Naturligtvisabellas blogg

Som avslutning på Johannas praktiktid åkte vi till Växjö och så höll jag en lektion för henne i “kommunikation från hästryggen” med hennes häst Kaizer.

Som vanligt började jag med att arbeta hästen fritt i en inhängnad, Johanna fick vara med och se hur Kaizer succesivt anpassade sig och blev mer följsam i sina rörelser.

När jag hade arbetat med Kaizer fritt och även i lina, samanlagt runt 20 minuter, så fick Johanna sitta upp och känna skillnaden. Till att börja med fick hon bara sitta i sadeln och hänga med i hästens rörelser på helt långa tyglar medan jag arbetade honom i lina. Avslutningsvis fick hon rida helt på egen hand och känna Kaizer dansa fram med spänstiga, lätta steg.

Bildtext: Johanna och Kaizer i samlad trav på hängande tygel (15 mars 2009)

I onsdags var det som en helt annan häst att börja arbeta med. Misstänksamheten och huvudet i skyn var som bortblåst och istället såg jag en trygg häst som kunde låta sig slappna av.

Efter bara ett par minuter kunde vi börja lasträna, istället som dagen innan då större delen av arbetet var att få Jody följsam och i harmoni från marken i lina. Det var en lättad ägare som såg sin ponny välja att samarbeta så smidigt denna dag.

Bilder från denna dag finns i bildgalleriet

I måndag blev arbetet med Meia fulländat och avslutat och nu kan hennes ägare lätt lasta henne i harmoni både på och av transporten, precis som de kunnat förr innan problemet uppstod.

Det är verkligen så att det är just lastning som hästägare oftast behöver hjälp med – och jag är inte förvånad. Jag tycker att det är helt otroligt att så många hästar faktiskt låter sig lastas så pass lätt!

Så precis efter att jag lämnat en nöjd Meia och hennes ägare tog jag och min praktikant Johanna redan på tisdagen en sväng till Bankeryd för att även där rätta till just ett lastningsproblem.

Det var en mycket känslig ponny-valack som kallades för Jody som inte längre ville gå på transporten och om det ändå gick så kastade han sig lika fort ut igen.

Mitt grundarbete med hästen innan lastning som i vanliga fall brukar ta omkring 20 minuter blev idag det jag ägnade halva passet åt. Detta kan kännas väldigt frustrerande för hästägaren som ju faktiskt vill ha hjälp i lastning och inte arbete i lina. Jag brukar försöka lugna med att tala om för dem att om jag skulle slarva med just den biten som hästen visar ovilja att samarbeta i så kan jag inte heller lastträna den. Allt som jag gör i mitt arbete handlar om hästens och min säkerhet, det är just min kropp som är mitt viktigaste (och ibland enda) arbetsredskap.

Så fort Jody började samarbeta med mig och visade följsamhet kunde vi påbörja själva lasträningen. Jag brukar säga att jag lasttränar hästen redan innan, fast utan transporten – Ja, ungefär som att öva in en sångtext genom att mima, man slipper sjunga fel. Samma med lastningen, jag slipper missförstånd och onödiga missöden vid transporten som ska ge en positiv stämning. Istället lär jag känna hästen, och den mig, innan vi börjar själv lastningen.

Som jag redan hade anat gick lastningen otroligt snabbt och med härlig positivitet från Jodys sida. Oftast är det så att om hästen kräver lite “förarbete” så blir det mer arbete vid transporten och tvärt om, självklart är det väldigt olika beroende på hur pass stora problem det handlar om.

Tyvärr finns det inga bilder från den första dagen då jag var där under eftermiddagen då mörkret redan hade fallit över stallbacken.

I förrgår var andra dagen med Meia. Allt som behövdes var lite upprepning och en noggrann genomgång med hennes ägare som fick testa och fixa med lastningen.

Det enda som återstod av “problemet” denna dag var att Meia ibland sökte efter ett tryck i linan (typiskt klaustrofobiskt beteende), detta är någonting som man får vara tålmodig med så försvinner det snart.

Kika in i bildgalleriet och kolla på alla bilder som jag nu ska jag lägga upp från dagen. Det är bland annat från när hon går raka vägen in i transporten och även från när hon vill stå emot men sedan lugnar ner sig när hon förstår att jag INTE tänker bråka.

Bildtext: Meia och jag trivs inne i transporten (6 mars 2009)

Meia är en häst som alltid traskat rakt på transporten utan några som helt komplikationer, som nästan rent av lastat sig själv. Därför blev jag mycket förvånad när hennes ägare kontaktade mig och talade om att de behövde min hjälp just i lastningen. En dag hade hon börjat krångla och sedan har det bara blivit värre och värre. Troligtvis då hon åkt mycket transport till och från veterinären OCH gärna testar sina gränser i vem det är som bestämmer.

Redan första dagen i arbetet med Meia kom vi otroligt långt. Vi avslutade dagen med att hon gick efter mig med slak lina rakt in i transporten gång på gång!

Jag började som på alla hästjobb att arbeta med Meia fritt i en inhägnad, sedan fortsatte jag arbetet i lina och i små övningar. Jag gör alltid detta innan jag påbörjar arbetet i “problemområdet” för att jag ska lära känna hästen, och den mig. Det är som jag brukar säga till mina kunder “Ingen skulle få förtroende eller ens uppskatta om en främling kom fram till oss och började ställa krav och tala om våra brister för oss.” – precis samma med hästar. Varför skulle jag som ofta aldrig mött hästen innan gå rakt på sak och börja tillrättavisa denne och tala om hur den ska göra och vara.

Meia är ett härligt och känsloladdat sto med mycket humör. Hon uppfattas lätt som dominant och ranghög men har även en stor osäkerhet i sig själv och mot människor. Detta är en häst som lätt kan bli missuppfattad på grund av detta, men som tur är har hon en förstående ägare som vill hennes bästa och tar sig tid att förstå sig på henne.

Tyvärr fick vi inga bilder från själva lastträningen då det var för mörkt ute, men kika gärna in i bildgalleriet och se på fler bilder från arbetet i ridhuset.

Imorgon fortsätter vi, med kameran i högsta hugg!

Bildtext: Meia och jag under det förberedande arbetet i ridhuset (5 mars 2009)

Vi hann med ett litet pass med Loppan i lina på ängen idag också. Tyvärr var det lite slirigt så vi fick ta det varligt men hon var lika positiv för det. Johanna kunde nu vara med och ta lite bilder och fler kommer jag att lägga upp i bildgalleriet.

Bildtext: Jag och Loppan idag på ängen (4 feb 2009)

Idag fick min praktikant Johanna en gratis-lektion på Candela i “kommunikation från hästryggen”. Det gick väldigt bra trots Johannas låga förväntningar på sig själv och sin kropp.

Det är precis det som är så positivt med det här arbetssättet, det stärker ryttarens självkänsla då hon/han får chansen att enbart fokusera på sig själv och känna in hästens rörelser medan jag kontrollerar hästen i lina. Istället för att försöka styra med för många saker samtidigt och så blir allt bara halvbra.

Idag arbetade vi enbart i skritt och trav och det var nog så mycket att hålla reda på. Till att börja med fick Johanna fokusera på sin sits och att finna så bra följsamhet med Candela som möjligt, detta på långa tyglar och helt utan inverkan. Sedan fick hon börja känna på att göra inverkan med sitsen, fortfarande på helt långa tyglar och avslutningsvis fick hon börja påverka Candela genom sits och yttertygel för att få henne att flytta sig i sidled för Johannas hjälper.

Detta är ett kul och annorlunda vis att träna upp sin och hästens samarbetsförmåga och det uppskattas från båda parter. När jag först föreslår arbetssättet skrattar många och tycker att det känns som när de var nybörjare och hade ledare som höll i hästen. Men efter att de testat och känt den positiva effekten så förstår de precis vad jag menar och det är väldigt uppskattat.

Tyvärr fick vi inga bilder på detta.

Det är helt otroligt vilken ambitiös häst jag får äran att rida och hjälpa till med. Idag var vi än en gång på ängen, denna dag med en klarblå himmel som klädde våra foton perfekt.

Candela har stormat fram med klarhet på klarhet och de största framstegen i ridningen har accelererat de senaste dagarna. Jag vet ingen häst som älskar att samarbeta och att visa upp sig så!

Jessica fick självklart sitta upp och känna igenom henne, med flera veckor mellan ridpassen förstod jag att det riktigt kliade i kroppen av ridabstinens.

Klicka här för att se fler bilder från detta underbara ridpass i bildgalleriet.

Bildtext: Jag, Jessica och Candela krumiluttar på ängen (28 feb 2009)

Efter snart tre månaders bettlös ridning på Loppan med stora framsteg gjorde vi idag ett test med bett. Det var till en början lite annorlunda och ovant för både mig och hästen, men eftersom vi kämpat för att bli samspelta med små signaler genom enbart sitsen gick det som en dans.

Det var inga problem i varken skritt, trav eller galopp och halvhalterna kunde även de regleras med små extra tygeltag ibland. Det var ryggningarna som i början kändes svåra för Loppan, men trots att hon visade tendenser till att protestera så tog vi oss igenom även det.

Då min kusin Jessica var på besök hos oss denna dag av positivitet så beslutade jag att även sätta upp henne på min lilla häst. Jessica har ridit Loppan en annan gång och då trivdes de mycket bra ihop, så jag tog tillfället i akt att få en bild av hur det såg ut från marken när Loppan rörde sig.

Efter några minuter när Jessica och Loppan hade hittat alla knappar kändes det som om jag skulle spricka av glädje av denna vackra syn. Lättheten i hennes steg när hon med full bjudning bar sin ryttare på sin rygg, Jessicas mjuka hand som höll i den näst intill hängande tygeln.

Det var en stolt Isabella som idag stod på backen och såg sin lilla fux dansa omkring på den snötäckta ängen under den klarblå himlen.

Klicka här för att besöka bildgalleriet och se fler bilder från detta ridpass.

Bildtext: Loppan, jag och Jessica krumiluttar på ängen (28 feb 2009)

Igår var jag hos Tella för tredje gången och fortsatte arbetet med henne i lina. Då vi gjort stora framsteg på så kort tid och även för Tella och hennes ägare då de arbetat på egen hand, så kom vi igår så långt att det var dags för uppsittning.

Mitt klassiska arbetssätt “kommunikation från hästryggen” går ut på att ryttaren ska finna samspelet med hästen, därav de långa tyglarna på bilden. Detta ökar ryttarens känsla för sin häst och gör att ekipaget lättare kan samarbeta.

Vi kommer att fortsätta arbeta Tella i lina där hennes ägare inte gör någon inverkan mer än att försöka vara så följsam med hennes rörelser och sträva efter att störa henne så lite som möjligt med sin vikt. Där två individer dansar tillsammans – och blir en!

Se fler bilder från dagen i bildgalleriet genom att klicka här

Bildtext: Tella, jag och hennes ägare in action (25 feb 2009)