Naturligtvisabellas blogg

Jag var med Anders och Caballo på träning för Elise Nilsson i Akademisk ridkonst. Det var fyra andra ekipage och jag kom enbart som fotfolk men lika intressant var det 🙂

Ja, vad mer ska jag säga om detta. Det är bra bra bra!

Jag känner ett otroligt sug nu efter att ha en egen pålle att träna så jag får väl helt enkelt ta tag i den saken!

Bildtext: Elise instruerar Anders och Caballo (17 juli 2010)

L Ö R D A G

Bildtext: “The dark rider” och Caballo, hehe (10 juli 2010)

Idag fortsatte vi med lite mer trix och tog ett kort ridpass. Det var riktigt hett så därför blev det inte mycket av arbete, istället ägnade jag mig åt att slipa på form och min egen sits.

S Ö N D A G
Bildtext: Jag och Caballo (11 juli 2010)

Sista dagen innan Anders skulle komma hem bestämde jag mig för att ta lite mer seriös ridning. Jag var olydig även idag och red utan hjälm vilket jag ursäktar, för det är inget jag rekomenderar för varken mig eller andra. Det finns inget ursäkt att det är varm eller obekvämt, men men..

Idag testade jag att rida lite mer enhandsfattning och även plocka fram formen och efter en stund kändes det som jag fann överlinjen fint och vi slutade för dagen.

Nedan får ni TYVÄRR den enda bilden på när jag rider enhandsfattning och suddigt blev det. Men den bjuder jag på 😉
Bildtext: Ett suddigt men glatt ekipage i hettan (11 juli 2010)

F R E D A G

—————— GLAD SOMMAR ÖNSKAR BELLA & CABALLO 🙂 ——————
Bildtext: Jag och Caballo (9 juli 2010)

Idag var det en lång och underbar heldag i stallet hos Caballo. Hans ägare Anders skulle iväg över helgen så jag fick vara lite “barnvakt” sålänge.

Det var en hel del markarbete och självklart massa mys. Fick med en kameraman så jag ska försöka komma ihåg att lägga ut några videoklipp här så ni får se lite!

Jasmine och hennes fina ponny Patetique red för mig i torsdag och igår. Det blev som vanligt en introduktionsdag första dagen och sedan tog vi lite hopp och skutt igår.

Uppdaterar här senare så får ni se bilder och för-HOPP-ningsvis ett videoklipp 🙂

Bildtext: Jasmine och hennes goa lilla ponny med bettlöst alternativ 🙂

Bildtext: Sara och Caballo (5 juli 2010)

Igår var jag i Bodafors för att lyssna till en duktig kvinna som heter Sara och se vad hon hade att förmedla vad gällde Caballo.

Det var en hel del spanska influenser hon berättade om och visade. Hon hade även en liten uppvisning på Caballo med ett spanskt bett (snarlikt spanskt). Vi vägde olika stångbett i händerna och aldrig har jag varit med om så mycket olikheter i vikt och inverkan!?

Jag är ju mycket för så milda bett som möjligt och gärna bettlöst eller den imponerande ridningen med halsring. Men efter att ha fått bubbla lite fram och tillbaka med Sara kom jag in på nya tankebanor och valde att förhålla mig neutral i frågan om bett. Hon var mjuk, mycket noggrann och mycket mån om hästens nivå och förutsättningar. Trots ett skarpt bett hade hon en grimma att rida på om han skulle reagera för skarpt – mycket klokt!

Det är trots allt så nedsmittat ämne med hårda händer och omusklade kroppar. Men när det gäller att finna små medel med stora djur kändes det verkligen som Sara visste vad hon talade om. Med mjuk hand och en känsla för både kroppskontroll på sig själv och hästen såg Caballo och hon ut som ett helt nytt ekipage. Han fick resning utan att falla ur ramen och trots mina hårda ord mot tuffa bett så kunde jag inte annat än att bli lite nyfiken på detta.

Det handlar absolut inte om att börja rida hästar på skarpa bett men när “tiden är inne” (allt är relativt) kanske det inte är fel att leka med tanken, blanda in lite allvar i leken. För det är lekande lätt som Caballo rör sig och jag som svettas i sadeln, jag som alltid säger att det är hästen som ska göra jobbet.

Det syntes verkligen att Caballo trivdes men undrade vad Sara pysslade med när hon lugnt började föra honom i sina steg. Istället för att, som jag, föras av honom!

Jag ska våga mig på att testa på denna konst, fast det blev inte denna dag för den sadeln de red i passar mig inte och ska jag vara rättvis mot hästen är det viktigt att jag först och främst kan förmedla balans så det blir så få störmoment som möjligt.

För jag vill verkligen kalla det konst med spansk ridning, efter det Sara visat – för man lär så länge man lever!

Fortsättning följer med Caballo och vi spånar vidare med lite olika. Igår red jag honom bettlöst och det fungerade kanon, jag testade även att ta hjälp av ett spö och det fungerade också bra trots att han aldrig blivit riden med det – annorlunda men jag älskar att kunna hjälpa till och peta lite här och var.

Har försökt klippa ihop en så OKEJ video som möjligt efter att snälla Victoria filmade mig och Caballo i förrgår när jag red. Det var knott-invasion så hon gjorde så gott hon kunde, tack! 🙂

Jag hoppas kunna visa för er att vi blir mer och mer samspelta och att Caballo börjar komma loss fint i muskulatur. Han är ju väldigt rörlig så han snirklar sig gärna ur arbetet istället för att arbeta mitt under sig. Därav blir det några tygeltag hit och dit för att korrigera detta (framdelen styr och bakdelen driver) men nu känns det som jag kan börja göra mer och mer med min sits.

Bildtext: Bettlöst ridpass på Caballo (1 juli 2010)
<!–
WriteFlash('’);
//–>
Video: “Spring i benen”-dag denna dag, hehe! (30 juni 2010)

Folket i Bodafors är ett skönt gäng som jag numera besöker veckovis. Senaste tillskottet i skaran är Victoria och hennes varmblod Donna. Donna har blivit lite väl närgången och tillslut farlig då hon springer över folk så beslutade Victoria att ta hjälp av mig efter varma rekomendationer från Lena som rider Bless – tack så mycket för det, hihi 🙂

Det var lite att bita i när vi började med Donna för hon hade låsningar i bogpartiet som utlöste stora språng och hon hade inte koll på något alls kändes det som. Efter en dag släppte mycket i musklerna och rörligheten och efter andra dagen och en hel del kämpande med både henne själv och sin omgivning kom hon underfund med att det fanns annat i världen än hon själv, hehe.

Det var uppförandet i allmänhet som Victoria ville ha bukt på, samt uppsittningar m.m. Uppsittningarna var ett omfattande kapitel för Donna och hon ville för allt i världen i förstå vad det var jag bad av henne trots att jag tydligt visade hur hon skulle stå. När hon väl kom ned på jorden och beslutade för sig för att lyssna på vad jag hade att säga stod hon som ett ljus vi pallen som om hon aldrig gjort något annat.

Hon är så mysig (hästen alltså, hehe!) för hon vet precis när hon gör rätt och då riktigt stålar det om henne. När hon å andra sidan inte riktigt vet vad hon har sig själv så vill hon gärna krypa upp i knäet och få lite tröst men eftersom hon är 7 år gammal får hon lära sig att stå på egna ben.

Idag ska jag åter och fortsätta med Donnan och det blir spännande, vi ska nämligen arbeta med ett nytt moment både för mig och henne 😉

Fortsättning följer..

Jag fick en bra kommentar på videon där jag rider Caballo om att jag fixar med handen väldigt mycket. Det är kul med människor som hellre frågar än bara antar så gärna mer kommentarer om ni har några funderingar. Min tanke är att ha en logisk och sund förklaring till det jag gör och därför svarar jag gärna!

Jag ska så fort jag kan fixa en video på mig och Caballo nu när jag ridit några fler gånger och han verkligen trivs och känner sig trygg och stolt. Den bärigheten som jag kände förra gången var som bocksprång och jag ska lova att jag fixar ett klipp på oss så snart jag kan.

Jag svarade följande:
” För mig handlar inte ridning om att “knixa” med handen
men det är viktigt att hästen går fram till handen istället för att
tänka för mycket uppåt. Eftersom det var första gången jag satt på
Caballo här tog jag allt väldigt varligt i honom då han var väldigt
ringlig men också stum när han väl kom fram till handen. Den stumheten
sitter oftast i nacken, och det gjorde det även här, så för att komma
loss i nackpartiet tar jag dessa tygeltag. Eftersom han hade fullt upp
med allt nytt fick jag inte igenom dem helt och hållet heller så därför
blev det att jag tog om den flera gånger. Han var väldigt känslig i
munnen och därför tog jag inte igenom dem hundra varje gång utan
“frågade” istället för att kräva.

Så fort hästen lyssnar på dessa
gör jag inget med handen utan sitter bara på hängande tygel men om
hästen är spänd/låst i nackpartiet “masserar” man upp dem och så kan man
komma till ridning med de andra hjälperna.

Jag ska försöka fixa
en nyare video som visar skillnaden nu redan! Jag har nu ridit honom
ett par gånger till och det har släppt kanon! 🙂 “

Kerstin har verkligen gjort massor med framsteg och för tillfället arbetar vi med att använda korrekta tyngdhjälper, rida på en hand och sitta i balans med hästen. Det mesta börjar sitta riktigt fint och hon och Emil kommer mer och mer överens.

Det är så spännande att få följa dem i utvecklingen och se dem bli mer och mer fästa vid varandra!

Målet i slutet av sommaren är att Kerstin ska kunna sitta i balans i galoppen och jag tror definitivt att det är någonting som kommer bli en lätt match. Nästa vecka fortsätter vi med att flytta framdel och forma Emil en smula till 🙂

Igår var jag och red en pudding i Bodafors som jag hört talas om en hel del. Han heter Cavallo och är en hingst på 5 år, korsning mellan PRE och Arabiskt fullblod.

Jag gillar inte att vara ytlig, men ATT jag blev kär efter att bara ha sett honom. När han sedan är urcharmig, trevlig och härlig att både hantera och rida så kan ni ju bara tänka er hur lite jag ville åka hem sedan. Men efter en kopp kaffe med Cavallos ägare Anders så var det trots allt dags att fara.

Det är väl härligt när man finner sådana starka band till en häst direkt, och inte illa heller när ägaren också är av samma karaktär 😉

Kolla in videon nedan när jag rider Cavallo för första gången, med min sadel, mitt träns, mitt bett och min ridstil. Han tog det bra och jag var mycket varlig mot honom eftersom allt blev så nytt – och vilken prins se’n!

Kolla även in bildgalleriet där du finner fler bilder från ridpasset

<!–
WriteFlash('’);
//–>