Naturligtvisabellas blogg

Jag har nu personer från både:

Flyinge

Helsingborg

..som vill träna för mig.

Vi söker fler som vill hänga på vid detta träningstillfälle så milersättningen blir billigare för alla. Hör av er till mig snarast så bestämmer vi datum!

Isabella Hultgren
info@naturligtvisabella.se

073-7766773

www.naturligtvisabella.se

<!–
WriteFlash('’);
//–>Videotext: Första gången som Charina travar i stadig form och takt (26 mars 2010)

<!–
WriteFlash('’);
//–>Videotext: Josefin underunderhåller formen (26 mars 2010)

OBS! Ursäkta tjatet, men så är det att rida för mig – eller hur Josefine!? hehe

Charina och Josefin!
Vilken liten pudding Charina börjar bli nu med rätt träning. Hon och Josefin gör bamse-framsteg varje gång jag kommer och det är stor skillnad som sker under tiden som jag är borta också.

Jag låter videon tala för sig själv för jag kan skriva hur mycket positivt som helst om hur hon kommer mer och mer till rakriktning och bakbenen mitt under sig.. Det enda jag fortfarande är på och hackar om (som nog märks på videklippet, hehe!) är den där yttersidan som man inte får glömma bort. Så fort hästen är eftergiven i innersidan ska man lägga om till yttersidan – glöm inte det Josse 😉 tihi

Lovely och Kajsa!
Jag kan inte annat än att säga detsamma om Lovely, hon bara växer och växer – lika så Kajsa. Tyvärr fick vi ingen video på detta, vilket är synd för de fick till några riktigt pampiga travökningar. Vi lossade Lovely i en helt annan form där hon bar sig – liksom lossade helt nackpartiet i en högre form så hon fick in flytet.

Bildtext: Johanna och Noan kämpar med att slappna av i formen (26 mars 2010)

Det var som vanligt massor med krut i lilla Noan, men idag skulle vi få den energin på rätt plats även i ridningen.

När jag första dagen satt upp var hon inte alls sugen på det jag tyckte vi skulle göra. Jag tyckte nämligen att vi skulle forma in den där rumpan mitt under henne istället för att den skulle flänga omkring där den inte hörde hemma. Det blev bara skritt-arbete och sedan fick Johanna sitta upp och känna.

Andra dagen upptäckte jag att Noan lurat mig lite, för när jag stod och tjatade gallfeber på Johanna då jag ville att hon skulle rakställa henne slutade det med att jag själv satt upp och hade 30 långa minuter framför mig i att få kontakt med den lilla damen.

Det kändes nästan som kriget eftersom Noan ville göra väldigt stor sak av allting. Allt jag bad om var att hon skulle ta ställningen korrekt i nacken men det var inte så poppis.. Hon taktade och for med huvudet rakt upp i luften, jag ignorerade beteendet men detta höll alltså på i över 30 minuter och då var det enbart lite skritt och trav jag ägnade mig åt.

När hon äntligen släppte var det verkligen en helt annan häst, men hon kom inte ned på jorden helt för det. Johanna satt upp och fortsatte, medan jag fortsatte att hålla nästa lektion, och hon var duktig och tålmodig.

Nästa dag kändes hon annorlunda tyckte Johanna när hon hade skrittat fram. När jag satt upp höll jag verkligen med. Lugnare, tryggare och väntande – mer i balans! Ändå var det en hel del att ta igenom även denna dag, hehe 🙂

Ponny är ju ponny som jag brukar säga och det stämmer ju verkligen för idag hade hon lagt till sig med nästa sak istället. Som besatt skulle hon skjuta ut rumpan och Johanna hade inte en chans. När jag tjatar gallfeber på henne för andra gången, tagit av hästen sadeln så Johanna barbacka skulle känna in henne tydligare slutade det återigen att jag satt upp.

Efter en massa övertid idag igen och full av ponnyhår på hela rumpan satt jag av och lämnade över till Johanna. Vi hade återigen funnit en lösning och nu var det upp till Johanna att göra detsamma.

Några minuter senare när de också kom överens slängde sig Johanna runt Noans hals och utbrast “NU förstår jag vad du menar!!”

Ska bli spännande att se hur det går nästa gång vi fortsätter med Noan och Johanna – och de framsteg som de gjort (hemläxan!) medan jag inte varit där.

Bild/video kommer inom kort!

Så hur gick det då för Prince?

Jo, trots att det var i sista sekunden som vi behandlade honom så klarade han natten. Jag och Karin höll telefonkontakt och mestadels berättade hon om att han bara låg ned i sin box helt utslagen.

Självklart var han trött och behövde ta igen sig rejält efter alla dessa dagar av lidande men det är även viktigt att han får en chans att komma igång i kroppen. De släppte ut honom i hagen mitt på dagen och i hela fem minuter gick han omkring och kollade in omgivningen, sedan lade han sig ned och då tog de in honom så han inte skulle ligga och bli kall.

När jag åter kom till Linköping senare på eftermiddagen kikade jag förbi stallet och spelade då även in ett litet videoklipp på Prince i boxen. Jag vet att ni tycker han ser halvdöd ut men jag ska tala om för er att här är han pigg om man jämför mot hur han var under natten..

Jag hade med mig svarsresultatet av Morgans håranalys och även preparat som skulle rehabilitera hans sjuka kropp.

Svarsresultatet var skrämmande:
“Energistörning i njurar och lever, svag mage och njurar, mögel, samt behov av avmaskningskur.

Hästen har troligen gått ganska länge med dessa problem så det är svårt att se vad som ursprungligen orsakat dagens tillstånd. Hästen är i akut behov av hjälp och det mesta kommer att ordna sig på ca 1 månad men magen kommer att behöva hjälp en längre tid.”

Rehabilitering för magen hade vi ju redan påbörjat, men resten av preparaten började vi behandla med så fort jag kom!

Trots att jag varit på föreläsning med Eddy Blom och Morgan, samt hört massor av historier på hästar de räddat med den här typen av behandling kunde jag trots allt inte slappna av. För det första hade behandlingen påbörjats i ett så pass sent skede att bara detta kunde innebära att det var för sent, vem vet vad som egentligen tagit skada i Prince kropp? Sedan är jag är alldeles för ny inom det här med naturmedicinering och nu när jag stod med en döende häst framför mina ögon vågade knappast tro att han skulle bli bra..

Fortsättning följer!
<!–
WriteFlash('’);
//–>Videotext: Prince på torsdagen, dagen efter mitt första besök (25 mars 2010)

Jag som reagerade starkt på det lilla kolikanfallet som Loppan hade häromveckan hade betydligt större problem att lösa i förrgår (onsdags) kväll och natt..

I tisdags talade jag med Josefins mamma Pia i telefon, hon ringde från stallet och hade lite frågor ang. träningen i helgen. Då berättade hon att Karins ponny Prins hade kolik. Jag ägnde dem några tankar extra under kvällen men han hade verkat okej med utmattad vad jag förstod när jag talade med dem lite senare igen..

Nästa kväll, på onsdagen, förstod jag allvaret i situationen..

När jag skulle ringa och kontrollera lite träningstider hade Prins fortfarande kolik. Jag förstod direkt att läget var allvarligt, men när jag fick reda på att koliken pågått sedan i söndags kände jag mig riktigt orolig. Med två tarmrensningar tillsammans med sammanlagt fem lugnande sprutor på tre dagar som hade resulterat i att Prins legat som död i sin box och bara skakat förstod jag att om inget skulle göras kunde ett liv spillas..

Jag tänkte direkt på “akutsprutan” som Morgan och Eddy talat om och ett samtal senare var räddningen påväg!

Jag satte mig i bilen och for till Morgan klockan åtta på kvällen, hämtade M-kur, energimedel och Formula 1, för att sedan vända om mot Linköping. Klockan halv tio samma kväll var jag framme och läget var helt klart kritiskt..

Väl framme i Linköping..
Jag möttes av Prince som stod i stallgången med huvudet hängandes långt ned i backen medan han fick dropp. Karin och hennes mamma tillsammans med några stallkompisar stod alla runt omkring med trötta och uppgivna kroppspråk..

Vi hjälptes åt att få i Prince 5 ml av M-kur oralt och sedan lite Formula 1, några piller energimedel och lite fäste vi även i manen.

Veterinären sade inte ett knyst, inte ens ett hej..!?

Under den timme som det tog för droppen att bli färdig stod jag och masserade akupunkturpunkterna för mage någon minut då och då. Annars var det bara att vänta..

Så fort veterinären hade åkt kämpade vi ut med Prince för att gå en liten runda. Han var väldigt svag och hela tiden skakade han av allt lugnande som kroppen kämpade med att bryta ned.

När klockan slog lite efter tolv gav vi Prince andra dosen av M-kur. Det var svårt att läsa av läget eftersom han inte druckit eller ätit på flera dygn, men det verkade ändå inte bli sämre. Han lade sig pladask så fort vi lät honom gå in i boxen.

Innan jag begav mig hem till Eksjö igen klockan ett på natten tog jag en liten hårtuss av Prince som jag skulle lämna till Morgan för att få reda på vad som var på tok i Prince kropp. Karin fick instruktionerna att ge den tredje och sista dosen av M-kur klockan tre samma natt, ge lite mer Formula 1 och vatten, samt ut och gå, massera och även låta honom vila.

Eftersom det var i sådant sent skede som hjälpen kom var läget kritiskt.. om han ens skulle överleva!?

För några minuter sedan hörde Johannas mamma Camilla av sig över telefon. De var nu iväg på en tävling i Kisa och hon berättade stolt över hur duktigt Noan hade traskat på transporten.

Johanna hade ridit en klass felfritt och hon tyckte att Noan kändes lugn och fin. Mellan första och andra klassen fick Noan stå i transporten en stund då de skulle äta en bit mat. Med lite hö att tugga på stod hon duktig still, förmodligen också ganska nöjd, i transporten utan att göra några speciella oväsen från sig som Johanna berättat att hon gjort förr.

Jag bad Camilla ringa upp mig och berätta hur andra klassen och hemresan gått sedan. Det ska bli spännande att höra! Men så som jag förstod på Camilla var hon inte något nervös över hur det skulle gå då Johanna haft full koll på situationen.

Det är alltid lika kul att höra om hur det går, speciellt när det går så bra – Härligt 🙂

Förresten, träningspasset som jag rekommenderat dem att gå igenom innan tävlingen hade de inte hunnit med. Snacka om skillnad på självsäkerhet/trygghet om man jämför nu och innan vad gäller lastningen med Noan. Jag känner mig stolt och beundrar deras mod i att faktiskt våga åka iväg på tävling som innebär mycket stress, tålamod och väntan – ett stort test.

Än så länge ligger på nivån VG, eftersom de faktiskt inte kommit hem än. Vi får se vad det slutgiltliga betyget blir när de ringer och berättar fortsättningen 😉

Kommentar:
“Vill på detta sätt tala om att pålastningen när vi skulle hem gick som en “dans”. Hon tvekade en halv gång men gick sen in utan några som helst problem. På vägen hem dundrade hon lite i transporten och stod inte helt stilla men när vi kom hem till stallet så var det dags för urlastning och det gick bra även om det gick en aningen fort för Johanna hade lädergrimma på och det ger ju inte samma kontroll som den (röda, fina) skolgrimman gör. Nu ser vi fram emot att Bella kommer i helgen igen så vi kan fortsätta. // Camilla “

Efter att ha läst den här kommentaren på inlägget kan jag ge VG+ men kan definitivt ändra till MVG om jag får veta att Johanna noggrant lastade in – och ut igen då det gick lite för fort från början.

Duktiga ni är!!

En eftermiddag i stallet ringde telefonen, det var Noans ägare Johanna och hennes mamma som ringde. De hade börjat arbeta med sin hemläxa i lastningen och kände sig lite vilsna.

För mig är det precis lika viktigt att bygga en förtroendefull relation mellan mig och min kund, som mellan hästen och mig. Jag vill hellre att folk hör av sig om de möter på ett problem än att känna sig övergivna och lämnade när jag åker för att klara sig på egen hand. Mitt mål är ju självklart att de ska klara sig själva men hemläxan är just till för att kunna “rättas till” när jag kommer nästa gång, eller som i det här fallet, när de ringer mig och ber om hjälp.

De tyckte att det kändes bra men var lite osäkra på hur de skulle fortsätta så jag gav dem några råd och innan vi lade på bad jag dem försöka följa sin egen intuition i vad som kändes rätt i situationen. Det är alltid svårt när jag själv inte är på plats.

Några minuter senare ringde de igen och nu ville inte ens hästen gå upp på rampen till transporten..

När jag talat dem till rätta en stund så flöt allt på igen och max 30 minuter senare satte de sig i bilen för att åka en sväng med hästen i transporten. Jag bad dem ringa upp när de skulle lasta ut igen.

Även utlastningen gick bra och under mina instruktioner kände de sig bättre till mods angående hur de skulle handla.

Tanken var att Johanna skulle åka på tävling till helgen men de kände sig osäkra på hur de skulle gå. Det är alltid trevligt men hästägare som tar det säkra före det osäkra, men ibland kan inte jag bedömma om det är läge att åka eller ej då jag själv ej närvarat vid träningen/hemläxan.

De skulle försöka hinna med ett träningspass till innan helgen och så skulle de avgöra därefter. Jag sade självklart att de skulle ringa mig igen och berätta vare sig det gick kanonbra eller åt skogen.

Så som de kände nu så var de nöjda och glada, men ändå nervösa över att eventuellt förstöra det som jag byggt upp. Jag lugnade dem med att jag ännu inte mött någon häst som jag inte övertygat och det verkade göra dem betydligt mer trygga över situationen. Hästar som inte gått in på 8 år, tagit sig över frambommen, under bakbommen, varit med om olyckor osv.

<!–
WriteFlash('’);
//–>
Helgen med Noan och Johanna var även den kanon med massa framsteg. På första dagen upprepade vi mycket arbete och ägnade all tid åt att bara befinna oss på rampen, vilket Noan tycker är det värsta. Hon vill gärna gå snabbt med stora steg förbi där och hellre in i transporten – men det ger inget bra resultat.

När första dagen var avklarad hade vi en häst som stod väldigt fint och lugnt i transporten, vi testade även att fixa med massa andra flummiga saker som dans, skutt och skrammel 😉

Lördagen, som var andra dagen, var kanon även den. Det var då efter halva passet dags för Johanna att testa på. Det gick bra och även här blir det mycket upprepning för att det nya “paret” ska arbeta ihop sig och fungera så bra som möjligt i kommunikationen.

Tredje och sista dagen var det Johannas tur att börja helt på egen hand redan från början. Det gick väldigt bra, trots att hon verkade ganska nervös 😉

Vi avslutade med att lasta på, stänga bakom och rulla ett par meter. Tyvärr tillät inte vädret något annat.. Deras hemläxa blev att upprepa vårt arbete och sedan se hur det skulle gå. Johanna som var sugen på tävlingarna några helger fram hade nu ansvaret för att Noan och hon skulle komma överens.

Spännande fortsättning..

Bildtext: Noan poserar vackert på morgonkvisten i boxen (28 feb 2010)

Klippningen
Min första spontana reaktion när jag såg Karin och Prince var bara ett STOR LEENDE!! Så fort Karin såg mig hojtade hon ur sig att hon hade kunnat klippa Prince helt själv. Jag såg ju det med egna ögon men ändå hade jag svårt att tro att det var möjligt. Karin ska ha all beröm i världen för att ha ägnat den energin åt relationen mellan henne och Prince så fint.

Wow, jag är imponerad! Tänk på att Prince var tvungen att få lugnande förra gången de skulle klippa honom den här vintern.

Karin hade ju fått i hemläxa att öva med klippmaskinen på Prince, men helst inte klippa om det kändes osäkert. Men så som läget hade varit hade det skett helt naturligt för dem, Prince var helt lugn – KUL!

Ridning
Den här gången var det inte bara lastning på schemat för Karin och Prince, det var snarare den lilla biten av helgen.

Vi började med en ridlektion på fredagseftermiddagen där vi gick igenom grunderna för ergonomisk och lösgörande ridning. Jag vill alltid klarlägga tydligt för nya elever hur viktigt det är att kunna reglera sin häst i ridningen, speciellt till så låg och avlslappnad form som är möjligt.

Efter att Karin skrittat fram Prince satt jag upp och kände efter på formen. När jag introducerade Prince för det speciella tygeltaget blev han lite upprörd eftersom det bad honom att bli riktigt lösgjord, men efter lite anpassning och mjuka hjälper lyssnade han fint.

Det speciella tygeltaget kom Karin också snart in i och vi upptäckte en hel del fler spänningar hos Prince som vi arbetade med att få loss. Stelhet i ena sidan och falsk förböjning med rak hals i andra, men redan efter första dagen var ekipaget rakställda och relativt lagom i form.

Andra dagen, som var lördagen, så ägnade vi oss åt att lägga ned Prince så lågt vi bara kunde i formen. Galoppen som vi hade arbetat med en stund på slutet igår fortsatte vi också med.

Jag hade suttit upp på Prince igår och gjorde så även idag, fast det kändes att det fortfarande var en hel del att få igenom, men efter några förklaringar från hästryggen i skritt satt Karin upp och löste resten i traven och även galoppen!

Egentligen så var det meningen att Karin skulle rida dessa två lektioner men då vi fick in en lucka även på söndagen så lade vi in en lektion där också.

Det var verkligen skillnad den här dagen för Karin red fram helt på egen hand och det såg riktigt bra ut. Vi fortsatte med rakställning, korrekt ställning, övergångar och även lite galopp. Eftersom det gick så otroligt bra så kunde vi till och med ha tid lite extra på slutet med att börja testa på travlängningar, dock var det bara små detaljer men det var en början på något riktigt trevligt 🙂

Bild kommer inom kort!

Lastning
I lastningen gick det bättre än jag vågat hoppas på. Karin och Prince var mycket samspelta så det enda jag kunde kommentera var att han var lite, lite loj men annars såg det KANON ut 🙂

Första dagen testade vi av läget, vilket som sagt inte var några som helst problem. Andra och sista dagen lådsades vi lasta helt som vanligt för att åka iväg, men tyvärr tillät inte vädret/underlaget detta. Å andra sidan har Prince redan bevisat för oss att hans problem har varit just lastning och avlastning, medan själva åkningen har varit lugn.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Den här helgen har verkligen varit helt otrolig i utvecklingen med Josefin och Charina. De har varit så ambitiösa, som de visserligen alltid är, men extra den här gången!

Josefin har verkligen tagit till sig och förstått vad det är hon och Charina kan arbeta med även när inte jag är där. Det är alltid lika härligt att se när ett ekipage utvecklas så mycket under så kort tid.

Det är fortfarande mycket arbete med “femman-stoppen” som vi kallar dem. Ni vet när man rider på en lådsas häst som brukar finnas i gallerior osv. så tar de tvärstopp när pengen tar slut – Charina i ett nötskal 😉

Vi fortsatte arbetet med grundformen, som har blivit helt annorlunda – wow! ..samt igångsättningarna, formning och rakställning.

Den här helgen var till och med första gången som Josefin fick lov att rida i HELA ridhuset och vi började även med lite sidleds-jogging på slutet.

KUL !!!

Kolla in videoklippen nedan jämför denna gång och förra, det är en stor skillnad.

Bildtext: Snyggingarna Josefin och Charina värmer upp (26 feb 2010)

S K R I T T – A R B E T E
<!–
WriteFlash('’);
//–>
T R A V – A R B E T E
<!–
WriteFlash('’);
//–>
H I S T O R I A , H E H E
<!–
WriteFlash('’);
//–>
Fler videoklipp finns på Youtube.com, sök på Naturligtvisabella så finner ni dem.