Naturligtvisabellas blogg

Dagens arbete gick så otroligt bra. Det var en lugn och balanserad häst som bara funkade rakt igenom. Alla var vi faktiskt överraskade över hur bra och fort framsteg efter framsteg kom.

Vi började precis där vi slutade i förrgår, dvs. där han gick in perfekt i transporten och stod kvar lugnt och tryggt. Sedan fortsatte vi med bakbommen, sopade och fixade och med baklemmen.

Så dagens avslutning var att Zeroun och hans ägare lastade helt själva, jag lade på bommen och slutligen fällde upp baklemmen. Sedan lastade vi ut efter en liten stund och även styrningen var klockren med olika kommandon som underlättar när det fungerar.

Bildtext: Jag och Zeroun från gången innan (14 sep 2009)

Första gången med Zeroun var mycket intressant dag. En mycket ambitiös häst, men också med ett humör om det inte passade herr’n.

Förarbetet i en liten inhägnad gick snabbt och han lyssnade mycket fint på mina signaler och kommandon.

Det var några små överreageranden som vi genomgick vid själva lastningen men annars var det en mycket trevlig nivå med små tillrättavisningar.

Jag blev tillkallad av Zerouns ägare för att han kastade sig ur transporten och var väldigt nervös och sparkade även i transporten när de väl åkte. Men precis som många andra gånger så är det precis tvärt om arbete som jag sedan faktiskt arbetar hästen i – utlastning.

En osäker häst är en obekväm häst, som lätt blir en otrevlig häst. Det var härligt att se både Zeroun och hans ägare uppleva den klassiska “aha”-upplevelsen där de fann samspel och förståelse för varandra.

Bildtext: Lite “lära känna”-arbete (14 sep 2009)

Efter att ha gjort håranalysen som jag skrev om sist har jag nu gjort en helomvåndning i Loppans foderstat. Det är det bästa som har gjorts på mycket mycket länge tycker både jag och bevisligen också Loppan.

Loppan som är en både svårfödd och mycket kräsen häst har haft problem att hålla fint hull att bygga muskler av.

Jag har i stort sett testat allt:

Olika sorters krafft, som jag inte märker någon större skillnad av.

Havre, det vill jag att hon äter då hon inte är särskilt pigg. Den äter hon faktiskt bra, men inte tillsammans med kraft, för då petar hon bara bort den.

Vitaminer och mineraler totalvägrar hon. Jag har testat alla konsistenser men utan framgång, därför ger jag henne betfor så får hon åtminstone i sig vitaminerna.

Krossad korn går att få i henne om jag blandar det med krafft, men hon petar det åt sidan i den mån det går.

Någon som känner igen sig?

Nu riktigt skummar det kring munnen när Loppan äter sitt foder med mineraler och vitaminer tillsammans. Hon står och slickar krubbar ren i flera minuter efter att hon ätit upp – detta har ALDRIG tidigare skett – helt otroligt!

Man ska inte behöva hitta nödlösningar för att få i sin häst vad de behöver. Problemet ligger i att de flesta sorters foder, mineraler och vitaminer är syntetiska och inte organiska som är det naturliga.

Ofta tror man att det blir dyrare, men för det första går det åt mycket mindre mängd så det går jämnt ut i slutändan och för det andra så får man en frisk häst som tar upp alla viktiga ämnen.

En häst behöver ett bra grovfoder och naturliga mineraler och vitaminer för att fungera och må bra. Vill man dessutom krydda på för en häst i hårdare arbete, eller om man bara tycker att hästen behöver lite extra energi så lägger man till havre för behov på foderstaten.

Jag fick tips om att även “kicka igång” Loppan med en säck av ett naturligt framställt müslifoder (HappyHorse Kräuter) och nog för att det var mycket dyrare än “vanligt” foder men så som hon älskar det var det värt varenda krona.

För mer info, besök www.morganstralman.se och www.ameproducts.se

Efter en liten sommarvila, några tappskor och nu senast en spark som ledde till en hälta har Loppan minst sagt fått ett långt sommarlov. Jag har enbart kunnat arbete med henne några gånger under sommaren, men varje gång av dessa har hon varit på topp.

Nu börjar äntligen svullnaden efter sparken lägga sig och hon haltar mindre för var dag. Vi hoppas på att vara igång någon gång i nästa vecka.

Under tiden som allt detta har hänt har vi hunnit med att engagera oss i lite nytt som inte har direkt med träning att göra. Utan istället grunden till att kunna träna med gott resultat – nämligen välmående!

Jag gjorde en “håranalys” på Loppan. Det fungerar ungefär som ett DNA-avtryck och genom detta kan man bland annat avläsa om hästen har brister på någonting i kroppen.

“För att se om det är någonting i kroppen som inte fungerar tillfredställande testas djuret/håret mot 46 olika parametrar. Samt vid behov test för olika överkänslighet. Vart och ett av dessa har sin specifika koppling till störningar i organ eller kroppssystem. När testet slutförts visar det behovet djuret har för att återfå god hälsa och vad problemet består av, behandlingen kan därmed börja.”

Läs mer på www.morganstralman.se

Idag var jag återigen i Nässjö hos Islandshästen Sokki och hans ägare för att fortsätta med kommunikation från marken i lina. Tanken med arbetet är att förbereda honom inför inridning och allmän lydnad.

Förra gången (som var första gången) så hade jag inte med mig kameran, men det hade jag idag så det blev några bilder på när Sokki och hans ägare testade på att arbeta under mina instruktioner.

Tanken med vårt arbete med Sokki är att göra så mycket som möjligt från marken innan han ska ridas in. Kommunikation i lina, formen osv.

Än så länge ligger nivån på att göra så enkla saker som att sätta igång, stanna och flytta. Istället för att använda oss av matieriella lösningar så arbetar vi flitigt med kroppsspråket och enbart en lina i grimma – genom detta bygger vi effektivt förtroende och balans mellan häst och människa.

Bildtext: Sokki och hans ägare kommunicerar i lina (aug 2009)

Bildtext: Linda och DeeDee krumiluttar på ridbanan (27 aug 2009)

Loppan fick sig en sommartvätt i värmen, så passade vi på att trixa lite medan hon torkade – med videokameran i högsta hugg!

hehe

<!–
WriteFlash('’);
//–>

För några dagar sedan fick jag goda nyheter från Linda vad gäller bromsen på DeeDee – den funkade nu. (hehe!) Det enda som hade hänt vid uppsittningen var att DeeDee tog något steg framåt, men så fort Linda hade rättat henne tillbaka hade hon lyssnat och väntat.

Det är som jag brukar säga, allt är lika viktigt: Backen, gasen, bromsen och styrningen. Ofta ligger det i att man missar en liten detalj som snabbt växer sig stor. Linda är ambitiös och ser fort när någonting oönskat växer och då kontaktar hon alltid mig direkt. Det är någonting som är klokt för då löser man det lilla problemet enkelt och utan onödiga tillsägelser.

Ryggningen som inte var någonting som Linda hade övat på innan. När jag skulle hjälpa henne med DeeDee var det någonting som jag tog tag i och det lönar sig att ha koll på alla “växelspakar och knappar på sitt fordon”.

Numera är DeeDee mer “lättmanövrerad” och även mycket mer trivsam med bettet.

Häromveckan hörde Linda av sig angående sin unghäst DeeDee som nu är tre år gammal. Ridningen är påbörjad och det går framåt, lite för mycket framåt.. (hehe!) DeeDee har lite svårt att stå still, vilket inte bara gäller ridningen utan i allmänhet.

Det som innan varit en liten sak att rätta till har nu blivit ett problem som växer med varje dag som går i ridningen. Vid uppsittning, stillastående, halvhalt och halt, samt ryggning men det var ingenting som Linda hade ägnat sig åt.

När jag kom ut började jag med lite uppfriskande hjärngympa med DeeDee som jag är van vid att arbeta med. Sedan började jag lösa problemet som om jag vore ensam och inte kunde ta hjälp av någon – detta för att demonstrera för Linda hur hon skulle bära sig åt.

På videon nedan är några exempel på hur det gick under vårt pass. Enligt Linda hade DeeDee en “bra dag” just denna dag och att hon inte visade sina värsta sidor, men jag tycker gott och väl att det räcker för att kalla det ett problem som borde lösas – vilket vi just gjorde.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

För några dagar sedan var det dags att återigen besöka Nässjö och Giro. Det var sluttampen på lastningen som det var dags för och en mer exemplarisk dag än denna dag har vi ej haft förr.

På 1, 5 timme hann vi lasta från en ny plats, stänga baklemmen samt övre bakluckan, åka två rutter på ett par meter och en tredje rutt på några sammanhängande meter. Giro skötte sig jättefint!

Tyvärr finns det inga bilder från dagen då jag ej fick med mig någon fotograf men förhoppningsvis kommer det ett sista tillfälle då vi ska åka en längre tur, då jag ska försöka få med kamera och även videokamera.

Avslutningsvis fick Giros ägare lasta helt och hållet, som om vi skulle åka iväg och detta för att stärka deras relation och göra dem samspelta. Det var skönt att få ha testat på alla steg när jag fortfarande var med tyckte Giros ägare, vilket jag uppskattar att få höra. Det är ju för hästen och ägarens relation som jag arbetar – och jag älskar det!

Som en liten “hemläxa” fick de att öva på att göra Giro än mer bekväm med den övre bakluckan stängd, samt att öva på att lasta på, köra och lasta av korrekt.

Det ska bli spännande att se höra hur det går och när de känner sig redo för den lite längre åkturen.