Naturligtvisabellas blogg

Har helt missat att nämna träningshelgen i Växjö. Imorgon far jag till min fd. praktikant Johanna och tar med mig Compadre. Vi kommer att förhålla oss i Skir där vi erbjuder träning och uppvisning av pållisarna.

En privat träning kostar 400 kr (ord. 500 kr) eller var med på min träning med Compadre för en mindre slant – 50 kr – då jag kommer arbeta honom både från marken och uppsuttet.

Ingen fast tid är ännu bestämd men det lär bli runt middags/kvällstid imorgon och lunchtid lördag och söndag. Hör av dig till mig vid intresse på nr. 073-7766773 eller anmäl dig på mitt evenemang på facebook
Bildtext: Pusskalas i ridhuset (7 jan 2011)

God fortsättning och gott nytt år alla nära och kära. I år är ett härligt år då vi tillsammans utvecklas till än mer fantastiska medmänniskor!
Bildtext: Jag och Compadre under ett av årets träningspass i ridhuset

Idag var det andra dagen med de två
goingarna . Jag började med att leda ut Cru, eftersom jag igår såg tendenserna hos honom, när Ida ledde ut
honom till inhägnaden, han var överallt och ingenstans i sig själv.
Men idag var han lugn som en filbunke, självklart hehe, bara för att..

Väl i inhägnaden var jag “mer vanlig” och kände
efter i lina på volten för att se hans reaktion, eftersom han trots allt är unghäst och att
jag är ny för honom. Men han svarade exemplariskt på det jag bad honom om så därför avslutade
jag direkt. För mig är det viktigt att inte tjata ut om hästen gör det jag ber den
utan då direkt gå till vila för att förstärka med positivt.

Jag bad Ida ta bort linorna som vi byggt upp inhägnaden med och jag vad
fullt medveten om att han här skulle “skydda sig själv, utan att ta
hänsyn till mig” så med högsta beredskap gav jag klartecken till Ida.
Jag stod vänd mot “det farliga” och hade Cru mitt emot mig.

Han började genast studsa som en gummiboll på stället men då jag vänligt
men konsekvent tog i honom för att visa att det inte fanns någon utväg
framåt. Efter en lång stunds studs kom ett fullständigt lugn som sköljde
över Cru. Massor av beröm!

Höll sedan en liten “föreläsning” med Cru för Ida där jag visade
effektiva övningar hon kunde träna på där han skulle följa och flytta
tillsammans med henne. När det var Idas tur att testa gjorde jag en av
mina vanliga “psykologi-lekar” som funkar lika bra varje gång 😉

Bildtext: Denna jättefina bild på Cru lånade jag från Idas blogg

Övning
Ida går baklänges och ber Cru följa henne i skritt, med flyt och
korrigeringar tillsammans så en jämn ström syns i deras samarbete.

Problem
Ida är ambitiös, men blir FÖR noggrann medan Cru tröttnar och vinglar
omkring, stannar eller går med för stora steg eftersom han blir less på
det virrvarr av tankar som Ida omedvetet förmedlar till sin kloka lilla
häst.

Hjälp till lösning

“Okej, nu ska vi leka en lek och nu menar jag allvar. Träning, planerad
träning ska vara mjuk och följsam, precis som du är – mycket bra! Men
ert problem är inte träningen, utan det är plötsliga händelser som får
er att tappa fotfästet och bli osäkra. Det är oplanerad träning och det
som är mest sunt är att träna på dessa genom att leka lite lekar. Man
ska vara fullt medveten om att det är just en lek och att vi helst av
allt ska planera, vara mjuka och fina i vår träning med små delmål.

Men, som sagt.. problemen uppstår ofta inte då utan när vi minst anar
det. När oväntade saker sker eller när grunden i relationen inte byggts
upp på respektfulla grunder.

Vi leker/låtsas såhär:
Du planerar en ram där du backar och ber din häst
att följa. Nu när du har testat vet du ungefär vad han gör bra och
mindre bra. Nu är det dags att höja svårighetsgraden i vår fantasi, som
inte på något vis kan skada oss men som får oss att träna på direkt och
mer konsekvent och extra tydliga önskemål.

Vad leken går ut på är att du och din häst ska lära känna varandra i mer
kritiska situationer. Reglerna är enkla. Jag berättar vad det är jag
vill att du ska göra och allt eftersom ökar svårighetsgraden.

Allt eftersom jag ser att ni klarar de regler/begränsningar/svårigheter jag sätter upp kommer jag höja er till nästa nivå.

Om jag ser att du inte försöker blir det Game Over. Behöver jag flika in med något blir det Paus.

Kom ihåg att detta enbart är en lek, det ska vara roligt 🙂

Vill du veta mer om dessa lekar så ring mig och boka en tid, hehe!

Historik
Ida föll för fyraåriga arabvalacken Cru vid första ögonkastet för ett par månader sedan och köpte honom direkt. Det var en dröm som blev sann men snart skulle Ida tvingas vakna upp och se vilken STOR häst hon köpt i en liten förpackning. Cru som var väldigt rädd om sig, bakskygg och känslig i allmänhet började succesivt ta över. Ida kämpade på med att vara tydlig men ändå försiktig eftersom han ju var så känslig. Vardagsrutiner började bli allt mer på Crus villkor, stampa och skrapa otåligt i gången, buffa och knuffa när de skulle ut och gå eller egentligen bara vara i närheten av varandra. Olika människor hade olika uppfattningar om hur hon skulle gå till väga och förvirringen var ett faktum..

Ida visste att hon hade en underbart fin häst som nu började ta över, men hur hon skulle hantera, markera, säga ifrån i situationen ville hon inte chansa på. Det var viktigt att det skulle bli rätt, även om det nu höll på att gå fel.

En dag när Ida ledde Cru började han uppträda minst sagt hotfullt och allt mer närgånget. Hon hade låtit veckorna gå bara för att se om det var vanliga ifrågasättningar/test som unghästar ofta gör men som sedan lägger sig, som inte är så konstigt eftersom de faktiskt inte känner varandra så bra än. Men efter denna promenad var det definitivt dags att ta hjälp av någon som kunde tänkas ha en liknande och sund hästsyn som hon själv.

Bildtext: Ida och Premier Cru (16 okt 2010)

Sammanfattning av dag 1
Ida hörde då av sig till mig, som jag som en blixt för att hjälpa till att stärka hennes och Crus relation. Vi började med att jag fick skapa mig en uppfattning om den mycket charmiga lilla grå 🙂

Mycket uppmärksam, ung och instinktiv kille som har mycket tankar i huvudet men lite mindre kontrollerad kroppskontroll – därför ska vi hjälpa honom med detta! Sortera upp allt det som yr runt i hans lilla hjärna, så Ida inte utsätter sig för fara när extrema situationer uppstår. Det kan handla om allt från en ny plats, till att något nytt händer hemma på stallplan eller vem vet vad han uppfattar som nytt och spännande/farligt?!

Vi höll oss till basic idag eftersom Cru är ung och motiverad – det vill vi självklart bevara och arbetar därför i små korta men intensiva pass som får honom att intressera sig men fortfarande hålla gnistan och orken uppe.

Det var egentligen bara de första minuterna som Cru visade en del (fast i mycket mindre skala) som Ida berättat om. Då han impulsivt tar egna beslut och initiativ, vilket är väldigt positivt, men dessvärre på vår bekostnad eftersom han inte riktigt har koll på var han rör sig i förhållande till oss. Därför var det noga idag att han visste var han satte tassarna och hela tiden hade ett öra mot den som ledde henne, vilket då var jag.

Fortsättning följer imorgon när det är dags för Ida att få vara mer delaktig 😉

Detaljinformation
Vi tog ut Cru till en liten inhägnad där
jag och han skulle få chansen att lära känna varandra. Han var väldigt
tittig och vaken på precis allt! Ida fick ställa sig utanför inhägnaden
och så berättade jag precis vad tanken är. Att verkligen bara lära känna
varandra, som jag alltid gör med nya pållar/bekantskaper.

På volten i lina, han höll sig på lagom avstånd och han lyssnade fint på
stopp och byta varv. Att han var så vaken på precis allt gjorde att han
ibland blev förvånad och överrumplad när jag bad om någonting men så
fort han “var med mig” så var han som en joystick att arbeta med,
följsam och jättehärlig 🙂

Kunde snabbt sammanfatta en liten historia om hur jag uppfattade honom
och hur jag antog att han känts för Ida och hur hon då har kunnat tänkas
känna sig. Stämde bra, kändes som vanligt väldigt tacksamt och varmt i
mig när jag lyckas förstå mig på “det förflutna”.

När vi arbetade lite närmare märkte jag att han hade svårare att flytta
sig åt höger och väldigt lätt åt vänster. Blockerade sig lite när jag
bad honom att komma med och slappna av i nackpartiet och minsta “stor”
eller större än liten sak som jag bad om eller förstärkte gjorde att han
låste sig i framdelen. Men så fort jag mjukt fortsatte att visa vägen
blev han väldigt trygg och cool av att förstå.

Jag nöjde mig här för idag eftersom han är ung och han skötte sig så
fint och accepterade mig som ju är helt ny för honom. Så avslutningsvis
fick Ida träna lite på hur hon skulle förhålla sig till honom. Dvs. att
arbeta med lagom lång lina, positioner och inverkan med tankens kraft.

Cru var duktig och tålmodig, Ida var öppen och modig! Hon var väldigt
varm och glad över att han idag för första gången på länge stått
avslappnat och bekväm tillsammans med oss och njöt av sällskapet.
Istället för att göra allt det som han tycker känns spännande att
provocera och engagera sig i.. Kul *jätteglad jag med*

Jättekul ekipage att träna med så detta blir en spännande fortsättning.
Just nu är tanken bara att han ska funka och vara lugn, trygg och säker i
all hantering och sedan ser vi vart resten av träningen bär.

En helt annan häst var det som Miranda berättare om när vi talade om Sally. Hon hade nu inte stannat någon gång ute i skogen och ridningen gick bara framåt. Det värmer när jag hjälper att lösa ett problem, även löser en rad andra som man egentligen inte sett som problem men som trots allt är skönt att ha ur världen 🙂

Miranda fick träna på att flytta olika kroppsdelar på Sally, som var på lite dåligt humör idag. Men de var väldigt duktiga och lyhörda för varandra, därför kunde vi gå igenom massor av olika saker och lösa dessa från marken i lina.

Lastningen gick vi igenom (fast utan transport) och vi har en hel drös med småsaker som är sköna att träna på så de sitter till 100 % 🙂

Det ska bli härligt att få följa detta ekipaget i framtiden. Vi syns igen i december!

Det har varit mycket upp och ned nu för Karin och Prins. De är väldigt ambitiösa men har inte alltid samma tanke om livet 😉

Under de två passen idag kom vi underfund med att Karin behöver “leva i nuet” och känna in vad hon tycker är okej och inte. Under träningarna går det oftast väldigt bra, när jag är där, men när de sedan ska träna själv blir det mycket prestationsångest. Karin fick i hemläxa att ha kul och släppa loss! Små korta pass med mycket tydlighet så både hon och hästar vågar öppna upp sig för varandra och visa sina känslor.

Karin ska berömma massor så fort det blir bra och säga ifrån om Prinsen inte lyssnar, det gör att de båda lär sig sina gränser och vågar vara öppna för varandra.

Jag vill träna alla kära hästar och människor till logiskt tänkande och personlig utveckling. Gamla minnen ska bearbetas och relationen ska stärkas vid varje träningstillfälle.

Jag ska försöka klippa ihop en video på “före och efter” under samma träningspass. Återkommer med detta så snart jag kan 🙂

Video kommer inom kort !

Idag började jag med att ta in Sally och hon skutta
omkring som ett råddjur i hagen, men så fort hon kom på att jag lät henne vara
om hon ägnade sig åt mig lugnade hon sig. Försökte förklara så gott jag kunde samtidigt
trots regn och blåst.

Hon var seg på vägen mot stallet och stannade när jag försökte flytta bogarna,
men lättade snabbt. Sedan fortsatte vi med longeringen och det märktes att hon
var mycket mer med på noterna idag. Det blev några upprepningar i varje varv
med att hon skulle följa linan istället för att gå emot den, låsa framdelen och
slira runt med rumpan. Även att jag fick säga till lite större ett par gången
var hon väldigt fin och med mig. Hon försökte och jag var noga med massor av
beröm!

Detta tog längre tid än jag trodde så det är verkligen svårt för henne att resa
framdelen och bära sig bak. Men vi tog och sadlade och så fick Miranda sitta
upp på samma ställe där vi longerat.

Rumpan ville sticka direkt men Miranda fick snart koll på läget och voltade
henne jättefint. När hon skulle stå still var det en hel del trampande så här
fick de chansen att rätta tillbaka alla kroppsdelar den vägen de kom från, hehe
J

När vi även gått igenom ”det speciella tygeltaget” var det dags att anta den
riktiga utmaningen. Uteritterna! Miranda berättar att hon stannar och antingen
backar över stock och sten eller rent av stegrar i protest – mot vad vet hon
knappt. Ibland är det saker som kan vara läskiga men ibland verkar det vara
helt utan någon som helst anledning.

Vi kom till ett speciellt ställe där Miranda alltid vet att hon strular och så
skulle vi se hur de löste det idag med mig som guide på cykel bredvid.

Det blev ett stopp, dock senare än det stället som det brukar komma och sedan
hade Miranda att göra – hon var jätteduktig! Jag hade redan innan sagt att jag
kunde sitta upp men att jag tänkte låta henne sköta detta eftersom det blir mer
bestående resultat om hon klarar ut det på egen hand. Jag vet redan precis hur
jag ska göra så därför blir avdramatiseringen bättre men risken större att
problemet blossar upp efter hand med Miranda. Är jag då inte med blir det lätt
bakslag och så sitter man i samma båt igen.

Men det gick som sagt väldigt bra. Miranda tog ett steg i taget och
avdramatiserade så gott hon kunde medan jag stod och tjatade på marken med
kameran i högsta hugg, hehe! Sedan kunde hon gå förbi flera gånger och på egen
hand rida alla kroppdelar på plats så allt gick lugnt till.

Miranda berättade att hon innan känt sig väldigt maktlös och osäker när Sally
börjar strula så som hon gör och antingen har hon inte vågat göra så mycket
eller så har hon markerat mycket mer. Att det nu gick så lugnt och metodiskt
gjorde att både häst och ryttare höll sig lugna och koncentrerade istället för
att motarbeta varandra – det kallas teamwork J

Nu ska Miranda och Sally träna på sin hemläxa som de fått i ridning och hämta i
hagen, samt vardagliga hanteringen. Sedan fortsätter vi i mitten av nästa
vecka!

Angående longeringen så har vi lagt den åt sidan för dem eftersom Sally är
väldigt osäker även med mig som ändå har en exakt plan. Det skulle bara bli
orättvist för båda att låta dem träna på detta utan hjälp och nu var ju det
huvudsakliga fokusen på uteritterna.

Men som sagt, det kommer – en sak i taget!

Bildtext: Victoria och Zip en regnig dag för några veckor sedan (7 okt 2010)

Idag var jag ju hos Victoria och Zippan som alltid någon gång i veckan. Jag har varit lite väl slarvig och inte skrivit om framstegen som vi gjort dessa veckor så här kommer en liten reminder.

Victoria anlitade mig för att få hjälp med sitt varmblod Donna som strulat med att hon börjat springa över folk och vara allmänt STOR och tillslut farlig. Då Victoria haft henne utlånad och inte riktigt vet vad som har hänt kände hon att hon hellre anlitade mig än att traggla med problemet på egen hand..

Efter att vi löst detta blev Vikkan väldigt sugen på att fortsätta träna så vi tog nästa häst – Zip, hennes Quartersto – och började så smått med markarbete och ridning.

Nu har vi kommit så pass långt att Vikkan rider väldigt oberoende av sin hand och sätter istället huvudsaklig takt och form i Zip med sits och takt 🙂

Dagens lektion gick ut på att hitta bakbensaktiviteten hos Zip eftersom hon gärna tar lite för korta och stela steg med sina bakben. Jättekul att se framstegen idag!

Förra lektionen var nämligen seg som kola och Vikkan gjorde på tok för mycket medan Zip gick och såsade. För mig är det väldigt viktigt att hitta balansen mellan häst och ryttare i hantering såväl som ridning och det handlar bland annat om att inte sitta och göra “för mycket”.

Igår hade även Zip blockerat sig när de red ut och Vikkan hade inte fått kontakt med henne, det hade slutat med att hon fick sitta av och avsluta på hemmaplan så lugnt det gick..

Här arbetade vi extra mycket idag på att Vikkan verkligen ska ta mer plats i deras relation, att hon ska våga säga till att här är hon och det här vill hon. Zip har en tendens att ignorera henne och istället se på andra saker som är så intressanta precis just när Vikkan ber om någonting annat.

Dessutom blir Zip väldigt upprörd och stressad av att man ber om hennes uppmärksamhet, men så fort hon förstod vad Vikkan menade och ville så var hon finare än jag någonsin sett henne.

Genom att finna en mer avslappnad och rundare form i Zip klev hon in en hel decimeter till in under sig idag 🙂

Ska även försöka leta fram några bilder på dem så ni vet vad jag talar om!

Idag var jag hos ett nytt ekipage utanför Bodafors! Det blev både massa känslor och myspys..

Sallys ägare Miranda behövde hjälp med bland annat kommunikationen i longering, intag från hage och vid istadighet i ridningen.

Jag började som vanligt med att känna på Sally i lina och det märktes snart hur osäker och förvirrad hon blev av allt jag bad henne om. När hon väl förstod var hon verkligen hur fin som helst men innan dess var det en hel kalabalik i hagen där vi befann oss 😉

Jag kunde snabbt konstatera att problem var helt och hållet att hon låser sig i bogpartiet och detta leder till att hon vevar ut med rumpa och bakben. Drivmotorn (rumpan alltså) slirar och där har vi hela lösningen – så fort den arbetar in under sig istället för ut åt sidorna kommer hon vara mycket mer säker på sig själv och sin kropp. Om inte detta löser problemen är det bara att använda sig av “det magiska tygeltaget” som hindrar henne från att stegra eller backa 🙂

Det är så trevligt att träffa öppna och härliga människor som idag, Miranda vill verkligen sin häst det bästa. Det här kan bli riktigt fint!

Känner mig otroligt peppad för onsdag då vi fortsätter arbetet och då uppsuttet och helt från början i hagen.

Följ detta spännande projekt!

Som ni säker redan ser på bilden här har jag idag uppdaterat hemsidan lite. Bara några små finesser med bilder som gör att sidan ser lite trevligare ut.

Kika gärna in på Naturligtvisabella.se och se vad du tycker!

Lämna sedan gärna en kommentar i detta inlägg om vad du tycker så ska jag göra mitt bästa för att få ordning på det här både snart och snyggt 🙂

Tänkte även uppdatera en ny flik. Den blir lite som Fyrbenta Favoriter fast istället för blogg (blir lite svårnavigerat) så kommer det att ligga på hemsidan. Så får ni den efterfrågade och efterlängtade historien om både Lady Potter och Compadre.

Nu ska jag pysa till stallet och mysa lite – hej och hå i hösten! (snö idag..)