Naturligtvisabellas blogg

Torsdagen den 17 februari 2011
Idag var ett betydligt lugnare pass än förra träningen, eller..!? Det beror på hur man ser det 😉 Men vädret var lugnt och stilla, både jag och Ida var lite möra i skallen och Cru växlade mellan loj och tung i kroppen och obstinat och “unghästig”.

Vi fortsatte med ställning, böjning, takt och formning på volten. Jättefint och lagom till en början i båda varven när Ida först visade. Kanonflyt i vänstervarvet och lite hackigt men fortfarande väldigt bra i högervarvet eftersom de inte tränat lika mycket i det.

När vi sedan skulle gå vidare och byta position till med vid sidan om för att ge Cru mer frihet att röra sig på blev det svårare. Cru vinglade och tappade flytet men fick till några steg här och där. Ställningen blev mer ärlig när han var koncentrerad men han tappade lätt fokus och då bar det iväg istället för att hålla sig till volten.

Det här är ju det första viktiga bas-arbetet med Cru så han ska förstå signalerna och det vi ber honom om, därför stressar vi ingenting utan tar det i den tiden det tar. Det är bättre att låta det smälta in lagom så man inte går för fort fram för då slår det nästan alltid bakut senare i träningen och bäst är det om man kan lösa så mycket som möjligt från marken.

När Ida skulle känna på detta, lite mer centrerat, blev hon lite osäker på hur det skulle kännas och se ut och eftersom Cru är unghäst och inte har någon vana för att balansera upp sin kropp såhär blir det extra svårt att se.

Till råga på allt började Cru bli lite otålig, men det är viktigt för Ida att hon får känna sig hemma i träningen så hon inte står som ett frågetecken när jag inte är där. När Ida blev lite osäker vågade hon inte riktigt visa vad hon ville och då valde Cru att traska omkring lite som han ville, vilket resulterade i en lite för stor volt och att han försökte hänga mot i linan.

Jag gick emellan för att visa hur han var lite fräck mot henne och vinklade sig från henne istället för med. Han blev lite irriterad på att jag bad honom lite tydligare men så fort han förstod blev han på gott humör igen. När Ida sedan testade igen och vågade stå på sig lite blev Cru lite bestört över att hon hade något att säga så han lade av en riktig grisspark mitt i allt, sedan fortsatte det lugnt och stilla igen, hehe 😉

Vi avslutade så fort det gick bra eftersom det var lite mör stämning idag och då smälter det in med tidens gång istället för att stå och nöta. Jag bad även Ida öva detta på sin ponny som är lite äldre och erfaren så hon får lite självförtroende i detta istället för att vara orolig över att hon visar fel på Cru.

För mig finns det inga rätt och fel, men när Ida inte riktigt vågar tro på sig och visa Cru tydligt blir det lite pannkaka. Jag uppskattar dock hellre mer försiktighet än för stora yviga rörelser men bäst är ju lagom (detta underbara ord lagom, haha!)

Det är viktigt att våga göra lite halvbra ibland och därför kan det vara skönt att få byta om lite, växla i vardagen och därför kändes det perfekt att Ida skulle träna på ponnyn först 🙂 Vi fortsätter med detta nästa gång, för att sedan när han blivit mjuk och följsam börja tänka på uppsittning.. Men som sagt, det får komma när det kommer.

..eller borde jag kanske döpt inlägget till “Yrvädret Cru” istället 😉

Bildtext: Ida och Cru mitt i en mysstund (bild lånad av Ida)

11 februari 2011
Idag tänkte vi lite mer med AR-inspirerat med Cru, ställning böjning, formning osv. Men först fick vi ett yrväder att försöka få ordning på. Vinden ven och dagar som dessa berättar Ida för mig om då Cru inte riktigt är med på noterna.

Det märktes väl att han ville hålla koll på allt och eftersom vi redan vet att han kan ta över lite när han får chansen var det egentligen bara att övertyga honom om att det inte var någonting värt att lägga energi på. Snö som yrde, en presenning som brukar fladdra och försöka träna fokuserat mitt i det här.

Jag gav Ida en bild av vad jag sökte, koncentration och träning men ändå fullt medveten om riskerna i det här vädret. Därför valde jag att gå snett framför honom och när han var mer “i sin kropp” än utanför kunde jag börja gå vid hans sida istället utan att känna mig osäker. Han är nämligen en vig och snabb liten arabkille 🙂

Det var svårt att få in flytet för Cru som gärna ville stanna, backa eller tappa takten framåt. Allt detta ignorerade jag bara och fortsatte visa honom framåt, nedåt i takt och när han sedan var redo att ta dessa steg var upp till honom. Flera gånger när jag bad om ställning i avslappningen kom han nedåt och framåt jättefint där han öppnade upp sin ganasch och sträckte ut sin nacke. Någon korrekt ställning kom inte mer än lite här och där men det var inte relevant idag eftersom vi sökte en jämnt flyt och avslappnat framåtbjud.

När Ida testade gick det kanonfint trots att det var väldigt mycket att tänka på från början och på en gång. Cru var mjuk och följsam och hade tålamod när Ida tränade hjärngympa med sig själv och sin pålle.

Det märktes stor skillnad på hur Cru var i sitt “yrväder-humör” när Ida vågade tro mer på sig själv, då lugnade han sig mycket och lyssnade till henne. Han får gärna kika på saker men han behöver inte vända sig om eller vrida hela huvudet och halsen om för det.

Äntligen hade all is smält bort i paddocken så träningen med Ida och Cru kunde fortsätta.

När de visade vad de tränat på sedan jag varit där förra gången kunde jag inte annat än att ge dem MVG på hemläxan. I balans och samförstånd kunde de gå tillsammans åt alla håll och kanter, precis en så god grund som man vill ha innan man går vidare med en unghäst 🙂

Så, idag var det dags att avancera lite. Eftersom Cru nu är snart 5 år och “grundinriden” hos förra ägaren tar i det varligt och känsligt framåt när vi tänker på ridningen. Idag var det dags att göra förberedande arbete inför inridningen, för vi vill känna att Cru och Ida känner varandra så väl som möjligt innan det är dags för uppsittning.

Ida berättade att hon tränat lite med bett på Cru så vi tog därför tränset med bett tillsammans med Dually-grimman för att ha valmöjligheter. När jag först testade att stå vid sidan om Cru och ge en vibration i tygeln som gick till bettet blev han väldigt störd och lade in backen. Hela tiden lade han i backen eller slet ned huvudet, precis dessa saker hade Ida sett honom göra förr så det var kanonbra att vi fick se samma beteende nu och kunna ta hansyn till det.

Jag tränade istället Cru nu med tyglarna i Dually-grimman för att försäkra mig om att han kan grunderna utan att bli störd av bettet samtidigt eftersom det bara känns orättvist för alla inblandade. Detta gillade han så mycket bättre! Jag kunde be honom om ställning oh böjning nästan direkt, han stod still i balans och skrittade i balans vid sidan om mig, vilket han inte hade gjort när tyglarna satt i bettet, trots att jag inte hade någon kontakt med honom i munnen mer än lätta vibrationer när jag bad honom om någonting.

Sammanfattningen av dagens pass är att Cru nu söker sig nedåt framåt i form, men bibehåller balansen fint i kroppen. Dock tryckte han sig lite inåt när jag bad om ställning men det var bara att räta upp honom igen så kom vi på rätsida med det. Ställningen kom korrekt ett par gånger men mest sökte han sig nedåt framåt, vilket var fullt godkänt för att vara första gången vi pysslar med detta.

När Ida sedan fick känna på denna träning tillsammans med Cru hade han lite svårt att stå still, men eftersom hon är fullt medveten om detta och gör någonting åt det lät vi det hållas och läggas på hemläxan istället 😉 Sedan gick resten kanonfint! Men svårt är det alltid i början att hålla takten, vilket jag tror Ida håller med om. Så med lite hjälp med hjälpgivning av mig kunde Ida få in en god rytm. Det kommer gå kanon när de tränar på egen hand också 🙂

Ska verkligen försöka att komma ihåg att ta upp kameran ur fickan nästa gång vi tränar så vi kan dokumentera skillnaden och lägga upp lite fint här!
Bildtext: Cru i hagen (jan 2011, bild lånad av Ida)