Kom till den nya bloggen from. sep 2015 och framåt - genom att KLICKA HÄR
Jag har nu personer från både:
Flyinge
Helsingborg
..som vill träna för mig.
Vi söker fler som vill hänga på vid detta träningstillfälle så milersättningen blir billigare för alla. Hör av er till mig snarast så bestämmer vi datum!
Isabella Hultgren
info@naturligtvisabella.se
073-7766773
<!–
WriteFlash('’);
//–>Videotext: Första gången som Charina travar i stadig form och takt (26 mars 2010)
<!–
WriteFlash('’);
//–>Videotext: Josefin underunderhåller formen (26 mars 2010)
OBS! Ursäkta tjatet, men så är det att rida för mig – eller hur Josefine!? hehe
Charina och Josefin!
Vilken liten pudding Charina börjar bli nu med rätt träning. Hon och Josefin gör bamse-framsteg varje gång jag kommer och det är stor skillnad som sker under tiden som jag är borta också.
Jag låter videon tala för sig själv för jag kan skriva hur mycket positivt som helst om hur hon kommer mer och mer till rakriktning och bakbenen mitt under sig.. Det enda jag fortfarande är på och hackar om (som nog märks på videklippet, hehe!) är den där yttersidan som man inte får glömma bort. Så fort hästen är eftergiven i innersidan ska man lägga om till yttersidan – glöm inte det Josse 😉 tihi
Lovely och Kajsa!
Jag kan inte annat än att säga detsamma om Lovely, hon bara växer och växer – lika så Kajsa. Tyvärr fick vi ingen video på detta, vilket är synd för de fick till några riktigt pampiga travökningar. Vi lossade Lovely i en helt annan form där hon bar sig – liksom lossade helt nackpartiet i en högre form så hon fick in flytet.
Bildtext: Johanna och Noan kämpar med att slappna av i formen (26 mars 2010)
Det var som vanligt massor med krut i lilla Noan, men idag skulle vi få den energin på rätt plats även i ridningen.
När jag första dagen satt upp var hon inte alls sugen på det jag tyckte vi skulle göra. Jag tyckte nämligen att vi skulle forma in den där rumpan mitt under henne istället för att den skulle flänga omkring där den inte hörde hemma. Det blev bara skritt-arbete och sedan fick Johanna sitta upp och känna.
Andra dagen upptäckte jag att Noan lurat mig lite, för när jag stod och tjatade gallfeber på Johanna då jag ville att hon skulle rakställa henne slutade det med att jag själv satt upp och hade 30 långa minuter framför mig i att få kontakt med den lilla damen.
Det kändes nästan som kriget eftersom Noan ville göra väldigt stor sak av allting. Allt jag bad om var att hon skulle ta ställningen korrekt i nacken men det var inte så poppis.. Hon taktade och for med huvudet rakt upp i luften, jag ignorerade beteendet men detta höll alltså på i över 30 minuter och då var det enbart lite skritt och trav jag ägnade mig åt.
När hon äntligen släppte var det verkligen en helt annan häst, men hon kom inte ned på jorden helt för det. Johanna satt upp och fortsatte, medan jag fortsatte att hålla nästa lektion, och hon var duktig och tålmodig.
Nästa dag kändes hon annorlunda tyckte Johanna när hon hade skrittat fram. När jag satt upp höll jag verkligen med. Lugnare, tryggare och väntande – mer i balans! Ändå var det en hel del att ta igenom även denna dag, hehe 🙂
Ponny är ju ponny som jag brukar säga och det stämmer ju verkligen för idag hade hon lagt till sig med nästa sak istället. Som besatt skulle hon skjuta ut rumpan och Johanna hade inte en chans. När jag tjatar gallfeber på henne för andra gången, tagit av hästen sadeln så Johanna barbacka skulle känna in henne tydligare slutade det återigen att jag satt upp.
Efter en massa övertid idag igen och full av ponnyhår på hela rumpan satt jag av och lämnade över till Johanna. Vi hade återigen funnit en lösning och nu var det upp till Johanna att göra detsamma.
Några minuter senare när de också kom överens slängde sig Johanna runt Noans hals och utbrast “NU förstår jag vad du menar!!”
Ska bli spännande att se hur det går nästa gång vi fortsätter med Noan och Johanna – och de framsteg som de gjort (hemläxan!) medan jag inte varit där.
Bild/video kommer inom kort!
Fortsättning av den fantastiska historien om Prince kommer här!
Resten av torsdagen fortsatte Prince att mestadels ligga ned i sin box. Vi fick i honom preparaten tre gånger om dagen och även ett par kilo hö, men vatten ville han inte dricka. En liten slurk hade han fått i sig på torsdagskvällen..
Fredagen, en och en halv dag efter den akuta behandlingen:
Medan jag höll lektioner i ridhuset en bit bort höll Karin igång Prince i den mån hon kunde för att han skulle få i sig preparaten och hålla igång sin kropp.
Hon berättade att han hade varit ute i hagen i hela 45 minuter innan han hade lagt sig ned och de fick ta in honom – wow, framsteg!
När jag sedan kom till stallet framåt eftermiddagen var det en helt annan häst jag möttes av. Han hade stått upp mestadels under dagen och när han lade sig ned var det inte pladask på sidan utan “som vanligt”.
För första gången sedan söndagen vågade Karin och hennes mamma åka hem och sova hela natten på fredagen till lördagen, efter att vi sett Princen både äta och dricka stora klunkar vatten. Han kämpade även med att nappa upp små morotsbitar som de lagt i vattenhinken. Han knuffade till och med irriterat på hinken och tittade mot Karin när han inte fick upp morotsbitarna, så när hon gav honom dem i handen blev han nöjd igen.
Alla stod vi flockade omkring honom och bara njöt av synen. Jag kunde knappast tro att det var sant – vi hade räddat Prince liv 🙂
<!–
WriteFlash('’);
//–>Videotext: Prince på fredagskvällen, dricker och äter (26 mars 2010)
Lördagen, två och en halv dag efter den akuta behandlingen:
Vad kan jag säga annat än att den här helgen var en helt otrolig erfarenhet i mitt liv. Idag var Prince pigg och glad, han hade gnäggat när Karin kom på morgonen och ni kan själva kolla på videoklippet nedan vilket annorlunda häst än för två dagar sedan..
Innan jag åkte hem senare samma dag visade jag för Karin hur hon skulle träna Prince på en liten volt i skritt för att mjuka upp muskulaturen och därmed rehabilitera honom ännu effektivare. Han försökte till och med stå emot och visa sin envis sida lite och det enda vi kunde göra var att skratta åt honom med tanke på hur kaxig han blivit på bara ett par dagar efter han låg som en död.
<!–
WriteFlash('’);
//–>Videotext: Prince på lördagen precis innan jag ska åka hem (27 mars 2010)
——————————– OBS ! OBS ! OBS ! ———————————
Att Prince skulle ha dött i någonting som vi kallar kolikanfall är han inte ensam om att varit med om. Han hade tur, både att Karin och hennes mamma beslutade att ge den här naturliga behandlingen en chans – men också för att jag ens visste om ATT den här chansen fanns!
Det är inte alltid som det går så bra som det gjorde i just den här historien eftersom vi ofta tar tag i problemen när de redan gått över styr. Därför vill jag uppmana er alla till att söka efter andra lösningar och förklaringar än de som inte kan hjälpa oss eller våra hästar.
Jag har själv varit blind och litar allt för mycket på människor som sagt att det inte finns någonting mer man kan göra. Ibland är det den bittra sanningen, men till 99 % säkerhet är den just för att vi inte gjort någonting tidigare.
Även om din häst mår bra, så kan den alltid må bättre. Även om du mår bra, så kan du alltid må bättre. Varför nöja oss? Varför inte öppna ögonen för det som kan öppna en helt ny värld och helt nya möjligheter för oss att leva (eller överleva!)
Jag började med att göra en håranalys på både mig själv och hästarna, när vi sedan ser vad problemet är så kan vi även få behandling för detta.
Jag tror att det som var den utlösande faktorn i Prince fall var att han fått i sig mögligt hö. Detta behöver inte vara någonting som tar död på en häst, men när han gått med mag- och tarmproblem i så många månader (år?) så var det så lite som skulle få hela hans kropp att slås ut.
Mag- och tarmproblem leder ofta till stelhet i muskler och sedan följer en hel drös av historier vart problemen sprider sig. Stelheten sätter sig ofta i ryggen, ryggont leder till att hästen tar kortare steg och kortare steg kan leda till hälta. Hältan i sin tur leder till att hästen får förslitningsskador och snedbelastar sig själva – och på så vis har en process blivit född som lätt kan leda till att vi förkortat en hästs liv.
Nu har jag bubblat iväg här igen, men jag blir så ivrig och önskar att vi alla kan hjälpas åt att hålla oss och våra djur friska. Allt jag vill är att hjälpa till och dela med mig av det jag tror på och tycker är bra – nu inte bara genom god hantering utan genom allmänt god hälsa 🙂
Så hur gick det då för Prince?
Jo, trots att det var i sista sekunden som vi behandlade honom så klarade han natten. Jag och Karin höll telefonkontakt och mestadels berättade hon om att han bara låg ned i sin box helt utslagen.
Självklart var han trött och behövde ta igen sig rejält efter alla dessa dagar av lidande men det är även viktigt att han får en chans att komma igång i kroppen. De släppte ut honom i hagen mitt på dagen och i hela fem minuter gick han omkring och kollade in omgivningen, sedan lade han sig ned och då tog de in honom så han inte skulle ligga och bli kall.
När jag åter kom till Linköping senare på eftermiddagen kikade jag förbi stallet och spelade då även in ett litet videoklipp på Prince i boxen. Jag vet att ni tycker han ser halvdöd ut men jag ska tala om för er att här är han pigg om man jämför mot hur han var under natten..
Jag hade med mig svarsresultatet av Morgans håranalys och även preparat som skulle rehabilitera hans sjuka kropp.
Svarsresultatet var skrämmande:
“Energistörning i njurar och lever, svag mage och njurar, mögel, samt behov av avmaskningskur.
Hästen har troligen gått ganska länge med dessa problem så det är svårt att se vad som ursprungligen orsakat dagens tillstånd. Hästen är i akut behov av hjälp och det mesta kommer att ordna sig på ca 1 månad men magen kommer att behöva hjälp en längre tid.”
Rehabilitering för magen hade vi ju redan påbörjat, men resten av preparaten började vi behandla med så fort jag kom!
Trots att jag varit på föreläsning med Eddy Blom och Morgan, samt hört massor av historier på hästar de räddat med den här typen av behandling kunde jag trots allt inte slappna av. För det första hade behandlingen påbörjats i ett så pass sent skede att bara detta kunde innebära att det var för sent, vem vet vad som egentligen tagit skada i Prince kropp? Sedan är jag är alldeles för ny inom det här med naturmedicinering och nu när jag stod med en döende häst framför mina ögon vågade knappast tro att han skulle bli bra..
Fortsättning följer!
<!–
WriteFlash('’);
//–>Videotext: Prince på torsdagen, dagen efter mitt första besök (25 mars 2010)
Jag som reagerade starkt på det lilla kolikanfallet som Loppan hade häromveckan hade betydligt större problem att lösa i förrgår (onsdags) kväll och natt..
I tisdags talade jag med Josefins mamma Pia i telefon, hon ringde från stallet och hade lite frågor ang. träningen i helgen. Då berättade hon att Karins ponny Prins hade kolik. Jag ägnde dem några tankar extra under kvällen men han hade verkat okej med utmattad vad jag förstod när jag talade med dem lite senare igen..
Nästa kväll, på onsdagen, förstod jag allvaret i situationen..
När jag skulle ringa och kontrollera lite träningstider hade Prins fortfarande kolik. Jag förstod direkt att läget var allvarligt, men när jag fick reda på att koliken pågått sedan i söndags kände jag mig riktigt orolig. Med två tarmrensningar tillsammans med sammanlagt fem lugnande sprutor på tre dagar som hade resulterat i att Prins legat som död i sin box och bara skakat förstod jag att om inget skulle göras kunde ett liv spillas..
Jag tänkte direkt på “akutsprutan” som Morgan och Eddy talat om och ett samtal senare var räddningen påväg!
Jag satte mig i bilen och for till Morgan klockan åtta på kvällen, hämtade M-kur, energimedel och Formula 1, för att sedan vända om mot Linköping. Klockan halv tio samma kväll var jag framme och läget var helt klart kritiskt..
Väl framme i Linköping..
Jag möttes av Prince som stod i stallgången med huvudet hängandes långt ned i backen medan han fick dropp. Karin och hennes mamma tillsammans med några stallkompisar stod alla runt omkring med trötta och uppgivna kroppspråk..
Vi hjälptes åt att få i Prince 5 ml av M-kur oralt och sedan lite Formula 1, några piller energimedel och lite fäste vi även i manen.
Veterinären sade inte ett knyst, inte ens ett hej..!?
Under den timme som det tog för droppen att bli färdig stod jag och masserade akupunkturpunkterna för mage någon minut då och då. Annars var det bara att vänta..
Så fort veterinären hade åkt kämpade vi ut med Prince för att gå en liten runda. Han var väldigt svag och hela tiden skakade han av allt lugnande som kroppen kämpade med att bryta ned.
När klockan slog lite efter tolv gav vi Prince andra dosen av M-kur. Det var svårt att läsa av läget eftersom han inte druckit eller ätit på flera dygn, men det verkade ändå inte bli sämre. Han lade sig pladask så fort vi lät honom gå in i boxen.
Innan jag begav mig hem till Eksjö igen klockan ett på natten tog jag en liten hårtuss av Prince som jag skulle lämna till Morgan för att få reda på vad som var på tok i Prince kropp. Karin fick instruktionerna att ge den tredje och sista dosen av M-kur klockan tre samma natt, ge lite mer Formula 1 och vatten, samt ut och gå, massera och även låta honom vila.
Eftersom det var i sådant sent skede som hjälpen kom var läget kritiskt.. om han ens skulle överleva!?
Både jag och Loppan tycker ju att det är himla kul att trixa och fixa. Härom dagen tog jag chansen och testade mig fram med lite mer som ska vara en början på spansk skritt uppsutten.
Jag satte mig på Loppan med en halsring och fick henne att klockrent slänga fram både höger och vänster framben. Tanken är att vi snart ska få in flytet så vi kommer framåt och lösgörande kan gå i spansk skritt med mig på ryggen.
Fortsättning följer 😉
För några minuter sedan hörde Johannas mamma Camilla av sig över telefon. De var nu iväg på en tävling i Kisa och hon berättade stolt över hur duktigt Noan hade traskat på transporten.
Johanna hade ridit en klass felfritt och hon tyckte att Noan kändes lugn och fin. Mellan första och andra klassen fick Noan stå i transporten en stund då de skulle äta en bit mat. Med lite hö att tugga på stod hon duktig still, förmodligen också ganska nöjd, i transporten utan att göra några speciella oväsen från sig som Johanna berättat att hon gjort förr.
Jag bad Camilla ringa upp mig och berätta hur andra klassen och hemresan gått sedan. Det ska bli spännande att höra! Men så som jag förstod på Camilla var hon inte något nervös över hur det skulle gå då Johanna haft full koll på situationen.
Det är alltid lika kul att höra om hur det går, speciellt när det går så bra – Härligt 🙂
Förresten, träningspasset som jag rekommenderat dem att gå igenom innan tävlingen hade de inte hunnit med. Snacka om skillnad på självsäkerhet/trygghet om man jämför nu och innan vad gäller lastningen med Noan. Jag känner mig stolt och beundrar deras mod i att faktiskt våga åka iväg på tävling som innebär mycket stress, tålamod och väntan – ett stort test.
Än så länge ligger på nivån VG, eftersom de faktiskt inte kommit hem än. Vi får se vad det slutgiltliga betyget blir när de ringer och berättar fortsättningen 😉
Kommentar:
“Vill på detta sätt tala om att pålastningen när vi skulle hem gick som en “dans”. Hon tvekade en halv gång men gick sen in utan några som helst problem. På vägen hem dundrade hon lite i transporten och stod inte helt stilla men när vi kom hem till stallet så var det dags för urlastning och det gick bra även om det gick en aningen fort för Johanna hade lädergrimma på och det ger ju inte samma kontroll som den (röda, fina) skolgrimman gör. Nu ser vi fram emot att Bella kommer i helgen igen så vi kan fortsätta. // Camilla “
Efter att ha läst den här kommentaren på inlägget kan jag ge VG+ men kan definitivt ändra till MVG om jag får veta att Johanna noggrant lastade in – och ut igen då det gick lite för fort från början.
Duktiga ni är!!
En eftermiddag i stallet ringde telefonen, det var Noans ägare Johanna och hennes mamma som ringde. De hade börjat arbeta med sin hemläxa i lastningen och kände sig lite vilsna.
För mig är det precis lika viktigt att bygga en förtroendefull relation mellan mig och min kund, som mellan hästen och mig. Jag vill hellre att folk hör av sig om de möter på ett problem än att känna sig övergivna och lämnade när jag åker för att klara sig på egen hand. Mitt mål är ju självklart att de ska klara sig själva men hemläxan är just till för att kunna “rättas till” när jag kommer nästa gång, eller som i det här fallet, när de ringer mig och ber om hjälp.
De tyckte att det kändes bra men var lite osäkra på hur de skulle fortsätta så jag gav dem några råd och innan vi lade på bad jag dem försöka följa sin egen intuition i vad som kändes rätt i situationen. Det är alltid svårt när jag själv inte är på plats.
Några minuter senare ringde de igen och nu ville inte ens hästen gå upp på rampen till transporten..
När jag talat dem till rätta en stund så flöt allt på igen och max 30 minuter senare satte de sig i bilen för att åka en sväng med hästen i transporten. Jag bad dem ringa upp när de skulle lasta ut igen.
Även utlastningen gick bra och under mina instruktioner kände de sig bättre till mods angående hur de skulle handla.
Tanken var att Johanna skulle åka på tävling till helgen men de kände sig osäkra på hur de skulle gå. Det är alltid trevligt men hästägare som tar det säkra före det osäkra, men ibland kan inte jag bedömma om det är läge att åka eller ej då jag själv ej närvarat vid träningen/hemläxan.
De skulle försöka hinna med ett träningspass till innan helgen och så skulle de avgöra därefter. Jag sade självklart att de skulle ringa mig igen och berätta vare sig det gick kanonbra eller åt skogen.
Så som de kände nu så var de nöjda och glada, men ändå nervösa över att eventuellt förstöra det som jag byggt upp. Jag lugnade dem med att jag ännu inte mött någon häst som jag inte övertygat och det verkade göra dem betydligt mer trygga över situationen. Hästar som inte gått in på 8 år, tagit sig över frambommen, under bakbommen, varit med om olyckor osv.
12 mars 2010
Igår eftermiddag skulle jag enbart ut en snabbis till stallet för att sedan åka vidare till Vetlanda med Morgan Strålman. Vi skulle på någon typ av föreläsning i hästföretagande som vi sett fram mot och planerat sedan en tid tillbaka.
Dessvärre ändrades planerna ganska snart..
Det första jag lade märkte till var att Loppan stod och flemmade oavbrutet i flera minuter. Så fort hon tog ned huvudet och slutade så började hon efter bara ett par sekunder igen och så fortsatte det länge.. När hon sedan lade sig ned i hagen började jag gå mot grindöppningen för att kolla till henne, då reste hon sig omedelbart och kom fram till mig.
Tilläggas ska att Loppan ALLTID ska spela svår och gå iväg från mig så fort jag ska hämta henne i hagen, därför förstod jag att någonting var på tok.
När jag tog in Loppan i sin box började hon direkt att vrida sig som om hon skulle klia sig på bakbenet, men istället stod hon kvar i den ställning med huvudet svagt vinklat bakåt. Hon tittade inte direkt mot magen men av ställningen att dömma förstod jag att det var just kolik hon hade.
Så, vad ska vi göra när hästen visar symptom på kolik?! Ut och gå för att få igång magen.. och om det inte hjälper? Ringa veterinären?
Jag ringde efter Morgan!
Loppan hade lagt sig ned mitt på vägen under promenaden och blödig som jag är för min lilla princessa skär det i hjärtat när hon inte mår bra.
När Morgan kom gav vi henne Formula 1 och började massera akupunkturpunkterna för njurar och mage.
Loppan som i vanliga fall aldrig gör ett väsen från sig reagerade starkt på massagen, bakbenen for åt höger och vänster. Ett par riktigt pruttar fick hon till också, så det gjorde trots allt nytta.
Efter ett bra tag frågade jag Morgan om vi ändå inte skulle ringa efter veterinär? Men precis som svaret jag fick så undrade jag också vad en veterinär kunde göra åt saken mer än att skölja ur hela tarmen..
Formula 1 hjälper mag- och tarmfunktionen, sedan finns det även någonting som heter M-kur – akut hjälp för kolik. Tyvärr hade inte Morgan detta preparat hemma men vi fortsatte med Formulan.
Morgan åkte till Vetlanda och jag stannade hon Loppan. Vi fortsatte att gå promenader och massera akupukturpunkterna. Efter bara ett litet tag visade Loppan att hon hade matlust och hon reagerade allt mindre på massagen.
Några pruttar senare stod hon lite trött, men mycket piggare och gladare och tuggade på lite hö. Jag kollade till henne under natten/morgonen och då hade hon både druckit, ätit, bajsat och kissat i boxen.
Vad skulle jag göra utan Eddy Blom (AME-producs) och Morgan Strålman.
TACK! – för att ni finns 🙂
