Naturligtvisabellas blogg

Imorgon far jag återigen till Linköping för att fortsätta lastträna med lilla sötingen Noan. Så snart fortsätter historien som jag skrev för några inlägg sedan..

Himla trevligt är också att alla andra i lilla Linköpings-ligan också var intresserade av att träna för mig. Så Charina, Lovely och Prince blir det också. Nytt för den här gången är att även Karin på Prince nu ska rida för mig, det blir spännande.

Kommer hem på söndag, hej hej sålänge!
Bildtext: Bild från förra gången då jag arbetade med Lovely i stallet (7 feb 2010)

Bildtext: Jag och Loppan myser lite i hagen en eftermiddag (4 feb 2010)

Då var det dags att återigen fara till Linköping och arbeta. Den här gången är det mina tre “stammisar” och en nykomling.

Det blir lastning, hantering, ridning m.m.

Jag får lämna min lilla snäcka hemma, men vi tog en foto-eftermiddag igår med massa mys. Fler bilder finner du snart i bildgalleriet..

Trevlig helg!

Bildtext: Jag och Loppan håller oss i form trots vila hela vintern, hihi (jan 2010)

Mitt mål med hästarna i hantering och ridning, såväl som när jag lämnar stallet och hästen ska skrota omkring i hagen utan mig är den samma.

Harmoni! För att finna harmonin krävs balans. För att finna balans krävs ergonomi. Det finns fler ord, som taktkänsla, koordination osv.

Den här vintern var planen att låta min lilla Loppa ta det lugnt och tänka över sin livssituation utan någon direkt träning mer än på skoj. Min tanke var att göra en liten paus, låta oss båda genomgå vintern på var sitt håll. Istället kom jag, och med all säkerhet även Loppan till stora och viktiga insikter utan att vi ens tycktes göra någonting.

Det här inlägget kommer att handla om att lyssna på hästen, ge utrymme åt oss själva och varandra. Som jag sagt så många gånger förr, ibland gör lite så mycket!
När man rider en häst så de bär upp sig själva i balans resulterar det i en helt annan medvetenhet hos individen. För det första så slipper ryttaren “hålla upp” eller överanstränga sig bara gör oss trötta i onödan, vilket i sin tur kan leda till bristande tålamod och i värsta fall förslitningsskador utan att vi ens tänkt på det.
För det andra så blir hästen en fri individ som väljer att göra det vi vill för att vi ber om det istället för att tvinga.

För mig handlar hantering och ridning om samma sak, balans och harmoni – detta är ergonomiskt tänkande på hög nivå! För om det vi gör känns ansträngt och påtvingat så motarbetar och stör vi varandra, vilket omöjligen kan kännas harmoniskt.

Visst låter väl detta som en god idé! Det är inte svårt att uppnå så länge man får lite enkla små knep att använda sig av och logiska förklaringar bakom sina handlingar.

Vad väntar du på? Ring mig 😉

Just nu håller jag på att läsa en bok jag verkligen skulle vilja dela med mig av till er alla. Det är så mycket visdom och kloka ord att man nästan blir sprickfärdig. Jag läser kapitel på kapitel och har nu kommit genom mer än halva boken på bara ett par dagar.

Den kan nog uppfattas som lite flummig för den som tycker att det känns främmande att tala med djur. Men även om man väljer att ta till sig av den biten eller ej så är det så väldigt mycket visa tankar och tankeställare man får av att läsa den här boken.

Helt klart värd att läsa, om inte en gång utan flera!

ALLA KUNGENS HÄSTAR
av Emelie Cajsdotter

Alla Kungens hästar tar sin början i mötet med en folkilsken ponny. Hon lärde mig två saker; att det finns ett annat sätt att kommunicera. Men för att det skall vara möjligt måste man radera ut alla skillnader i värde. Det kan inte finnas någon hierarki.

Den gången var jag elva år gammal och sedan dess har jag rest världen över, hela tiden med samma frågeställning. Är det nödvändigt att utöva dominans i hanteringen av djur? Och vore det möjligt för en människa att omsätta en ickehierarkisk princip i praktisk handling?

Jag reste till Jordanien efter en serie drömmar. Inte dagdrömmar, utan verkliga drömmar om natten. Dessa drömmar ledde fram till ett stuteri utanför Amman, där man föder upp arabiska fullblodshästar. Hästarna har tidigare tillhört Kung Hussein av Jordanien, och det sägs att de bär på speciella budskap. En legend, som visat sig vara högst relevant.

Med hjälp av en av stuteriets hästskötare, insåg jag till slut att det är möjligt. Det finns ett annat system, som inte bygger på underordning. Men för att det skall vara möjligt måste man först och främst lära känna sig själv. Det här är en berättelse om hopp, om självrannsakan och om en annan sida av Mellanöstern, som sällan kommer fram i nyhetsrapporteringen.

Oj oj, tiden susar iväg och en stor ursäkt för att jag varit så slarvig med att uppdatera bloggen. Tiden räcker inte alltid till, men den som väntar på något gott..

😉

Förra veckan var jag i Gransäng och arbetade med Sokki, samt i Barkeryd och arbetade med Sanne. Jag fick några minuter mellan jobben och då passade jag på att knalla ut till hagarna och fota lite. Fler bilder finns i Bildgalleriet

Arbetet med Sanne har nu avancerat i att vi börjat flänga och ha oss omkring/på henne med “dockan”. Än så länge har vi använt Lenas hemmagjorda underkropp och snart är det dags för min nästan hela “vingeldocka”.

Bildtext: Lientjes öga (30 nov 2009)

Efter att ha gjort håranalysen som jag skrev om sist har jag nu gjort en helomvåndning i Loppans foderstat. Det är det bästa som har gjorts på mycket mycket länge tycker både jag och bevisligen också Loppan.

Loppan som är en både svårfödd och mycket kräsen häst har haft problem att hålla fint hull att bygga muskler av.

Jag har i stort sett testat allt:

Olika sorters krafft, som jag inte märker någon större skillnad av.

Havre, det vill jag att hon äter då hon inte är särskilt pigg. Den äter hon faktiskt bra, men inte tillsammans med kraft, för då petar hon bara bort den.

Vitaminer och mineraler totalvägrar hon. Jag har testat alla konsistenser men utan framgång, därför ger jag henne betfor så får hon åtminstone i sig vitaminerna.

Krossad korn går att få i henne om jag blandar det med krafft, men hon petar det åt sidan i den mån det går.

Någon som känner igen sig?

Nu riktigt skummar det kring munnen när Loppan äter sitt foder med mineraler och vitaminer tillsammans. Hon står och slickar krubbar ren i flera minuter efter att hon ätit upp – detta har ALDRIG tidigare skett – helt otroligt!

Man ska inte behöva hitta nödlösningar för att få i sin häst vad de behöver. Problemet ligger i att de flesta sorters foder, mineraler och vitaminer är syntetiska och inte organiska som är det naturliga.

Ofta tror man att det blir dyrare, men för det första går det åt mycket mindre mängd så det går jämnt ut i slutändan och för det andra så får man en frisk häst som tar upp alla viktiga ämnen.

En häst behöver ett bra grovfoder och naturliga mineraler och vitaminer för att fungera och må bra. Vill man dessutom krydda på för en häst i hårdare arbete, eller om man bara tycker att hästen behöver lite extra energi så lägger man till havre för behov på foderstaten.

Jag fick tips om att även “kicka igång” Loppan med en säck av ett naturligt framställt müslifoder (HappyHorse Kräuter) och nog för att det var mycket dyrare än “vanligt” foder men så som hon älskar det var det värt varenda krona.

För mer info, besök www.morganstralman.se och www.ameproducts.se

Efter en liten sommarvila, några tappskor och nu senast en spark som ledde till en hälta har Loppan minst sagt fått ett långt sommarlov. Jag har enbart kunnat arbete med henne några gånger under sommaren, men varje gång av dessa har hon varit på topp.

Nu börjar äntligen svullnaden efter sparken lägga sig och hon haltar mindre för var dag. Vi hoppas på att vara igång någon gång i nästa vecka.

Under tiden som allt detta har hänt har vi hunnit med att engagera oss i lite nytt som inte har direkt med träning att göra. Utan istället grunden till att kunna träna med gott resultat – nämligen välmående!

Jag gjorde en “håranalys” på Loppan. Det fungerar ungefär som ett DNA-avtryck och genom detta kan man bland annat avläsa om hästen har brister på någonting i kroppen.

“För att se om det är någonting i kroppen som inte fungerar tillfredställande testas djuret/håret mot 46 olika parametrar. Samt vid behov test för olika överkänslighet. Vart och ett av dessa har sin specifika koppling till störningar i organ eller kroppssystem. När testet slutförts visar det behovet djuret har för att återfå god hälsa och vad problemet består av, behandlingen kan därmed börja.”

Läs mer på www.morganstralman.se

Bildtext: Linda och DeeDee krumiluttar på ridbanan (27 aug 2009)

Tiden har gått sedan jag och Loppan flyttade till ett nytt stall. Vi lämnade våra kära träningskompisar Candela och hennes ägare kvar, nu har även de flyttat.

I tisdags var det äntligen dags för mig att åter få träna en sväng med Candela. Hennes skyhöga ambitioner i träningen är en sällsynt gåva som jag nästan hade glömt bort under den tiden vi varit ifrån varandra. Men nu när jag åter satt på hennes rygg och gymnastiserade igång henne kom jag med ens ihåg känslan.

Hennes ägare har verkligen gjort ett kanonarbete med henne sedan jag tränade dem senast. Nog för att Candela lagt på sig en riktig sommargräs-mage, men så jämn som hon kändes denna dag när vi inte tränat på ett tag var verkligen kul att känna (och se nu i efterhand på bilderna).

Bildtext: Jag och Candela återförenas efter flera månader (4 aug 2009)

Alla är vi olika med olika smak, så är det med precis allting. Vi utsätts hela tiden för olika val i livet, där vi går olika eller lika vägar. Det ska vi se som utmaningar.

Så länge vi har olika smak kan vi alla lära av varandra. Det ska vi se som möjligheter. Det viktiga är att vi vågar testa olika saker, för att verkligen lära känna sig själv och sin specifika smak.

Det ena behöver inte utesluta det andra. För så länge vi vågar prova på saker så blir vi rikare på erfarenheter, vi mognar och vi lär oss.

Men om vi å andra sidan väljer att INTE testa nya saker så har vi istället valt att bli en erfarenhet fattigare, vi begränsar oss och nekar oss själva lärdom.

Våga testa nya saker!

Jag tycker inte om att rida med bett, men jag lär mig att förstå genom att faktiskt göra det. Det finns alltid olika sätt att göra olika saker på. Att testa är ett sätt.

Mitt mål är att förstå och utveckla mig själv och andra människor, om så de rider med bett eller utan, dressyr eller mysa i skogen.

För mig handlar det om att möta varje individ på deras nivå och så tycker jag att det är med allt. Just nu står jag mitt i dilemmat/frågan “bett eller bettlöst?” med Loppan och det har jag gjort ett tag. Jag provar, känner efter och lär under tiden så får tiden utvisa resten.

I ödmjukhetens namn.

Bildtext: Jag och Loppan arbetar under ett ridpass med bett (5 juli 2009)