Naturligtvisabellas blogg

Jag har under en lång tid funderat över att vidareutveckla det jag kallar “kommunikation från marken”. Min tanke var att väva in lite så kallad “tricktraining”. Jag började träna Potter för ett par veckor sedan rent av genom min egen känsla för det, detta är ingenting som jag har pysslat med innan men jag tror att det mesta går bra bara man ser till att ha en trygg och säker relation med sin häst. Det kan dock vara väldigt farligt så jag avråder er till att testa det här hemma!

Det är dessutom väldigt stimulerande och utvecklande för hästen att få uppdrag att lösa. Den här sysselsättningen är perfekt såhär under vintersäsongen då dagarna ändå känns trista och gråa, lite hjärngympa gör då susen.

Hela tiden har Potter varit positiv och mycket sammarbetsvillig under övningarna, vi har börjar med bugning och mitt mål är så småningom att få henne att kunna ligga på kommando.

Igår utvecklade jag den bugning som vi övat på ett par dagar (se bilden nedan) till att stödja på ena knäet, redan samma dag fick jag henne till att lägga sig ned för första gången!

Idag tog vi ett sista träningspass innan helgen och även då lade hon sig tillslut ned på min kommando.

Bildtext: Potter bugar på mitt kommando (12 nov 2008)

Jag har haft några dagar i veckan under en period tillsammans med det mysiga stoet Tella då hennes ägare skadat handen. Vi har för det mesta krumiluttat omkring i paddocken pga. den pågående älgjakten.

Jag är för det mesta van vid att rida “typiska dressyrhästar” så det var väldigt intressant och lärorikt att sitta på en häst av typisk hoppmodell. Hon har dessutom mycket fullblod i sig med sina bättre och sämre dagar vilket var nyttigt att ta sig igenom. Vi löste flera knutar och lärde oss varandra väl genom noggrannhet och lyhördhet.

Nu är tiden med Tella avrundad och ägaren Désirée är tillbaka på hästryggen igen. Jag tackar för några trevliga utvecklande veckor!

Bildtext: Jag och Tella motionerar i paddocken (17 okt 2008)

Parker Lewis och bandet Degrees är också musiker som troget står vid Naturligtvisabellas sida.

Det finns redan ett bildspel där Parker Lewis står för bakgrundsmusiken. Bildspelet/videoklippet är på mig och Lady Potter från den 25 augusti 2008.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Nu har Naturligtvisabella fått godkännande av musikerna: Hammarin & Robin, Eddie Wheelerm, Attie och Boygirlme att få använda deras musik. Musiken kommer huvudsakligen att användas som bakgrundsmusik i videoklipp.

Alla videos som ligger här på bloggen är ursprungligen från Youtube, besök gärna Naturligtvisabellas sida www.youtube.com/Naturligtvisabella för att se fler videoklipp.

Klippet här nedan är från då mig red ett dressyrpass på Bayatzzo. Videon är delar av ett annat klipp som tidigare har legat här i bloggen, men nu har jag valt ut de bästa delarna, samt att Hammarin & Robin står för musiken.

Gillar du musiken? Ladda hem låten som spelas i videon och många andra bra på: www.madforit.se

<!–
WriteFlash(' ‘);
//–>

Att vara i stallet hos Lady Potter är alltid ett nytt äventyr. Nu när ridningen flyter på i fin harmoni finner hon nya spännande saker att testa sin omgivning med. Det är nog “unghästfasonerna” som spökar eftersom hon är relativt sent inriden och därefter inte speciellt mycket arbetad med.

De senaste dagarna har det varit som en cirkus när tränset ska på, vilket aldrig förr har varit några som helst problem. Hon har kommit på den briljanta idén att knipa ihop sina läppar och samtidigt bita ihop, vilket ju försvårar en hel del för att få in bettet i munnen. Då jag fört in ett par fingrar i hennes mungipa för att få henne att gapa har hon gjort allt för att inte låta sig besegras. Denna lilla fux har ett humör som heter duga, det har visat sig då hon har studsat omkring med mig i hela stallgången. När hon idag förstod att jag fortfarande inte givit upp gjorde hon det som jag i så många situationer skådat förr hos henne – hon lade sig ned i protest! Det var precis som om hon skämdes kort därefter för plötsligt reste hon sig upp, tuggade nöjt och avslappnat för att sedan helt komplikationsfritt öppna munnen för att låta sig tränsas.

Som jag redan nämnt är inte bett något jag egentligen tycker om att arbeta med, men då världen ser ut som den gör och så många trots allt vill rida med bett på sina hästar så vill jag kunna förespråka om en så god hantering av detta som möjligt.

Den här lilla damen slutar aldrig att förvåna mig, men aldrig förr har jag mött en häst som för så många saker lägger sig ned. Det blir med spänning som vi imorgon möter nästa tränsning.Bildtext: Jag och Potter har lite kvalitetstid under tiden då vi tränsade (15 okt 2008)

Så börjar det äntligen lossna i ridningen med den lilla fuxen, Potter. Hon har nu funnit sig riktigt fint i att komma till arbete utan att hitta på dumheter. Galoppen som hon innan har bestämt över och helst av allt undvikt tar hon nu gärna med glädje. Det är guld värt att hon ägnar sin härliga känslighet åt att lyssna till sin ryttare istället för att motarbeta dem.

Dagens ridtur i skogen var otroligt positiv och Potter tog galopp trots att jag knappt bad om det, vilket är väldigt ovanligt. Det känns alltid lika härligt när man kommer till en vändpunkt med en häst man kämpat med länge, speciellt när det handlar om något så tålamodskrävande som att arbeta bort “mottrycksreflexen”.

Bildtext: Potter i hagen (sep 2008)

Det kändes tomt och ovanligt att vakna upp denna måndag-morgon i vetskap om att inte ha mina praktikanter vid min sida i stallet. Det är inte klokt vad lätt man vänjer sig och blir bekväm vid saker som blivit annorlunda.

Precis lika bekväm har den lilla loppan Lady Potter blivit vad det gäller arbete och hon har lagt sig till med ovanor som att slå upp med huvudet och även hot till att ställa sig på bakbenen. Efter mycket om och men, med olika träningstyper och en ängels tålamod, beslutade jag idag att testa en graman-tygel på henne.

Det var strålande solsken och blå himmel när jag och Potter lunkade fram genom skog och mark. Efter ett par tappra försök till att undkomma arbete genom att slänga upp huvudet kom hon underfund med att graman-tygeln hindrade henne. Hon insåg då att det bekvämaste var att faktiskt arbeta med huvudet i mer gynnsam position i förhållande till sin kropp, dvs. i lägre form.

Trots att jag inte är mycket för hjälptyglar så finns det tillfällen då hästen överlistar oss och utnyttjar sin styrka och storlek, då är det viktigt att våga svälja sin stolthet och ta några steg tillbaka. Det är inte ett nederlag eller en svaghet att behöva ta ett steg bakåt eller rent av börja om från början, för det är trots allt så att hästen är större och starkare än människan, det kommer vi inte ifrån. Därför är det inte alltid helt fel att ta hjälp av exempelvis en hjälptygel, som i detta fall är en graman-tygel, bara man använder den sparsamt och varligt.

Potter skummande fint om munnen och frustade trivsamt gång på gång. Ridturen var en av de fridfullaste på länge, om man bortser från då vi mötte 30 st ungtjurar i en hage vid vägen, men det är en helt annan historia..

Bildtext: Potter skrittar fram mot en tur i skogen (6 okt 2008)

Då har veckorna med praktikanterna, Johanna och Anna avslutats. Tiden har gått otroligt fort och det har varit en härlig tid tillsammans med dessa två urgoa tjejer.

Jag har gjort mitt bästa för att fylla deras praktik med Naturligtvisabellas – “modern hästhantering på naturligt vis” och jag tror att de känner sig nöjda med sin tid hos mig. Sannerligen sprickfärdiga med information och en hel del träningsvärk också!

Bildtext: Johanna (vänster) och Anna (höger) gungar loss (22 sep 2008)

Johanna har fått lite hjälp med sin fyraåriga Pintovalack Kaiser. Det har varit allt från bett-provning till att vänja av honom med att slänga omkring med sitt huvud och smita från arbete.

Framstegen går nu snabbt och relativt smidigt på denna stora charmiga pojke efter lite besvär med att finna passande huvudlag pga. hans känsliga hårrem.

Igår satt jag upp på honom för första gången och red med en Dually-grimma, men då han är så överkänslig att pälsen nöttes bort under det korta ridpasset så blir det att rida på hackamore som ligger mjukt på nosryggen.

Idag satt jag upp för andra gången och kände igenom honom och man märkte tydligt en positiv förändring mellan häst och ryttare med konsekventa och vänliga hjälper.

Bildtext: Jag och Kaiser finner samklang i paddocken (29 sep 2008)

Nu har mina praktikanter, Anna och Johanna, varit hos mig i två veckor. Som ett litet tack för en härlig tid har jag bjudit dem på några lektioner tillsammans med sina hästar.

Anna har fått lite hjälp med sitt tolvåriga halvblodssto Chanell som gärna går i sin egen bekväma form eller försvarar sig med att kicka och hetsa upp sig när man ber om lite arbete. Det är ett mycket trevligt sto med härlig kapacitet och perfektion bara hon väljer att samarbeta med sin ryttare/ledare.

Vi har nu pysslat med henne några dagar och äntligen börjar muskler och kroppsdelar röra sig på ett gynnsamt sätt. Vi har turats om med att sitta upp och stå bredvid och se på då det ger en mycket bredare uppfattning om hur hästen fungerar och rör sig.

Idag gick det väldigt bra efter många om och men, vi knöt upp många knutar hos både Anna och Chanell trots deras “dåliga dag-känsla”.

Bildtext: Jag och Chanell försöker att komma överens i paddocken (25 sep 2008)