorgon.

Lille vännen, massa ljus och kärlek till dig!

Bildtext: Jämförelsebilder på Compadre nu och för 2, 5 veckor sedan (2010)

OBS! Ursäktar för hemska kort i konstig vinkel men dessa var
de mest lika bilderna jag kunde finna för att visa skillanden på lille
kludden.

Bildtext: En till bild på Compadre idag, bättre vinkel och ljus hehe (31 aug 2010)

<!–
WriteFlash('’);
//–>Video: Jag och Compadre på AR-träning för Elise Nilsson (26 aug 2010)

Åh, vilken härlig dag vi har haft – jag och lilla Compadre. Jag hade verkligen inte väntat mig något eftersom det de senaste dagarna bara gått utför både från marken och ryggen när jag försökt träna lite “AR”. Allt bottnar självklart i att Compadre är stressad och svår att nå, som resulterat i stegringar och flykter, har känt mig otroligt maktlös men försökt vänta ut honom.

Idag var det helt andra bullar, en helomvändning. Lugn och stabilitet, Elise verkade också nöjd för vi fick både skritt- och travarbeta både från marken och uppsuttet. NÖJD OCH GLAD 🙂

Vi fick nya små tips som gjorde STOR skillnad och det var nog först idag som jag insåg hur otroligt illa den här lilla hästen har farit av någon anledning. Nu är det bara trygghet och tålamod i oändlighet som gäller..

Tusen tack till min kära vän Jenny Frost som hjälpte mig och Compadre denna dag, med filmning och allt 🙂

Här har vi vad jag och Compadre pysslar med, kompromiss, kompromss och åter kompromiss.. Jämför gärna denna video med den i inlägget senare när jag är på AR-kurs och se en märkbar skillnad 🙂

<!–
WriteFlash('’);
//–>Video: Jag och Compadre tränar efter några dagars vila (25 aug 2010)

Här fick jag första riktiga helkroppsbilden på honom så ni förstår vad det är jag talar om, lille plutten!

Bildtext: Compadre i hagen, fredagen, dagen efter han kom (13 aug 2010)

Jaha, lilla hästen. Jag tog på eftermiddagen tag i saker och till att börja med tittade jag på hur han rörde sig i paddocken när jag hade honom i lina – och vilka ponnysteg, hehe! Inte heller riktigt vad jag förväntat mig men å andra sidan så ska jag inte uttala mig innan han känns riktigt kry.

Jag talade med Morgan och hämtat sedan lite grejer. Njur- och magfunktions-behandling går Compadre på nu, samt att han rids lätt för att mjuka upp musklerna så behandlingen verkar mer effektivt och så får vi se vad tiden säger!?

Han
är skygg för mycket som rör sig omkring honom, men otroligt lugn och
avslappnad när man gör “vanliga” saker med honom, typ borstar osv.
Kommer det någon och går förbi med någonting (skottskärra eller borste)
så kryper han nästan ur skinnet.

I ridningen var han otroligt valpig, drog tyglarna ur händerna på mig eller krullade ihop sig i formen och missade helt överlinjen. Jag vill verkligen ha en lång och lösgörande form så han mjukar upp sig i kroppen, han ömmar väldigt mycket när jag tar honom över ländryggen och korset.

Sedan finns det en fobi, och det är DÖ-LÄSKIGT, nämligen plastpåsar!

Som
vanligt så har jag missat att både spela in hur han kissar och hans
fobier men jag ska se vad jag kan göra imorgon. Det går dock väldigt bra
redan nu, efter tre dagars träning, med plastpåsarna och jag tycker
även att kissandet blir mer och mer normalt.

Första dagen rann
det kiss ur honom lite när som helst, bland annat kom det en stråle
medan jag travade honom, och då var inte ens snorren ute (hmm..) Han har nu gjort så ett par dagar men efter lite behandling tycker jag nästan att han kissar mer sällan och mer i taget. Dock är snorren inte helt med på vad som händer. Det kanske låter lite roligt, men det är fullaste allvar..

På videoklippet ser han tom. fin ut i pälsen, men det är nog ljuset och avståndet som lurar ögat. Detta är från första dagen när jag ville se honom röra sig lite mer och besvisligen så är han mycket spänd över ryggen eftersom steget är väldigt trippigt. Vet inte hur mycket det påverkar honom i att han är barfota och har Quarter i sig (de säger att de har väldigt kort steg) men vi får se..
<!–
WriteFlash('’);
//–>Bildtext: Första dagen jag arbetade honom i lina – ponnysteg (12 aug 2010)

Lilla Compadre kom till mig i torsdags och det var väl inte riktigt vad jag hade väntat mig. Jag visste sedan innan att han ser lite lömsk/osäker ut men han var väldigt svår att tolka..

När jag provred honom kändes det helt okej. Mycket god bärighet men aningens knackig i traven. Det fanns tyvärr inga direkta ridmöjligheter så jag kände inte riktigt hur allt var. Men men, vi tog med honom hem..
<!–
WriteFlash('’);
//–>Bildtext: Jag provrider Compadre, samma dag körde vi hem honom (12 aug 2010)

Väl hemma, när jag såg över den lilla pållen såg jag verkligen hur han såg ut:
Lång matt päls, omusklad med mycket taskig överlinje, revbenen syns och ändå är han bukig. Han kissar inte som han ska utan det rinner lite då och då ut skapet på honom (?!)

Det första vi fick göra var att köra i honom en avmaskningsspruta, men när jag senare talade med ägaren sade hon att han var avmaskad innan sommaren, hm!? Undrar vad det är för fel med den lille kludden. Ska se vad jag kan göra..

Imorgon är det åter dags att fara mot Växjö-hållet med min goda vän Anders, men den här gången i ett annat ärende. Hur historian slutar (eller börjar!) avslöjar jag först imorgon när jag åter finns i Eksjötrakterna igen.

Här har vi en blivande kompanjon. Ja, för han heter ju Compadre 😉

Bildtext: Compadre är en Azteca. Valack, född 2004 (okänt datum 2010)

Jag ursäktar mig stort för att ha upptaderat så slarvigt på senaste tiden men jag har unnat mig lite semesterdagar (tyvärr regniga sådana!) och planer smids lite här och var.

Har befunnit mig i Mantorp i helgen och idag är det lite “backstage”-arbete. Så nu tar jag nya tag med träningar m.m.

Hör gärna av er så tutar vi igång den sista delen av sommaren och hoppas på mindre regn och mer soool 🙂

Bildtext: Fina Niccolina poserar framför kameran (1 aug 2010)

Denna helgen har minst sagt varit i full gång och mer full rulle lär det blir. Det handlar bland annat om den här lilla sockertoppen som jag träffade för första gången idag.

Angående den lilla hemlisen så återkommer jag så fort jag kan, så håll ut 😉
Bildtext: Niccolina på väg till ridhuset (25 juli 2010)

Så var det dags att ta “steget” med Morgans varmblodstravare Kenne. Han har landat fint hos Morgan och trivs tillsammans med hans andra häst Golden, men nu var det dags för Kenne att hitta rytmen i sin egen kropp.

Han har lätt för sig rent fysiskt för att vara travare men i hans huvud spökar fortfarande både det ena och det andra. Nu efter två dagar med olika spöken i båda hjärnhalvorna kom frustande och lägre, mer avslappnad form 🙂

Fortsättningen blir spännande! Jag återkommer..