Naturligtvisabellas blogg

Efter två jätte-inlägg fortsätter jag nu med det tredje, som säkerligen även detta kommer skena iväg en sväng. Men det har verkligen varit en riktigt härlig helg med stor utveckling hos alla ekipage!

Charina och Josefin tränade lite lastning och ridning. Lastningen var lätt som en plätt, vilket kändes väldigt skönt, så uppgiften blev för Josefin att börja lastaträna på egen hand med mig som coach direkt. Vi kom lika långt som Prince i processen och det tog bara en dryg halvtimme med Charina, hennes jobbiga bit var tvärt emot Princes. Det var när vi satte transporten i rullning som hon tyckte det var kämpigt.

Eftersom arbetet gick så bra och även den lilla rullningen gick ju ändå väldigt lugnt och fint, så även utlastningen efteråt, så beslutade jag att vi skulle fortsätta med åkning osv. senare.

I ridningen kan jag lugnt påstå att de gjorde en förvandling. För det första så verkade det vara en helt ny häst som gick vid Josefins sida in i ridhuset. Hon rörde sig helt annorlunda genom ryggen bara i skritten och det var härligt att se.

Vi arbetade med att finna en god grundform i balans, som avancerade in i att Charina kom till riktigt fin samling på bakbenen. Det kom både ett och två sparkar/bockar då hela överlinjen av ryggmusklerna spelade vackert under Josefin som hade fin känsla i sadeln.

Charina som alltid ska finna nya vis att testa Josefin på tog ju självklart tillfället i akt så hon kom undan, men under den andra lektionen behövde vi bara plocka upp henne lite till i formen så dansade de fram jättefint tillsammans.

Josefin överraskade mig verkligen genom att få in en sådan grymt härlig känsla till Charina i båda varven. De har innan haft det lite extra jobbigt i högervarvet, men det var det som fungerade bäst när vi avslutade helgen. Josefin tog även själv initivativ till att våga känna, testa och uppleva den där känslan av att Charina och hon blev ett! Wow 🙂

Det var mycket tal om grundläggande form, upprepande arbete och vardaglig hantering. Något som kan låta simpelt men ack så underskattat, ibland kan en sund relation i stallet lösa stora problem i ridningen, vilket var fallet idag. Skritt, halt, skritt, halt osv. och helt plötsligt var det som en förvanling skett – Josefin och Charina kom till en punkt då deras relation tillfördes av konsekvens, förståelse och respekt – balans och harmoni.

Bra jobbat!! Vi fortsätter också om ett par veckor, det ser jag verkligen fram mot.

Bildtext: Jag dansar runt och visar Josefin och Charina en övning (6 feb 2010)

OBS! Fler bilder kommer uppdateras i bildgalleriet

Helgens arbete med Prince var intressant det också, vi fortsatte med både lastning och klippning med stora framsteg.

Prince kändes till en början positiv vid transporten, för att sedan visa stor osäkerhet då jag stannade på rampen. Hans problem har varit att han gärna kstar sig ut ur transporten, detta var ingenting som visade sig, men av beteendet och döma var det helt klart lite kvarlevande känslor i honom som ville komma ut. Han trampade oroligt på stället när jag stannade honom precis där rampen tar slut och transporten tar vid. Han specialitet är att “luta sig” mot människor, eller hålla ett tryck som vi också kan kalla det.

Det krävdes bara en liten påminnelse av förra gångens arbete så kom vi in i rytmen igen och då vågade Prince lita på mig. Han väntade, trampade lite oroligt men valde snällt att stå kvar. Efter ett par upprepningar och mycket beröm gick han på galant och stod lugnt och stilla mer än gärna kvar med mig i transporten!

När vi skulle arbeta med klippmaskinen gick vi nästan igenom samma sak en gång till. Det nervösa och osäkra beteendet, som snabbt övergick till lugn.

Avslutningsvis denna helg fick Prince ägare Karin själv testa på att både lasta och klippa, vilket gick VÄLDIGT bra. De kom in i rytmen väldigt fint och de ska de båda vara stolta över 🙂 Tumme upp till er!

Hemläxan för dessa två blev att finna en finkänsligare balans mellan sig. Prince ska kännas lätt som en smäcker arab att arbeta med. (Jag möts alltid av skratt när jag ska uttrycka mina liknelser, jag förstår inte detta!? hehe)

Tilläggas ska också att vi kom så pass långt i lastningen så att vi kunde sätta transporten i rullning. Det som var Prince lilla fobi i det hela var all aktivitet bakom honom, men det var ändå väldigt lugnt och fint. Att sätta transporten i rullning verkade inte göra honom någonting.

Fortsättning följer om några veckor!

Bildtext: Jag och Prince under andra dagens lastträning (7 feb 2010)

OBS! Fler bilder kommer att uppdateras i bildgalleriet inom kort. Tyvärr är även de, som denna, med en lite galen inställning. Men det syns ju vad vi gör och det är det viktiga i det här sammanhanget.

Insikt: Olika hästars lika beteendemönster

Än en gång var det dags för lite arbete med Lovely och hennes ägare Kajsa. Den här gången ägnade vi oss åt att nå Lovely på ett annat plan för att finna hennes energier och motivation till positivitet. Jag tränade in lite grunder i lite enkel tricktraining som är ett utmärkt sätt att locka fram härliga sidor hos sin häst.

Lovely var ju minst sagt speciell när Kajsa fick hem sin nyinköpte pålle förra året. De har verkligen utvecklat en fin kontakt och känner varandra väl. Från början mådde inte Lovely bra men efter en tid kom hon allt mer i både fysisk och psykisk balans.

Idag är Lovely en helt annan häst att både se på och hantera. Hon står i ett större stall och klarar omständigheterna förvånansvärt bra för att vara så pass känslig för sin omgivning.

Dessvärre har hon fortfarande sina mindre glada sidor som hon då och då plockar fram. Så den här helgen gick vi igenom mycket i ridningen som lockade fram en liten argbigga i Lovely, men så fort det gäller träning och fysisk ansträngning tycker jag att det är okej. Jag menar, vem skulle kunna påstå att vi står med ett leeende på läpparna och hojtar glatt om vi skulle stå på gymmet och anstränga oss 😉

Men idéer som att stå och hugga efter både armar, fingrar och andra personer (eller bara rent ut i luften) när man går igenom vardagliga rutiner i stallet är inte okej. Därför tog vi som sagt till knepet med tricktraing som väcker mycket nyfikenhet i hästarna.

Ni som följt min blogg har även följt utvecklingen med frieserstoet Sanne som även hon har mycket oroliga känslor i sig. Likheten med dessa två ston är just känslorna som leder till ett beteende vi kallar opålitlighet, men som egentligen är någonting vi ska lära känna och gå till botten med. Känslor är till för att levas ut, för det är inte förrän då vi kan identifiera dem.

Skillnaden på dessa två, faktiskt lika, ston är att Sanne agerar ut sina oroliga känslor i form av osäkerhet, Lovely å andra sidan agerar ut sina genom aggression. Tricktraining fungerade otroligt bra på båda dessa flickor!

Åter till just arbetet under dessa dagar i Linköping, för det blev en markant skillnad på Lovely även denna gång. Små saker i vardagen som eskalerat, gick helt upp i rök (ex. att lägga grimman runt halsen) och små, men mycket viktiga grunder i ridningen lossnade de också – näst intill helt och hållet!

Kajsa kämpade på för att hålla Lovely borta från mitten av ridhuset där Lovelys “offer” stod och instruerade dem (jag!) hihi 🙂

Efter att det muskulära arbetet var genom, och Lovelys bogar stadigt men lösgjorda var på plats inom ramen, flöt de fram som ett riktigt tävlingsekipage i ridhuset!

Jag kan inte sluta förundras över denna speciella pålle. Bara som när jag själv skulle sitta upp till att börja med under helgens första ridpass, då grinar hon illa och visar precis vad hon accepterar och ej.. Medan Kajsa några minuter senare kunde sitta upp och få henne att gå fram som en klocka (efter att Lovely gjort några protester för att tydligt visa mig att hon fortfarande vet att det är jag som säger till Kajsa vad hon ska göra och att hon inte gillar det) Men efter att hon förstått uppgiften och de båda kommit i balans och harmoni ser det till och med ut som Lovely sträcker på sig lite extra för att visa hur nöjd hon faktiskt är efter att ha löst uppgiften.

Jag sitter själv med min lilla Loppa där hemma i stallet som även hon visar vad hon tycker och tänker, men även detta på ett annorlunda vis. Hon tappar stinget och motivationen och verkar bli helt matt.. Det är någonting som dock nu är ett minne blott, men ibland kommer det åter när vi åtar oss en ny arbetsuppgift som hon inte kan identifiera eller finner gynnsam. Så fort hon insett att uppgiften har ett syfte och att hon blivit en erfarenhet rikare dansar hon gärna flera minuter extra bara för min skull.

Det var precis som häromdagen när jag och Loppan skulle ta en galopp i skogen och hon bara lossade, vågade tro på mig, vågade lita på att jag tar mitt ansvar, känner henne och lägger arbetet på en passande nivå. Det är då livet leker, luften känns extra god att andas in och man önskar att den där galoppen aldrig ska ta slut. Men med den där känslan tar jag självklart mitt ansvar och saktar av till skritt när det går som bäst. När hon mer än gärna traskar på i stora lösgjorda, härliga kliv och hur hon frustar högt och nöjdt när jag klappar om henne kärleksfullt.

Vad skulle vi göra utan hästar, vad skulle jag göra.. Jag väljer att inte skriva något frågetecken eftersom jag aldrig vill ställa mig själv den frågan 🙂

Bildtext: Kajsa och Lovely in action (6 och 7 feb 2010)

OBS! Fler bilder från helgen kommer att uppdateras i bildgalleriet.

Bildtext: Jag och Loppan myser lite i hagen en eftermiddag (4 feb 2010)

Då var det dags att återigen fara till Linköping och arbeta. Den här gången är det mina tre “stammisar” och en nykomling.

Det blir lastning, hantering, ridning m.m.

Jag får lämna min lilla snäcka hemma, men vi tog en foto-eftermiddag igår med massa mys. Fler bilder finner du snart i bildgalleriet..

Trevlig helg!

Äntligen fick jag någon som kunde fotografera mig och Tella när vi krumiluttar lite på ängen. Besök bildgalleriet och se bilderna genom att klicka här

Bildtext: Jag och Tella poserar på ängen (26 jan 2010)

Bildtext: Jag och Loppan håller oss i form trots vila hela vintern, hihi (jan 2010)

Mitt mål med hästarna i hantering och ridning, såväl som när jag lämnar stallet och hästen ska skrota omkring i hagen utan mig är den samma.

Harmoni! För att finna harmonin krävs balans. För att finna balans krävs ergonomi. Det finns fler ord, som taktkänsla, koordination osv.

Den här vintern var planen att låta min lilla Loppa ta det lugnt och tänka över sin livssituation utan någon direkt träning mer än på skoj. Min tanke var att göra en liten paus, låta oss båda genomgå vintern på var sitt håll. Istället kom jag, och med all säkerhet även Loppan till stora och viktiga insikter utan att vi ens tycktes göra någonting.

Det här inlägget kommer att handla om att lyssna på hästen, ge utrymme åt oss själva och varandra. Som jag sagt så många gånger förr, ibland gör lite så mycket!
När man rider en häst så de bär upp sig själva i balans resulterar det i en helt annan medvetenhet hos individen. För det första så slipper ryttaren “hålla upp” eller överanstränga sig bara gör oss trötta i onödan, vilket i sin tur kan leda till bristande tålamod och i värsta fall förslitningsskador utan att vi ens tänkt på det.
För det andra så blir hästen en fri individ som väljer att göra det vi vill för att vi ber om det istället för att tvinga.

För mig handlar hantering och ridning om samma sak, balans och harmoni – detta är ergonomiskt tänkande på hög nivå! För om det vi gör känns ansträngt och påtvingat så motarbetar och stör vi varandra, vilket omöjligen kan kännas harmoniskt.

Visst låter väl detta som en god idé! Det är inte svårt att uppnå så länge man får lite enkla små knep att använda sig av och logiska förklaringar bakom sina handlingar.

Vad väntar du på? Ring mig 😉

Just nu håller jag på att läsa en bok jag verkligen skulle vilja dela med mig av till er alla. Det är så mycket visdom och kloka ord att man nästan blir sprickfärdig. Jag läser kapitel på kapitel och har nu kommit genom mer än halva boken på bara ett par dagar.

Den kan nog uppfattas som lite flummig för den som tycker att det känns främmande att tala med djur. Men även om man väljer att ta till sig av den biten eller ej så är det så väldigt mycket visa tankar och tankeställare man får av att läsa den här boken.

Helt klart värd att läsa, om inte en gång utan flera!

ALLA KUNGENS HÄSTAR
av Emelie Cajsdotter

Alla Kungens hästar tar sin början i mötet med en folkilsken ponny. Hon lärde mig två saker; att det finns ett annat sätt att kommunicera. Men för att det skall vara möjligt måste man radera ut alla skillnader i värde. Det kan inte finnas någon hierarki.

Den gången var jag elva år gammal och sedan dess har jag rest världen över, hela tiden med samma frågeställning. Är det nödvändigt att utöva dominans i hanteringen av djur? Och vore det möjligt för en människa att omsätta en ickehierarkisk princip i praktisk handling?

Jag reste till Jordanien efter en serie drömmar. Inte dagdrömmar, utan verkliga drömmar om natten. Dessa drömmar ledde fram till ett stuteri utanför Amman, där man föder upp arabiska fullblodshästar. Hästarna har tidigare tillhört Kung Hussein av Jordanien, och det sägs att de bär på speciella budskap. En legend, som visat sig vara högst relevant.

Med hjälp av en av stuteriets hästskötare, insåg jag till slut att det är möjligt. Det finns ett annat system, som inte bygger på underordning. Men för att det skall vara möjligt måste man först och främst lära känna sig själv. Det här är en berättelse om hopp, om självrannsakan och om en annan sida av Mellanöstern, som sällan kommer fram i nyhetsrapporteringen.

Just nu har jag inget gott samvete mot min lilla Loppa som alltid kollar längtande mot mig i hagen när jag kommer på besök en gång om dagen. Jag ger henne självklart stora pussar och kramar, medan hon tuggar och myser.

Jag längtar till det att tiden finns så vi kan ta en tur till ett ridhus och träna lite, eller bara ut i skogen, eller barbacka på ängen.. Vad som helst bara jag får ge lite mer av min tid till min lilla ögonsten!

Prince var svårlastad, mycket rädd! Han gick ogärna på och kastade sig farligt ut ur transporten när han väl kommit på..

..och omöjlig att raka pälsen på! Han var redan klippt när jag kom och skulle hjälpa dem. När jag frågade dem hur de hade burit sig åt berättade de om att han fått väldigt mycket lugnande.

Oho! Det här skulle bli spännande..

Det var inte spännande mer än i 30 minuter för sedan stod han nästan helt säker och lugnt när jag stimmade av och på med klippmaskinen.

Kolla in videoklippen nedan, det finns fler från klippningen på Youtube – sök på Naturligtvisabella.

Videoklippet på lastningen är efter 15 minuters träning första gången.

Lasta är det ägaren själv som gör och det är även detta första gången.

<!–
WriteFlash('’);
//–>
<!–
WriteFlash('’);
//–>

Igår var jag och Loppan i ett ridhus och krumiluttade lite. Det var härligt att få känna igenom formen lite nu när vi bara kunnat rida en gång i veckan hela vintern..

Hon går nu barfota och trivs bättre än någonsin!

Bildtext: Jag och Loppan (9 jan 2010)

<!–
WriteFlash('’);
//–>Det finns även fler videoklipp på mig och Loppan från denna dag. Bland annat på vår första travlängning, som ändå är taktfast och det är vi stolta över efter allt kämp i ridningen.

Det finns även klipp på galoppen som vi haft extra problem med då stegringar och släng med huvudet hela tiden varit ett problem. Idag märks det knappast, kolla in!

Videoklipp på en travlängning

Videoklipp på skritt och höger galopp

Videoklipp på trav och fattning till vänster galopp