Naturligtvisabellas blogg

Blev så himla stolt och glad över Josefines blogginlägg i hennes specialidrott-blogg så jag lägger upp det här så ni också kan läsa och se vad fint och inlevelsefullt hon skriver!

Dagens ridpass gick faktiskt ganska skapligt men en del osäkerhet samlade jag på mig då Bella
inte var där men vi jobbade på och i de stor hela tyckte jag nog att
det gick ganska bra. Vi började som vanligt med basic, ställning åt båda
håll, böjning, gå osv. sen när de gick bra satt jag upp och började bli
osäker.. vad skulle jag göra?

Efter några varv insåg jag att de inte
skulle bli bättre av att bara inte göra nånting eller att Bella
skulle komma ner från himlen som en ängel och bara förklara och hjälpa
mig, jag var tvungen att klara detta själv! Så vi tog de “jobbiga”
varvet med bogen vilket är vänstervarv och tränade på att inte springa
för spöet eller trycka ut den rackarns bogen och det gick faktiskt bra när
jag fokuserade och trodde på mig själv.

Charina hade en fin takt
emellanåt men tappade också bogen lite då jag blev helt slut i
högerarmen.. vad beror de på? jag satt nog och mordhöll på den medans
jag ändå skulle dutta i innertygeln!? FAN VAD SVÅRT DET ÄR!!

Jag blir så
himla frustrerad när jag inte vet exakt vad det är jag ska
göra.. Men jag red och genomförde de hela och mamma och pappa var med
och titta och mamma som tror sig veta allt tyckte de såg bra ut och att
hennes trav var ren så jag antar att det är ett plus?

Jag är i alla fall någolunda (skit i stavningen) nöjd med dagen,
Charina fick massa beröm också. All kärlek och beröm till Charina <3

Under dagens ridpass kom jag också underfund med att Bella är mitt självförtroende!
När hon är med mig, undervisar och pratar där hon står i mitten är jag
självsäker, fokuserad och koncentrerad medan när hon inte är med mig
och jag ska göra allt på egen hand blir jag osäker, nojig och “glömmer
bort” vad det är jag skulle göra men ändå gör jag. Denna osäkerhet måste
ju Charina känna av och med följd av att hon känner de och blir då lite
spänd och panikslagen eftersom hon vill ha vägbeskrivning och hjälp.

Jag som ryttare måste förmedla detta men det är inte lätt när ens självförtroende inte är där, Bella!!

Nu har det varit lite si och så med både blogguppdatering och träning på
Josefines front. Efter lite samtal mellan mig, Josefine, Pia (Josefines
mamma) och
Charina, hehe, innan lektionen i helgen, kom vi fram till följande
saker:

Viktigt!
* Motivation
* Koncentration
* Stöttning

Josefine har alltså slarvat med träningen och istället ridit “vanligt”
utan något direkt mål. Mitt mål är att ta ridningen lite mer på allvar
eftersom Charina faktiskt bara är en unghäst och är väldigt framtung och
stel, har svårt för koordinationen och
balansen. Därför är det oerhört viktigt för henne att få öva upp detta
på egen hand men med Josefines hjälp.

Ibland undviker man bara att testa för att man faller ned i en svacka
och tänker destruktivt istället för konstruktivt och då är det extra
viktigt att ha en plan, ett mål, massa delmål och verkligen vara
motiverad för detta!

Testar man inte kan man ju inte misslyckas, som man ofta är rädd för. Men å andra sidan kan man ju inte lyckas då heller..

Det är faktiskt väldigt allvarligt med Charina
eftersom hon är varmblodstravare och inte har de bästa
förutsättningarna rent kroppsligt och behöver därför mycket hjälp av sin
ryttare. När jag säger mycket hjälp menar jag inte att Josefine ska
göra mycket, utan visa henne vägen och sedan låta Charina klara det på
egen hand.

Efter några hårda
moralkakor från mig som hette duga kändes vi alla överens. Eftersom jag faktiskt tycker det
känns lite omotiverande för mig att stå och peppa Josefine när hon sedan
inte ställer upp för Charina, som verkligen behöver hjälp och stöd. Jag vill ju lära ut logiska
saker som ska passa varje enskild individ så grundinställningen ska vara
enkel och positiv, möter man sedan något som känns svårt eller
komplicerat förklarar jag gärna tills alla pusselbitar är på plats!

Ibland är det ens egna tankegång som går emot en och då hjälper jag
gärna till att omvända den också – det är ju så vi kommer framåt, genom
utveckling och mer än ofta känns det skönt att ha någon att bolla och få
stöd från.

Att Josefines blogg i specialidrott inte uppdateras så flitigt är alltså av denna anledning, det har varit
en liten “down” för Josefine och Charina i just plan och planering – som nu är
klargjord en gång för alla.

Så inga mer undanflykter – bloggen ska
uppdateras 😉

Ergonomi – Hållbar träning, långsiktigt tänkande
Samarbete – Häst och människa tillsammans i förståelse
Utvecklande – Självständig människa och självständig häst
Pepp pepp pepp – Hjälps åt, motiveras av varandra och vänskapen i sig!