Naturligtvisabellas blogg

I mitten av maj var det dags ta ytterligare ett nytt steg med Loppan, vi red till ett ridhus i närheten. Det var första gången någonsin som hon reds i ett ridhus, men hon tog det jättefint och lugnt.

Kände mest igenom henne och var noga med hörnpasseringar och så vidare. Det var riktigt intressant att ha speglar att se sig i, vi hade en del att arbeta med.

Nu har det varit mycket nya saker ett tag för Loppan (och mig). Det har varit mer regelbunden träning, flytt till ett nytt stall och påbörjad träning med bett. Det har gått framåt på alla dessa punkter och aldrig har det känts så bra!

För två dagar sedan fick jag dock bekräftat att ridning med bett på ridbanan är hennes svåraste blockering att komma över. Trots stor försiktighet och mjukhet var det låsningar och nervösa sammanbrott titt som tätt, det slutade med att jag fick återgå till det bettlösa så länge och bygga än mer förtroende och ork för att verkligen kunna rida med så liten inverkan som möjligt när bettet väl kommer på.

Annars trivs vi bra, jag och Loppan, i vårt nya stall med både hästar och människor. Vi är nu också bortskämda med en härlig natur att rida i och ridhus bara en skrittur bort.

Idag hade vi en mysdag på ängen med min gamla stallkompis Martina som agerade fotograf. Fler bilder finns i bildgalleriet

Bildtext: Jag och Loppan länger ut lite på ängen (10 maj 2009)

I mitten av april bar det iväg till Jkpg där Frida red Elvis under mina instruktioner. Det var en härlig syn med många pusselbitar som hade fallit på plats såsom sits, samspel, lösgjordhet och mjukhet!

Vi arbetade bara med att ta “ett steg i taget” så både häst och ryttare hinner med att känna in varandra och resultatet ser ni på bilden nedan.

Bildtext: Frida och Elvis dansar fram på ridbanan (18 april 2009)

Mycket saker har börjat hända med min lilla fux och när humöret var på topp passade jag på att löshoppa henne en dag. Detta var tredje gången i hennes liv som hon blev löshoppad och då har de andra gångerna varit små skutt på max 50-60 cm.

Vad jag har märkt på Loppan är att hon lätt blir osäker när hon ska göra något nytt och så har det även varit i löshoppningen de andra gångerna. Hon har öronen bakåt och verkar allmänt negativ och uttråkad, men som man ser på bilden nedan så hoppar hon glatt hindret och bjudningen innan hindret var även den med härlig positivitet.

Härligt!

Bildtext: Loppan hoppar ett hinder på 110 cm (9 april 2009)

För ett par veckor sedan åkte jag åter igen till Linköping för att fortsätta arbetet med Charina och Lovelys ägare i “kommunikation från hästryggen”.

De båda hade utvecklats mycket från förra gången vi arbetade och stora framsteg gjordes även under lektionens gång.

Fler bilder från båda ridpassen finns i bildgalleriet! (..samt några bilder från en liten extra bonus-elev på sin söta ponny.)

Bildtext: På bilden till vänster rids Lovely av hennes ägare och på bilden till höger står jag på backen och instruerar Charinas ägare som rider. (8 april 2009)

/Bella och Loppan
Bildtext: Jag och Loppan poserar på gräsmattan i vårsolen (6 april 2009)

För andra gången på två år beslutade jag mig för att hoppa Loppan lite. Förra gången var för några veckor sedan och då kändes hon osäker och skeptisk. Idag var det helt andra bullar och vi tog oss över med lätthet, trots att jag hade lite problem i min dressyrsadel, hehe.

Jag bjuder på denna knasiga bilden med bortklippt huvud och svårbalanserad i dressyrsadeln, men det viktigaste är att man har kul – och det hade vi verkligen!

Bildtext: Loppan och jag skuttar lite hinder (6 april 2009)

Igår var en underbar vårdag med klarblå himmel och solsken så jag och min vän som agerade fotograf tog en sväng ut till stallet för att dela den med min lilla fux Loppan.

Det var ett stålande väder och lika så var humöret på Loppan, hon riktigt dansade fram över ängen med mig på ryggen. Självklart hann hon med både några “grissparkar” och bocksprång mitt i dansen och det är svårt att inte dra på mungiporna över hennes glädje i ridpassen som äntligen visar sig.

Man kan inte riktigt föreställa sig att denna häst bara för några månader sedan stod på bakbenen eller fastklistrad på stället med bakåtstukna öron i protest. Idag är hon, tack vare lyhördhet och ett ständigt kompromissande från min sida en häst som till och med njuter av att motioneras.

Det är med stolthet som jag hänvisar er till resten av gårdagens bilder i Bildgalleriet

Bildtext: Jag och Loppan busar på ängen (4 april 2009)

Denna gång var andra dagen i följd som jag arbetade med Lovely och hennes ägare i kommunikation från hästryggen. Vi fokuserade mycket på att finna samspel och följsamhet mellan häst och ryttare, som jag alltid vill uppnå, och det var många tankar som hade fått mogna. Lovely hade övervägt att hon tyckte att det var kul att arbeta och anstränga sig lite extra för vår skull.

Det var en mjuk och balanserad avslutning på denna dag med ett ekipage som stundvis riktigt dansade fram i ridhuset med förståelse för varandra. Det är precis det som jag prioriterar i första hand – att ryttaren förstår sig på sin häst och att ekipaget blir ett i harmoni.

Tyvärr så blev bilderna väldigt mörka i ridhuset denna dag, men en liten vink om hur det gick till och såg ut syns ändå. De ena två av bilderna är när jag sitter uppsutten på Lovely och de andra två är när hennes ägare är uppsutten.

Bildtext: Kommunikation från hästryggen med Lovely (29 mars 2009)

Första dagen som jag arbetade med Charina och hennes ägare i kommunikation från hästryggen gjorde stora framsteg. Det var en lättsam stämning, glada miner och många “knutar som knöts upp”.

En sådan härlig utveckling som gjordes på så kort tid är alltid lika rolig att vara med om. Dagen efter fortsatte vi i samma takt med framsteg på framsteg!

Bildtext: Några av bilderna från första dagen med Charina (28 mars 2009)