Naturligtvisabellas blogg

Kommunikation från hästryggen, det ultimata sättet för häst och ryttare att finna harmoni och förståelse för varandra.. och jag har väl inte glömt att skryta med hur ambitös Kerstin är, hehe!

Under de två senaste lektionerna har utvecklingen varit enorm och bitarna har lätt som en plätt fallit på plats. Vi har engagerat oss i att flytta bogar, känna hästen kroppsdelar och andra nyttiga detaljer som gör oss till följsamma och förstående ryttare – som innebär ett ekipage i samförstånd!

I fredags for jag återigen till Barkeryd, men den här gången var det inte vanlig lastträning utan dags för Sanne att åka iväg på riktigt – på premiering!

Lastningen gick jättefint och lugnt till, trots lite nerver inför helgen. Sedan for Sanne och hennes ägare iväg på egen hand och även urlastningen hade gått näst intill felfritt, med bara en extra på- och avlastning för att vara säker på att Sanne lyssnade, väntade och var lugn.

Premieringen gick verkligen kalas:

Klass VII – Ston 3 år
och äldre

Sanne fan Boarnsein
född: 2005-07-18
e. Fabe 348 u. Famke út de Warren Stb. – Heinse 354

Fick 8,04 poäng, en 1:a premie och blev..
Bästa sto!

Hon fick
bland annat 8,5 poäng av domarna “for beautiness” (allmänt intryck och utveckling) och
en 9 poäng på traven – wow!

Så hörde en av mina praktikanter av sig om att få rida för mig igen på sin häst Kaiser som ni kan läsa om på flera ställen här i bloggen.

Johanna hade tidigare testat med ett starkare bett och tyckt att det fungerade riktigt bra i början och relativt bra efter ett tag, men tillslut gick hon tillbaka till vanligt tränsbett då det blev samma problem med att Kaiser blev stark och tung.

Jag åkte till Växjö och så var det dags att få bukt på Kaisers dragande och tunga sätt i ridningen. Strax skulle vi få se hur lätt problemet skulle vara ur världen.

Några varv på en volt i ett hörn av paddocken var allt som krävdes, med Bellas “magic tought” som vissa kallar det, hehe! Sedan fick Johanna sitta upp och känna den stora skillnaden.

Ibland gör lite så mycket 🙂

Bild kommer inom kort !

Det har gått från klarhet till klarhet med Loppan. Hon har ändrat sin kroppshållning mot det bättre nu i ett års tid och med nytt biologiskt framtagna mineraler och müslifoder går hon bättre än någonsin med lagom energi och vilja.

Min lilla princessa på ärten har äntligen slutat tassa omkring på tå med osäker blick kring saker som hon inte känner igen. Istället börjar hon faktiskt ta den plats hon förtjänar där jag satt henne på en pedistal.

Hyss hör också till! Men i ridningen har hon blivit så fokuserad och ambitiös. Livglädje, egen vilja och bus speglar hennes personlighet väl.

Bildtext: Jag och Loppan krumiluttar på ängen (25 sep 2009)

Video från i torsdags när Sanne och hennes ägare skulle klara sin “examen” i lastning på egen hand, under min bevakning. Det gick ju kanon!

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Igår var det “examen”-dag för Zeroun och hans ägare i lastning, åka en sväng och sedan lasta ur. Efter en vecka med mycket fokus på vardaglig hantering var det dags.

Från början kändes han kanonfin, balanserad och medgörlig. När Zerouns ägare fick testa att lasta och genomföra alla steg innan åkturen kändes det även då mycket bra med bara ett par små tillrättavisningar.

Zerouns stora problem ligger INTE något speciellt i varken lastningen eller utlastningen utan i åkningen. Dessvärre speglar det av sig i att det leder till problem i det.

Han är så himla fin och fokuserad i alla steg, ända till det att han blir lämnad själv i transporten. Han får inte direkt panik men hans kroppsspråk blir yvigt och näst intill aggresivt. Detta är något som är helt upp till hästen hur trygg han bestämmer sig för att bli själv i transporten. Det enda man kan göra är att hjälpa honom i på- och avlastning, samt bidra med lite hö inne i transporten och en ängels tålamod.

Efter den lilla åkturen runt på stallplanen valde vi tillsammans att jag skulle lasta ur honom. Precis när vi var klara och skulle kliva ur transporten träffade hans våldsamma rörelse med huvudet min kind och aldrig har jag sett en häst komma på sig själv och skämmas över sin handling så som Zeroun gjorde då. Tyvärr kastade han sig ut i nästa ögonblick, men det som är svårt att säga är om det berodde helt på att han förstod sitt misstag i att skalla mig, eller om det faktiskt också berodde på ett “återfall”.

Vi lastade på direkt igen, klockrent. Sedan åkte vi bara ett par meter för att göra om saken, detta för att fastslå om saken skulle upprepas. Den här gången var utlastningen helt felfri. Lite darr i bakbenen, annars gick han stabilt, lugnt ut och väntade tålmodigt på mig när jag bad honom.

Nästa gång, förmodligen imorgon är det dags för Zerou och hans ägare att för första gången testa helt på egen hand att lasta, åka en liten tur och lasta ur. Det ska bli spännande att få höra om sedan.

Så.. fortsättning följer 😉

Sanne, en riktigt princessa att arbeta med. En ambitiös häst med ett hjärta av guld som tyvärr vill vara lite väl till lags ibland – med det menar jag att hon vill så mycket att hon nästan spricker när hon inte klarar av att leva upp till sina egna krav.

Lastträningen den här veckan har gått snabbt framåt. Första dagen gjorde vi allt förutom att stänga, nästa dag åkte vi en liten sväng och tredje dagen fick Sannes ägare själv välja om hon ville genomföra eller ej – hon valde att ta den tredje dagen. Då åkte vi en lite längre sväng och både på- och avlastningen gick så himla fint.

Det sägs ju ofta vara så att man får den häst man förtjänar, samt att människan och dennes häst blir lika – så är verkligen detta fallet. Lika ambitösa, öppna och positiva. Kul!

OBS! En såhär smidig “problemlösning” blir det när man tar tag i det i tidigt skede. Var inte rädda att fråga om hjälp, i all ödmjukhet hjälps vi alla åt 🙂

Se alla bilder från den första dagen i bildgalleriet genom att klicka här

Bildtext: Jag, Sanne och hennes ägare lasttränar (22 sep 2009)

En mycket intressant timme med Kai och hans ägare i tisdags. Ett lugnt och tryggt ekipage som faktiskt bara skrittade under hela passet med bara några inslag av travarbete – tålamod är nyckeln till framgång!

Det huvudsakliga målet för dagen var att komma förbi Kais försök till att stegra sig för att komma undan och med en vänlig och listig teknik kunde vi få tag om både höger och vänster bog.

Framåtbjudet var också något som Kais ägare ville förbättra – att “få loss handbromsen”. I slutet av lektionen flyttade de tillsammans i balans och med härlig energi åt både höger och vänster och enkelt rakt fram.

Det var verkligen en riktigt härlig känsla att få se hur problemet bara rann av ekipaget och som ett trollslag riktigt flöt de fram.

Det som också är tanken med träningen är att kunna komma ut och rida bland andra ekipage och hästar i allmänhet då det är vissa svårigheter med det.

Dagen efter fick jag ett mail av Kais ägare som verkligen värmde i hjärtat:

“

Hej! Kai var helt fantastisk under ridpasset idag. I början fick jag säga ifrån för han drog lite, lite mot hästarna i hagen. Efter två varv så gav han upp helt.

Sedan la jag in framdelsförflyttningar här och var, det i kombo med tillsägelsen för att han drog, fick honom sååå mjuk. Svängde enkelt, snävt, åt båda hållen och flyttade framdelen åt båda hållen. Han tog ledanade ytter så himla bra att jag mest bara behövde krama den efter uppvärmningen.

Han svarade jättebra på framåthjälperna också. När han fått upp pulsen blev han snarare rätt pigg, plus att han bar sig ordentligt i alla gångarter. I galoppen var det som att sitta på ett gungande moln 🙂 Mjukt, härligt och rundat, det är riktigt trevligt.

Tänkte vi skulle ta oss till ridhuset snart och se hur han är där nu. Tror att jag kan få bukt med framåtdrivningen där om jag fortsätter vara konsekvent, men kommer nog kontakta dig så vi kan träna på att rida bland andra ekipage också 🙂

“

Se massa bilder, information och förklaringar i bildgalleriet genom att klicka här

Bildtext: Stor skillnad på Meia innan och efter min lastträning (17 sep 2009)

Idag var andra kommunikation- och ridlektion med Kerstin och hennes hyrhäst Athena. Athena kom till stallet för bara några veckor sedan och var då väldigt skärrad och avståndstagande i sin personlighet. Detta har förbättrats avsevärt men hon har fortfarande hellre velat umgås med hästarna i hagen än med människor.

Men framstegen kommer tätt och redan under dagens arbetspass, som är andra gången, så tinade hennes osäkra fasad upp väldigt fint och hon vågade lita på oss och slappna av till fullo.

Kerstin vill ha min hjälp för att lära sig att förstå sig på hästen som individ och kunna nå Athena och ge henne den kärlek och trygghet som en god relation mellan häst och människa kräver.

Det är helt underbart att få arbeta med detta supergoa ekipage där båda parterna är oerhört ambitösa och lyhörda. När de känner sig bekväma och förstår innebörden med vad de får lära sig tar de det till sig blixtsnabbt och blir ett balanserat och harmoniskt ekipage.

Efter dagens pass kunde Kerstin känna var Athena hade sina kroppsdelar och även kunna parera in dem så hon kom till en ärlig eftergift.

Jag är mycket smickrad av att ha fått Kerstins förtroende att få arbeta med henne och hennes häst. Arbetet fortsätter veckovis och det kommer att bli en minst sagt spännande resa med dessa två sköningar.

Efter första arbetspasset sade Kerstin: “Det är så skönt att äntligen ha funnit någon som förstår hur jag känner mig!” och det är ord som värmer att få höra.
Bildtext: Kerstin och Athena efter dagens lektion (20 sep 2009)