Naturligtvisabellas blogg

Dagen fortsatte med nästa häst att motionera och denna gången var det Loppans tur, även vi höll till på ängen där vi mest myste omkring i snön.

Det var en helt underbart positiv pålle till som jag satt på idag. Energiska steg och öppen och vaken för mina små signaler som tillslut nästan bara var ren tankeöverföring. Det är lyckorus som dessa som tinar upp kroppen om vintern.

Det är dagar som dessa som man önskar aldrig ska ta slut!

Bildtext: Jag och “Loppan” poserar efter ett ridpass på ängen (23 feb 2009)

Idag tog jag en ridtur på Candela i snön. Vi höll oss på ängen där snön var djup, så det blev mycket pulsande.

Det var en fröjd att få sitta på denna ambitiösa häst igen efter en tid av stress och stök. Mycket har vi hennes nya medryttare Martina att tacka som har gjort underverk på bara några gånger med detta speciella sto. Förståelse, konsekvent uppträdande, kärlek och tålamod har givit oss vår underbara Candela tillbaka.

Som tur var min praktikant Johanna med och kunde föreviga detta underbara ridpass med massa bilder.

Bildtext: Jag och Candela myser omkring i snön (23 feb 2009)

I söndags bar det iväg till Jönköping där jag och Johanna (min praktikant) mötte upp min väninna, Frida, till häst. Hon red ett dressyrpass för mig och jag satt även upp en sväng för att få en klar bild av hur hästen var att rida. Det var en otroligt positiv förvandling som denna häst gick igenom på bara en kort stund och jag kan inte annat än att säga att han vann en speciell plats i mitt hjärta.

Sedan hälsade vi på Fridas eleganta tvååriga, numera kastrerade hingst, Ramir som hade växt på sig en hel del sedan jag arbetade med honom sist. Hon arbetade honom fri i en inhägnad och det var en härlig syn att se två individer kommunicera så fint med varandra och göra sig helt förstådda tack vare ett balanserat kroppsspråk.

Jag ser fram mot nästa gång jag ska få arbeta med Ramir, som utan tvekan kommer att fortsätta växa sig allt mer fager på både ut- och insida.

För att se fler bilder på Ramir och från dagens ridpass, klicka här Bildtext: Jag och Ramir i snön (22 feb 2009)

Då var det återigen dags för några veckor i sällskap av en praktikant!

Johanna, från Ingelstad naturbruksgymnasium, som tidigare har gjort sin praktik hos mig, anlände i lördags för att göra sin andra praktik i modern hästhantering på naturligt vis.

Förra gången var även hennes klasskompis med och båda två tog med sig sina pållar. Denna gången kom hon utan både kompis och häst, men med kameran i högsta hugg. Så vi kan alla se fram mot massa fina insidebilder från verksamheten i några veckor framöver.

Bildtext: Johanna och hennes häst Kaiser (6 feb 2009)

Denna dag fokuserade vi på att kommunikationen mellan Lovely och hennes ägares man skulle fungera. Vi arbetade med övningar som skulle göra dem mer medvetna om sitt kroppsspråk så rätt budskap skulle nå fram på bästa tänkbara vis.

Jag arbetade även med en av deras stallkompisars unghäst från marken, ett mycket trevligt litet sto som jag hoppas få arbeta med igen.

Bildtext: Lovely och hennes ägare efter ett arbetspass (17 feb 2009)

Efter att ha stukat min fot kraftigt och varit borta från ridning och fysisk aktivitet har nu foten äntligen repat sig.

Förra veckan fick jag äntligen sitta på Potter igen efter två veckors vila. Det var ett energiknippe som skuttade runt på ängen med mig på ryggen. Vilan gjorde susen för min lilla fux också för nu är hon positivare än någonsin i såväl ridning som arbete från marken.

I helgen var vi ute på en promenad i långlina och det var allt annat än en lugn promenad, både Potter och jag njöt i fulla drag av att få busa lite tillsammans. Jag fick dock ta det lite lugnt både med tanke på min lindade fot och eftersom jag tyvärr inte var lika välbroddad som min häst.

Bildtext: Äldre bild på Potter i sin box (17 jan 2009)

Förra veckan var jag hos Tella och hennes ägare ett par dagar för att få bukt på problem som uppkommit i ridning och hantering. Tella är en häst med mycket fullblod i sig och har mycket lätt för att bli spänd och stressa upp sig.

Jag började som jag alltid gör att kommunicera med henne från marken, denna gången i lina. Till en början var hon som hennes ägare beskrivit mycket spänd och stressad som visade sig i att hon skenade runt på en volt och kunde inte stå still när jag bad henne.

Efter att jag arbetat några minuter fokuserade Tella på att läsa av mitt kroppsspråk och blev därmed mer harmonisk i sina egna rörelser. Efter ytterligare några minuter kunde hon stå helt stilla, med huvudet hängande i backen och vara helt avslappnad.

Tellas ägare hade inte bara upplevt att hennes häst sprang undan arbetet utan även undvikit att galoppera henne eftersom hon alltid möttes av bocksprång och en rad olika sorters hopp och skutt.

När Tella fokuserat och i form kunde byta gångart från skritt och trav började vi med galoppen. Efter att ha testat med alla sina energiska språng istället för att samla sig på bakbenen lade Tella om sin plan och tog därefter ett flertal galoppfattningar i perfekt samling genom att läsa av mina signaler. Hon höll även den samlade galoppen på volten runt mig.

En bra början från marken och även nästa dag som jag arbetade med Tella var hon nästan helt införstådd med arbetet. Enbart ett par försök som hon snabbt avslutade och började arbeta samlat och korrekt istället.

Flera gånger mötte jag en stort leende hästägare med hopp i blicken. Hopp om en framtid med ridpass på marken istället för i luften.

Bildtext: Äldre bild på mig och Tella (17 okt 2008)

“En bestämd dam med starka åsikter och som lätt kan sätta sig på tvären” är EN beskrivning av ett sto som jag har börjat arbeta med i Linköping. Men en annan beskrivning, som jag tycker både passar bättre och gör sig mer rättvis är: “En känsloladdad flicka som tigger ömhet, beröm och kärlek (se bilden nedan).

Sällan möter jag hästägare som är så måna om sina hästar så som “Lovelys”, det värmer att möta sådana människor. Extra mycket glädjer det mig att just den här hästen funnit ett så varmt hem då det här är den typ av häst som lätt blir missförstådd med tanke på sitt tydliga behov av att leva ut sina olika emotionella sidor.

“Lovely” som kom till sin nya ägare bara för några veckor sedan började direkt att uttrycka en rad olika emotionella sidor som både var mycket positiva och negativa. Det här var någonting som Lovelys nya ägare kände att hon inte kunde reda ut på egen hand, framsteg på framsteg gjordes men det gick långsamt och hon tyckte sig inte se sin häst som en glad själ. Hon kontaktade mig.

Efter att jag nu har arbetat med Lovely tre gånger kan jag lugnt konstatera att hon redan har byggt mycket starka band till sin nya ägare. Det var bara missförstånd i kommunikationen mellan häst och människa och gamla invanda mönster som gjorde att båda tvivlade på deras relation.

Redan idag är Lovely en mycket mer öppen och varm häst som inte bara vågar visa sina starka sidor, utan även sina svaga. Detta för att hon nu vet att hon bemöts med stöd och beröm från människor. Hennes ägare är nu mer säker på hur hon ska hantera sin häst tack vare att hon har utvecklat sitt kroppsspråk och lärt sig att använda det så Lovely förstår.

Glöm inte!
Kroppsspråket är det viktigaste redskapet vi har när vi arbetar med hästar.

Bildtext: Jag och Lovely trivs tillsammans under ett arbetspass (2 feb 2009)

Äntligen har jag och Potter blivit så pass självsäkra att vi vågade oss ut och trixa lite. Idag är första gången som vi övade på ett annat ställe, vi placerade oss på en mysig och mjuk äng. Än är vi bara nybörjare men lika stolta för det!

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Det är ett flitigt debatterande världen över om det som kallas “rollkur” eller “hyperflexion”. Så länge som jag och alla de jag känner har tränat hästar så har det alltid kallats att hästen “går bakom lodplan” eller “går bakom hand” vilket har varit högst oönskat.

Jag vet inte vad jag ska säga när jag läser alla artiklar om de som faktiskt använder sig av denna träningsmetod. När jag ser alla bilder så riktigt knyter det sig i mig, som en stor klump i magen.

Det sägs ju att ögonen är själens spegel. När jag öppnar mina ögon så öppnar jag även min själ och den ser obehaget i hästarnas uttryck, sorgen i deras ögon.. i deras själ.

<!–
WriteFlash('’);
//–>
Ger du en häst ett äckligt foder under en period så leder detta självklart till att hästen äter sitt vanliga foder bättre sedan. Samma med denna träningsmetod, när hästen huvud och hals knölas ihop i rollkurens onaturliga läge så går hästen självklart bättre när den sedan tränas “vanligt” igen. Det är väldigt logiskt, men så ack så oschysst.

Det är så självklart att en individ till slut hellre lyder än att gå emot när det gör ont eller är obehagligt, men det finns så mycket vänligare metoder att använda sig av än negativ förstärkning.

Även om vissa människor påstår att hästen samlar sig bättre av rollkur så förstår jag inte hur man kan tycka att det är värt det, äventyra hästens välbefinnande och inte minst människans och hästens relation. För även om hästen nu skulle samla sig så mycket bättre av rollkuren så finns där ingen motivation och glädje i hästens uttryck. Då tycker jag att det kvittar hur bra en häst går i form, för det ser inte vackert ut ändå när gnistan inte finns kvar..

Jag har då svårt att kunna se en häst som självmant skulle välja att gå i den formen.