Naturligtvisabellas blogg

En härlig helg med fortsatt trevlig träning både i hantering och ridning!

I hanteringen ägnade vi oss helhjärtat åt omvänd psykologi som i det här fallet innebar att agera som ett “störande litet barn” som hela tiden söker uppmärksamhet. Lovely tyckte att vi var helt knäppa, eller egentligen nog bara jag 😉

Ridningen går verkligen framåt. Vi arbetar just nu med rakställning kontra formning, tempoväxlingar, igångsättningar, avsaktningar, halter (you name it!) och mycket mer.

Den såkallade handbromsen behöver vi knappast ens tänka på. Det enda var att Lovely antagligen hade lite träningsvärk i kroppen andra dagen och då tyckte hon att tempoväxlingarna var lite kämpiga – men det är ingenting om man jämför mot förr.

Det är alltid lika kul att arbeta med detta ambitiösa ekipaget!

Just nu sitter jag och planerar kommande besök till nya och gamla kunder runtom i Sverige, bland annat till:

Linköping: 27 – 29 feb (fre – sön v. 8)

Växjö: 7 – 9 mars (sön – tis slutet av v. 9 och början av v. 10)

Göteborg

Helsingborg

Nässjö

Är du intresserad av att få hjälp/träna för mig i valfri disciplin och bor i närheten av dessa städer så hör av dig till mig! Milersättningen blir betydligt billigare desto fler personer vi får ihop.

Självklart kommer jag till dig var än du annars kan tänkas bo, vare sig det är en eller flera personer och hästar.

Intressant lasttränings-historia!
Så kommer vi till den sista men inte minsta (..eller jo, men bara rent storleksmässigt.) delen av pållarna i Linköping för den här gången.

Första dagen då jag mötte lilla Noan var det som att se på en söt liten karamell, kanske med salt/syrlig fyllning i mitten dock (hihi!), stångades och traskade omkring på sina egna små utflykter.

Från början kändes hon väldigt låst inuti sig själv, hon sprang mest runt mig och kikade på lite av varje, men mest för springandets skull. Snart förstod hon dock att jag ville nå henne lite djupare och då visste hon nog inte riktigt vart hon skulle ta vägen. Hon kände sig trängd, fick ännu mer spring i benen och om hon stod still var det som en tickande bomb som när som helst kunde ta språng.

Det tog dock inte lång tid innan hon accepterade att coola ned och lyssna på vad jag hade och säga, som hon nog till och med tyckte var helt okej trots att det var nytt för henne.

Hennes ägare Johanna berättade att hon inte var speciellt förtjust i att man pysslade och klappade på henne, speciellt inte på huvudet. Det här skulle bli en spännande förvandling, det visste jag redan nu, men aldrig kunde jag ana hur spännande!!

Andra dagen vid transporten började annorlunda. Noan var lugn och fin, hon kändes väldigt villig att följa med in så jag stannade henne bara ett par steg upp på lemmen. Så fort hon fått upp bakbenen på lemmen och jag stannade henne för att rygga ut igen började hela hon skaka. Hon skakade och vinglade som om hon trodde det var ett stup hon skulle trilla ned för. Hon backade snällt, men väldigt osäkert, av lemmen och gjorde så varje gång jag upprepande det.

Det blev en ganska lång process och mitt i allt började hon strula med att gå på transporten också eftersom hon visste att hon skulle behöva backa av. Många gånger får människor panik i detta skedet men jag vet så väl att (som jag ofta nämner) känslor är till för att levas ut, så snart skulle det vända.

När det funkade bra till slut var det Johannas tur att få fortsätta, så hon skulle få testa och känna på. Noan gick rakt på med Johanna men det var inne i transporten som problemet uppstod. Jag vet att det alltid blir ett liten obligatoriskt bakslag när ägaren själv ska få testa på eftersom hästen har blivit så van vid min hand. Alla gånger löser sig detta efter bara några minuter, men denna gången var det annorlunda..

Noan såg pressad ut, trots att Johanna stod lugnt och stilla. Det hela eskalerade till det att Noan inte ville gå in alls, bara några steg för att sedan börja backa och näst intill kasta sig ut.

När det faktiskt hade backats för många steg i processen så bad jag att få ta över och känna på egen hand. Noan var ängslig, nervös, osäker och letade bara flykt. Hon försökte våga lita på mig och stå kvar men i hennes huvud hade det gått så pass långt att hon bara ville bort, kände oro och obehag. Varför?

Efter några riktiga kliv och kast ut ur transporten trots att jag stod kvar helt lugnt så anade jag att det skett en olycka någon gång, jag var tvärsäker. När jag frågade detta så var det ingenting som varken Johanna eller Camilla kände till. Jag bad dem tänka till på alla situationer de kunde tänka sig, vare sig det hade hänt vid transporten eller någon annan stans.

Hon berättade om att Noan en gång hade slängt sig ut ur transporten när hon var uppbunden och det inte var stängt bakom henne i transporten. Där hade vi förklaringen!

Jag berättade om hur Noan med all säkerhet just nu befann sig i den situationen igen och bearbetade sina känslor. Att det skulle krävas fler träningar än denna dag innan vi kommit förbi det här. Dagens uppgift var just nu att bara få Noan tillbaka rent psykiskt och enbart upprepa det vi redan höll på med, för att visa henne respekt och tolerans för att kunna bearbeta det hon kände.

Det var mycket kärlek och tålmodighet i arbetet sedan, för varje steg hon allt mer självsäkert tog berömde jag med massa mys och kärlek, ömhet och fysisk kontakt. Det slutade med att flera personer, däribland Lovelys ägare Kajsa stod och stöttade Noan som en hejarklack vid transporten.

Det tog en liten stund, men det var värt varenda minut, så kom Noan åter tillbaka och kände sig allt mer säker och trygg i situationen. Vi kunde gå in i transporten, lugnt och stilla stå kvar, för att sedan backa av – även det lugnt och stilla.

Det var en härlig reaktion som jag bemöttes av från Johanna och hennes mamma, trots att de visste att de väntade en tids lastträning för att stärka Noan. De kände att de fått uppleva en helt ny sida hos sin häst som de innan trott varit kaxig och lite uppnosig. Det hade verkat som om Noan inte velat gosa och bara stött ifrån sig den kärlek som de försökt ge henne.

Nu hade de en ponny som stod lugnt och stilla, med lågt huvud och ödmjuk, lite osäker blick. Hon tog till sig den fysiska beröring och kärlek som vi gav henne på ett helt annat öppet sätt.

Jag kan inte låta bli att bli kär i hästar som dessa. Det är så underbart att få uppleva hur de går igenom olika stadier, utvecklas som individer och bearbetar/rannsakar sig själva och sina känslor. Jag kan heller inte låta bli att oroa mig för när jag försöker förklara hur de känner och göra dem hörda för dem de verkligen visar sig vara.

Det kan vara svårt att vara ägare till hästen och höra en näst intill vilt främmande person stå och utvärdera deras häst som de ofta haft hand om länge. Därför blir jag så oerhört lättad, glad och lycklig i fall som dessa – när jag bemöts av förståelse och ödmjukhet hos människor. Hur de knyter an nya band till sina djur och hur möjligheter öppnar sig för dem!

(Hela den här dagens arbete skedde faktiskt bara på 1, 5 timme. Fortsättning följer..)

Bildtext: Noan och jag under första dagens “lära känna”-arbete (5 feb 2010)

Efter två jätte-inlägg fortsätter jag nu med det tredje, som säkerligen även detta kommer skena iväg en sväng. Men det har verkligen varit en riktigt härlig helg med stor utveckling hos alla ekipage!

Charina och Josefin tränade lite lastning och ridning. Lastningen var lätt som en plätt, vilket kändes väldigt skönt, så uppgiften blev för Josefin att börja lastaträna på egen hand med mig som coach direkt. Vi kom lika långt som Prince i processen och det tog bara en dryg halvtimme med Charina, hennes jobbiga bit var tvärt emot Princes. Det var när vi satte transporten i rullning som hon tyckte det var kämpigt.

Eftersom arbetet gick så bra och även den lilla rullningen gick ju ändå väldigt lugnt och fint, så även utlastningen efteråt, så beslutade jag att vi skulle fortsätta med åkning osv. senare.

I ridningen kan jag lugnt påstå att de gjorde en förvandling. För det första så verkade det vara en helt ny häst som gick vid Josefins sida in i ridhuset. Hon rörde sig helt annorlunda genom ryggen bara i skritten och det var härligt att se.

Vi arbetade med att finna en god grundform i balans, som avancerade in i att Charina kom till riktigt fin samling på bakbenen. Det kom både ett och två sparkar/bockar då hela överlinjen av ryggmusklerna spelade vackert under Josefin som hade fin känsla i sadeln.

Charina som alltid ska finna nya vis att testa Josefin på tog ju självklart tillfället i akt så hon kom undan, men under den andra lektionen behövde vi bara plocka upp henne lite till i formen så dansade de fram jättefint tillsammans.

Josefin överraskade mig verkligen genom att få in en sådan grymt härlig känsla till Charina i båda varven. De har innan haft det lite extra jobbigt i högervarvet, men det var det som fungerade bäst när vi avslutade helgen. Josefin tog även själv initivativ till att våga känna, testa och uppleva den där känslan av att Charina och hon blev ett! Wow 🙂

Det var mycket tal om grundläggande form, upprepande arbete och vardaglig hantering. Något som kan låta simpelt men ack så underskattat, ibland kan en sund relation i stallet lösa stora problem i ridningen, vilket var fallet idag. Skritt, halt, skritt, halt osv. och helt plötsligt var det som en förvanling skett – Josefin och Charina kom till en punkt då deras relation tillfördes av konsekvens, förståelse och respekt – balans och harmoni.

Bra jobbat!! Vi fortsätter också om ett par veckor, det ser jag verkligen fram mot.

Bildtext: Jag dansar runt och visar Josefin och Charina en övning (6 feb 2010)

OBS! Fler bilder kommer uppdateras i bildgalleriet

Helgens arbete med Prince var intressant det också, vi fortsatte med både lastning och klippning med stora framsteg.

Prince kändes till en början positiv vid transporten, för att sedan visa stor osäkerhet då jag stannade på rampen. Hans problem har varit att han gärna kstar sig ut ur transporten, detta var ingenting som visade sig, men av beteendet och döma var det helt klart lite kvarlevande känslor i honom som ville komma ut. Han trampade oroligt på stället när jag stannade honom precis där rampen tar slut och transporten tar vid. Han specialitet är att “luta sig” mot människor, eller hålla ett tryck som vi också kan kalla det.

Det krävdes bara en liten påminnelse av förra gångens arbete så kom vi in i rytmen igen och då vågade Prince lita på mig. Han väntade, trampade lite oroligt men valde snällt att stå kvar. Efter ett par upprepningar och mycket beröm gick han på galant och stod lugnt och stilla mer än gärna kvar med mig i transporten!

När vi skulle arbeta med klippmaskinen gick vi nästan igenom samma sak en gång till. Det nervösa och osäkra beteendet, som snabbt övergick till lugn.

Avslutningsvis denna helg fick Prince ägare Karin själv testa på att både lasta och klippa, vilket gick VÄLDIGT bra. De kom in i rytmen väldigt fint och de ska de båda vara stolta över 🙂 Tumme upp till er!

Hemläxan för dessa två blev att finna en finkänsligare balans mellan sig. Prince ska kännas lätt som en smäcker arab att arbeta med. (Jag möts alltid av skratt när jag ska uttrycka mina liknelser, jag förstår inte detta!? hehe)

Tilläggas ska också att vi kom så pass långt i lastningen så att vi kunde sätta transporten i rullning. Det som var Prince lilla fobi i det hela var all aktivitet bakom honom, men det var ändå väldigt lugnt och fint. Att sätta transporten i rullning verkade inte göra honom någonting.

Fortsättning följer om några veckor!

Bildtext: Jag och Prince under andra dagens lastträning (7 feb 2010)

OBS! Fler bilder kommer att uppdateras i bildgalleriet inom kort. Tyvärr är även de, som denna, med en lite galen inställning. Men det syns ju vad vi gör och det är det viktiga i det här sammanhanget.

Insikt: Olika hästars lika beteendemönster

Än en gång var det dags för lite arbete med Lovely och hennes ägare Kajsa. Den här gången ägnade vi oss åt att nå Lovely på ett annat plan för att finna hennes energier och motivation till positivitet. Jag tränade in lite grunder i lite enkel tricktraining som är ett utmärkt sätt att locka fram härliga sidor hos sin häst.

Lovely var ju minst sagt speciell när Kajsa fick hem sin nyinköpte pålle förra året. De har verkligen utvecklat en fin kontakt och känner varandra väl. Från början mådde inte Lovely bra men efter en tid kom hon allt mer i både fysisk och psykisk balans.

Idag är Lovely en helt annan häst att både se på och hantera. Hon står i ett större stall och klarar omständigheterna förvånansvärt bra för att vara så pass känslig för sin omgivning.

Dessvärre har hon fortfarande sina mindre glada sidor som hon då och då plockar fram. Så den här helgen gick vi igenom mycket i ridningen som lockade fram en liten argbigga i Lovely, men så fort det gäller träning och fysisk ansträngning tycker jag att det är okej. Jag menar, vem skulle kunna påstå att vi står med ett leeende på läpparna och hojtar glatt om vi skulle stå på gymmet och anstränga oss 😉

Men idéer som att stå och hugga efter både armar, fingrar och andra personer (eller bara rent ut i luften) när man går igenom vardagliga rutiner i stallet är inte okej. Därför tog vi som sagt till knepet med tricktraing som väcker mycket nyfikenhet i hästarna.

Ni som följt min blogg har även följt utvecklingen med frieserstoet Sanne som även hon har mycket oroliga känslor i sig. Likheten med dessa två ston är just känslorna som leder till ett beteende vi kallar opålitlighet, men som egentligen är någonting vi ska lära känna och gå till botten med. Känslor är till för att levas ut, för det är inte förrän då vi kan identifiera dem.

Skillnaden på dessa två, faktiskt lika, ston är att Sanne agerar ut sina oroliga känslor i form av osäkerhet, Lovely å andra sidan agerar ut sina genom aggression. Tricktraining fungerade otroligt bra på båda dessa flickor!

Åter till just arbetet under dessa dagar i Linköping, för det blev en markant skillnad på Lovely även denna gång. Små saker i vardagen som eskalerat, gick helt upp i rök (ex. att lägga grimman runt halsen) och små, men mycket viktiga grunder i ridningen lossnade de också – näst intill helt och hållet!

Kajsa kämpade på för att hålla Lovely borta från mitten av ridhuset där Lovelys “offer” stod och instruerade dem (jag!) hihi 🙂

Efter att det muskulära arbetet var genom, och Lovelys bogar stadigt men lösgjorda var på plats inom ramen, flöt de fram som ett riktigt tävlingsekipage i ridhuset!

Jag kan inte sluta förundras över denna speciella pålle. Bara som när jag själv skulle sitta upp till att börja med under helgens första ridpass, då grinar hon illa och visar precis vad hon accepterar och ej.. Medan Kajsa några minuter senare kunde sitta upp och få henne att gå fram som en klocka (efter att Lovely gjort några protester för att tydligt visa mig att hon fortfarande vet att det är jag som säger till Kajsa vad hon ska göra och att hon inte gillar det) Men efter att hon förstått uppgiften och de båda kommit i balans och harmoni ser det till och med ut som Lovely sträcker på sig lite extra för att visa hur nöjd hon faktiskt är efter att ha löst uppgiften.

Jag sitter själv med min lilla Loppa där hemma i stallet som även hon visar vad hon tycker och tänker, men även detta på ett annorlunda vis. Hon tappar stinget och motivationen och verkar bli helt matt.. Det är någonting som dock nu är ett minne blott, men ibland kommer det åter när vi åtar oss en ny arbetsuppgift som hon inte kan identifiera eller finner gynnsam. Så fort hon insett att uppgiften har ett syfte och att hon blivit en erfarenhet rikare dansar hon gärna flera minuter extra bara för min skull.

Det var precis som häromdagen när jag och Loppan skulle ta en galopp i skogen och hon bara lossade, vågade tro på mig, vågade lita på att jag tar mitt ansvar, känner henne och lägger arbetet på en passande nivå. Det är då livet leker, luften känns extra god att andas in och man önskar att den där galoppen aldrig ska ta slut. Men med den där känslan tar jag självklart mitt ansvar och saktar av till skritt när det går som bäst. När hon mer än gärna traskar på i stora lösgjorda, härliga kliv och hur hon frustar högt och nöjdt när jag klappar om henne kärleksfullt.

Vad skulle vi göra utan hästar, vad skulle jag göra.. Jag väljer att inte skriva något frågetecken eftersom jag aldrig vill ställa mig själv den frågan 🙂

Bildtext: Kajsa och Lovely in action (6 och 7 feb 2010)

OBS! Fler bilder från helgen kommer att uppdateras i bildgalleriet.

Äntligen fick jag någon som kunde fotografera mig och Tella när vi krumiluttar lite på ängen. Besök bildgalleriet och se bilderna genom att klicka här

Bildtext: Jag och Tella poserar på ängen (26 jan 2010)

Prince var svårlastad, mycket rädd! Han gick ogärna på och kastade sig farligt ut ur transporten när han väl kommit på..

..och omöjlig att raka pälsen på! Han var redan klippt när jag kom och skulle hjälpa dem. När jag frågade dem hur de hade burit sig åt berättade de om att han fått väldigt mycket lugnande.

Oho! Det här skulle bli spännande..

Det var inte spännande mer än i 30 minuter för sedan stod han nästan helt säker och lugnt när jag stimmade av och på med klippmaskinen.

Kolla in videoklippen nedan, det finns fler från klippningen på Youtube – sök på Naturligtvisabella.

Videoklippet på lastningen är efter 15 minuters träning första gången.

Lasta är det ägaren själv som gör och det är även detta första gången.

<!–
WriteFlash('’);
//–>
<!–
WriteFlash('’);
//–>

Wow vilken dag idag igen!

Här är ett videoklipp så länge, från när jag hade “terapi” med Prince och klippmaskinen som han för 30 minuter sedan var LIVRÄDD för..

Mer text kommer inom kort!

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Bildtext: Kajsa och Lovely, vilka snyggingar! (5 jan 2010)

Idag började vi i ena stallet med ett nytt par, Karin och hennes häst som kallades Prinsen. Det var introduktion, lastning och sedan lite trix med klippmaskinen som stod på schemat.

Efter detta var det dags för en liten nyfräschare med Josefin och hennes pålle Charina som jag arbetat med innan. Vi tog bara en snabbis idag som innebar en genomgång i stallet och lite lastning.

Sist, men inte minst var det Kajsa och Lovelys tur. Vi hade också lite avcheckning i stallet och sedan även i ridningen. Vilken skillnad på häst alltså!! Tyvärr blev det inte av så mycket arbete då hon ska börja behandlas med preparat från Morgan (vi har gjort håranalys) så innan vi kommit igång med det ligger vi lite lågt. Om tre-fyra veckor är jag så nyfiken på att se hur det har gått.

Lovely är en egensinnig dam med ett humor som kallas duga.. Det handlar inte om felhantering eller något annat i den stilen för Kajsa gör ett kalasjobb med denna häst. Tyvärr sitter det i huvudet eller hormonerna på Lovely som går från helt harmonisk till helt ursinnig på bara ett par sekunder, sedan lugnt igen och så fortsätter det dag ut och dag in.

Fysiskt sett mår Lovely så himla fint idag, sådan SKILLNAD från när Kajsa precis fått henne. Man riktigt ser hur det strålar om henne, där är verkligen någonting som vem som helst kan se. Jag kände inte ens igen henne när jag gick förbi boxen hon stod i. Tyvärr är det ändå något knas, men behandling är påbörjad som sagt.

Stackars Kajsa som borde få uppskattning till MAX från hästen, rent psykiskt, med det fina arbete hon underhåller. Därför ska vi nu testa att behandla henne istället, hästen alltså – hehe! – så håller vi alla tummar och tår för att behandlingen gör underverk.

Här nedan är två små smakprov på formen idag efter 30 minuters uppvärmning 😉

<!–
WriteFlash('’);
//–>
<!–
WriteFlash('’);
//–>