Naturligtvisabellas blogg

<!–
WriteFlash('’);
//–>Video: Markarbete i lina på hårt underlag med Compadre (13 sep 2010)

Eftersom Compadre fick anmärkningar hos veterinären att han var så otroligt stel så tog jag med filmkameran ut till en av hagarna och filmade så jag själv kunde se och jämföra hur han rör sig. Jag tycker ändå att han har utvecklats något enormt, om jag jämför mot rörelsemönstret som han visade på ridbanan i början.

Nu är han både lugnare och mjukare i kroppen, dock en låång väg kvar..

<!–
WriteFlash('’);
//–>Video: Första gången jag och Compadre leker lite fritt (14 sep 2010)

Igår när vi bara hade det gott i ridhuset med “fri lek” lät jag Compadre göra lite vad han själv kände för. Han var såå mysig och ville mest vara med mig, så jag lät honom vara det. Inget märkvärdigt alls idag, men jag ville bara ha positiva vibbar av att leka fritt, inte någon tvång eller nedbrytning – bara ren kommunikation och tillit.

Besöket hos veterinär Helene gick väldigt bra, rent uppförandemässigt. Men resten var väl si sådär.. Han reagerade inte på böjprov, vilket jag verkligen trodde att han skulle göra.. Istället fick han anmärkningar på att han var väldigt stel i allmänhet och tyvärr blev det inte något fastställt med kissandet.

Vi tog ett urinprov och svaret visade inte någon urinvägsinfektion, så var är det då?

Nu äter han tranbärsjuice och ska göra det i en till två veckor, så får vi se därefter. Det ska surgöra hans urin som var väldigt basisk.

Problem nu är inte att han inte kissar utan att han läcker ibland, det liksom står och droppar. Sedan kissar han mycket ibland, och ibland inte. Ibland är snorren ute under själva kissandet, men ibland kissar han med den inne utan att ens ställa upp sig.

Lille plutt!

Annars kryar han verkligen på sig nu och mer och mer liv tycks fylla hans kropp. Ska vara flitig och lägga upp ett par videos från de senaste dagarna så ni får se skillnaden på honom 🙂

Idag kunde jag för första gången sedan han kom släppa honom lös och leka lite i ridhuset, för det har inte funnits möjlighet till det innan tyvärr – men nu gör det, jippi!

Imorgon är det dags för Compadre och mig att åka till Veterinären och kolla upp det där kisseriet en gång för alla. Jag tippar på att det blir antibiotika av något slag! Det har verkligen blivit så mycket bättre av de preparat han får nu men det känns alltid bäst att vara på den säkra sidan och låta en veterinär uttala sig om saken.

Sedan blir det en allmän koll också på lille kludden, som verkligen vuxit till sig och det blir spännande att se vad “statusen” blir imorgon.

Återkommer så fort jag kan 🙂

Spännande!

Bildtext: Jag och Compadre diskuterar lite träning, hehe (7 sep 2010)

Nu går det verkligen framåt med bamsesteg var dag – känns såå härligt! Vi kommunicerar mer och mer som ett team och det märks så väl att Compadre har tänkt om. Innan fick jag en känsla av att han inte tyckte det var någon mening med att lyssnade på vad jag försökte säga. Antingen så stressade han bara upp sig och panikade eller var allmänt skör och oförstående.

Nu visar jag saker som han försöker läsa av och på så vis tar vi oss framåt i utvecklingen utan att missuppfatta varandra så mycket. Markarbete och markarbete, skritt och trav – jag fortsätter med min hemläxa från AR-kursen.

Att knäcka en nöt utan att knäcka dem, öppna upp ett hjärta är det vi vill 🙂

Bildtexter: Compadre tycker att livet leker i hagen (5 sep 2010)

Tiden går och Compadres tillit till mig växer för varje dag. När Morgan var ute idag och skulle verka honom fick vi dock ett lite bakslag och stackars Compadre trodde att alla skulle ha ihjäl honom.. givetvis var det ingen som helst fara, men det är inte alltid så lätt att tala om för en uppstressad liten pojke!

Morgan tog några minuter till att bara stå och mysa med honom och tillslut kom de underfund med varandra 🙂 Känns så skönt att ha Morgan, som kan ta kärleksfullt och ömt i hästarna trots att han är en lång man med rakt och direkt kroppsspråk.

Jag tog ett “fotopass” i hagen igår, då jag trodde att Compadre skulle bli upprörd på mig eftersom det krävs lite bus/fös för att de ska röra på sig och inte bara stå med näsan i grästuvorna. Men tro att jag både blev förvånad och varm om hjärtat när han gång på gång kom fram till mig och verkligen sökte kontakt!

Vi har pysslat en hel del nu på ridbanan och i boxen, vilket märks så väl i hagen. Jag längtar så till vi får tiillgång till ridhuset så jag kan arbeta honom fritt, det hör inte till vanligheterna att börja med arbete i lina direkt eftersom vi faktiskt egentligen inte känner varandra.

Men nu till den andra delen av rubriken, bil-lös! Motorfel och reparationer stoppar mig i min framfart så det blev visste en extra lång semester för mig den här sommaren. Nu sitter jag som på nålar och vill bara ut till alla kära hästägare, nya kunder och stammisar och träna 🙂

Torsdag och fredag är bokade för träning, så hör bara av er om ni känner er manade att anta utmaningen, hehe. Sedan far jag till Linköping på söndag och fortsätter med Josefine och Charina i specialidrott!

Tiden går och Compadre har nu varit hos mig i två och halv vecka. AR-kursen i helgen gav mig nya krafter och nu tar vi en dag i taget. Ljus och kärlek, massa mys och små korta pass i kommunikation enbart.

Han går i stor hage med flera hästkompisar, får stödfodring inne på natten och äter även extra mineraler och vitaminer, samt fortfarande på njur- och magkur. En exakt håranalys har gjorts och nu får han även hormonbalansering och kommer förhoppningsvis vara mer energisk och kry inom kort.

Redan igår drog han ett race i hagen och moppsade upp sig inför sin nya hagkompis DeeDee när han såg några andra hästar i hagen bredvid. Det var riktigt kul att se lite attityd och liv i hans steg när han dansade över ängen. Innan har han enbart lunkat omkring med sänkt huvud och tom blick..

Kissandet tycker jag blir bättre men det är fortfarande inte bra. Veterinär är så dags men jag vill heller inte utsätta honom för stress då han fortfarande känns väldigt skör och skeptisk inför nya saker, men så snart som möjligt.

Förresten, det lilla träningspasset i kommunikation idag (AR) gick så otroligt bra, vågade knappt tro att det var sant. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig, så himla synd, men jag ska försöka få någon att filma imorgon.

Lille vännen, massa ljus och kärlek till dig!

Bildtext: Jämförelsebilder på Compadre nu och för 2, 5 veckor sedan (2010)

OBS! Ursäktar för hemska kort i konstig vinkel men dessa var
de mest lika bilderna jag kunde finna för att visa skillanden på lille
kludden.

Bildtext: En till bild på Compadre idag, bättre vinkel och ljus hehe (31 aug 2010)

<!–
WriteFlash('’);
//–>Video: Jag och Compadre på AR-träning för Elise Nilsson (26 aug 2010)

Åh, vilken härlig dag vi har haft – jag och lilla Compadre. Jag hade verkligen inte väntat mig något eftersom det de senaste dagarna bara gått utför både från marken och ryggen när jag försökt träna lite “AR”. Allt bottnar självklart i att Compadre är stressad och svår att nå, som resulterat i stegringar och flykter, har känt mig otroligt maktlös men försökt vänta ut honom.

Idag var det helt andra bullar, en helomvändning. Lugn och stabilitet, Elise verkade också nöjd för vi fick både skritt- och travarbeta både från marken och uppsuttet. NÖJD OCH GLAD 🙂

Vi fick nya små tips som gjorde STOR skillnad och det var nog först idag som jag insåg hur otroligt illa den här lilla hästen har farit av någon anledning. Nu är det bara trygghet och tålamod i oändlighet som gäller..

Tusen tack till min kära vän Jenny Frost som hjälpte mig och Compadre denna dag, med filmning och allt 🙂

Här har vi vad jag och Compadre pysslar med, kompromiss, kompromss och åter kompromiss.. Jämför gärna denna video med den i inlägget senare när jag är på AR-kurs och se en märkbar skillnad 🙂

<!–
WriteFlash('’);
//–>Video: Jag och Compadre tränar efter några dagars vila (25 aug 2010)

Här fick jag första riktiga helkroppsbilden på honom så ni förstår vad det är jag talar om, lille plutten!

Bildtext: Compadre i hagen, fredagen, dagen efter han kom (13 aug 2010)

Jaha, lilla hästen. Jag tog på eftermiddagen tag i saker och till att börja med tittade jag på hur han rörde sig i paddocken när jag hade honom i lina – och vilka ponnysteg, hehe! Inte heller riktigt vad jag förväntat mig men å andra sidan så ska jag inte uttala mig innan han känns riktigt kry.

Jag talade med Morgan och hämtat sedan lite grejer. Njur- och magfunktions-behandling går Compadre på nu, samt att han rids lätt för att mjuka upp musklerna så behandlingen verkar mer effektivt och så får vi se vad tiden säger!?

Han
är skygg för mycket som rör sig omkring honom, men otroligt lugn och
avslappnad när man gör “vanliga” saker med honom, typ borstar osv.
Kommer det någon och går förbi med någonting (skottskärra eller borste)
så kryper han nästan ur skinnet.

I ridningen var han otroligt valpig, drog tyglarna ur händerna på mig eller krullade ihop sig i formen och missade helt överlinjen. Jag vill verkligen ha en lång och lösgörande form så han mjukar upp sig i kroppen, han ömmar väldigt mycket när jag tar honom över ländryggen och korset.

Sedan finns det en fobi, och det är DÖ-LÄSKIGT, nämligen plastpåsar!

Som
vanligt så har jag missat att både spela in hur han kissar och hans
fobier men jag ska se vad jag kan göra imorgon. Det går dock väldigt bra
redan nu, efter tre dagars träning, med plastpåsarna och jag tycker
även att kissandet blir mer och mer normalt.

Första dagen rann
det kiss ur honom lite när som helst, bland annat kom det en stråle
medan jag travade honom, och då var inte ens snorren ute (hmm..) Han har nu gjort så ett par dagar men efter lite behandling tycker jag nästan att han kissar mer sällan och mer i taget. Dock är snorren inte helt med på vad som händer. Det kanske låter lite roligt, men det är fullaste allvar..

På videoklippet ser han tom. fin ut i pälsen, men det är nog ljuset och avståndet som lurar ögat. Detta är från första dagen när jag ville se honom röra sig lite mer och besvisligen så är han mycket spänd över ryggen eftersom steget är väldigt trippigt. Vet inte hur mycket det påverkar honom i att han är barfota och har Quarter i sig (de säger att de har väldigt kort steg) men vi får se..
<!–
WriteFlash('’);
//–>Bildtext: Första dagen jag arbetade honom i lina – ponnysteg (12 aug 2010)