Naturligtvisabellas blogg

På gårdagens lektioner kom ett intresssant ämne upp, vilket var korta förändringar som förändrar hela vardagen.

Med hästen Imre hade ägaren redan samma dag och dagen efter sett förändringar på Imre. Genom att han nu gick lugnare till och från hagen, huvudet och halsen hade han börjat sänka istället för att fortsätta sin gång med sin underhals som han ofta sträckte lite extra på. Förändringarna märktes även under passet, han gjorde mer centrerade halter, började få koll på sin egen kropp, känna av var han hade sig själv och framförallt våga börja slappna av i den. Förändringar kan alltså ske på en natt!

Väl ute hos Hokus kom det ämnet upp igen då hennes ägare också märkt av skillnader på Hokus. Hon behövde inte nu längre “trycka” extra i ena stigbygeln för att sadeln skulle ligga bättre. Utan även Hokus verkade ha blivit mer centrerad och få vilat på saken.

Jag själv har även sett förändingar över natten hos min egna häst. Även han känns nu så mycket mer centrerad i kroppen. Under dagarna vi ridit ut ut har gångarterna och formgivningen varit fantastisk, halterna har gjorts jämt på alla fyra hovar och galoppen har satts mer bakifrån. Även jag har inte behövt trycka ner sadeln åt ena hållet vilket jag kommer ihåg att jag gjorde mer förut samt slänger han inte längre över mig på det ena sittbenet. Förändringar kan ske på en natt!?

Fler som märkt av snabba förändringar hos sina hästar genom Bellas arbete, eller långsiktigare förändringar?

Gårdagen var en lärorik och intressant dag med lektioner och lite annat pyssel!

Startade dagen med en härlig uteritt på min fina Lus! Måste säga att omgivningen och naturen här nere i Småland är så otroligt vacker! Bara på de två dagar jag och Lus ridit ut har det varit helt magiskt, han är lika framåt, pigg och nyfiken som mig på den nya omgivningen. Ridvägarna är toppen, många fina galoppbackar. Önskar vi hade det så här fint hemma i mellan Sverige! 🙂

Dagen fortsatte med ett andra återbesök hos den fina hingsten Imre. Intressant att få vara med från start med Imre för att kunna se på fortsatt arbete hur det går och vad som sker. Dagens lektion blev fortsatt arbete med den andra hjärnhalvan. Börjdes även smått öka på kraven genom att byta gångart och testa nya saker. Bellas plan som hon hade från början fick ändras om under passet då Imre krävde andra uppgifter, vilket jag tycker var bra att se att man faktiskt inte alltid ska ha en fast plan utan se hur hästen är för dagen. Men dagens lektion med Imre var intressant och gick väldigt bra tycker jag. Väääldigt stora förändringar mot gårdagen, märktes att han börjat förstå och hela hans kroppshållning och koncentrationsförmåga hade förbättrats drastiskt.

Efter Imre begav vi oss till stoet Hokus! Där blev det en start från paddocken från marken för att sedan fortsätta på deras lastträning. Hokus var en känslig men väldigt uppmärksam dam som lydde snällt men kanske ibland inte uttryckte sig allt för väl?
Var kul att äntligen får vara med på en lastningslektion. Även om det var deras andra lastningslektion tycker jag det fanns mycket för mig att “hämta”, se och få lite aha-upplevelser om. Lastningen gick så fint till, lungt, sansat och många pauser med förståelse slickningar av Hokus. Som jag förstod det var Hokus problem att hon kastade/la sig mot väggarna och inte stod inne i ramen. Vilket märktes tydligt då hon gärna ville luta sig antingen mot Bella eller inte riktigt stå balanserat på alla fyra hovarna. Men duktiga Bella och duktiga Hokus fixade det galant, tycker deras arbetspass gick väldigt fint till.

Mycket information att ta in igår men lärorikt och intressant. Idag blir det uppföljning med både Imre och Hokus, spännande! 🙂

Bildtext: Uppe på hästryggen på äventyr i det natursköna Småland (16 April 2012)

Bildtext: Hingsten Imre (17 April 2012)

Bildtext: Bella och Hokus under lastningsarbete (17 April 2012)

Förstår Bella nu när hon pratar om att bloggandet inte hinns med då jag själv som “bara” praktikant också känner att tiden rinner iväg.

Hur som helst tänkte jag berätta lite om veckan som gått, veckan har för övrigt gått jättejätte fort och nu är det tyvärr bara en vecka kvar!

Dagarna innan tog jag tag i lastträning hemma i Eskilstuna vilket gick klockrent. Så på måndag morgon var det bara att lassa in alla prylar som kanske var till lite överdrivt mycket… men så är det när man ska packa till sig själv och sin häst för två veckor! Därefter lasta in hästen och påbörja den fem timmar långa färden mot Jönköping!

Väl framme hos Bella blev både jag och Lusifer väl mottagna, ihopsläppet gick jätte bra och jag själv trivs i den lugna miljön på gården.

Under Måndagen åkte vi iväg på ett kundbeslök för massage på en liten spänd ponny. Väldigt intressant att se vilken helhetsinsyn Bella har kring massagen, hästen fick en topp till tå genomgång med både koll på lite utrustning och spänningar m.m.

Utefter måndagen har dagarna rullat på med lektioner både i Jönköpingstrakten och borta i Linköping. Har hittils varit mest ridlektioner och enstaka markträningslektioner. Intressant att se! Trevliga ekpiage och nyttigt att se hur man även anpassar sin lärarpedogik efter de olika ekipagen behov.

Kommer upp lite bilder från veckan! 🙂

Som jag nämnde
i tidigare inlägg är mitt namn Veronica och jag går andra året på gymnasiet i
Eskilstuna.

Jag är uppväxt på en ponnyridskola här i Eskilstuna (Ekeby Ridskola-
Eskilstunaortensryttarförening) där jag tillbringande all min lediga tid som
liten och äldre, slutade min tid där för ca 3 år sedan. Där hade jag mina favorithästar
som jag skötte om samt var verksam i ungdomsstyrelsen, hjälpte till i stallet
på helger och kvällar, hjälpte till på knatterridningar och annat pyssel.
Genom högstadiet gick jag även i så kallas hästklass och fick två gånger i
veckan rida på Vilsta Ridskola där det bedrivs ridskola med stora hästar. Det
var också “hemma” stallet för mig då Ekeby och Vilsta tillhör samma
förening.

Min högsta dröm då var att få en egen häst och åka ut och tävla dressyr i högre
klasser. Tävlande en hel del på hemmaplan i dressyr på ridskolehästarna.
Hoppningen tyckte jag alltid var lite småläskig och var inget jag då ville satsa
på.

Efter några år skaffade jag mig min första medryttarhäst som sedan också blev
min foderhäst. Det var en svårriden connemara/varmblods sto som jag också till
en början drömde att få åka iväg och tävla med i högre klasser än
klubbtävlingar.
Sen under den tiden vände “hela jag”, efter många års Globen besök
och varje gång få skådad den kända Jean Francois Pignong. Började mitt intresse
för hästkommunikation och jag började även rida en del westernridning och
började istället jobba från marken med min dåvarande foderhäst. Tyvärr fick min
bästa vän ett år senare tas bort vilket jag inte hade något att säga till om,
tyvärr var hon dålig redan vid första mötet jag träffade henne men som icke
ägare har man inte mycket att säga till om jag var en ovetande ridskoletjej som
inte kunde så mycket om just hästhållning vid den tidpunkten. En tuff tid att
förlora sin allra bästa vän, men glad att jag fick träffa på en sån häst en
gång i mitt liv.

Strax
därefter lyckades jag övertala mina föräldrar att få skaffa en helt egen
foderhäst att åka och kika efter. Åkte och tittade på första bästa häst och tog
även hem den, trots att jag trillat av, hästen var super stressad och inte
inriden. Han skulle jag ha ändå! Och han är än idag kvar hos mig!
Han heter Lusifer och är en 12 årig nordsvensk/lipizzaner valack.
Vad jag vet och kan se så har Lusifer haft det ett tufft och oroligt förflutet
som följer honom än idag med mycket tillbakadragna beteenden och ångestfyllda
känslor hos honom. Till en början var han ett “oönskat föl” dvs han
mamma var tjuvbetäckt och inte förens födelsen visste man om att hon väntade
föl. Så jag tror hans svajjiga bakgrund började redan där. Han har varit en
svårhanterad stressad häst som man inte får kontakt med vad jag fått höra från
tidigare fodervärdar.

Även min
första tid med Lusifer var inte rolig, han var den som hade kommandot, även
över mig. Jag hade inge kontroll över honom. Han var otroligt flockbenägen och
hade tidigare inte gått med andra hästar på ett tag vilket gjorde det svårt får
honom att kommunisera även med hästarna som med människorna. Ridning var något
han verkligen inte uppskattade och han lyckades skrämma en väldigt lätt genom
att vara stark och envis och visa vad han verkligen menade, han blev helt
enkelt okontaktbar.

Men jag fortsatte ändå, då jag alltid drömt om en egen häst och om jag inte
ville ha honom ja då hade han nog tyvärr inte fått leva vidare.
Sen vet jag inte riktigt vad som hände men vår relation började ta tag på
riktigt, började kunna rida honom utan problem. Fortsatte min markträning,
började träna PNH ett tag tills jag hittade min egen väg att arbeta hästar från
marken vilket lett till att jag äntligen kunnat nå min häst så mycket bättre.

Idag består
mestadels av vår träning från marken löst, vi busar och har roligt, försöker
stärka hans självförtroende och självkänsla samtidigt som jag lär mig mer om
hur hästar fungerar. Vi har även börjat med klickerträning vilket vi använder
oss av vissa tillfällen och dagar.

I ridningen
har vi fått börja om mångamånga gånger i brist på motivation och inspiration
jag fick lägga mina dressyrtävlingsdrömmar på hyllan för ett tag och nu är dem
bortblåsta! Idag drömmer jag endast om en harmonisk tillvaro tillsammans med
min häst, där ridningen ska vara enkel och rolig för oss båda. Därför har jag
valt att gå in på den akademiska läran där vi än så länge inte hunnit så långt
pga av en svajjig höst med både flytt och sjukdomar.

Idag snart
två år senare är Lusifer min allra bästa vän och han har även funnit en
trygghet i mig. Nu är det fortsatt
arbete med Lusifers psyke så han ska bli i balans med sig själv och mig, samt
stärkande träning o form av arbete från marken ala akdemiskt och långa tyglar,
mycket uteritter och förhoppningsvis nu snart lektioner inom den akademiska
läran. Hästhållning är också något som intressera mig idag väldigt mycket.
Lusifer går barfota och bor ute på lösdrift. Så jag har gått från det traditionella till
det jag tycker idag är bättre och naturligare. Jag själv drömmer om att efter
gymnasietiden utbilda mig till hästmassör, fortsätta utbilda mig inom olika ”hästdelar”
och förhoppningsvis kunna starta någon form av eget företag om ett par år.

Hehheh det blev rätt långt! Avslutar med några bilder.

Mitt namn är Veronica Starkensjö, 17 år gammal och går andra året på hästgymnasiet Real här i Eskilstuna där jag bor.

Genom min skola får vi chansen att i årskurs två söka om stipendium för att praktisera på annan ort runt om i Sverige. Jag hade turen att få ett av dessa stipendier som delas ut och kommer nu få tillbringa två veckor hos Isabella på hennes gård och verksamhet.
Vilket verkligen ska bli jätte roligt!

Hur hittade jag till naturligtvisabella då?
Kort och gott har jag besökt hemsidan till och från och tyckt hennes verksamhet tilltalat mig stort och jag har varit väldigt intresserad. Därför var mitt val väldigt lätt när det kom till att fråga runt om praktikplatser, hade också turen att Isabella tog emot praktikanter.

Under måndagen den 9 April är det besämnt att vi ska fara neråt i landet mot Jönköping närmare bestämt 315 km enkel resa för oss vilket kommer ta ca 4 timmar, lång resetid! Ska också få med mig min egna lilla pålle så vi får hoppas att resvägen går som det ska. Sedan återvänder vi hemåt den 23 April igen.

Tänkte att jag “presenterar” mig och min häst i ett nytt inlägg.