Naturligtvisabellas blogg

För andra gången på två år beslutade jag mig för att hoppa Loppan lite. Förra gången var för några veckor sedan och då kändes hon osäker och skeptisk. Idag var det helt andra bullar och vi tog oss över med lätthet, trots att jag hade lite problem i min dressyrsadel, hehe.

Jag bjuder på denna knasiga bilden med bortklippt huvud och svårbalanserad i dressyrsadeln, men det viktigaste är att man har kul – och det hade vi verkligen!

Bildtext: Loppan och jag skuttar lite hinder (6 april 2009)

Igår var en underbar vårdag med klarblå himmel och solsken så jag och min vän som agerade fotograf tog en sväng ut till stallet för att dela den med min lilla fux Loppan.

Det var ett stålande väder och lika så var humöret på Loppan, hon riktigt dansade fram över ängen med mig på ryggen. Självklart hann hon med både några “grissparkar” och bocksprång mitt i dansen och det är svårt att inte dra på mungiporna över hennes glädje i ridpassen som äntligen visar sig.

Man kan inte riktigt föreställa sig att denna häst bara för några månader sedan stod på bakbenen eller fastklistrad på stället med bakåtstukna öron i protest. Idag är hon, tack vare lyhördhet och ett ständigt kompromissande från min sida en häst som till och med njuter av att motioneras.

Det är med stolthet som jag hänvisar er till resten av gårdagens bilder i Bildgalleriet

Bildtext: Jag och Loppan busar på ängen (4 april 2009)

Vi hann med ett litet pass med Loppan i lina på ängen idag också. Tyvärr var det lite slirigt så vi fick ta det varligt men hon var lika positiv för det. Johanna kunde nu vara med och ta lite bilder och fler kommer jag att lägga upp i bildgalleriet.

Bildtext: Jag och Loppan idag på ängen (4 feb 2009)

Efter snart tre månaders bettlös ridning på Loppan med stora framsteg gjorde vi idag ett test med bett. Det var till en början lite annorlunda och ovant för både mig och hästen, men eftersom vi kämpat för att bli samspelta med små signaler genom enbart sitsen gick det som en dans.

Det var inga problem i varken skritt, trav eller galopp och halvhalterna kunde även de regleras med små extra tygeltag ibland. Det var ryggningarna som i början kändes svåra för Loppan, men trots att hon visade tendenser till att protestera så tog vi oss igenom även det.

Då min kusin Jessica var på besök hos oss denna dag av positivitet så beslutade jag att även sätta upp henne på min lilla häst. Jessica har ridit Loppan en annan gång och då trivdes de mycket bra ihop, så jag tog tillfället i akt att få en bild av hur det såg ut från marken när Loppan rörde sig.

Efter några minuter när Jessica och Loppan hade hittat alla knappar kändes det som om jag skulle spricka av glädje av denna vackra syn. Lättheten i hennes steg när hon med full bjudning bar sin ryttare på sin rygg, Jessicas mjuka hand som höll i den näst intill hängande tygeln.

Det var en stolt Isabella som idag stod på backen och såg sin lilla fux dansa omkring på den snötäckta ängen under den klarblå himlen.

Klicka här för att besöka bildgalleriet och se fler bilder från detta ridpass.

Bildtext: Loppan, jag och Jessica krumiluttar på ängen (28 feb 2009)

Dagen fortsatte med nästa häst att motionera och denna gången var det Loppans tur, även vi höll till på ängen där vi mest myste omkring i snön.

Det var en helt underbart positiv pålle till som jag satt på idag. Energiska steg och öppen och vaken för mina små signaler som tillslut nästan bara var ren tankeöverföring. Det är lyckorus som dessa som tinar upp kroppen om vintern.

Det är dagar som dessa som man önskar aldrig ska ta slut!

Bildtext: Jag och “Loppan” poserar efter ett ridpass på ängen (23 feb 2009)

Efter att ha stukat min fot kraftigt och varit borta från ridning och fysisk aktivitet har nu foten äntligen repat sig.

Förra veckan fick jag äntligen sitta på Potter igen efter två veckors vila. Det var ett energiknippe som skuttade runt på ängen med mig på ryggen. Vilan gjorde susen för min lilla fux också för nu är hon positivare än någonsin i såväl ridning som arbete från marken.

I helgen var vi ute på en promenad i långlina och det var allt annat än en lugn promenad, både Potter och jag njöt i fulla drag av att få busa lite tillsammans. Jag fick dock ta det lite lugnt både med tanke på min lindade fot och eftersom jag tyvärr inte var lika välbroddad som min häst.

Bildtext: Äldre bild på Potter i sin box (17 jan 2009)

Äntligen har jag och Potter blivit så pass självsäkra att vi vågade oss ut och trixa lite. Idag är första gången som vi övade på ett annat ställe, vi placerade oss på en mysig och mjuk äng. Än är vi bara nybörjare men lika stolta för det!

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Jag har under en lång tid funderat över att vidareutveckla det jag kallar “kommunikation från marken”. Min tanke var att väva in lite så kallad “tricktraining”. Jag började träna Potter för ett par veckor sedan rent av genom min egen känsla för det, detta är ingenting som jag har pysslat med innan men jag tror att det mesta går bra bara man ser till att ha en trygg och säker relation med sin häst. Det kan dock vara väldigt farligt så jag avråder er till att testa det här hemma!

Det är dessutom väldigt stimulerande och utvecklande för hästen att få uppdrag att lösa. Den här sysselsättningen är perfekt såhär under vintersäsongen då dagarna ändå känns trista och gråa, lite hjärngympa gör då susen.

Hela tiden har Potter varit positiv och mycket sammarbetsvillig under övningarna, vi har börjar med bugning och mitt mål är så småningom att få henne att kunna ligga på kommando.

Igår utvecklade jag den bugning som vi övat på ett par dagar (se bilden nedan) till att stödja på ena knäet, redan samma dag fick jag henne till att lägga sig ned för första gången!

Idag tog vi ett sista träningspass innan helgen och även då lade hon sig tillslut ned på min kommando.

Bildtext: Potter bugar på mitt kommando (12 nov 2008)

Parker Lewis och bandet Degrees är också musiker som troget står vid Naturligtvisabellas sida.

Det finns redan ett bildspel där Parker Lewis står för bakgrundsmusiken. Bildspelet/videoklippet är på mig och Lady Potter från den 25 augusti 2008.

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Att vara i stallet hos Lady Potter är alltid ett nytt äventyr. Nu när ridningen flyter på i fin harmoni finner hon nya spännande saker att testa sin omgivning med. Det är nog “unghästfasonerna” som spökar eftersom hon är relativt sent inriden och därefter inte speciellt mycket arbetad med.

De senaste dagarna har det varit som en cirkus när tränset ska på, vilket aldrig förr har varit några som helst problem. Hon har kommit på den briljanta idén att knipa ihop sina läppar och samtidigt bita ihop, vilket ju försvårar en hel del för att få in bettet i munnen. Då jag fört in ett par fingrar i hennes mungipa för att få henne att gapa har hon gjort allt för att inte låta sig besegras. Denna lilla fux har ett humör som heter duga, det har visat sig då hon har studsat omkring med mig i hela stallgången. När hon idag förstod att jag fortfarande inte givit upp gjorde hon det som jag i så många situationer skådat förr hos henne – hon lade sig ned i protest! Det var precis som om hon skämdes kort därefter för plötsligt reste hon sig upp, tuggade nöjt och avslappnat för att sedan helt komplikationsfritt öppna munnen för att låta sig tränsas.

Som jag redan nämnt är inte bett något jag egentligen tycker om att arbeta med, men då världen ser ut som den gör och så många trots allt vill rida med bett på sina hästar så vill jag kunna förespråka om en så god hantering av detta som möjligt.

Den här lilla damen slutar aldrig att förvåna mig, men aldrig förr har jag mött en häst som för så många saker lägger sig ned. Det blir med spänning som vi imorgon möter nästa tränsning.Bildtext: Jag och Potter har lite kvalitetstid under tiden då vi tränsade (15 okt 2008)